You had me at hello

Klickade för ett tag sen hem Mhairi McFarlanes bok "You had me at hello" efter att ha läst en recension på Mrs Bookponds blogg. Förväntningarna var även här skyhöga, hade fått höra att den skulle vara jättebra. Har även fått tips om "Here's looking at you, kid" (som jag också klickat hem och nyss börjat läsa).


And let me tell you, förväntningarna infriades! Den var både rolig, bra skriven och en riktig bladvändare! För ovanlighetens skull så fann jag mig själv ligga och läsa en bok fram till halv ett på en vardagskväll. Jag vet, det är helt crazy men YOLO, dudes! :D

Boken handlar om Rachel, en kvinna i 30-årsåldern som just har gjort slut med Rhys, sin pojkvän sedan 13 år tillbaka. På en drinkkväll med kompisarna nås hon av ryktet att hennes gamle universitetskompis Ben har siktats på biblioteket i stan. Rachel och Ben var bästa vänner - oskiljaktiga - under universitetet, men har inte pratats vid på 10 år. Så plötsligt en dag, så stöter de på varandra på stan, och minnena sköljer över Rachel tillsammans med gamla känslor som hon trodde var försvunna sedan länge.

Jag gillar verkligen den här boken. Jag gillar Rachel och hennes kompisar, speciellt Mindy som är väldigt pinsam ibland men perfekt med sina fel och brister. Dialogen är välgjord, humorn utmärkt, storyn och karaktärerna välarbetade, det finns egentligen ingenting att klaga på förutom att slutet kom för snabbt. Jag kan identifiera mig själv med Rachel. Jag är i 30-årsåldern, singel, har haft min beskärda del av internetdejter, har en välmenande men något terroriserande familj och vänskara. Jag gillar att Rachel är en i grunden rätt oromantisk kvinna men har en önskan om att uppleva den där stora kärleken. Kalla mig en obotlig romantiker, men jag tror den finns där ute och när det är rätt, då känner man det. Läs denna bok! 

From Nothing Hill with love... actually

Igår kväll upplevde jag någonting som jag inte upplevt på länge, den där oförmågan att sluta läsa fastän klockan var sen. När jag läst till kl 01 tänkte jag "Bara några sidor till, den tappar säkert fart snart", sen när klockan var 02 tänkte jag "Ska bara läsa ut den..." och 03 var den utläst. MY GOD! Jag älskade den!

Jag fick Ali McNamaras "From Nothing hill with love... actually" av Flickan och böckerna på en boblmaf-syd-träff för länge sen, kommer ihåg att hon nämnde något mindre smickrande omdöme och det var nog därför jag inte riktigt förväntade mig att gilla den själv. Men det gjorde jag verkligen!

Boken handlar om Scarlett O'Brien, en 23 årig tjej som jobbar tillsammans med sin far som gör popcornmaskiner. Hennes stora passion här i livet är filmer. Hon dagdrömmer ofta om sina favoritskådespelare, lever sig in i sina favoritfilmer, något som ingen av hennes vänner, eller hennes fästman David, har någon större förståelse för. När bröllopet med David närmar sig börjar Scarlett känna sig lite vankelmodig. David är ju inte precis som hennes filmhjältar. Hennes far och fästman blir oroliga att hon lever sig för mycket in i filmvärlden, och föreslår för henne att hon reser bort ett tag för att tänka, och komma ned på jorden. Scarlett får ett erbjudande om att hus-sitta i Nothing Hill en månad. Scarlett tackar genast ja, och ger sig i väg med ett litet annat syfte än de andra tror - att visa dem att det går att leva som i en film...

Det jag gillar med boken är dess hyllning till filmerna och till kärlekshistorier. Det är som en blandning av Nothing Hill, Pretty Woman, Love Actually, The Holiday, Fyra bröllop och en begravning och många många fler bra filmer. Det är perfekt mysläsning när man är på sånt humör! Visst är boken förutsägbar men den lyckas ändå hålla mig kvar som läsare och får mig att vilja ha mer. Jolly good!

