Dark Orbit

Dark Orbit av Carolyn Ives Gilman är en av de absolut bästa böckerna jag läst i år! Det är en first-contact-historia som är originell och spännande.

I en avlägsen galax finns federationen Twenty Planets, och där bor Sara Callicot som är en av dem som val att spendera sitt liv genom att utforskar rymden. Hon färdas genom en ljusstråle genom rymden tar så lång tid som ljuset tar att nå till platsen, därför är det ett ensamt liv. Sara har nu lämnat sin familj, alla sina vänner och hela sitt liv bakom sig för en av de längsta resorna någonsin -- hon ska resa 58 ljusår bort till en outforskad planet som heter Iris. Hennes svepskäl är att studera besättningens team-arbete men hennes riktiga agenda är att skydda Thora Lassiter, en släkting till hennes uppdragsgivare, som hamnat mitt i en stor politisk skandal där hon blandat sig med rebeller och gjort uppror på Orem och nu skickats till Iris som straff. Thora har enligt ryktena blivit galen, men när Sara möter henne blir de snabbt vänner. Sen, när Sara och Thora och en grupp forskare reser ner till planeten för att utforska ytan, försvinner plötsligt Thora. Sara försöker desperat ta reda på vad som hänt henne. Under tiden så upptäcker Thora att det finns liv på planeten, varelser som får henne att ifrågasätta allt hon kommit till att ta för sanning.

Det som jag gillade med denna bok var att den bygger på nya och fräscha idéer om hur liv på andra planeter ser ut, och presenterar perspektiv från både ursprungsbefolkning och rymdfarare. Den bjuder på filosofiska diskussioner om vad verklighet är, intressanta diskussioner kring handikapp och förmågor, och ifrågasätter våra förutfattade meningar. Den påminner om Contact och Interstellar, två filmer som också tar sig ut på djupt vatten och vågar diskutera helt galna koncept om rymdresor och verklighet.

Läs, läs, läs!

(And I'm sorry, I'll translate this review to English soon! No time now.)

Karin Tidbeck - Amatka

"En åkte inte till Amatka såvida en inte var tvungen."

Amatka är en koloni vars huvudsyfte är att exportera svamp, vilket de odlar i underjorden. För de som arbetar och bor i Amatka kantas livet av elände med depressioner, alkoholism samt stora hudbesvär. En ganska grå och trist tillvaro, upptäcker Brilars Vanja Essre Två, som är tvungen att åka till Amatka i tjänsten. Hon jobbar som informationsassistent i ett hygienföretag, Hygienspecialisterna i Essre (H.E.) som är intresserade av att exportera hygienprodukter. Vanja har fått i uppdrag att göra research kring vilka produkter som kan introduceras på marknaden i Amatka.

Medan Vanja bedriver sin undersökning inser hon att det finns saker som inte står rätt till i kolonin, saker som man inte kan prata om av rädsla att verka osolidarisk. Människor som blir sjuka, människor som försvinner, hur styrelsen för Amatkas koloni tillskanskar sig en stor del fin-papper. Hon börjar utreda saken, och finner sig snart ute på mycket djupt vatten, samtidigt som styrelsen börjar ana oråd.

Amatka är en spännande dystopi med en touch av new weird. Karin Tidbeck målar upp den blekaste tillvaron tänkbar, som med hennes ord vibrerar till och blir levande. Jag gillar tempot och språket, samt hur hon skildrar kollektivet så som jag tänker mig att kollektivet är, och samtidigt visar hur skört det politiska systemet är. Jag förundras över hur ett ord som solidaritet kan ha två så motsatta betydelser, där det å ena sidan kännetecknar kamratskap och lojalitet, å andra sidan förtrycker individen, "stick inte ut på något sätt, då blir du ett hot mot kollektivet".

Ett kort utdrag för att visa min poäng:
"Det var inte hälsosamt om föräldrar stod för nära sina barn. De skulle umgås en gång i veckan, för att tillfredställa det känslomässiga behov som tyvärr fortfarande plågade många. Och som, om det förbisågs helt, kunde ge upphov till neuroser. Men ett allt för tätt band gjorde barnen osjälvständiga och mindre benägna att känna solidaritet inför kollektivet."

Genom att dra saken till sin spets visar Karin hur viktigt det är att vara unik, och för det tackar jag henne. Boken får fem solidariska poäng av fem möjliga.

Ett hett tips är också att läsa "Vem är Arvid Pekon?", Karins novellsamling som är riktigt utomordentlig.

"Eld" av Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren

Uppföljaren på den kritikerrosade "Cirkeln" har kommit! Och om ni vill veta vad jag tyckte om den första boken i Engelsforstriologin så kan ni klicka här.

Engelsforstriologin handlar om en grupp tonårstjejer som är utvalda för att förhindra en apokalyps med utgångspunkt från Engelsfors, ett av de få starka magiska platserna i Sverige. Tjejerna har alla olika magiska förmågor och element som gör dem till unika och viktiga delar av cirkeln, men de kommer också med olika slags bagage och issues så som alkoholiserade eller deprimerade föräldrar, ätstörningar, problem med killar, mobbing (som om det inte vore nog jobbigt med att bara vara tonåring...)

I "Eld" har de Utvalda börjat andra året på gymnasiet och är litet äldre och litet visare, och måste nu förbereda sig på nästa våg av terror. Men terror kan ta amånga olika former; sektliknande föreningar, otrogna pojkvänner, stockholmare i Engelsfors... allt kan vara ett tecken på att demonerna är på väg att ta över. Frågan är om de kan upptäcka hotet i tid, och förhindra att fler människor dör?

Vad jag gillar med dessa böcker är att ingen lever ett perfekt liv, alla har sina problem och det finns inte bara rätt väg och fel väg utan en hel gråskala däremellan. När man är tonåring gör man några av sina första viktiga val i livet, och tjejerna får verkligen stå sitt kast för de vägar de väljer.

