True Blood-multitasking

Har haft en jobbig förkylning i helgen så jag har suttit hemma, läst From Dead to Worse av Charlaine Harris och tittat på True Blood. Nu har jag sett de två filmade säsongerna som är löst baserade på de två första böckerna i Stackhouse-serien. Kan bara säga ooooh shit, jag mindes inte att det var så spännande när jag läste böckerna! Skaparna av serien har verkligen tagit de rätta elementen av novellerna och sen "tweekat" det till nya höjder! (Samtidigt: Eff, vad ska jag göra nu när jag har sett allt som finns?!)

Har fortfarande kvar att läsa Dead and gone, men den har bara kommit i storpocket å jag vill ha den i litet format, vet dock inte om jag ska vänta tills den kommer ut i liten pocket eller ej... Beror på om jag kan tygla min nyfikenhet.

Mina reflektioner kring novellerna...

Jag har läst en hel del recensioner av Stackhouse-serien där man irriterar sig på att Harris skriver om små detaljer som t ex när Sookie kammar håret. Jag reflekterade inte över detaljerna innan, men nu när jag läst vidare så har jag funderat litet över vad jag tycker om det och kommit fram till att jag gillar det.

Man kan visst läsa om när hjältinnor kamma håret, tar ett bad och tar hand om sig själv. Och varför kan man det? Jo, eftersom det är så mycket som försiggår i Sookies liv så måste hon ju någon gång koppla av, andas ut och reflektera över sitt liv. Annars skulle hon vara sönderstressad, utbränd och halvt psykotisk vid det här laget. Hon har varit nära döden så mycket, blivit sviken av dem hon älskar, blivit upphängd och nedslängd som en trasdocka. Hon behöver andningspauser, och det behöver även läsarna. Heck, de s.k. andningspauserna fungerar även som en påminnelse för mig att - ja visst ja, Sookie tar ju hand om sig själv, kanske jag borde göra detsamma?!

Att läsa om att Sookie städar, Sookie lånar böcker, Sookie väljer vilka kläder hon ska ha, det är för mig ett sätt att identifiera mig med henne på en djupare nivå. För det mesta så målas hjältinnorna ut som någon slags superkvinna som är ute och räddar världen 24/7 och trots att de inte städar eller lagar mat så verkar det aldrig gå någon nöd på hemmet eller liknande. Det är ju bara bullshit. Harris visar istället upp vad som verkligen försiggår, samtidigt som vi det visar hur jordnära Sookie är. Hon skulle kunna vara en av oss - tänka sig! 

Sen så börjar jag få en rejäl crush på Alexander Skarsgård... Han är en riktigt bra skådis. När han ligger bredvid Anna Paquinn och nojsar runt... *mmm* om ändå det vore jag som låg där istället för Paquinn. Hon har ju sin Moyer, get off him! ;D

Elizabeth Bear - New Amsterdam

Sebastien de Ulloa är en uråldrig vampyr som tillsammans med sin protegé Jack Priest reser till den nya världen - eller mer noga - New Amsterdam, för att påbörja ett nytt kapitel i sina liv. I New Amsterdam stöter de på Lady Abigal Irene Garrett, svartkonstnär som är anlitad av den engelska kronan för att lösa brott. Hon är en högutbildad kvinna för sin tid, och väl respekterad bland adelskretsar och dektektiver för sina kunskaper. När någon börjar mörda adelsmän i New Amsterdam är hon snabbt mördaren på spåren, och Sebastien och Jack beslutar sig för att hjälpa henne.

New Amsterdam är en alternativhistorisk bok som utspelar sig under den viktorianska eran, i slutet av 1800-talet, möjligtvis början av 1900-talet, där New Amsterdam (nuvarande New York) fortfarande är en brittisk koloni) och trollkarlar, vampyrer och andra mystiska väsen är verklighet. Boken faller inom genrén Steampunk och Bear bjuder på en underbar uppvisning av tidstypiska tekniker. Jag älskar den viktorianska eran, den är relativt modernt men klassiskt, teknikerna var begripliga, människor var enklare, och det finns många olika manicker och ideologier att spinna vidare på och leka med.

