Kerry Reichs - The best day of somebody else's life

Kevin, Vi, Connelly är, sitt manliga namn till trots en mycket kvinnlig kvinna. Hela sin uppväxt har hon indoktrinerats i tron att ens bröllop skall vara den bästa dagen i hela ens liv, något som man planerar noggrannt i minsta detalj. Det är en dag för överflöd, extravagans, en dag för att visa för släkt och vänner hur lycklig man är och hur mycket man älskar sin blivande make/maka. Man bör ha femtioelva brudtärnor, en svindyr marängkreation... och grädden på toppen - en kärleksfull partner att ingå äktenskap med.

Vi har byggt upp sin perfekta dröm om äktenskap runt sin gamla tonårsflamma Caleb Carter, och när alla hennes vänner börjar gifta sig runt om henne påminns hon återigen om den Stora Kärleken. Vi bollar arbete och söndagsträffar på Clyde´s med gänget i D.C. med galna möhippor i Charlotte, och mitt uppe i bröllopssäsongen tar saker en oväntad vändning då Caleb åter igen dyker upp och Vi riskerar att än en gång falla för hans charm...

Två skäl till att inte gilla denna bok:
1. Bröllopshysterin. *rys* Någon som sett Bridezillas på teve? Alla fördomarna kommer sig samman...
2. Våpig hjältinna. Hon är inte bara en stor våpig tönt, hon är en våpig egocentrisk tönt. Samtidigt har hon, ironiskt nog, ingen självkänsla whatsoever. Kom igen, hur ska man relatera till en sån karaktär? Kanske när man var 14...

Tre skäl till att gilla denna bok:
1. Den bjuder på sig själv. Den driver hejvillt med överdrivna bröllop, galna bridezillas och deras svärmödrar.
2. Vi Connelly in the movie staring herself har trots allt humor och då och då distans.
3. Sensmoralen. Utan att ge bort för mycket av storyn så kan jag väl säga att författarinnan levererar ett par välgrundade argument till varför man ska/varför man INTE ska gifta sig. Alla som är i giftastankar borde läsa denna bok, tänka igenom sin motivering en gång till, och är det efter detta fortfarande välmotiverat, go ahead and get married!

Detta var nog hittils den mest chicklittiga chicklit jag någonsin läst. Den får 3,5 och 3 på romantikskalan.

Hustru Sökes - Jude Deveraux

Temperance O'Neill lever i Amerika i början av 1900-talet och kämpar för kvinnans rätt i samhället. Hon arbetar med att hjälpa fattiga kvinnor och ensamstående mödrar, ett arbete som gjort henne känd i hela New York. Hon har tusentals fans och beundrare och hon har fått åtskilliga frierier men aldrig varit intresserad av att gifta sig.

Temperance mor Melanie har varit änka i 15 år då hon beslutar sig för att gifta om sig med skotten Angus McCairn. Då Melanie presenterar Angus för Temperance kommer de genast på dålig fot med varandra, för Angus är en man med starka åsikter och som inte ser med blida ögon på en kvinna som arbetar.

Angus är nu familjens nya överhuvud, och ansvarig för deras utgifter, och med detta övertag tvingar han Temperance att foga sig i sin nya roll som plikttrogen dotter. Men Temperance gör allt för att gå honom på nerverna, vilket resulterar i att han skickar iväg henne till sin brorson James McCairn i Skottland, med ett uppdrag - att under förespegligen att hon är en hushållerska åt James få brorsonen bortgift. Lyckas hon med det får hon flytta tillbaka till New York och fortsätta sitt arbete. Temperance är inte den som nekar en utmaning, men när hon anländer finner hon att varken brorsonen eller slottet var så som hon väntat sig...


Detta var första boken jag läste av Jude Deveraux och den väckte defintivit mitt intresse för författaren. Hon skriver intressanta och målande berättelser med trevliga karaktärer och spännande förväxlingar. Eftersom jag gillar allting som har med Skottland att göra var det förtjusande att läsa om slottet, den skottska klanen McCairn, jag kunde se omgivningarna framför mig och det var jättemysigt. Boken hade ett slags "kvinnor kan"-tema som jag tyckte fungerade bra, det enda som jag tyckte blev litet omständigt var faktiskt slutet. Det hade potential men blev nästan ett antiklimax. Romantiken var lågmäld, humoristisk, stundvis även passionerad. Det var kort sagt en helt okej bok. Den får en allmän 3:a och en 3:a på romantikskalan.