Bokbloggsträffen

Oj oj oj, nu är det mycket som hänt! Igår var det bokbloggsträff, och så har jag läst ut Anna Gavalda - Tillsammans är man mindre ensam, och så har jag inhandlat litet nya böcker och påbörjat den klassiska Grottbjörnens folk! Jo, och så väntar förstås Nene nervöst på sin utgivning... ;)

Bokbloggsträffen gick av stapen igår på Nyhavn i Malmö. Vi var ett gäng på fem personer bestående av mig, Calliope, The Bookpond, Malin the writer och Emily, som inte har någon bokblogg men som älskar böcker.

Vi diskuterade allt från JRR Tolkien till Paul Auster, med en stänk av Haruki Murakami (skall snarast passa på att läsa Kafka på stranden som jag fått i Julklappspåse L-bokbytet!). Vi pratade en hel del om fantasy och chic litt, men även om böcker om socialrealism (mest för att ingen av oss riktigt uppskattar socialrealism...) Det blev litet detourer deckare, främst då till Johan Theorin, som också hamnat på min väntelista efter Calliopes och Bookponds beskrivningen av Nattfåk. Jag är inte mycket för deckare men av beskrivningen så lät det mer som ett drama med deckarinslag... och dessutom övernaturliga inslag, och jag älskar en god spökhistoria! :) Vilket fick mig att undra var man hittar de där riktigt mysiga spökhistorierna? Ni vet de där som man kan läsa för varandra en stormig natt, då det blixtrar ute? Jag skulle gärna ta emot tips på några sådana!

Något annat som var trevligt var ju att jag fann ännu en norrbottning i exil.. ;)

Här näst, snarast, kommer jag recensera Tillsammans är man mindre ensam. Jag kommer även att slå ett slag för den suveräna filmen Ten Inch Hero. Stay tuned!

Kerry Reichs - The best day of somebody else's life

Kevin, Vi, Connelly är, sitt manliga namn till trots en mycket kvinnlig kvinna. Hela sin uppväxt har hon indoktrinerats i tron att ens bröllop skall vara den bästa dagen i hela ens liv, något som man planerar noggrannt i minsta detalj. Det är en dag för överflöd, extravagans, en dag för att visa för släkt och vänner hur lycklig man är och hur mycket man älskar sin blivande make/maka. Man bör ha femtioelva brudtärnor, en svindyr marängkreation... och grädden på toppen - en kärleksfull partner att ingå äktenskap med.

Vi har byggt upp sin perfekta dröm om äktenskap runt sin gamla tonårsflamma Caleb Carter, och när alla hennes vänner börjar gifta sig runt om henne påminns hon återigen om den Stora Kärleken. Vi bollar arbete och söndagsträffar på Clyde´s med gänget i D.C. med galna möhippor i Charlotte, och mitt uppe i bröllopssäsongen tar saker en oväntad vändning då Caleb åter igen dyker upp och Vi riskerar att än en gång falla för hans charm...

Två skäl till att inte gilla denna bok:
1. Bröllopshysterin. *rys* Någon som sett Bridezillas på teve? Alla fördomarna kommer sig samman...
2. Våpig hjältinna. Hon är inte bara en stor våpig tönt, hon är en våpig egocentrisk tönt. Samtidigt har hon, ironiskt nog, ingen självkänsla whatsoever. Kom igen, hur ska man relatera till en sån karaktär? Kanske när man var 14...

Tre skäl till att gilla denna bok:
1. Den bjuder på sig själv. Den driver hejvillt med överdrivna bröllop, galna bridezillas och deras svärmödrar.
2. Vi Connelly in the movie staring herself har trots allt humor och då och då distans.
3. Sensmoralen. Utan att ge bort för mycket av storyn så kan jag väl säga att författarinnan levererar ett par välgrundade argument till varför man ska/varför man INTE ska gifta sig. Alla som är i giftastankar borde läsa denna bok, tänka igenom sin motivering en gång till, och är det efter detta fortfarande välmotiverat, go ahead and get married!

Detta var nog hittils den mest chicklittiga chicklit jag någonsin läst. Den får 3,5 och 3 på romantikskalan.

Who's that girl - Alexandra Potter

Charlotte Merryweather är 31 år, har sitt eget PR-företag, en personlig tränare, tar med sig jobbet hem varje dag, har en strikt diet utan raffinerat socker, mjölkprodukter och veteprodukter och nöjer sig endast med de dyraste märkeskläderna och sminkprodukterna. Hon letar hus tillsammans med sin pojkvän Miles och försöker joggla detta samt vänner och familj på samma bräde.

