Showing posts with label historiska kärleksromaner. Show all posts
Showing posts with label historiska kärleksromaner. Show all posts

Sunday, 21 February 2016

Connie Willis: The Oxford Time Travel-series

Jag har älskat Connie Willis ända sen jag läste Blackout/Allclear, de senaste böckerna i tidsrese-serien Oxford Time Travels. Det som gör Willis så bra är att hon tar sig tid att beskriva olika eror i historien och hur människorna var på den tiden. Miljöbeskrivningar får en att känna som om man vore där, och karaktärer är engagerande och otroligt realistiska. Samtidigt är tidsrese-delen väldigt intressant gjort. Sex år senare har jag återstiftat bekantskapen med Connie Willis och läst de två första böckerna i (den ytterst fristående) serien. Doomsday Book och To Say Nothing of the Dog.


"Doomsday book" börjar i Oxford, år 2054. De tidsresande historiker gör sig klara för att fira jul. Alla utom Kivrin Engle, det vill säga. Kivrin är på väg att resa till 1300-talets Oxford. Århundradet har dock blivit rankat som en 10:a och anses för farlig för de tidsresande historikerna, men eftersom Basingame (chefen för fakulteten) har gått på julledighet och Gilchrist, vikarierande fakultetschef, inte bryr sig om riskerna finns det ingen som har befogenhet att stoppa dem.

Professor Dunworthy och doktorn Mary Ahrens försöker prata Gilchrist och Kivrin ur det, utan att lyckas. Tidsresan stressas igenom, och medan de väntar på dataresultatet insjuknar tidsrese-teknikern Badri hastigt i en mystisk sjukdom. Badri försöker i sin feberyra säga att någonting inte gått som det ska, men blir snabbt okontaktbar. Runt om dem på universitetet bryter en epidemi ut och hela universitetet sätts i karantän. Gilchrist stänger ner labbet för julen och alla tekniker som skulle kunna tyda datan för att verifiera att Kivrin hamnat där hon ska har gått på julledighet och vägrar gå in i karantän-området.

Under tiden som epidemin sprider sig 2054 så landar Kivrin på fel plats i medeltiden, och insjuknar i samma epidemi som rasar på universitetsområdet. Dunworthy, sjuk av oro, försöker desperat att hämta hem henne, men vet inte att hon hamnat 28 år fel, i 1348. Det år digerdöden kom till Oxford. Parallellerna mellan digerdödens framfart och epidemin i Oxford skapar en dramatisk kamp mot klockan.

Doomsday book innehåller intressanta detaljer om livet och människorna i 1300-talets England.  Det står snabbt tydligt att verkligheten såg väldigt annorlunda ut jämfört med de föreställningar Oxford-historikerna haft. Kivrin upptäcker att hon inte förstår språket, att hennes klänning med bjärta blå färger inte passar in och att stanken är värre än hon trott. Steg för steg lär sig Kivrin mer om medeltiden (och genom henne, även läsaren) genom att visa dessa små detaljer som samtidigt förankrar en fast i miljön och får den att kännas realistisk.

Vi får lära känna den medeltida familjen som Kivrin bor hos, lilla Agnes som älskar sin hund, hennes storasyster Rosamund som ska bli bortgift med en gammal gubbe, den elaka farmorn Imeyne och mamman Eliwys. När pesten kommer till Oxford är man så väl investerad i familjens öde att varje dödsfall känns hjärtslitande. Kivrin försöker att förutse pestens framfart genom att använda statistik och sannolikhet, men boken visar att i realiteten så funkar det inte att resonera så, för det alltid finns oanade konsekvenser man inte kan värja sig mot.

En av mina favoritkaraktärer i 2054 är trettonåringen Colin "a nice boy, very bright, though he has the most wretched vocabolary. Everything is either apocalyptic or necrotic.". När karantänen slår till är han fast med historikerna på universitetet och blir till oväntad hjälp för Dunworthy. Colins ungdomliga fascination för tidsresor speglar mitt eget intresse för genrén, och hans relation till Dunworthy precis som Kivrins relation till Agnes är rörande familjär.