Stella Cameron - Sällskapsdamen

Helt ovetandes har jag råkat mig köpa den andra boken i serien Mayfair Square, fast det gör nog ingenting för jag tror delarna är rätt så självstående. På engelska heter titlarna "More and More", "All Smiles", "7B", "The Orphan", "About Adam". Serien utspelar sig på 1820-talet och handlar om alla de olika inneboenden och deras liv och lustar, och förstås om mannen som byggde huset från början, Sir Septimus Spivey. Spivey dog för flera år sedan, men innan han dog så sade han att han aldrig skulle acceptera sina ättlingars beslut att hyra ut rum, för detta var ju något skandalöst enligt honom. Spivey kom därför att spöka i huset och försöker göra allt för att driva ut sina inneboenden.

All Smiles eller Sällskapsdamen, som den heter på svenska, handlar om systrarna Meg och Sibyl Smiles. De är två föräldralösa och fattiga prästdöttrar från landet som är en av flera inneboende i huset Mayfair Square 7 som nu ägs av Lady Hester och hennes son Hunter Lloyd, ättlingar till Spivey. Meg och Sibyls kusin har som enda manliga släkting tagit över deras föräldrars hus, och på grund av att man trodde systrarna skulle vara bortgifta vid detta laget så hade deras årliga inkomst krympt ansenligt. När hon därför får reda på att en Greve Jean-Marc Entanger har kommit till Mayfair Square 17 med sin lillasyster, prinsessan Desiré, söker hon genast jobb där och blir anställd som prinsessans sällskapsdam för säsongen.

Tja, vad ska man säga om boken? Ibland mot slutet kändes handlingen mycket rörig, och då och då kom karaktärerna på att de skulle göra saker - eller för den delen säga saker - som var helt ur deras karaktär. Och vad kan man tycka om en 1800-tals dam som färgar håret, mediterar och kommer i trans? Jag är något skeptisk... och de små inhoppen från Spivey kändes bara onödiga, kunde hon ha skippat honom helt hade jag varit nöjd.

Nej, jag är inte helt såld på boken och den får en tvåa av fem möjliga och en trea på romantiska skalan. Får se om jag trillar över de andra delarna i serien, för jag är dessvärre nyfiken för hur det går för de andra inneboende...

Ray Kluun - En sorts kärlek

Månadens bokcirkelbok är alltså denna kritikerrosade självbiografiska debut. Namnen är utbytta och vissa incidenter och personer har tonats ned och omarbetats, men grundhistorien är densamma. Det äkta paret Sten och Carmen lever ett till synes perfekt liv i Amsterdams innekrets. De har båda välbetalda jobb, en söt liten dotter och exklusiva vanor. Vad Carmen inte vet - eller blundar för - är dock det faktum att Sten är notoriskt otrogen, ett problem som dras till sin yttersta spets då de en dag får beskedet att Carmen lider av en aggresiv slags bröstcancer där chansen att överleva är mycket liten. Deras bekymmerslösa liv byts ut mot ständiga sjukhusvistelser och emellan dessa jobbiga episoder försöker de leva sitt liv som om inget hade hänt. Men, som Sten säger, det är Kärlek i Cancerns tid. "Och vad betyder det?" kanske ni undrar? Läs så får ni se...!

Detta är en rätt så provocerande bok med en tydlig Holländsk världsbild, dvs 'Ja till dödshjälp' och något snedvriden jämnställdhet (bokcirkelns åsikter). Det som drev mig framåt i läsandet var till stor del ilska och sorg, jag äcklades av Sten och led med Carmen. Samtidigt var det otroligt fascinerande att vara i huvudet på 'the bad guy' och se hans sida av saken, för man inser verkligen att allting är inte så svart och vitt som man tror. Det kanske låter som jag försvarar hans beteende men det gör jag inte. Jag har dock en större förståelse nu för vad som kan hända, och främst hur det måste kännas för den friska parten i ett förhållande att hela tiden ta hand om någon och måsta försaka sig själv och sina behov. Skuldkänslorna man går igenom, sorgen och inte minst tröttheten.