Spoiler:
Vi får också träffa en ny karaktär - en snygg ung man med rätt så snorkig attityd - som verkar ha ett alldeles speciellt intresse i en av de utvalda. Jag älskar hur hans karaktär aldrig upphör att förvåna en. Är han en antagonist eller protagonist? Jag har ingen aning...

Jag måste säga att jag också älskar den riktning som historien och karaktärerna verkar ta. Den tredje delen av Engelsforstriologin har en god potential att bli fucking jävla awesome. Jag önskar den fanns tillgänglig för läsning NU!

Fem häxor av fem möjliga! Excellente! Bravo! Bravissimo! Honom ska vi ha!

Anita Shreve - Strandsommar

Sydney är 29 år gammal och nybliven änka efter sitt andra äktenskap. Hon har tagit ett arbete som privatlärare åt Julie, tonårsdottern till Mr och Mrs Edward. Familjen spenderar somrarna i sitt strandhus vid New Hampshires kust och Sydney skall under sommaren hjälpa Julie med de ämnen som Julie har svårast för. Under sommaren kommer Julies två vuxna storebröder, Jeff och Ben, och ett slags triangeldrama uppstår. Sydneys sorg över sin man börjar sakta att blekna och hon börjar få känslor för Jeff, men just då hon trodde hon var redo för kärleken igen dyker Jeffs flickvän Vicki upp i bilden och komplicerar saker.

Har idag läst Strandsommar från pärm till pärm på mindre än fem timmar. WOW, säger jag bara! Boken är lättläst och en riktig bladvändare, precis som en annan bok av Shreve (Pilotens Hustru) som jag läste 2008. Shreve är en mästare på att skriva om sorg och kärlek. Hon lyckas ta fram det mänsliga i varje karaktär med en sympatisk men ärlig framtoning. Hennes karaktärer är inte perfekta, men de är verkliga.

Handlingen i denna bok cirkulerar runt ett strandhus och allting som händer inuti dess väggar samt i omgivningen. Familjen Edwards känns genuin, deras tillvaro är till en början lugn och avslappnad men allt eftersom semestern framlider uppstår slitningar, och brödernas intresse i Sydney blir en konflikt för hela familjen att hantera. Samtidigt som boken har en underliggande domedagsstämning finns det också en trygg tillförsikt i att Shreve kommer leverera ett avslut som innebär att våra hjältar kan förlika sig med sina öden. Jag måste nog ge denna bok en femma! Den får också en fyra på romantikskalan.

Day 04 – Favorite book of your favorite series

Definitivt A Game of Thrones av George R R Martin. Det är en underbar första bok, den introducerar karaktärerna och världen på ett sätt som man bara vet är toppen av isberget, och man börjar ana de underliggande massorna som finns där nere i djupet. Eftersom det var min första G R R Martin-bok så njöt jag också stort av hans vackra skrivsätt, så långt från Robert Jordan och hans eviga malande, men ändå så episkt på samma nivå.

Read it!

Galen Beckett - The Magicians and Mrs Quent

Beskrivande text återfinnes här (för att korta ner recensionen).

Familjen Lockwell bor i staden Invarel, som påminner om London under tidigt 1800-tal där din sociala status dikterar i vilka kretsar du kan röra dig och hur väl du respekteras. Varesig du är en ogift eller gift kvinna så är du beroende av en man, din fader eller make, för försörjning och ledsagning i livet och med alla de saker som en kvinna inte kan förväntas förstå, som bankaffärer, politik och teknik. Man roar sig med sina baler och bjudningar, för det viktigaste i livet är ju att finna en rik, snygg man som kan trygga ens framtid och göra en lycklig. För de fattigare är livet hårt, och för karaktären Eldyn är det en ständig kamp var dag för att klara av brödfödan och samtidigt hålla sig borta från samhällets bottenskikt, stråtrövare och mördare.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om likheten mellan Jane Austen och Galen Beckett, eller om likheten mellan Beckett och Oscar Wilde (á la Dorian Grays Porträtt, Spöket på Canterville), eller om likheten mellan Becket och Charles Dickens (t ex med David Copperfield eller Oliver Twist). Det finns även inslag av Emily Brontës Svindlande Höjder... etc etc.
Men samtidigt som Galen Beckets värld influeras av de stora klassikerna så finns där par distinkta skillnader. The Magicians and Mrs Quent utspelar sig i landet Altania, på en planet som inte roterar runt sin egen axel var 24:e timme utan där dagarna och nätterna är oregelbundet korta/långa. Det innebär att dagsljuset kan vara i flera dagar, eller i några timmar, detsamma med natten. Detta betyder att karaktärerna får planera sin rutin ever "lumenals" (dagsljus) och "umbrals" (jordskugga) och hushålla med dagsljuset, sova mer de långa nätterna, gå till arbetet eller till affären i mörkret och i tystnaden. Beckett lyckas skapa en mysig stämning med mörkret som kryper upp ur gatorna mot husen, kvinnor som syr och läser till stearinljusens sken, män som vandrar i skumrasket hem från puben, skuggor som vandrar i gränser... och det är i dessa sekvenser, genom att addera denna dimension till historien, som världen får sitt djup. I Altania är det också brukligt att unga lorder studerar magi på universitet, och många av lorderna härstammar också från de stora magikerna som skapade Altania.

Boken är alltså så mycket mer än en historisk kärleksroman, det är en fullfjädrad fantasy. För er som älskar Dickens, Wilde, Brontësystrarna eller Austen kommer ni älska denna bok, och för er som älskar fantasy kommer ni uppskatta denna för dess med förtrollningar och illusioner, magiska tavlor, skuggvarelser, mystiska skogar och våldnader. Boken är nyskapande och vackert skriven, sen så har den ju också en vacker framsida. Jag har bara bra saker att säga om boken, läs, läs, läs! Den får fem stycken fjäderpennor!

