Tematisdag: London

Jag åker till London för första gången i år, för att bevista Worldcon, årets fantastikmecka. Det kommer vara ett par intensiva dagar med seminarier och paneler, författare, härliga nya saker och människor och antagligen en eller två intryck för mycket. Kommer inte ha så mycket tid över för att turista runt, kanske kan planera in en eller två turistupplevelser.

Problemet är att just nu svävar ett moln av London likt en helig graal ovanför mitt huvud och från detta kan man urskilja små ord som myllrar bland de rökiga ridåerna.

Hyde Park. Kensington Gardens. Knightsbridge (Un Lun Dun?) Westminster Abbey. Buckingham Palace. Big Ben. London Bridge is falling down, falling down, falling down. Baker street (Måste läsa Från Holmes till Sherlock). The Brittish museum. Mayfair. River Thames (Hah, Mama Thames!). Kings Cross (var inte det med i Neverwhere?) Cheapside! (Elizabeth Bennet has an uncle in Cheapside!) Picadilly circus. Covent Garden (what's THAT?). Leicester Square. The Brittish Museum. Trafalgar square . Madame Tussauds. Charles Dickens museum. Waterloo gardens. Laaaalalala Waaaterloo. East End. Bethnal Green. Spitalfields. Bricks lane.

Jag ser den 800-år gamla riddaren i Indiana Jones and the Last Crusade säga till Indiana Jones "Choose wisely..."

Kan nog behöva lite hjälp.

Egentligen är det ju böckernas London jag vill till. Adoptera en mjölkkartong. Jaga förrymda karaktärer (mmm, Mr Rochester, yum!). Resa tillbaka i tiden från Oxfords universitet till London under Blitzen och studera historien, som dom gör i Blackout och All Clear. Fastna i Londons undre värld med Door från Neverwhere. Jag vill följa med Peter Grant och prata med Mama Thames. Jag vill uppleva London på så sätt som stan beskrivs av Lisa Jewell, Marian Keyes, Charles Dickens, Connie Willis, China Mieville, Jasper Fforde, and so on and so forth. Det finns så mycket historia i den här staden. Det finns så mycket kultur. Natur. Men finns det någonting så spännande som när Tardisen blinkar in i fokus eller när Sherlock löser en gåta, på äkta brittiskt vis? I think not.

Här är andra bloggares tankar om London:
ELS
Drömmarnas Berg
Kulturloggen
Skuggornas bibliotek
En och annan bok
Nästa veckas tema är: Zombier.

Marian Keyes - Sista chansen

Ytterligare en Keyes-bok är nu avläst, och fler kommer. Denna handlade om de tre vännerna Tara, Katherine och Fintan från den irländska, katolska, lilla byn Knockavoy. De har tillsammans flyttat till "syndens näste" London där Fintan (som är homosexuell) äntligen funnit sig en pojkvän, och Tara lever ihop med sin tråkige Thomas medan Katherine föredrar att leva ensammen. Så fyller plötsligt Tara 30 och inser att även om Thomas är tråkig och illa omtyckt av hennes vänner så är han ändå hennes sista chans, hon tror nämligen att om hon dumpar den patetiske Thomas kommer hon förvandlas till en galen ungmö i stil med de galna katttanterna.


Sista chansen handlar om att Fintan,Tara och Katherine alla får en sista chans att förändra sina liv, och den får en verkligen att tänka på hur viktigt det är att inte bara "nöja sig" utan sikta på ens drömmar. För rätt som det är kanske man är gammal eller döende, och då är ju frågan - har man levat det liv som man velat leva? Har man missat några båtar? Har man tagit tillfället i akt? Detta var en bra bok, även om den inte var överdrivet bra. Jag nöjer mig med en trea och säger - NEXT! =)

Marian Keyes - När Lucy Sullivan skulle gifta sig

Lucy är en tjej som alltid haft otur med killarna. Därför blir hon rätt så förvånad då hon och hennes arbetskamrater går till en spåtant som spår att hon skall gifta sig inom 1,5 år. Och när arbetskamraterna, den sexige australienskan Megan, den mullige Meredia och moderliga Hetty, börjar märka att deras spådomarna slår in blir Lucy än mer förvirrad... Hur kan hon gifta sig inom 1,5 år när hon inte kan få ett förhållande att fungera?

När Lucy Sullivan skulle gifta sig är en tragikomisk bok om konsten att hitta rätt, och hur vi ibland blundar för våra riktiga känslor på grund av antingen en rädsla att bryta upp gamla mönster eller att lämnad ensam, eller kanske för att vi inte tror på dem. Den handlar också om alkoholism ur en nära anhörigs synvinkel, och även om depression ur den drabbades synvinkel.