Jag är otroligt glad över att jag fick denna bok (Tack Hanna!) och jag kommer sent att glömma allt tänkvärt som kommit av den. Jag har funderat massor kring rätt och fel när någon blir dödssjuk, vad som egentligen händer i en familj när detta sker och hur äkta kärlek egentligen ser ut. Det är en läsupplevelse som jag rekommenderar alla. Den får en stark fyra och en trea på romantikskalan.

Nora Roberts - Nyckeln till...

...ljuset, Nyckeln till sanningen och Nyckeln till mod, en triologi om de tre unga kvinnorna Mallory Price, Dana Steele och Zoe McCourt som träffas genom en mystisk inbjudan till slottet Warrior Peak i utanför den lilla småstaden Pleasant Valley i Pennsylvania. Tillsammans får de höra en saga ur den keltiska mytologin om tre halvgudinnor som fängslats i ett törnroseliknande tillstånd av en ond trollkarl vid namn Kane. Kane håller deras själar instängda i ett skrin vars nycklar endast kan finnas och vridas om av tre utvalda i varje generation, och nu har turen kommit till Mallory, Dana och Zoe.

I utbyte mot att de går med på att leta rätt på nycklarna får de 25000 dollar, med ett avtal om en miljon vardera om de finner samtliga nycklar. Under loppet av de tre böckerna utvecklar sig en stark vänskap mellan de tre kvinnorna, som tillsammans går igenom mystiska och oförklarliga händelser, händelser som får dem att börja undra vad de egentligen gett sig in i...


Nyckeln-triologin hade sådan potential, den började bra... först fick jag en positiv överraskning av att den faktiskt innehöll övernaturliga inslag, sen häpnades jag av den ofantliga mängd romantik och passion den innehöll. Rena rama harlequin-serien! (Vilket i mina ögon inte är så illa...) Första boken var mest spännande, andra boken mest romantisk men tredje boken blev tyvärr trist och förutsägbar. Avslutet var för... neat, och det här med spänningsroman känner jag att Nora inte riktigt rott i land med i denna serie. Det blir en stark trea på romantikskalan och en svag trea i allmänhet.

Elisabet Nemert - Rovfåglarnas tid

Året är 1792. Budskapet om frihet, jämlikhet och broderskap sprider sig som en löpeld genom Europa. Ludvig XVI och Marie-Antoinettes har flytt från Versailles och en general vid namn Napoleon Bonaparte vinner folkets lojalitet. I England finns Angelica Blake, en enkel prästdotter med en ovanlig förmåga: Hon får syner om framtiden. Hon ser sig själv i Paris framför en blodig giljotin och en uppeggad folkmassa som inget hellre vill än att se hennes blod flyta. Ett par dagar senare får hon ett erbjudande om att följa med till Frankrike som sällskapsdam åt sin vän Diana Wellington, en adelsdam som skall gifta sig med en fransk ädling vid namn Jaques de Polignac. Ivrig att få följa med sin vännina beslutar Angelica sig för att bortse från synen och sin fars varningsord: "Kom ihåg att du lever i rovfåglarnas tid."

Väl i Frankrike dras hon in i en värld av lyx och överflöd, där den äktenskapliga moralen är bristande och kvinnor behandlas som ägodelar. Som en enkel prästdotter har hon ingen egentlig status i samhället, men är uppfostrad med kunskapen om alla människors inneboende lika värde. Samtidigt är hon sällskapsdam till en adelsdam och ingår därför i de Polignacs mer belevade sällskap som håller fast vid gamla värderingar att adeln är upphöjda över folket.

Angelica inser sakta att far och son de Polignac är grymma män, och snart är det svårt att veta vad som är tryggast: Paris med den fanatiska folkmassans häxjakt efter revolutionens fiender, eller slottet Polignac med dess rovfåglar.