Pst! För er som sedan vill fortsätta läsa om Ivy och hennes systrar så finns även The House on Durrow Street. Snart kommer också trean, The master of Heathcrest hall.

Kathy Reichs - På måndag död

Tre kvarlevor efter unga kvinnor påträffas i källaren på en pizzeria och Temperance Brennan kallas till platsen för att utreda om det rör sig om gamla fynd eller relativt nya mord. Hon får redan från dag ett hårt motstånd från poliskåren som är helt övertygade om att det rör sig om gamla arkeologiska fynd, men dr Brennan anar oråd eftersom fyndplatsen, gravarna och placeringen av kropparna inte stämmer överens med för urbefolkningens begravningsritualer. Hon upptäcker snart att huset som kvarlevorna påträffas i tidigare har varit i maffians ägo. Dr Brennan kan inte släppa fallet och när hon inte får påbackning från polisen börjar hon på egen hand forska i husets tidigare ägare, och spåren leder henne till en hemsk upptäckt....


 Böckerna om rättsantropologen Temperance Brennan är baserad på författarinnan Kathy Reichs liv, hennes egna arbete som rättsantropolog och hennes arbete med polisen. Böckerna har blivit sån succé att man gjort tv-serien Bones, som är ytterst vagt baserat på böckerna. Jag kan faktiskt inte svara på om jag gillar böckerna eller serien bäst, de är båda jättebra på sina egna sätt och vis. Men en sak är klar, jag ska köpa fler böcker av Kathy Reichs! Sådan spänning, sådan förmåga att beskriva och engagera! Kanske har det något att göra med att jag fått en mjukstart med Bones, men oavsett vilket så gillar jag boken supermycket!

Jag har länge varit intresserad av att bredda min boksmak, dels med klassiker och skräck men även med deckare. Har försökt läsa någon deckare tidigare men inte gillat dem, men så kom jag över en Kathy Reichs bok och eftersom jag gillar tv-serien Bones så tänkte jag att det kunde vara en enkel start. Det känns som om jag hittat rätt! Boken får fem poäng av fem möjliga!

Jag är en sån som bara vill ligga med dig

Jag kom över Jag är en sån som bara vill ligga med dig av Fredrik Lindström på bokmässan i Göteborg, intet ont anandes om vad som väntade (tyckte bara det var en kul titel och så var den gratis). Men så öppnade jag den och insåg att jag fått med mig hem ett gäng dikter och reflektioner *gasp* om livet. Jag började så smått att glutta i den och insåg efter ett tag att den där Fredrik, han är inte dum han. Inte. Dum. Alls.

Boken är en riktig guldklimp! Jag vill nästan påstå att den har en dikt för varje tillfälle och för varje person, men kanske inte riktigt. Den handlar om kvinnor och män, kärlek, vardag, moderna människor, barndom och regniga dagar. I sin karaktär är den lågmäld, pricksäker, härligt nostalgisk och mysig. Den smyger sig liksom på med sina kloka ord då man är oförberedd, och helt plötsligt inser man att "men! det där handlar ju om mig!". Se bara:

"Ett nytt liv"

Varje höst
vill man egentligen
flytta till ett nytt område
där ingenting
ännu är bestämt,
möblera och köpa nytt
få nya grannar,
nya kompisar,
sakta vänja sig vid lukten
i de halvtomma rummen
utanför på gatan,
en annan värld,
en helt ny ordning.

Börja från början
i garderoberna.

Nya vanor,
nya ljud,
nya mellanmål,
ett nytt liv.

Nu ska allt bli bra.
Den här gången ska inget gå fel,
den här gången ska
allt bli bra.

En annan bra dikt är förstås Jag är en sån som bara vill ligga med dig. Det är en vacker kärleksdikt som får mig att dåna och smälta samtidigt. Men jag vill egentligen inte lyfta upp några speciella dikter för Fredrik fortsätter att leverera starka och tänkvärda ord rakt igenom hela boken. Därför får den fem av fem möjliga poäng. Jag rekommenderar denna bok till alla, läs den, älska den! Och om du har läst den, skriv gärna tillbaka och berätta vilken dikt som är din favorit!

A game of thrones - George R R Martin

Sällan har en Fia läst 800 sidor med sådan entusiasm! George R R Martin är en ny husgud här hos mig, tillsammans med Neil Gaiman, Joss Whedon, David Eddings, Katherine Kerr och Terry Pratchett.

Så, what's it about?

A game of thrones är första delen i serien A song of Ice and Fire, en fantasysaga om de stora släktena, Starks of Winterfell (i norr), Lannisters of Casterly Rock och Baratheon (kungliga släktet som residerar i Kings Landing). Boken börjar med mordet på kungen Robert Baratheons Hand (kungens närmaste rådgivare), Lord Arryn. Kung Robert reser till Winterfell och utser lorden Eddard Stark till sin nya Hand, något som inte sjunker in bra för huset Lannisters. Kung Roberts fru Cercei är själv en Lannister och hennes önskan var att hennes tvillingbror Jaime skulle bli den nästa Handen.

Boken handlar mycket om maktspelet mellan de olika husen, men ger också en stadig grund till karaktärerna och deras historia och relation till varanda. Det är egentligen flera olika plotlines som då och då flyter ihop eller svävar bort, vilket skapar ett otroligt djup i berättelsen och i karaktärerna. Alla hjältarna/antihjältarna får sin moment in the spotlight i separata kapitel, vilket gör att man ständigt byter perspektiv och ser på karaktärerna med både en subjektiv och en objektiv synvinkel. Någon som subjektivt agerar med goda föresatser kanske objektivt är en falsk och intrigerande person, och vice versa.