En dag på väg hem från jobbet får hon en glimt av en orange bubbla (bil) som hon tycker hon känner igen. Efter att ha följt bubblan till dess slutstation finner hon sin gamla lägenhet, och en yngre kvinna som ser ut precis som henne. Frågan är, är det ett nervsammanbrott eller har hon faktiskt kommit ansikte mot ansikte med sitt yngre jag?


Alexandra Potter är en ny stjärna på min himmel som lyser lika starkt, eller kanske än, Lisa Jewell, Marian Keyes och Tamara McKinley. Hon leker med tanken som vi alla skulle vilja utforska, tänk om man kunde åka tillbaka i tiden och göra om, göra rätt?

På bokens baksida står; "Imagine if you could go back ten years and meet your younger self - would you recognize her? What advice would you give?"

Vad skulle DU göra om du kunde möta ditt 10 år yngre jag? Skulle du känna igen dig själv? Vad skulle du sakna? Vad har blivit bättre sen du blev äldre? Vad har blivit sämre? Vilka fina egenskaper har vi glömt att vi har?

Potters sätt att skriva får mig att känna mig delaktig i Charlottes liv och äventyr. Vem känner inte igen sig i dagens stressiga samhälle? Hon lyckas skapa en helt odräglig men likväl charmant karaktär, och väver ihop en spännande pageturner som både roar och får en att tänka efter.

Detta är chicklitt i toppkvalitet. Jag ger den fem av fem möjliga, och en stark fyra på romantikskalan.

Och en eloge till mig som köpte denna bok till MissE i förra pocket&prassel-turen, sen kunde låna tillbaka den för att själv läsa den. Annars hade jag kanske aldrig plockat upp den. MissE har skrivit om den här.

Jane Green - I dina kläder

För ett ganska långt tag sedan (december 2008) bloggade jag om denna bok som jag bytte till mig av Kerstin som skriver Kerstins krumelurer.

Jag har på grund av omfattande läströtthet och andra förhinder inte kommit mig för att läsa den förrän nu, och här kommer alltså mina tankar om den....

Den handlar om den ständiga singeln Vicky, journalist för Poise! som längtar efter att hitta någon att skapa ett hem och en familj med, och den duktige hemmafrun Amber, som längtar efter att återfinna den där känslan som fanns då hon var singel och livet var fullt av spännande överraskningar och pirr i magen. Vicky drivs av sin journalistiska ådra och beslutar sig för att genomgå ett månadslångt livsbyte för att ta reda på hur vilken omställning det är att bli hemmafru, vilket sedan skall bli ett reportage i Poise!. När hon annonserar om livsbytet svarar Amber, och Vicky blir genast intresserad. Ambers liv verkar vara så glamoröst, hon bor i en förort till Manhattan och hennes liv går ut på att vara hemmamamma och delta i välgörenhetsgalor. Amber i sin tur lockas av Vickys singel-livsstil där hon träffar dejtar spännande kändisar och har ett spännande jobb.

Livsbytet påbörjas, och Amber reser över atlanten till England mellan Vicky tar sig till staterna. Vad Vicky inte är beredd på är vilken tävling det är mellan alla hemmafruar, alla skall ha de snyggaste kläderna, de snyggaste hemmen, de duktigaste barnen. Amber i sin tur är inte beredd på sina egna känslor när hon blir uppvaktad av snygga och sexiga män. Frågan de båda vill ta reda på är - är gräset verkligen grönare på andra sidan?


Jase, vad tyckte jag egentligen om denna här? Jag inspirerades av Martina som - trots sin motvilja mot chicklitt fann denna underhållande - och trodde därmed att jag skulle göra det med. Och visst var den bra, men jag fann mig sig stundtals irriterad av omständliga utsvävningar... samtidigt gillade jag att få sådana fullständiga karaktärbeskrivningar. Boken var engagerande, men inte så där jätte-jättebra som jag trott. Kanske hade jag för höga förväntningar på den? Den får en svag trea på romantikskalan och en slätstruken trea generellt.

Andras åsikter om I dina kläder:
Kerstins recension finner du här.
Martinas recension finner du här.