Historia har aldrig varit så intressant som när den läses i skönlitteratur med engagerande karaktärer. Visst finns det säkert historiska felaktigheter, jag vet till exempel att Willis fick kritik för att hon i Blackout/Allclear använde sig av en tunnelbanestation som inte fanns än - men det är för mig inte livsviktigt att precis alla detaljer blir rätt, så länge det viktiga stämmer.

Min enda reservation mot boken är att det känns som om Willis överanvänder förvirringsursäkten för att skapa spänning. Badris tendens att feberyra och inte svara på frågor om vad som är fel med tidsrese-släppet bidrar till ovisshet och spänning, men det upprepas för många gånger, även med Kivrin i medeltiden. Jag skulle inte säga att Willis håller på informationen för länge, men hon är väldigt glad för att använda förvirringstropen, inte bara i Doomsday book utan även i "To Say Nothing of the Dog". Men det tjänar historierna väl, så jag tillåter det.

I den andra boken "To Say Nothing of the Dog" är året 2057. Vi möter Ned Henry som är med i ett projekt för att restaurera Coventrys katedral. Hans uppdrag är att lokalisera en vas åt Lady Shrapnell, projektets överhuvud. Men vasen visar sig vara synnerligen svår att hitta, och Ned skickas kors och tvärt genom historien i åtskilliga dagar tills han drabbas av time-lag, med klara symtom som svårighet att tolka ljud, överdriven sentimentalitet och hallucinationer.

Ned värvas till ett livsviktigt uppdrag i den viktorianska eran, men är så snurrig så att han inte uppfattar uppdraget och hamnar konstant i situationer där han riskerar att ändra historians förlopp radikalt med potentiellt fatala konsekvenser för utgången av andra världskriget. I sann Willis-anda.

To Say Nothing of the Dog skildrar den viktorianska eran, med samma detaljrikedom och lärorika berättarteknik som Doomsday Book. Till exempel får Ned lära sig att det är ett stort etikettbrott att prata om graviditeter - allt som har med sex att göra var så tabu att man inte låtsades om det. Boken har dock en mycket lättsammare ton än Doomsday Book, samt en romantisk sidohistoria vilket passar väl ihop med den viktorianska miljön.

Även om boken är lättsammare så är den även mer teoretisk. Många tycker Connie Willis böcker innehåller för mycket historia och för lite science fiction, men denna bok väger upp det genom att utforska reglerna kring tidsresorna och "nätet", den teknik man åker genom tiden med.

Den resonerar kring vad som är möjligt, berättar mer om mekaniken med kritiska punkter, crisis points, i historien dit man inte kan åka eftersom de händelser som skedde då hade för stor påverkan på historien och minsta ändring till historien riskerar att förändra framtiden. Samtidigt så etablerar den tidskontinuumet som en slags entitet som arbetar för att motverka de paradoxer och "incongruities" (motsägelser) som skulle kunna uppstå genom att den orsakar "slippage" (glidning) för tidsresenärerna vilket gör att de hamnar i en annan tid eller en annan plats, och därför inte har en påverkan på historien. Det går dock att ändra historien, och många av karaktärerna orsakar diskrepanser som de försöker rätta till, med varierande resultat.

Tidsresehistorier som dessa har en slående likheter med fantasy; ödesbestämda händelser. Precis som fantasy ofta beblandar sig med profetior beblandar ju sig tidsresor med saker som kommer att ha hända, eftersom de redan har hänt. Men trots att profetian eller ödet vill uppfyllas, så kan ju många saker gå fel och ödet behöver ibland hjälp på traven. Det är intressant att se hur historier hanterar detta, och vad som händer när man ändrar historien. (Tidsrese-sf är lite av en favoritgenre hos mig, om det inte framgått.)

