Karin Tidbeck - Amatka

"En åkte inte till Amatka såvida en inte var tvungen."

Amatka är en koloni vars huvudsyfte är att exportera svamp, vilket de odlar i underjorden. För de som arbetar och bor i Amatka kantas livet av elände med depressioner, alkoholism samt stora hudbesvär. En ganska grå och trist tillvaro, upptäcker Brilars Vanja Essre Två, som är tvungen att åka till Amatka i tjänsten. Hon jobbar som informationsassistent i ett hygienföretag, Hygienspecialisterna i Essre (H.E.) som är intresserade av att exportera hygienprodukter. Vanja har fått i uppdrag att göra research kring vilka produkter som kan introduceras på marknaden i Amatka.

Medan Vanja bedriver sin undersökning inser hon att det finns saker som inte står rätt till i kolonin, saker som man inte kan prata om av rädsla att verka osolidarisk. Människor som blir sjuka, människor som försvinner, hur styrelsen för Amatkas koloni tillskanskar sig en stor del fin-papper. Hon börjar utreda saken, och finner sig snart ute på mycket djupt vatten, samtidigt som styrelsen börjar ana oråd.

Amatka är en spännande dystopi med en touch av new weird. Karin Tidbeck målar upp den blekaste tillvaron tänkbar, som med hennes ord vibrerar till och blir levande. Jag gillar tempot och språket, samt hur hon skildrar kollektivet så som jag tänker mig att kollektivet är, och samtidigt visar hur skört det politiska systemet är. Jag förundras över hur ett ord som solidaritet kan ha två så motsatta betydelser, där det å ena sidan kännetecknar kamratskap och lojalitet, å andra sidan förtrycker individen, "stick inte ut på något sätt, då blir du ett hot mot kollektivet".

Ett kort utdrag för att visa min poäng:
"Det var inte hälsosamt om föräldrar stod för nära sina barn. De skulle umgås en gång i veckan, för att tillfredställa det känslomässiga behov som tyvärr fortfarande plågade många. Och som, om det förbisågs helt, kunde ge upphov till neuroser. Men ett allt för tätt band gjorde barnen osjälvständiga och mindre benägna att känna solidaritet inför kollektivet."

Genom att dra saken till sin spets visar Karin hur viktigt det är att vara unik, och för det tackar jag henne. Boken får fem solidariska poäng av fem möjliga.

Ett hett tips är också att läsa "Vem är Arvid Pekon?", Karins novellsamling som är riktigt utomordentlig.

Hannu Rajaniemi - The Quantum Thief

SF-bokcirkeln har återuppstått, och den första boken vi avhandlade efter den årslånga dvalan var ingen mindre än Hannu Rajaniemis "The Quantum Thief".

"The Quantum Thief" handlar om Jean le Flambeur, en gentlemannatjuv som sitter fast i ett fängelse där han dag efter dag utsätts för "fångarnas dilemma". Han blir dock fritagen av en ung kvinna vid namn Mieli, som har ett nytt uppdrag för honom - ett uppdrag som kan köpa honom frihet.

Det var många i cirkeln som fann boken bra, men samtidigt så var det en del som hade starka åsikter emot den. Det som talar emot Kvantumtjuven är att den inledningsvis kan upplevas motig. Inte alla uppskattar förvirringen med nya begrepp som aldrig förklaras, bara för att bit för bit känna hur de faller på plats, och en värld öppnas. Jag själv fick kämpa på i början men tyckte det var väl värt det när historien började bli (någorlunda) vettig. Rajaniemis stil är snarlikt new weird, men innehåller både fantasy, hard sf, och litet finska primörer.

Jag kan tycka att boken är litet ojämn, men i det stora hela riktigt underhållande och spännande. Den kanske upplevs litet som svår i början, innan man får kläm på gevulets, sobornost, q-dots och liknande. Jag kan definitivt rekommendera den till andra och ger den 4 q-dots av 5 möjliga. Plus en extra q-dot för att det är Hannu Rajaniemi, och Hannu är cool. Längtar till fortsättningen!!

China Mieville - Un Lun Dun

Det är något som inte står rätt till i London. I flera dagar har tecknen hopat sig, någonting kallar på Zanna Moon. Hon får ett mystiskt brev med av en brevbärare som kallar henne "The Schwazzy". I brevet står det "We look forward to meeting you, when the wheel turns." Zanna och hennes vän Deeba följer ledtrådarna och de leder dem till en hemlig ingång till Un Lun Dun, a.k.a. "O-London". I O-London har det under många århundranden stått skriven i profetiorna att Zanna, the schwazzy, dvs den valda, skulle komma och rädda dem från den stora ondskan.

Zanna och Deeba finner sig snart inblandade i ett stort äventyr. De får lära sig att telefoner styrs av bin, men att det är mycket svårt att dressera dem att ringa till någon. De får även lära sig att allt skräp som legat nog länge på gatorna i London finner sin väg till den andra sidan, till Un Lun Dun, där det får leva i frihet. På liknande sätt tar andra trasiga eller icke-önskvärda saker sig också över till andra sidan. Bussar, paraplyer, hus och andra saker blir levande material, ord kan ta levande form och fiskar och fåglar kan styra över människor.

Detta var den första boken jag läste av China Mieville och jag har fullkomligt förälskat mig i hans författarstil. Han har trots allt skapat den ofrivillige, ovalda hjältinnan Deeba som helt omkullkastar ens förväntningar på hur en historia bör berättas. Det talas ibland om det 'standardiserade Fantasyformulär 1A' som jag tror Tolkien införde och Eddings förfinade, där det utifrån profetior och magiska regler finns givna ramar för berättelsen. Well, screw that, tycker Mieville, och ifrågasätter saker som vi läsare bara hade tagit för givet. Det kan vara rätt så vanskligt, för man vill kanske inte ifrågasätta vissa historier, men i detta fallet är det fullkomligt lysande, ett slags 'Up yours!' till sticking by the book. Åh vad jag hoppas det kommer en film på detta! OCH en tvåa!

Denna bok får fem Smoglodytes av fem möjliga.