Boken blir aldrig tråkig, även om jag har vissa karaktärer (och därmed kapitel) som jag föredrar så slukar jag allt med stor entusiasm. Det känns verkligen som att detta är en början på ett stort äventyr och jag kan inte vänta på att få ta del av de andra delarna. Next stop - Clash of the kings!

Vad får den för poäng då? Jamen SJÄLVKLART fem utav fem möjliga!

Jacqueline Carey - Santa Olivia

För 20 år sen eller mer drabbades världen av en smittosam sjukdom. Mitt i tumulten hamnade Santa Olivia, på gränsen mellan USA och Mexico. Den amerikanska militären utlyste undantagstillstånd och spärrade in staden, tillsammans med alla dess innevånare. Santa Olivias innevånare lever nu i en slags ingenmansland, dit ingen kan komma in eller ut. Omvärlden tror att Santa Olivia inte längre existerar, och militären  upprätthåller status quo genom att erbjuda sitt skydd mot deras mexikanska motsvarighet.

 

I Santa Olivia finns Carmen Garron, en ung ensamstående servitris med en son (Tom) att försörja. Hon har en kort historia med en soldat vid namn Martin, som är på rymmen från en forskningsanstalt. Martin är en genmanipulerad soldat, stark, snabb och okapabel till att känna rädsla. Det perfekta vapnet. 

Carmen blir snabbt gravid, men Martin tvingas lämna henne för att inte bli tillfångatagen av militären. Innan han lämnar henne ber han henne att döpa deras barn till Loup Garron, som liknar Loup Garro' vilket betyder varulven på franska. Carmen får en liten flicka, och det visar sig snabbt att flickan har ärvt sin fars speciella egenheter. Hennes storebror Tom lär henne att vara extra försiktig och dölja sina talanger, men Loup har svårt att gömma det faktum att hon är annorlunda. Efter ett par år så hamnar Santa Olivia mitt i en blodig gänguppgörelse, och Loup beslutar sig för att använda sin styrka och ta rättvisan i sina egna händer...

Santa Olivia hör till genrén urban fantasy och är ett postapokalyptiskt drama om utanförskap och kärlek. När jag började läsa boken hade jag ingen som helst aning om vad jag hade att förvänta mig, det enda jag hört var varma rekommendationer från Nene och Karin på SF-bokhandeln. Men trots att jag hade fått höra att den var bra så hade jag ingen aning om just hur jäkla bra den skulle vara. Förutom den engagerande storyn så höll den en spännande tråd genom hela boken med intressanta karaktärer och utsökt berättande. Jaqueline Carey gick från att vara en okänd författare till att vara en av mina absoluta favoriter! Fem poäng av fem möjliga och fyra romantikpoäng.

SF-bokcirkeln: Altered carbon - Richard K Morgan

Fem hundra år i framtiden, och tekniken har nått den punkt där människor har lärt sig att ladda upp sig själv till en databas och klona sig själva. Människorna lever med s.k. stacks i sin ryggrad vilka implanteras vid födseln och lagrar alla minnen och hela din personlighet. Detta innebär att man vid sin kroppsliga död kan ladda ned hela sig själv i en ny kropp, vilken som helst som finns till låns. Lånekroppar kallas sleeves, likt tröjärmar man drar på sig då det passar.

De rika kan klona sig själv och i princip föra över sig själv till en yngre version av sig själv med jämna mellanrum, och har även råd att lagra kopior av sina medvetanden som uppdateras med jämna cykler. Dessa kallas Meths, efter Methuselah, den äldsta i hela bibeln.

Människan har emigrerat ut i rymden på jakt efter nya världar att befolka, och av dessa har flera generationer av "offworlders" vuxit fram. Takeshi Kovacs är en människa som är född och uppvuxen på Harlan's värld, där han efter sina ungdomssynder (ett par år av gängverksamhet) växte upp till att bli en FN-soldat, en s.k. a "envoy", dvs en speciellt programmerad soldat med killer instinct. Trots sin talang väljer Kovacs att hoppa av kåren, och han blir nedjagad och dödad, och man laddar upp hans medvetande och dömer honom till århundranden på lagring. Men Kovacs har kontakter på rätt ställen som hjälper honom ut, mot ett sista uppdrag - ett som kan fria eller fälla honom för gott...

En meth vid namn Laurens Bancroft har till synes tagit sitt eget liv, vilket han anser är helt onödigt eftersom den enda effekten av det hela är att hans nuvarande klon är förstörd och han har förlorat två dagars minne som inte hunnit sparas ned än. Bancroft är övertygad om att han inte dödat sig själv och lejer Kovacs för att finna den riktige mördaren. Kovacs gör en grundlig utredning, och de ledtrådar han finner drar honom längre och längre in i en snårdjungel av olösliga gåtor.

Vad vill då Altered Carbon säga? Vad är själva budskapet?! Förutom filosofen Quellcrist Falconers "Make it personal" så tar den upp frågan om vad som är mänskligt, hur man skiljer själen från kroppen och andra intressanta frågor som "om man har sex med sin egen klon, är det onani då?". Alla i bokcirkeln kände mycket starkt att detta var en bra bok, den fick i genomsnitt fyror och femmor och vi lyckades i princip inte komma med några negativa kommentarer alls. Det enda som kan vara knepigt är att den tar slut. Well, guess what? Det finns en tvåa. Kovacs FTW!

Altered Carbon är ett mästerverk! Detta är dystopisk cyberpunk i sin bästa form, den är hårdkokt, snabbläst, fullproppad från första till sista sida med humor, sex, våld... den äger oceaner av attityd, en empatisk hjälte, romantik, djup, ytlig nonchalans, dryghet..! Läs, läs, läs!

Who's that girl - Alexandra Potter

Charlotte Merryweather är 31 år, har sitt eget PR-företag, en personlig tränare, tar med sig jobbet hem varje dag, har en strikt diet utan raffinerat socker, mjölkprodukter och veteprodukter och nöjer sig endast med de dyraste märkeskläderna och sminkprodukterna. Hon letar hus tillsammans med sin pojkvän Miles och försöker joggla detta samt vänner och familj på samma bräde.