På ett sätt är det smärtsamt tydligt att dessa böcker är över 20 år gamla. Framtiden - så som Willis såg den 1991 - hade inga smartphones! Det fanns bärbara telefoner, så kallade handhelds, och det fanns vidders, videokameror. En kan ju tänka sig att Willis borde ha förutspått hur tekniken skulle utvecklas, men det är nog svårare än man tror. I Willis fiktiva framtid utrotades också katter 2004, vilket känns rätt skrattretande. Att en stor pandemi inträffade 2010 känns dock mindre skrattretande.

Dessa böcker, samt Blackout/All Clear, kan jag varmt rekommendera till alla anglofiler, historieälskare och tidsreseälskare. De är lättillgängliga, ofta humoristiska och rörande. Willis fortsätter att vara en av mina absoluta favoriter, och jag vill verkligen understryka hur bra hon är:

"Though she has published fewer solo-authored novels than any of them, Connie Willis has won more major SF awards than Philip K. Dick, Arthur C- Clarke and Isaac Asimov combined." - Adam Roberts, introduction to Doomsday Book.

Kvinnor inom SF, you guys. Det finns många bra kvinnliga sf-författare, men tyvärr är de kvinnor och därför får de ingen uppmärksamhet. Låt oss ändra på det? Läs Connie Willis!

Thursday, 20 October 2011

Little Dorrit


På tal om höstromantik... Vill bara göra er uppmärksam på denna filmatisering av Charles Dickens "Little Dorrit" från 2008.

Lilla Amy Dorrit har vuxit upp med sin utblottade far inne i Machalseas fängelse för gäldenärer. När Amy beslutar sig för att söka anställning för att försörja sig själv och sin fattiga far blir hon rekommenderad att söka tjänst hos Mrs Clennam. Mrs Clennam är en känslokall och hård kvinna som mycket sällan hjälper andra, men efter endast en kort presentation så blir Amy Dorrit anställd.

 Mrs Clennamns son Arthur kommer samtidigt hem från sydostasien med dystert bud - Mr Clennam har gått bort. Innan Mr Clennam gick bort lämnade han en guldklocka till sin son och bad honom även att prata med sin mor och rätta till det misstag som begåtts. När Arthur försöker få svar av sin mor om vad detta misstag kan vara vägrar hon svara, och Arthur blir misstänksam att allt inte står rätt till i familjens affärer. Och varför har hans mor anställt lilla Amy Dorrit? Är det så att hans familj försöker rätta till gamla synder? Och vad har de då gjort mot familjen Dorrit?

Charles Dickens är en av de största brittiska författarna under den viktorianska eran, en tidsperiod som jag är speciellt förtjust i. Just detta verk baserar sig till stor del på Dickens egen uppväxt i en gäldenärstuga och är till stor del en politisk satir över England under 1850-talet. Ett skäl till att jag älskar Dickens är nog för hans vackra porträtt av människoöden, och hur livet kan ta vändningar upp och ned och att vi inte kan basera vår lycka på ekonomiska medel. ('e's a good ol' chap, isn't 'e?)



John Chivery

"Little Dorrit" innehåller också mycket romantiska drag, bland annat så får vi möta John Chivery (Russel Tovey), fängelsevaktens son, som kärar ner sig totalt i lilla Amy Dorrit. Han är en mycket sympatisk ung herre med mycket söta utomstående öron. (Någon som känner igen vår unge herr Chivery?)


Arthur Clennam & Amy Dorrit
Sen finns det förstås den outtalade attraktionen mellan Arthur Clennam (Matthew Macfayden) och Amy Dorrit (Claire Foy).
Nämnvärt är också att många av de skådespelare som medverkar  känns igen från någon nu aktuell (nördig) tv-serie. Vad sägs som Eve Myles (Torchwood) som Maggy? Eller Andy Serkins (Gollum) som den läskige Rigaud (han är superbra som fransman!). Eller Freema Agyeman (Doctor Who). Och förutom Russel Tovey så har vi även Jason Watkins (Herrick) från Being human. Roligt nördigt!

Så, för alla er viktorianer, alla Dickens-fans, alla anglofiler där ute. Alla som gillar att sticka torgvantar och tända ljus, cockney-dialekten, kusliga historier och härliga karaktärer! Watch this and weap.