Denna bok fick jag av Martina därför att hon vet hur mycket jag älskar historia och romantik. Att läsa Elisabet Nemert blev till en unik upplevelse då hon skriver på ett sådant poetiskt och målande vis. Till viss del älskade jag språket, men samtidigt var det ibland bara för mycket. Efter att ha läst Naomi Noviks Svartkrut och Eld (som också behandlar Napoleon-eran) var det dock riktigt intressant att läsa om ytterligare en vinkling av eran. Speciellt fäste jag mig vid Nemerts glorifierande beskrivningar av de olika platserna (Versaille, avrättningsplatsen Place de la Revolution, fängelset La Force). Jag älskade även sättet hon vävde in så många olika öden (kungaparet, företrädaren för kvinnorättsrörelsen, Robespierre, den ökände parisiske polischefen och fängelsechefen). Det gav verkligen liv till en av de viktigaste historiska företeelserna, själva grunden till dagens människosyn.

Vad jag kände haltade i historien var dock sammanfogandet av hjälten och hjältinnan, vars kärlekshistoria blir uppstyltad och... tja, för bra för att vara sann, för vacker, helt enkelt. (Men det kanske bara är jag som uppfattar det så?) På den romantiska skalan får den dock en klar trea! Jag hoppas Elisabet Nemert utvecklar sin förmåga att skapa en bra kärlekshistoria, och tonar ned den poetiska skildringen, för i det stora hela är hon en utmärkt författare och jag kommer definitivt att läsa mer utav henne.

Johanne Hildebrandt - Saga från Valhalla

Johanne Hildebrandts Sagan om Valhalla är en tredelad historia om hjältarna i vår nordiska mytologi. Den utspelar sig i Sverige för 2700 år under den så kallade bronsåldern och består av Freja samt de fristående fortsättningarna Idun och Saga från Valhalla.

I Saga från Valhalla får vi träffa Saga och hennes mormor Freja, som nu nått sin ålders höst. Ett par vaner har blivit mördade och morden orsakar osämja bland vaner och Alfheimbor. Freja slits mellan att bevara freden och stå upp för sitt folk, medan Saga tampas med helt andra slags demoner. I en syn ser hon prästinnorna förändras och få djurhuvuden, ett illavarslande omen. En kedja av händelser startas och krig verkar oundvikligt, men vem är vän och vem är fiende? Samtidigt växer mörkret och snöovädret rasar över världen. Frejas värsta farhågor slår in då Ragnarök är på väg, och det enda sättet att stoppa det är att offra det dyrbaraste hon äger - Saga.


Alla tre böckerna utlovar spänning, romantik och mysterier i en värld av mäktiga prästinnor, obevekliga naturkrafter, magi och ren ondska. Och de håller vad de lovat - från första till sista sidan. Genom hela serien finns enbart uppfriskande ärlighet, inget sånt där glorifierat glamoröst crap. Hjältarna är enbart mänskliga, de ljuger, bedrar, svär, bolar runt och gör misstag. Gudarna är svekfulla och tillgodoser önskningar enbart om det passar dem själva. En del karaktärer som man tror är "in for the long run" dör, och andra som man är säker på skall dö överlever. Helt enkelt Ständig Överraskning. Den tredje och sista boken knyter samman berättelsen om Freja, Tor och deras två folkslag (asarna och vanerna) och ger historien ett värdigt slut.

Romantikskalan får en stark trea av fem, och en tantsnuskvarning bör nog utfärdas (man kan knappast kalla bronsåldersmänniskor för sentimentala suckers...) även om det i det här fallet är i sin ordning.

(Redan innan jag blev seriös och skaffade en enskild bokblogg hann jag författa ett par meningar om hela sagan, ifall någon nyfiken vill se vad jag tänkte i början.)

Avslutningsvis vill jag bara förklara hur mycket jag älskar denna saga - inte bara för att den på ett lysande sätt illustrerar hur livet var under bronsåldern, utan även för att Hildebrandt berättar historierna med en sån osvensk dramatik som lätt skulle kunna jämföras med Katharine Kerrs Sagan om det magiska landet Deverry. Jag skulle inte bli förvånad om filmrättigheterna säljs till Hollywood, men å andra sidan händer det sällan svenska böcker - vilket i det här fallet isåfall är en hemsk förlust.