En dag på väg hem från jobbet får hon en glimt av en orange bubbla (bil) som hon tycker hon känner igen. Efter att ha följt bubblan till dess slutstation finner hon sin gamla lägenhet, och en yngre kvinna som ser ut precis som henne. Frågan är, är det ett nervsammanbrott eller har hon faktiskt kommit ansikte mot ansikte med sitt yngre jag?


Alexandra Potter är en ny stjärna på min himmel som lyser lika starkt, eller kanske än, Lisa Jewell, Marian Keyes och Tamara McKinley. Hon leker med tanken som vi alla skulle vilja utforska, tänk om man kunde åka tillbaka i tiden och göra om, göra rätt?

På bokens baksida står; "Imagine if you could go back ten years and meet your younger self - would you recognize her? What advice would you give?"

Vad skulle DU göra om du kunde möta ditt 10 år yngre jag? Skulle du känna igen dig själv? Vad skulle du sakna? Vad har blivit bättre sen du blev äldre? Vad har blivit sämre? Vilka fina egenskaper har vi glömt att vi har?

Potters sätt att skriva får mig att känna mig delaktig i Charlottes liv och äventyr. Vem känner inte igen sig i dagens stressiga samhälle? Hon lyckas skapa en helt odräglig men likväl charmant karaktär, och väver ihop en spännande pageturner som både roar och får en att tänka efter.

Detta är chicklitt i toppkvalitet. Jag ger den fem av fem möjliga, och en stark fyra på romantikskalan.

Och en eloge till mig som köpte denna bok till MissE i förra pocket&prassel-turen, sen kunde låna tillbaka den för att själv läsa den. Annars hade jag kanske aldrig plockat upp den. MissE har skrivit om den här.

Paulo Coelho - Alkemisten

"När du verkligen vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld." 

Så kom vi då äntligen till Alkemisten, som jag fasat för att skriva om. Det handlar om stora saker här, det är svårt att beskriva det med rätt ord. Jag upplevde Alkemisten som en underbar dröm som kom till mig en natt och förändrade mitt sätt att tänka. Och det är ju just det som boken handlar om, att följa sina drömmar. 

"I den tidigaste ungdomen vet alla människor vilket som är deras levnadsöde. I det skedet av livet är allting tydligt, allting är möjligt, och människor är inte rädda för att drömma om och önska allt det där som de skulle vilja se hända i deras liv. Men medan åren går börjar mystiska krafter att försöka bevisa för dem att det är omöjligt att förverkliga sitt levnadsöde."

Boken  handlar om Santiago, en ung fåraherde vars önskan är att se mer av världen. Varje natt så drömmer han om pyramiderna i Egypten, och han beslutar sig till slut för att gå till en spåkvinna. Spåkvinnan säger åt honom att följa sin dröm. Han är ovillig till att sälja sina får och ge sig ut på en sån lång resa, men kort därefter möter han en mystisk man som säger åt honom att han ska finna en skatt vid foten av pyramiderna.

 "Men kom ihåg att ditt hjärta vill leda dig till din skatt. Och att du måste finna den här skatten för att allt det du har lärt dig på vägen ska ha någon mening."

Santiago beger sig ut på en resa som förändrar hans liv. Han lär sig nya saker om sig själv och om världen, och lär sig att tyda världens språk.Och genom Santiago så lär jag mig också litet om livet och om mig själv. Upptäckterna var fascinerande.

"Det enda som kan göra drömmen omöjlig är rädslan för att misslyckas."

Saker som jag uppskattade med boken:

Jag har funnit att Coelho är passande läsning då jag reser eftersom jag är mer mottaglig för förändringar då jag är i rörelse, och denna bok läste jag på flyget upp till Norrbotten. Det är en sån liten bok så det går precis så fort, vilket är skönt. 

En annan underbar sak är det målande, musikaliska språket Coelho skriver med, och de budskap han för med sig. Jag har tagit med ett axplock av citat ur Alkemisten i denna recension, det finns så mycket mer guldklimpar men inte nog med plats. Ni får helt enkelt läsa själva så får ni se...

"Och ingen gärning är fullbordad förren dess syfte har uppnåtts."

Jag ger denna bok fem poäng av fem möjliga.

SF-bokcirkeln: Anders Björkelid - Ondvinter

Anders Björkelid är vår svenska David Eddings!

Så kan det låta om denna nya bokserie, Berättelsen om Blodet. Ondvinter är den första delen av fyra i den nya fantasysagan som handlar om tvillingarna Sunia och Wulf. De växer upp på en enslig bondgård med sin far, spenderar sina dagar med att sköta om gården och då och då ger de sig ut i skogen för att lägga snaror och jaga småvilt.

En dag stöter Sunia och Wulf på en underlig vessla som de fångat i sin snara. Vesslan visar sig vara en vätte och han berättar att de är av Blodet. Tvillingarna släpper vesslan fri och han tackar dem med att berätta en gåta om en cirkel fylld av skator. Förvirrade av mötet försöker Sunia och Wulf få reda på mer om sin härkomst, men deras far vill inte kännas vid några frågor om den saken. Saker och ting blir ännu mer svårbegripliga då en främling kommer hem till dem och pratar med deras far på ett främmande språk. Sunia och Wulf börjar ana att deras far har en hemlighet...