Själva karaktärerna fann jag mig till en början något distansierad till, det var svårt att få grepp om den reserverade Sebastien men desto enklare att älska Jack och hans ungdomliga oförstånd. Jack och Sebastians förhållande är komplext och jag kan aldrig riktigt sätta fingret på vad de känner för varandra, mycket på grund av att Sebastien är så tillbakadragen.

Abby Irene är en äldre dam med ett något skandalöst förflutet och med dryckesproblem, men förefaller ändå vara en sober och anständig kvinna. Det känns inte riktigt som om jag fick nog med insikt i karaktärerna för att förstå dem, men det kan ha något att göra med att jag slalomläste boken under två månader, lade ned den då och då för att påbörja en annan, återvände, lade ned, återvände. Det var inte förrän slutet som jag fick ro nog att läsa ut den och då kom jag fram till att slutet var mycket bra. Eftersom boken var indelad i kapitel som var kortare noveller så var det aldrig någon röd tråd att följa, vilket jag saknade. Det gjorde att jag aldrig kände mig säker på vart historien var på väg, något som jag vill göra i min läsning.

New Amsterdam får en stark trea och en stark trea på romantikskalan.

Laurell K Hamilton - Guilty Pleasures

Den första boken om vampyrjägaren Anita Blake heter Guilty Pleasures. Detta är också namnet på en vampyr-strippklubb som ägs av den mäktige vampyren Jean-Claude. Blake jobbar som zombie animatör (riktigt krasst översatt, jag vet...) vilket innebär att hon återuppväcker döda till zombies. På fritiden så hjälper hon polisen fånga döda vampyrbrottslingar. För detta har hon fått smeknamnet The Executor. Blake har en personlig aversion mot vampyrer eftersom hon tidigare blivit svårt misshandlad av en vampyrbrottsling vid namn Valentine, som hon nu upptäcker fortfarande är vid liv och fortfarande är ute efter henne.

I Guilty Pleasures måste Blake finna en mördare som går runt och slaktar vampyrer, och i jakten på denna så hamnar hon mitt uppe i de mäktiga vampyrernas gängkrig. Hon hamnar snabbt i korselden och skadas svårt. Jean-Claude gör då ett ödesdigert val, vilket räddar henne men samtidigt gör att hon hamnar delvis under hans inflytande. Detta gör de övriga mäktiga vampyrerna arga, däribland en av de äldsta vampyrerna i St. Louis, en liten flicka vid namn Nikolaus. Blake får motstå mordförsök efter försök, samtidigt som hon måste bege sig djupare in i vampyrernas värld för att finna de olika offrens koppling till mördaren.

Efter flertal försök att sammanfatta handlingen upptäcker jag att det var svårare sagt än gjort, dels på grund av att jag inte förstått alla svängarna själv, dels för att det helt enkelt inte går att sammanfatta med en simpel mening. Det känns litet som En vampyrs bekännelse blandat med Miami Vice med en krydda av voodoo och zombies.

Detta är början på en lång serie, och som serie-etta har den öppnat upp många olika trådar som serien senare (antar jag) kommer att spinna vidare på. Hittils verkar den lovande, även om jag inte är helt såld på den. Den är inte helt olik serien om Sookie Stackhouse, det anspelas mycket på lust och på kicken av att bli biten av vampyrerna, vilket känns litet sleezy. Fast till skillnad mot Sookie är Anita helhjärtat emot detta och emot vampyrer i allmänhet, vilket gör att spänningen kvarstår eftersom hjältinnan inte faller för frestelsen redan i första boken.

När det kommer till tantsnusk utlovade titeln mer än den levererade, men jag förstår att de bygger upp förväntningarna för senare invecklingar. Som potentiella romantiska intressen finns - inledningsvis - Jean-Claude, vampyr och Edward, bountyhunter (om Blake är The Executor är Edward 'Death). Jag får ju helt enkelt köpa fortsättningen om jag vill veta hur det skall gå, eller hur?

Boken får en svag trea på romantikskalan.