Som med Vattenmelonen och Sushi för Nybörjare (de enda två Marian Keyesböckerna jag läst) är denna berättelse medryckande med väldigt intressanta karaktärer - med ett undantag. Gus. När Lucy börjar träffa Gus är det något som brister inom mig, jag morrar å irriterar mig över hans uppförande och vill liksom skrika på Lucy - hur kan du stå ut med detta?!! Hur dum kan hon vara? Är hon BLIND eller? Varför förlåter hon honom, gång på gång?!! Uppenbarligen är det en mycket engagerande bok. Ja, man kan även säga att den har ett budskap. Alkoholister kan inte bli räddade av andra, de måste vilja det själv. Tills dess kommer man få leva med sitt dåliga samvete. (Ungefär sådär gick budskapet i alla fall.)

Boken får en trea och en stark trea på romantikskalan.

Marian Keyes - Sushi för nybörjare

Beskrivande text (inte av mig):

"Lisa Edwards tror inte sina öron när hon får reda på av sin chef på Femme magazine att hon har blivit befordrad till chefredaktörsjobbet i... Dublin. Hon som var övertygad om att hennes nästa steg i karriären skulle vara som chef för koncernens flaggskepp på Manhattan i New York. Men istället får hon i uppdrag att starta ett nytt ungt, sexigt kvinnomagasin Colleen. Lisa känner sig förvisad till världens ände, men vägrar naturligtvis att erkänna det för någon.

Ashling Kennedy blir Lisas assistent på den nya redaktionen för Colleen. Hon är Lisas totala motsats. En liten fröken Fixar-allt, som oroar sig för allt och därför alltid har handväskan full med bra-att-ha saker. Ashlings bästa väninna Clodagh Kelly borde sväva i lycksalighet. Gift med drömprinsen, mor till två underbara barn, ett underbart hus. Så varför har hon på sista tiden känt lust att kyssa en groda? Det här är en historia om tre kvinnors liv och deras längtan efter lyckan som kanske inte alltid finns där man tror."


En Marian Keyes bok var väl inte riktigt det jag trodde att jag skulle recensera här, jag har alltid tyckt att Keyes är för chicklit för mig. Jag är absolut inte intresserad av kläder, smink, skor, alla dessa tjejiga saker tråkar ut mig till DÖDS - men trots att Sushi för nybörjare utspelar sig på Colleen, en modetidning för kvinnor mellan 18-30, samt att chefredaktören Lisa går på bisarra bantningskurer, snattar kläder och smink och tar botox, så är det skrivet på ett sådant sätt som tar udden av tjejigheten. Keyes får en att undra:"Vem är Lisa egentligen, innerst inne?" "Varför mår hon så dåligt så hon måste plåga sin kropp som hon gör?"

Bokens centrala karaktär är Ashling som vuxit upp med en deprimerad mor och alltför tidigt fått lära sig att ta hand om sig själv. Hon brottas med saker som andra människor kanske inte ägnar en tanke åt, att hon inte har någon midja, att det är så synd om alla uteliggare, att hon inte hittat sig en vettig kille ännu. Clodagh, Ashlings kompis, är den mindre sympatiske modern som är så leds på sina barn att hon fräser åt dem. Hon är väl den karaktären som jag önskar boken kunde skippat, men det vore ju inte samma bok om detta hade hänt.

I slutet så är det några smärre nervsammanbrott som gör att saker och ting ställer sig på sin kant, och de tre kvinnorna måste nu hantera sina inre demoner. Keyes är en underbar författare som förvandlar chicklit till sträckläsar-bok (500 sidor på ett dygn!) och totalt får boken en fyra av fem möjliga. På den romantiska skalan får den också en fyra.

Bokkedjan 4: Nystart

In på det nya året kom bokkedja 4 med detta passande ämne. Och är det något jag älskar så är det nystarter, att ta och vända blad, på börja ett nytt kapitel, påbörja en ny episod av livet (bokassociationerna är många)!



Vattenmelonen av Marian Keyes kommer osökt till mig, där huvudpersonen får genomgå en ganska traumatisk nystart då hennes man bestämmer sig för att lämna henne då de just fått barn. Imagine... *rys* Det är i alla fall en feel-good-bok och får en att komma ihåg att man själv kan stryka ett streck över tråkiga saker och förnya sig själv.

En annan bok där hustrun, som heter Kathryn Lyons, får en stor chock är Anita Shreves Pilotens hustru. Där kommer efter mannens död fram en del hemligheter om hans liv som för alltid kommer förändra Kathryns liv.... Så på ett sätt handlar denna bok också om nystart.

Mörka hemligheter är något som också finns gott om i Fördjupade studier i katastroffysik Av Marisha Pessl. När Blue van Meer och hennes far flyttar till en ny stad (okej, denna handlar också om nystart) lär Blue känna en liten grupp människor som alla flockar sig runt en central person: lärarinnan Hannah Schneider. Men någonsting stämmer inte riktigt med Hannah, blir Blue snabbt varse om. Och den hemligheten visar sig vara större än hon någonsin kunnat tro...