Så sätter Berättelsen om Blodet igång. Vi i bokcirkeln hade generellt en positiv upplevelse av boken, om än en del tyckte den saknade en krok i början, eller stördes av särskrivna och barnsliga namn. Då boken kom igång flöt handlingen på i bra takt och jag sträckläste den för att den var så spännande. Det är en tacksam bok att läsa eftersom den är kort, lättläst och okrånglig. Helt enkelt prestigelös, men superb i sin enkelhet. Barn eller ungdomsbok må vara, detta är en bok som likt Harry Potter-serien kan läsas av alla åldrar. Björkelid vill göra en originell story och det har han lyckats med genom att använda sig av svensk folktro. Anders Björkelid säger själv att han vill vara hemtam och omedelbar, och det tycker jag är en bra beskrivning av denna bok.

Jag ger den en klar femma!

Vad tyckte resten av gruppen då?
K: 4,5
N: 3
S: 3
CG: 4

Carina Burman - Babylons gator

Den kända svenska författarinnan Euthanasia Bondeson och hennes unga protegé Agnes åker på en upptäcksresa till London 1851, året för den stora världsutställningen. Mitt i tumulten på utställningen försvinner Agnes spårlöst, och Euthanasia får uppbringa sina deckartalanger för att försöka lösa gåtan med hennes försvinnande. Till sin hjälp har hon en walesisk polisinspektör av osäker karaktär. Deras ledtrådar leder dem till mörka gränder, där de enda vittnena är tiggare och slinkor som sett för mycket för att bry sig. De upptäcker att någon lämnar ett spår av döda flickor bakom sig, en mördare som med samma lätthet rör sig bland Londons societet som i dess undre värld. Och för att fånga denna mördare måste Euthanasia vara lika flexibel som honom eller henne.

Babylons gator är en deckare, något som för mig är mycket ovanlig läsning. Jag lånade den av en bokcirkeldeltagare. Det var en mycket spännande bok, skriven i modern tid med en gammalsvensk touch. Jag älskar språket, beskrivningarna, de gruvliga scenerna, den envisa men modiga hjältinnan. Hon känns dock något för modernt tänkande för att vara en kvinna på mitten av 1800-talet. Men man får reda på att detta är en kvinna som fått sig själv myndigförklarad och är lika självständig som en man. Traditionerna binder henne inte på samma sätt som den gör andra damer, vilket dock kan göra att hon tar sig sådana friheter som inte den tidens samhälle accepterade. Att vistas ensam med ogifta män, eller att gå utklädd till man, till exempel. Chocking, I dare say!

Jag vet inte riktigt om jag helt köper Euthanasias frimodighet, men för historiens skull så accepterar jag det. För det är en spännande historia och en av de bästa böcker jag läst på länge! Den får fem av fem möjliga!

Philip K Dick - Do androids dream of electric sheep?

Året är 2012 och världskriget har dödat miljoner människor och utrotat de flesta djurraser på jorden. Människan har sökt sig till nya världar och de få som stannar kvar försöker bygga upp världen och djurriket igen. Mänskligheten har kommit långt i sin utveckling och man har nu byggt androider som är så lika människor att det är praktiskt taget omöjligt att skilja dem åt. En del androider är så mänskliga att de inte ens vet om att de är androider.

Rick Deckard är en officiellt sanktionerad bounty-hunter som jagar rätt på förrymda androider och "pensionerar" dem. På hemmafronten kämpar han med en deprimerad fru och i sitt arbete försöker han göra sitt bästa så att han en dag kan uppnå den stora drömmen - att köpa ett levande djur. De hade en gång ett levande får, men då detta dog sköljde skammen över honom och han köpte istället ett elektriskt får, designat till att se likadant ut som det fåret som dog. Han och hans fru försöker uppnå ett lyckligt samliv genom att programmera in sinnesstämningar för varje tillfälle. Vad sägs om  Duktig Fru, stolt och uppmuntrande? Eller Duktig agent?

Tillvaron är inte så bra och människor söker tröst på olika vis. En del genom känsloboxen, en del genom att sammanlänka sig med Mercer, en man som många ser som en högre stående varelse. Mercer har många livsråd och verkar se det innersta väsendet i varje människa. Han förstår och förlåter allt. Men är han verklig? Och vem är egentligen mänsklig, innerst inne? Vad gör oss till människor? Är det att vi är av kött och blod? Eller att vi kan känna empati? Och isåfall, vad är då de människor som inte kan känna empati?

Denna bok är inspirationen för filmen Blade runner, som jag faktiskt inte sett ännu. Den är fullkomligt lysande i sin beskrivning av den postapokalyptiska världen - bortsett från ett par saker som enkelt kan förklaras. I denna nära framtid finns många högteknologiska saker som flygande bilar, känsloboxar och laserpistoler, men för att kunna kontakta sitt jobb måste Deckard springa och ringa från en telefonkiosk. (Boken skrevs under 60-talet, då var mobiltelefonen inte påkommen ännu.) Faktum är att boken andas en äldre tid, mentaliteten hos människorna är som på 60-talet, eller möjligtvis början av 70-talet. Det är fortfarande inte helt okej att en man och en kvinna är sambos, t ex. Dessa små "quirks" är dock bara roliga. Det här är trots allt Philip K Dicks framtidsversion för 50 år sedan, och visst har det en stor relevans idag, även om det nu ser litet annorlunda ut. Då trodde man att en atombomb skulle förstöra världen, och att vi alla skulle leva i radioaktivt damm. Nu har vi ett annat hot i form av miljöförstöring, vilket tas upp av Socialistsimon i detta inlägg. Same shit, different name.

Mitt betyg av denna sci-fi klassiker blir utan tvekan en femma! Läs den!

Teresa Medeiros vampyrsaga

After Midnight och The Vampire Who Loved Me är en tvådelad serie om de tre systrarna Caroline, Vivienne och Portia Cabot, som uppfostras av Caroline själv efter att de blivit föräldralösa genom en tragisk olycka för sex år sedan. Caroline är en mycket praktisk och förståndig dam på 24 år som lyckas få det att gå runt den lilla inkomsten de får av arvet, genom att försaka sig själv och missa sin debut till sociteten.