Teresa Medeiros vampyrsaga

After Midnight och The Vampire Who Loved Me är en tvådelad serie om de tre systrarna Caroline, Vivienne och Portia Cabot, som uppfostras av Caroline själv efter att de blivit föräldralösa genom en tragisk olycka för sex år sedan. Caroline är en mycket praktisk och förståndig dam på 24 år som lyckas få det att gå runt den lilla inkomsten de får av arvet, genom att försaka sig själv och missa sin debut till sociteten.

När Vivienne, den vackraste och mest älskvärda av dem tre, fyller 19 år tar dock deras moster Marietta tag i saken och finansierar hennes debut. Genast fångar Vivienne intresset av viscount Adrian Kane, och de tre systrarna blir inbjudna på en midnattsbjudning i Kanes hus i staden. Det visar sig att mannen har en air av mystik runt om sig och det lösa ryktet i staden viskar om att han är en vampyr....

Adrian och Carolines första möte blir omskakande för dem båda, och även om hon i närheten av sin syster Portia strängt förnekar att det finns vampyrer så vet hon innerst inne inte längre vad hon ska tro, för någon mystisk kraft måste han ju ha som lyckas förhäxa henne så fullständigt? Caroline börjar spionera på Kane och inser snabbt att saker och ting inte är som de skall, men vad som är verkligt och overkligt blir allt svårare att bedöma.

Det inleder den första boken, After Midnight, och den andra boken fortsätter historien om de tre systrarna men fokuserar på Portia. Det är svårt att säga vilken av böckerna jag gillar mest, så jag väljer att säga - båda var superbra!! Medeiros skriver som en gudinna, hon har magnifika och sensuella kärleksscener (litet väl mastiga kan man tycka, men jag klagar inte - bara varnar de mer känsliga!), samt att hon har en otroligt spännande handling. Jag kan faktiskt inte finna ett enda fel med denna serie, annat än att den är för kort. Kan de inte göra den till en film? Snäälla! Jag rekommenderar denna bok för alla love-junkies och vampyr-junkies!

Betyg? Högsta möjliga betyg på romantikskalan en fyra av fem möjliga på den generella skalan, eftersom det ibland blev litet för mastigt för den generella smaken...

Sookie Stackhouse

Åkte in för en shoppingtur till Malmö efter jobbet och hann med litet SF-bokhandel. Inhandlade Charlaine Harris - Dead until dark som handlar om en viss Sookie Stackhouse, en servitris som kan läsa tankar. Detta gör att hon har vissa problem på date-fronten eftersom (tja, lets face it, det är bättre att vi inte vet vad killar tänker)... Along comes mörk och mystisk man a lá Bill, vampyr, och den ende som Sookie inte kan läsa tankarna på. 'Kind of like Twilight but with a plot and characters you can relate to' var det en som sade på SF-bokhandeln idag. Tyckte det lät ganska bra med tanke på att det var det enda Twilight saknade för att vara bra.

Jo, glömde jag nämna att detta är ytterligare en ofärdig serie som jag råkat kasta om min egen hals? Dumma jag... =)

Recension inkommer så småningom.

*stamp, stamp*

Nu har jag ett par - ofrivilligt - lediga dagar och då tänkte jag passa på att sträckläsa Tamara McKinleys Jakaranda. Öppnade den igår och läste ungefär två sidor, sen var jag fast. Efter den blir det till att läsa Tawni O'dells Avvägar eftersom lånet går ut nästa vecka och jag behöver läsa den innan bokträffen. (Som jag ser fram emot jättemycket!) Sen sitter jag å grubblar över det här med köpstopp, jag har tagit på mig att ha köpstopp i oktober också eftersom min ekonomi kräver det, men om inte jag får låna Stephenie Meyer snart så blir jag tvungen att köpa den eftersom jag bara måste läsa den. Måste, måste, måste! *stampar i golvet*

(Om jag inte får min lmvvt, lovestory med vampyrer/varulvar/trollkarlar, åtminstone en gång per månad kan jag bli litet grinig...)

*stamp, stamp*