Sheila O'Flanagan - Inte han!

Familjen Corcoran består av mamma Cora Corcoran, 58, och döttrarna Jin och Andie, 31 och 33. Jin är gift med den framgångsrike Kevin och lever ett jetsetliv medan Andie är en ensamstående pianolärarinna som älskar att spela - men inte för andra. På deras gemensamma födelsedag (för de är allihopa födda på samma dag!) får deras mor en kryssning i present av Jin och Kevin, och när Cora kommer tillbaka från båten en vecka senare har hon med sig Jack, en filmstjärnesnygg hunk till man ung nog för att vara hennes son, som säger sig älska Cora. Jin och Andie blir genast fundersamma: Vem är denne man och vad kan han ha för avsikter med deras mor? Kan en sån snygg man verkligen vara intresserad av deras gamla mamma? Samtidigt som de försöker ta reda på mer om sin mors nye manlige vän blir deras egna kärleksliv allt trassligare och vi får läsa om deras drömmar, farhågor och kärlekar.


Fram tills sista stycket så tyckte jag Inte han! var "right on track" med en underbart realistisk och spännande intrig. Mystiken kring Jack hade tätnat, olika hemligheter var på väg att tränga upp genom ytan, men när slutet väl kom föll det platt som en pannkaka! Jag var förvirrad och besviken, dels på grund av att jag varit övertygad om att O'Flanagan flaggat för ett helt annat slut. Jag hade förberett mig på det slutet jag hade i åtanke, och när det uteblev kändes det nästan som om O'Flanagan vilselett mig medvetet. Men en bra författare skall inte kollra bort sina läsare så utan då och då ge dem små hintar och föraningar om vad som kan ske. Å andra sidan, hon kanske inte ens menade att kollra bort sina läsare utan trodde stenhårt att hon byggde upp för sitt slut (även om hon inte gjorde det). Eller så var hon kanske inte säker på vilket slut hon skulle köra på, och i sista sekund valde hon fel. Ifall hon gjorde det så är hon nog inte så bra författare som jag trodde...

Boken påminner om Maeve Binchys 'levnadsöden' som varesig de är idylliska eller tragiska och olyckliga alltid har ett antiklimax i slutet. Blir så grymt besviken på författare som inte lyckas knyta ihop säcken. Det är som om de sprungit ett maraton bara för att lägga sig ned och vila en meter från mållinjen medan alla andra springer om dem. Litet mesigt och definitivt inte poängen med ett maraton.

Irish Examiner beskriver O'Flanagans bok som "Chicklit när den är som bäst!" Det får mig att börja fundera - har de egentligen någon aning om vad som gör en chicklit bra? Jag har nämligen en hel del förslag på saker som gör chicklit bra, och jag tror de bör höra av sig till mig i framtiden istället för att komma med sådana här pinsamma uttalanden.

F.Y.I så skulle min beskrivning av boken lyda: "Chicklit - JA, romantik - NEJ."

Läslusen återvänder

Efter Svartkrut och Eld behöver jag någonting sliskigt romantiskt, och jag har en känsla av att Elisabet Nemerts Rovfåglarnas tid kommer möta mina förväntningar. Om inte den stillar mitt romantiska begär kanske Anita Shreves Pilotens Hustru fixar biffen. Och om inte den heller fixarbiffen har jag lånat Sheila O'Flannagans Inte HAN! "Chicklit när den är som bäst!" Det är någonting med irländska kvinnliga författare, de kan få mig alldeles knäsvag bara av att läsa bokens baksida...

Vidare har jag lånat boken Avvägar av Tawni O'dell (hennes debutroman). Varför läser jag denna då? Jo, jag har gått med i En full bokhyllas bokcirkel, och det är den bok vi skall läsa först. Jag är både nyfiken och litet spänd inför träffen i oktober. Har ju aldrig varit med i en bokcirkel innan. Heck, jag hade ju inte en egen bokblogg förrän för två veckor sedan. Det känns som om jag har klivit ur boknörd-garderoben och plötsligt öppnas en helt ny värld fylld av vackra böcker, ordet "metalitterär", librarykits, bokhoror och Underbara Tips som Stephenie Meyers Twilight-serie (som jag btw bokat på bibblan).

Me likey!