"Eld" av Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren

Uppföljaren på den kritikerrosade "Cirkeln" har kommit! Och om ni vill veta vad jag tyckte om den första boken i Engelsforstriologin så kan ni klicka här.

Engelsforstriologin handlar om en grupp tonårstjejer som är utvalda för att förhindra en apokalyps med utgångspunkt från Engelsfors, ett av de få starka magiska platserna i Sverige. Tjejerna har alla olika magiska förmågor och element som gör dem till unika och viktiga delar av cirkeln, men de kommer också med olika slags bagage och issues så som alkoholiserade eller deprimerade föräldrar, ätstörningar, problem med killar, mobbing (som om det inte vore nog jobbigt med att bara vara tonåring...)

I "Eld" har de Utvalda börjat andra året på gymnasiet och är litet äldre och litet visare, och måste nu förbereda sig på nästa våg av terror. Men terror kan ta amånga olika former; sektliknande föreningar, otrogna pojkvänner, stockholmare i Engelsfors... allt kan vara ett tecken på att demonerna är på väg att ta över. Frågan är om de kan upptäcka hotet i tid, och förhindra att fler människor dör?

Vad jag gillar med dessa böcker är att ingen lever ett perfekt liv, alla har sina problem och det finns inte bara rätt väg och fel väg utan en hel gråskala däremellan. När man är tonåring gör man några av sina första viktiga val i livet, och tjejerna får verkligen stå sitt kast för de vägar de väljer.

Spoiler:
Vi får också träffa en ny karaktär - en snygg ung man med rätt så snorkig attityd - som verkar ha ett alldeles speciellt intresse i en av de utvalda. Jag älskar hur hans karaktär aldrig upphör att förvåna en. Är han en antagonist eller protagonist? Jag har ingen aning...

Jag måste säga att jag också älskar den riktning som historien och karaktärerna verkar ta. Den tredje delen av Engelsforstriologin har en god potential att bli fucking jävla awesome. Jag önskar den fanns tillgänglig för läsning NU!

Fem häxor av fem möjliga! Excellente! Bravo! Bravissimo! Honom ska vi ha!

It is true what they say about Cirkeln

Så jäkla bra den är!!!
Jag fick Cirkeln i födelsedagspresent av Sooz från Any moment called now, precis innan andra dagen på Eurocon. Jag blev förstås överlycklig eftersom jag hade varit sugen på att köpa den ända sen jag läste Feuerzeugs entusiastiska recension.

Jag ska inte tråka ut er med superlativ eller ens en förklarande beskrivning av bokens handling. Jag instämmer med Feuerzeug och Sooz, its bloody good.

Ett bra mått på att man har läst en bra bok är om den stannar kvar i ens undermedvetna och dyker upp i drömmens värld. Och midsommaraftons natt hade jag faktiskt en lång och spännande dröm om att jag var med i boken och att den utspelade sig i Älvsbyn, där jag växte upp. Jag var tillbaka på Älvsby gymnasium och var dödligt kär i Max. (Ack, ack, den första kärleken!) It was sweet! :)

Vad jag gillar med boken är att den är enkel, spännande, dialogen flyter mycket bra, karaktärerna är lätta att relatera till, läsaren hänger lätt med i plotten och känner sig smart genom att "lista ut" handlingen (ok, den är litet förutsägbar, detta är dock ingen dålig grej, det är ju en ungdomsbok för sjuttsingen!). Boken har också många likheter med Buffy säsong 7, kan dock inte tänka mig att författarna Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren kände till detta. Huruvida, Buffy är ju en favoritserie så detta är helt okej. [Rättelse: Har fått det förklarat att både Sara och Mats är Buffy-fans, så det är ju rätt så uppenbart vart de tagit inspiration från. Loving it still!]
Litet om karaktärerna då. Vi har sex underbart genuina gymnasietjejer; Linnea den alternativa, Rebecca den snygga, Minoo den smarta, Vanessa den rebelliska, outsidern Anna-Karin och bitchen Ida. Tillsammans bildar de en cirkel av omaka och stundtals fientliga individer som tvingas samarbeta, ett koncept som jag verkligen uppskattade. De är verkligen så som man var på gymnasiet. Man suckade över lärarna, retade nördarna, festade på helgerna, tävlade inbördes om vem som kunde bli populärast bland killarna. Man var en egoist, man var ett emo, samtidigt som man också var på väg att växa upp och var SÅ MOGEN. Man hade ju nått ett helt nytt stadium av vuxenhet och var ljusår före de andra tjejerna i klassen som var SÅ OMOGNA. Och INGEN förstod en, förutom kanske just en bästa kompis eller en pojkvän.

Jag tycker inte det skrivs särskilt många böcker som återger gymnasietjejen på rätt sätt. De blir för det mesta för töntiga eller för omogna, eller för mogna. Men här har de prickat rätt. Därför får Cirkeln fem poäng av fem möjliga. Det var ett rent nöje!!

Och vet ni vad det bästa är? Det kommer fler delar!! Och film! Eller filmer! :)