Thursday, 1 September 2011

Love is a many, splendid things, love...

...lifts you up where you belong!

Det är september och hösten är officiellt här. Härmed inleds ett tre månader långt bloggtema som ska handla om romantik, höst, höstromantik, eller plain old chic lit stuff.

Har gått igenom min bokhylla och funnit "litet" böcker att "starta" med:
  • Kär lek - Malin Johansson
  • Överenskommelser - Simona Arnfelt
  • Vince och Joy - Lisa Jewell
  • Den trettonde historien - Diane Setterfield
  • The empty house - Rosamund Pilcher
  • Vickis vintagebutik - Isabel Wolff
  • Landet bortom havet - Tamara McKinley
  • Someone special - Sheila O'Flanagan
  • När löven faller - Nicci Gerard
  • Hope - Lesley Pearse
Sen så har vi ju faktiskt paranormal romance genrén som inte ska glömmas bort. Här hittade jag:
  • The enchantment emporium - Tanya Huff
  • Soulless - Gail Carriger
  • Moon called - Patricia Briggs
  • The laughing corpse - Laurell K Hamilton (del två i Anita Blake-serien)
  • City of bones - Cassandra Clare
Sen har vi ju klassikerna, Jane Austen, systrarna Brontë, George Elliott eller varför inte......


Hösten ska med andra ord gå i kärlekens tecken, varför det kan bli en hel del romantiska dikter, filmrecensioner och övrigt för de som är intresserade. Tune in for more of the good stuff! :)

Tuesday, 28 June 2011

My name is memory av Ann Brashares

My name is memory är en kärlekshistoria som sträcker sig genom flera livstider. Den handar om Daniel, en man som har den underliga förmågan att han kommer ihåg sina tidigare liv, mer än 1000 år tillbaka. Boken handlar också om Lucy, vars öde genom många liv varit sammanlänkat med Daniels, men som hela tiden återföds utan minne av det tidigare livet.


Elaka tungor har fått för sig att detta är Twilight reborn eller en Fallen-rip off. Jag inte läst Fallen men jag har läst Twilight-böckerna och kan förstå kopplingen, men My name is memory är mycket bättre. Brashares berättarkonst, t ex, är tusen gånger bättre än Meyers. Believe me.

Och om man skulle jämföra Edward och Daniel...

*Edward är en slightly brooding vampire with silly hair. Han har en obeskrivlig lust att äta upp tjejen han älskar. (Ok, I can see the problem there...) Han är sisådär 180 år. Han glittrar. PFFT. Big deal! (Psst! Vampires dont sparkle...)

*Daniel är människa, hans "superkraft" är att han minns sina tidigare liv, hans själ har varit med i över tusen år, han är en levande del av mänsklighetens historia och han letar efter den själ som var hans kärlek i ett tidigare liv. Han är jäkligt frustrerad för han får aldrig tag på henne. Brooding vampires hamnar i skymundan, denna man way past brooding. Han är desperat. Och det känns. 'Nuff said.

Det var länge sen jag läste en så renodlad kärlekshistoria som detta, med karaktärer som känner för varandra på ett sådant djupt, innerligt och romantiskt sätt. Historien är vemodigt berättad och konceptet påminner något om Tidsresenärens hustru och har också element från Sagan om det magiska landet Deverry, en av mina favoritserier. Jag gillar tanken med att återfödas och ha en evig själ, men tycker inte konceptet håller riktigt hela vägen i denna bok. Därmed inte sagt att boken är dålig, utan om vissa detaljer gjorts annorlunda hade boken fått en femma istället för en fyra som den få nu.

En varning utfärdas till de blödiga, detta är romantik på högsta nivå!

Boken är också den första av tre. (Deeet kommer mera! *du-du-dudu-du-du-dudu*) Och en liten fågel viskade i mitt öra (IMDB) att detta eventuellt kommer som film 2012...?