När Vivienne, den vackraste och mest älskvärda av dem tre, fyller 19 år tar dock deras moster Marietta tag i saken och finansierar hennes debut. Genast fångar Vivienne intresset av viscount Adrian Kane, och de tre systrarna blir inbjudna på en midnattsbjudning i Kanes hus i staden. Det visar sig att mannen har en air av mystik runt om sig och det lösa ryktet i staden viskar om att han är en vampyr....

Adrian och Carolines första möte blir omskakande för dem båda, och även om hon i närheten av sin syster Portia strängt förnekar att det finns vampyrer så vet hon innerst inne inte längre vad hon ska tro, för någon mystisk kraft måste han ju ha som lyckas förhäxa henne så fullständigt? Caroline börjar spionera på Kane och inser snabbt att saker och ting inte är som de skall, men vad som är verkligt och overkligt blir allt svårare att bedöma.

Det inleder den första boken, After Midnight, och den andra boken fortsätter historien om de tre systrarna men fokuserar på Portia. Det är svårt att säga vilken av böckerna jag gillar mest, så jag väljer att säga - båda var superbra!! Medeiros skriver som en gudinna, hon har magnifika och sensuella kärleksscener (litet väl mastiga kan man tycka, men jag klagar inte - bara varnar de mer känsliga!), samt att hon har en otroligt spännande handling. Jag kan faktiskt inte finna ett enda fel med denna serie, annat än att den är för kort. Kan de inte göra den till en film? Snäälla! Jag rekommenderar denna bok för alla love-junkies och vampyr-junkies!

Betyg? Högsta möjliga betyg på romantikskalan en fyra av fem möjliga på den generella skalan, eftersom det ibland blev litet för mastigt för den generella smaken...

Jane Austen and Seth Grahame-Smith - Pride and Prejudice and Zombies

"It's a truth universally acknowledged that a zombie in possession of brains must be in want of more brains."

Jane Austens klassiker om Elizabeth Bennet och Mr Darcy behöver knappast någon närmare beskrivning, men för er som inte känner er Austen så bra så kan jag ge en ändå. Det är från början ett klassiskt kostymdrama som handlar om familjen Bennet, bestående av Mr Bennet, den allt för sävlige maken och fadern som helt tappat respekt för sin fru, Mrs Bennet som är totalt karltokig, utan förstånd eller insikt, kort sakt en av de mest fjantiga kvinnorna i hela England. Hon har ett enda mål i livet - att få sina fem döttrar bortgifta med rika män. Jane och Elizabeth, de två äldsta döttrarna, har mot all förmodan lyckats växa upp till kloka och förnuftiga unga kvinnor medan Mary, Kitty och Lydia är bortom all hjälp.

Historien börjar med att huset Netherfield just blivit uthyrt av ett sällskap med två rika män, Mr Bingley och Mr Darcy. Mrs Bennet tjatar på sin man att han skall hälsa på deras nya grannar, och till slut ger han efter, och där efter inträffar den ena förvecklingen efter den andra. Mellan Jane och Mr Bingley uppstår genast tycke, men den stolte Mr Darcy tycker att familjen Bennet är allt för låg status för män som dem. Mr Darcy kommer direkt på fel fot med Elizabeth, som har mycket bestämda åsikter och inte är rädd för att uttrycka dem.

Seth Grahame-Smith har tagit detta klassiska mästerverk och behållt det förtjusande talet, de höviska manéerna, de underliggande meningarna i varje rad, men samtidigt förbättrat handlingen med litet blodig, rå action, zombies hungriga efter hjärnor och humor som matchar det nya konceptet. Visserligen har jag aldrig läst Stolthet och Fördom, bara sett serien från 1995 sisådär 311 gånger, men jag är rätt så säker på att Elizabeth varken har en katana eller en kojo, eller för den delen är tränad i deadly arts i ett shaolintempel i Kina. Men det blir så mycket roligare på detta sättet. Seth låter också karaktärerna tala fritt och, hur än höviska de än är, så framträder äntligen Elizabeths något mordiska sida i sitt rätta ljus. Aaaand I luuuv it.

Boken får en femma av fem möjliga samt en fyra på romantikskalan.

China Mieville - Un Lun Dun

Det är något som inte står rätt till i London. I flera dagar har tecknen hopat sig, någonting kallar på Zanna Moon. Hon får ett mystiskt brev med av en brevbärare som kallar henne "The Schwazzy". I brevet står det "We look forward to meeting you, when the wheel turns." Zanna och hennes vän Deeba följer ledtrådarna och de leder dem till en hemlig ingång till Un Lun Dun, a.k.a. "O-London". I O-London har det under många århundranden stått skriven i profetiorna att Zanna, the schwazzy, dvs den valda, skulle komma och rädda dem från den stora ondskan.

Zanna och Deeba finner sig snart inblandade i ett stort äventyr. De får lära sig att telefoner styrs av bin, men att det är mycket svårt att dressera dem att ringa till någon. De får även lära sig att allt skräp som legat nog länge på gatorna i London finner sin väg till den andra sidan, till Un Lun Dun, där det får leva i frihet. På liknande sätt tar andra trasiga eller icke-önskvärda saker sig också över till andra sidan. Bussar, paraplyer, hus och andra saker blir levande material, ord kan ta levande form och fiskar och fåglar kan styra över människor.

Detta var den första boken jag läste av China Mieville och jag har fullkomligt förälskat mig i hans författarstil. Han har trots allt skapat den ofrivillige, ovalda hjältinnan Deeba som helt omkullkastar ens förväntningar på hur en historia bör berättas. Det talas ibland om det 'standardiserade Fantasyformulär 1A' som jag tror Tolkien införde och Eddings förfinade, där det utifrån profetior och magiska regler finns givna ramar för berättelsen. Well, screw that, tycker Mieville, och ifrågasätter saker som vi läsare bara hade tagit för givet. Det kan vara rätt så vanskligt, för man vill kanske inte ifrågasätta vissa historier, men i detta fallet är det fullkomligt lysande, ett slags 'Up yours!' till sticking by the book. Åh vad jag hoppas det kommer en film på detta! OCH en tvåa!

