Showing posts with label first contact. Show all posts
Showing posts with label first contact. Show all posts

Wednesday, 15 June 2016

Dark Orbit


Dark Orbit av Carolyn Ives Gilman är en av de absolut bästa böckerna jag läst i år! Det är en first-contact-historia som är originell och spännande.

I en avlägsen galax finns federationen Twenty Planets, och där bor Sara Callicot som är en av dem som val att spendera sitt liv genom att utforskar rymden. Hon färdas genom en ljusstråle genom rymden tar så lång tid som ljuset tar att nå till platsen, därför är det ett ensamt liv. Sara har nu lämnat sin familj, alla sina vänner och hela sitt liv bakom sig för en av de längsta resorna någonsin -- hon ska resa 58 ljusår bort till en outforskad planet som heter Iris. Hennes svepskäl är att studera besättningens team-arbete men hennes riktiga agenda är att skydda Thora Lassiter, en släkting till hennes uppdragsgivare, som hamnat mitt i en stor politisk skandal där hon blandat sig med rebeller och gjort uppror på Orem och nu skickats till Iris som straff. Thora har enligt ryktena blivit galen, men när Sara möter henne blir de snabbt vänner. Sen, när Sara och Thora och en grupp forskare reser ner till planeten för att utforska ytan, försvinner plötsligt Thora. Sara försöker desperat ta reda på vad som hänt henne. Under tiden så upptäcker Thora att det finns liv på planeten, varelser som får henne att ifrågasätta allt hon kommit till att ta för sanning.

Det som jag gillade med denna bok var att den bygger på nya och fräscha idéer om hur liv på andra planeter ser ut, och presenterar perspektiv från både ursprungsbefolkning och rymdfarare. Den bjuder på filosofiska diskussioner om vad verklighet är, intressanta diskussioner kring handikapp och förmågor, och ifrågasätter våra förutfattade meningar. Den påminner om Contact och Interstellar, två filmer som också tar sig ut på djupt vatten och vågar diskutera helt galna koncept om rymdresor och verklighet.

Läs, läs, läs!

(And I'm sorry, I'll translate this review to English soon! No time now.)

Saturday, 8 December 2012

Rama-dama-ding-dong!



There once was a cylindar with a hollow core
That Norton and his team wanted to explore
They named it Rama
Then, occured some drama,
And the mercurians said "This means war!"






 

Året är 2130 och ett fem mil långt cylinderformad objekt syns på long range sensorn. Det kommer närmare och närmare, och till slut skickar man ut ett team av forskare för att undersöka objektet. Vad man finner inuti är en tom kärna med en död värld. Men efter att teamet utforskat skeppet ett par veckor så märker de mer och mer saker som tyder på att det kanske finns liv på Rama ändå. Samtidigt pågår politiska spel i bakgrunden, de aggressiva merkurianerna misstänker förstås att Ramaniterna kommit för att döda dem alla. Efter ett tag inser man dock att Rama är på väg rakt mot solen, vilket skulle leda till solsystemets undergång. *domedagsmusik*
 
"Möte med Rama" är en av de stora sf-klassikerna och förtjänar en hedersplats i varje nörds bokhylla. Den skrevs av Arthur C. Clarke 1972 och belönades med...
Needless to say, it's good shit.
 
Jag älskade "Möte med Rama" av Arthur C. Clarke nästan lika mycket som jag älskade Heinleins "Dubbelstjärna". Eller så älskade jag dem lika mycket, men på olika sätt. Det är svårt det där. Clarke beskriver hela processen från det att man upptäcker det främmande objektet, till varje steg man tar inuti Rama. Allting är välgenomtänkt, varje detalj är genomarbetad, allting är precis enligt den protokoll som jag föreställer mig att Nasa skulle använda sig av.
 
Att Clarke själv har en gedigen meritlista kommer inte som en överraskning efter att ha läst Rama. Efter en snabb googling så noterar jag att han adlades 1998 av drottningen. Han jobbade för RAF som en radartekniker under andra världskriget, satt som ordförande i British Interplanetary Society under 40- och 50-talet, han var även en äventyrare och upptäckte undervattenruinerna av ett gammalt tempel utanför Sri Lanka (där han bosatt sig). Impressive.