Tuesday, 29 March 2011

Tematrio - historiska romaner

Kör i gång med Lyrans Tematrio som denna gång berör ett ämne nära mitt hjärta. Historiska romaner är mina favoriter, på delad första plats med fantasy (därefter kommer science fiction). Jag föredrar att leva mig in i en svunnen tid, inte fokusera på nutidens socialrealism (bläää, är det jag har att säga om det...... moget, Fia..;).

Bland the top notch av lästa historiska romaner ligger dessa tre:

1. Black out av Connie Willis
I Oxford år 2060 finns en grupp historier som arbetar med att resa tillbaka i tiden och studera mänskligheten. Tre av dessa reser under samma period till London under andra världskriget, en av dem skall studera Londons befolkning under Blitzen, en av dem skall studera de frivilliga civila vardagshjältarna som räddade evakuerade soldater vid gränsen mellan Frankrike och England och den tredje skall studera hur det gick för de evakuerade barnen och hur deras liv på landet tedde sig. Någonting går dock snett, och när deras uppdrag är över och de försöker ta sig hem inser de att de fastnat i den tiden. Black out är den bästa boken jag läst 2010, den är en riktig bladvändare! Engagerande, spännande, intressant! Samtidigt har Connie Willis grävt fram massor av fascinerande historiska fakta om hur livet faktiskt har varit för den civila befolkningen i England under andra världskriget. Ska du läsa denna bok ska du nog köpa den andra och avslutande delen samtidigt (All Clear) så du är redo för att fortsätta läsa omgående. Det är ett hett tips!

2. Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross.
What if its true...? ..säger jag bara. Oerhört vacker historisk roman om en stark och intelligent kvinna som "inkräktar" på männens revir genom att klä ut sig till en man, och kommer inte bara undan med det utan blir så framstående att hon även väljs till påve (ingen spoiler, det säger ju titeln)... allt detta i en tid där kvinnans roll var sorgligt underkastad. Wow! (Finns också som film för dem som inte orkar läsa boken...)

3. Främlingen av Diana Gabaldon
Det episka mästerverket börjar här. Den engelska kvinnan Clair Randall från 1900-talet går igenom en magisk stenring som för henne tillbaka till 1700-talets Skottland där hon hamnar mitt i Skottlands blodiga krig mot England. Hon möter den skotske frihetskämpen James Frazer och blir förstås passionerat förälskad...   Diana Gabaldon berättar ingående om Skottlands mörka och mäktiga historia, Napoleonkrigen och om England under tidigt 1900-tal. Som den anglofil jag är kan jag inte slita mig.

Wednesday, 9 March 2011

The Janeit inside me continues


Nästa bok i läsordningen, om den fångar mitt intresse. Påminner litet om Jane Bennett på framsidan, och inuti lyder dedikationen "For Jane, Oscar and Charles" (Jane Austen, Oscar Wilde och Charles Dickens?) Eller vad tror ni?

Laurie Brown - What would Jane Austen do?

Som framsidan förtäljer så är detta en brittisk kärlekshistoria a ´la Jane Austen, men med ett par twists. Amerikanen Eleanor Pottinger reser till England för en Jane Austen konferens. Hennes rum på hotellet är dubbelbokat och hon hamnar därför i en gammal avstängd avdelning där enligt ryktet de två systrarna Deirdre och Mina Cracklebury spökar. Eleanor tror inte på spöken, och tackar ja till rummet. Ryktet visar sig dock stämma, och de manifesterar sig i rummet. De vill ha hennes hjälp med oavslutade affärer och förflyttar därför Eleanor tillbaka till deras tid där Eleanor måste stoppa en stor skandal som riskerar att ödelägga familjen Cracklebury.

What would Jane Austen do? har verkligen allt som jag gillar. Den namedroppar Jane Austen historik, böcker, karaktärer, den har en spännande deckarhandling (jag fattade dock vem den skyldige var relativt snabbt), den har en passionerad kärlekshistoria och Laurie Brown verkar faktiskt vara ruskigt insatt i tidsepokens levnadsvanor, maträtter, kläder, blomsterparker, etc etc. ME LIKE. Fem av fem möjliga kravatter!