I ovanstånde bok är Blue van Meers far en karismatisk professor. Detta leder mig in på en annan karismatisk lärare, nämligen Morrie i Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom. Visserligen inte en av mina favoriter, men professorn hade en del intressanta saker att lära ut om livet som kan få många att tänka om och göra andra val i livet, vilket också kan leda till nystart - och så är cirkeln sluten.

Marian Keyes - Vattenmelonen

Claire ligger på BB och har just fött sitt och maken James första barn, en söt liten dotter, då James plötsligt släpper en bomb på henne: Han tänker lämna henne! Och för grannens trista fru, till råga på allt... Chockad och förlamad av sorg tar sig Claire hem till sina föräldrar och två yngre systrar på Irland där hon ägnar månader åt självömkan och till att driva familjen till vanvett. Hennes systrar Helen och Anna är inte till någon vidare hjälp då de alla är som natt och dag, Helen är vacker och självsäker och får ständigt killarna att krypa på knäna för henne, Anna är en flummig hippie med huvudet bland molnen (dvs molnen från brajan). När Claire en dag får möta den senaste i raden av Helens beundrare är det som att hon vaknar till liv igen. Hon blir meddragen på pubar, caféer och shopping och inser att livet innehåller mycket fler saker än att vara bitter och tänka ut allsköns dödsdomar åt den trolöse ex-maken. Och när exmaken i fråga hör av sig efter flera månaders tystnad och säger att han behöver prata är Claire redo att ta ut en raffinerad och välplanerad hämnd...

Jag fick tipset att läsa Marian Keyes av min bokcirkel. Egentligen vet jag inte varför jag aldrig har läst henne tidigare, jag älskar ju chicklit och irländska författarinnor... Konstigt, faktiskt. Men hur som haver, jag öppnade till slut boken (som var rätt så tjock, 500 sidor chicklit!) och nästa dag hade jag läst klart den. Jag bara sögs in och fortsatte, och fortsatte, och när den var färdig var jag litet sorgsen. Vill ha mer, mer! Som ni säkert förstår vid det här laget så ÄLSKADE jag den. Claire som person är så genuin, en riktig människa med riktiga reaktioner. Inte alltid så smickrande, men det gillar jag också. Humorn och självdistansen var pricken över i:et. Romantiken var lågmäld, inte översvallande, men samtidigt passande för sammanhanget. Därför kan jag inte ge den något mer än en stark trea, även om det är en mycket nöjd trea.

Tillbaka!!

Som ni som följer min vanliga blogg har märkt har jag varit tillbaka i Sverige i ett par dagar, har dock jobbat och haft julklappspåsebestyr så därför har jag inte hunnit med så mycket bloggande. Nu är resväskan upppackad, julkorten skrivna, julklappspåsen ivägskickad till (en förhoppningsvis strax väldigt lycklig) Kerstin, och jag väntar med spänning på mitt eget paket. Undrar vad Hanna har hittat på för något... =)

Skall strax gå och lägga mig eftersom jag skall upp tidigt imorgon och jobba ännu mer, men jag kan nämna att jag under semestern läst tre böcker:

• Elisabet Nemerts Bortom Stjärnan
• Marian Keyes Vattenmelonen
• Mitch Alboms Tisdagarna med Morrie

En av böckerna älskade jag, en annan tyckte jag var fruktansvärt överskattad och en tredje var jag lätt ljummen till. Gissa vilken som är vad! =)

Nu när jag är hemma igen har jag återupptagit Jarastavens vandring, men idag hämtade jag ut Ljudet av ditt hjärta av Stephenie Meyer och jag tror den får komma emellan... faktiskt. Sen har jag ju faktiskt köpt mig en bok av Maeve Binchy som heter Eldflugornas sommar. Irländska författare rockar fett, need I say more? ;)

Zzz.

Dagens bokskörd

Har varit en tur på biblioteket idag och hittade litet smått och gott som står på min Att Läsa-lista, samt Oskuld och erfarenhet av Tracy Chevalier som inte står med på listan men som jag funderar på att ta in istället för Teresa Medeiros - The vampire who loved me eftersom jag inte hittat den någonstans, och tror att den eventuellt är en del i en serie och att jag isåfall borde läsa den första först, naturally.

Jag är något av en Marian Keyes-oskuld, har bara läst en del av Vattenmelonen för jättelänge sedan, men sen kom någon intressantare bok ivägen och nu tänkte jag därför göra ett nytt försök. Av Tracy Chevalier har jag läst Flickan med Pärlörhänge och Damen med enhörningen som båda är jättebra. Min mor och min bror har rekommenderat Mitch Albom och Marisha Pessl, har aldrig läst något av dessa författare heller så det skall bli spännande.

Men först skall jag självklart fortsätta med min Jarastavens vandring, är på del fyra av nio pch den blir bara bättre och bättre (och romantiken flödar).