Denna bok får fem Smoglodytes av fem möjliga.

Marisha Pessl - Fördjupade studier i Katastroffysik

"För mig var tanken på ett Permanent Hem (Som enligt min definition var vilken slags boning som helst som hyste pappa och mig i mer än nittio dagar - samma tidsperiod som en amerikansk kackerlacka klarar sig utan föda) inget mer än en avlägen dröm, en feberfantasi lika orealistisk som en genomsnittlig sovjetmedborgares hopp om att den grådaskiga vintern 1985 kunna köpa sig en splitterny Cadillac Coupe DeVille med baby blå skinnklädsel. Oräkneliga gånger pekade jag på New York City eller Miami på vår Rand-McNally-karta. "Eller Charleston. Varför kan du inte undervisa i konfliktlösning vid University of South Caroline i detta-är-faktiskt-en civiliserad-stad?" Med kinden pressad mot fönstret, strypt av säkerhetsbältet, bedövad av de evinnerligen repriserande majsfälten, fantiserade jag om att vi en dag skulle slå oss till ro någonstans - var som helst - och bli kvar.
Men eftersom pappa under alla år hårdnackat motsatte sig mina förslag och hånade mig för min sentimentalitet ("Hur kan du säga nej till att resa? Jag förstår inte. Hur kan min dotter vilja vara korkad och tråkig som en handgjord askkopp, en blommig tapet, som den där skylten - just det, den där . Storstrut. 99 cent. Det får bli ditt namn hädanefter. Storstrut"), hade jag under våra motorvägsdiskussioner om 'Odysséen' (Homeros, den hellenistiska perioden) eller 'Vredens druvor' (Steinbeck, 1939) slutat att ens anspela på litterära teman som Hembygd, Fädernesland och Fosterjord. Följaktligen var det med pukor och trumpeter som pappa över rabarberpaj på Qwik Stop Diner utanför Lomaine i Kansas levererade nyheten ("Ding! Dong! The witch is dead!" sjöng han tillgjort och fick servitrisen att blänga misstänksamt på oss) att under hela mitt sista år på high school, alla sju månader och nitton dagar, skulle vi bo på ett och samma ställe, Stockton, North Carolina."

Blue Van Meer och hennes far, den karismatiske harvardprofessorn Gareth Van Meer slår sig till ro i den sömniga lilla staden Stockton, som enligt Gareth är "en trist håla där jag kommer uppbära en skrämmande låg lön från universitetet och där du kommer försäkra dig om en plats vid Harvard nästa år." Blue, som under sin uppväxt ägnat mer tid åt läsning än åt vanliga tonårsaktiga saker, har svårt att anpassa sig, men en av hennes lärarinnor, den gåtfulla Hannah Schneider tar henne under sina vingar och plötsligt är Blue en del av Aristokraterna, en hemlig grupp ungdomar som varje vecka träffas hos Hannah för middag. Blue förstår inte varför hon blivit invald i gruppen och varför en kvinna som Hannah är intresserad av att umgås med en grupp ungdomar. Allt eftersom månaderna fortgår börjar Blue dock förstå att allting inte står rätt till bakom fasaden. Aristokraternas hemligheter börjar bubbla upp till ytan och Hannah börjar bete sig allt mer underligt. Blue blir snart fången i en komplicerad härva av konspirationer, svek och död...

Så mycket att säga, så få ord som kan beskriva det... När jag började läsa denna bok, det var ett tips av min mor, så hade jag först svårt att vänja mig vid språket och litteraturhänvisningarna. Det lät ju precis som en universitetsuppsats, och det var ju trots allt ett och ett halvt år sedan jag läste någon sådan senast.... När jag väl hade vant mig, vilket var en bit in i boken, kom jag att uppskatta boken för vad den är: en otroligt välskriven sensation! En sammanfattning är rätt så svår, men jag kan försöka i alla fall: Den är intellektuell och charmigt med en nypa humor och en droppe cynism. Den är allvarlig och dramatisk, otroligt duktigt målad och beskrivande. Jag älskar dialogerna, speciellt dem mellan Blue och läsaren, men också mellan Blue och hennes far. När jag till slut vande mig vid sidhänvisningar så kom jag att uppskatta dem otroligt mycket. Man springer ju inte och undersöker vad det är hon hänvisar till (det skulle ta flera år att läsa ut boken då med tanke på hur många hänvisningar hon har), utan av titeln i hänvisningen att dömma så är mycket underförstått. (Exempelvis: Blue och två andra tjejer ur Aristokraterna beslutar sig för att gå på en krog ute på vinchan. Då de kommer in blir de utstirrade av alla, och kvinnorna i krogen blir otroligt upprörda över att tre unga snygga tjejer kommer in på deras territorium. Marisha skriver: "De blängde alltid på oss, speciellt på Jade (se >>Morrande byrackor>>, Livet i Appalacherna, Hester, 1974 s.32)." Där jag läste detta såg jag framför mig hur kvinnorna morrade som arga dingos...

När jag kommer till de avgörande sista sidorna satt jag som klistrad. Det var ett vackert och bitterljuvt slut, helt perfekt för bokens stil med alla oväntade tvister. När jag till slut pusslat ihop pusslet verkade allting så uppenbart och jag fick ett starkt behov av att läsa boken en gång till, bara för att kunna läsa det ur min nya synvinkel. Men jag tror en gång får räcka för denna gång. Det är dock en bok som jag kan tänka mig att äga, så om jag blir sugen på att läsa om den på något år så tänker jag definitivt köpa hem den. Allt som allt fick boken en femma av fem möjliga, med en tvåa på romantikskalan.