Jasper Fforde - The Eyre Affair

Har väntat ett tag med att skriva om denna bok då jag ibland har litet prestationsångest gällande att recensera böcker jag gillar. Men here it goes!

The Eyre Affair handlar om Thursday Next som arbetar som litterär polis och förhindrar brott mot litterära verk, jagar rätt på piratkopior, försvunna karaktärer och ställer saker till rätta igeni böckernas värld. Året är 1985 och världen är liiitet annorlunda än vad den var för oss andra 1985. Goliath National Bank räddade Storbritannien under andra världskriget och är nu dem som inofficiellt styr England. Krimkriget har hållit på i över 100 år, och verkar inte vara på väg att ta slut på länge. Och någon har på ett mystiskt sätt stulit Charles Dickens originalmanuskript av Martin Chuzzlewit från en utställning i London, helt utan att göra några märken på utställningsglaset, helt utan att lämna någon bild på övervakningskameran. Det blir ett fall för Next, som snart leder henne på en wild goose chase efter brottslingar, samtidigt som hon försöker klura ut vem som faktiskt skrev Shakespears verk och hur hon skall få mannen som hon älskar att gifta sig med henne.

Detta var mitt första möte med författaren Jasper Fforde och jag älskar verkligen hans stil. Det märks att Fforde är ett fan av de stora klassikerna och nämner frekvent Dickens, Austen, Shakespeare, Brontë-systrarna, Poe, etc. och bakar till och med in några av deras karaktärer i storyn. Somliga kanske tycker att det är ett billigt knep för dem som inte har något eget värde att tillföra utan måste leacha på andras verk, men själv tycker jag att The Eyre Affair är en stor hyllning till litteraturen och de brittiska klassikerna. Jag vill själv läsa mer av de stora, och läsa mer av Fforde. Hans bokserie om Thursday Next verkar åtminstone mycket lovande och jag tycker han målar upp en helt fascinerande värld, för att inte tala om en mycket fyndig historia.

Det enda man kan säga som inte är helt positivt är att jag var litet besviken på slutet, där jag tycker Fforde knyter ihop säcken alldeles för fort för varje story line. Därför för boken bara en fyra. Och den får en trea på romantikskalan eftersom jag tycker mig sakna litet something something (hoppas det kommer arta sig i nästkommande delar!)...

Sist, a few words of caution:
Er som är begåvade med stor kunskap om Storbritanniens historia inser ganska snabbt att historiska fakta och övriga saker och ting inte riktigt stämmer i denna bok. Vilket är meningen. För min del så hade jag endast en liten hunch om att något inte riktigt stämde så jag googlade upp faktat varpå jag tidigt insåg att boken innehåller en massa tokigheter som annars hade smygit förbi mig obemärkt. Så jag rekommenderar för alla intresserade men inte helt kunniga inom brittisk historia - check your facts! :)

Marian Keyes - Sista chansen

Ytterligare en Keyes-bok är nu avläst, och fler kommer. Denna handlade om de tre vännerna Tara, Katherine och Fintan från den irländska, katolska, lilla byn Knockavoy. De har tillsammans flyttat till "syndens näste" London där Fintan (som är homosexuell) äntligen funnit sig en pojkvän, och Tara lever ihop med sin tråkige Thomas medan Katherine föredrar att leva ensammen. Så fyller plötsligt Tara 30 och inser att även om Thomas är tråkig och illa omtyckt av hennes vänner så är han ändå hennes sista chans, hon tror nämligen att om hon dumpar den patetiske Thomas kommer hon förvandlas till en galen ungmö i stil med de galna katttanterna.


Sista chansen handlar om att Fintan,Tara och Katherine alla får en sista chans att förändra sina liv, och den får en verkligen att tänka på hur viktigt det är att inte bara "nöja sig" utan sikta på ens drömmar. För rätt som det är kanske man är gammal eller döende, och då är ju frågan - har man levat det liv som man velat leva? Har man missat några båtar? Har man tagit tillfället i akt? Detta var en bra bok, även om den inte var överdrivet bra. Jag nöjer mig med en trea och säger - NEXT! =)

Marian Keyes - När Lucy Sullivan skulle gifta sig

Lucy är en tjej som alltid haft otur med killarna. Därför blir hon rätt så förvånad då hon och hennes arbetskamrater går till en spåtant som spår att hon skall gifta sig inom 1,5 år. Och när arbetskamraterna, den sexige australienskan Megan, den mullige Meredia och moderliga Hetty, börjar märka att deras spådomarna slår in blir Lucy än mer förvirrad... Hur kan hon gifta sig inom 1,5 år när hon inte kan få ett förhållande att fungera?

När Lucy Sullivan skulle gifta sig är en tragikomisk bok om konsten att hitta rätt, och hur vi ibland blundar för våra riktiga känslor på grund av antingen en rädsla att bryta upp gamla mönster eller att lämnad ensam, eller kanske för att vi inte tror på dem. Den handlar också om alkoholism ur en nära anhörigs synvinkel, och även om depression ur den drabbades synvinkel.

Som med Vattenmelonen och Sushi för Nybörjare (de enda två Marian Keyesböckerna jag läst) är denna berättelse medryckande med väldigt intressanta karaktärer - med ett undantag. Gus. När Lucy börjar träffa Gus är det något som brister inom mig, jag morrar å irriterar mig över hans uppförande och vill liksom skrika på Lucy - hur kan du stå ut med detta?!! Hur dum kan hon vara? Är hon BLIND eller? Varför förlåter hon honom, gång på gång?!! Uppenbarligen är det en mycket engagerande bok. Ja, man kan även säga att den har ett budskap. Alkoholister kan inte bli räddade av andra, de måste vilja det själv. Tills dess kommer man få leva med sitt dåliga samvete. (Ungefär sådär gick budskapet i alla fall.)

Boken får en trea och en stark trea på romantikskalan.

Breaking Arms - en tung historia

OBS: Den fjärde och sista delen i serien om Bella och Edward och deras omöjliga kärleks kommer i ett stort format, mer än 700 sidor samt stor text, vilket leder till vissa besvär när man skall hålla uppe boken för läsning. Därav den nya titeln.

Varning: nedanför följer en redogörelse som kan spoila handlingen om man inte läst förgående böcker i serien!

Historien är - precis som föregående - belägen i den lilla molniga staden Forks i Washington state, USA. Bella är flickan som oåterkalleligt förälskat sig i vampyren Edward, något som inte ses med blida ögon på av vampyrvärlden. Bella och Edward har därför lovat de styrande, en klan som kallas Volturi, att Bella skall göras till en vampyr. Innan Edward förvandlar Bella har han bara en önskan: att hon gifter sig med honom. Bella - som egentligen är emot äktenskap - tycker detta är ett litet pris att betala för att få vara med sin älskade för evigt, så de gifter sig under konventionella former. Ceremonin, som är mycket vacker, tar plats hemma hos Cullen. Alla deras vänner är där, till och med varulvarna som tidigare var vampyrernas fiender.

Före Bella överger mänskligheten finns det dock en väldigt speciell köttslig förnimmelse kvar som Bella vill känna, något som Edward är ytterst ovilligt att ge henne eftersom han är rädd för att förlora kontrollen och skada henne. På deras bröllopsresa ger han till slut efter för hennes önskan. Och resultatet? Något som ingen någonsin kunnat ana...


Fram till denna punkt var boken faktiskt riktigt trevlig. Meyer kommer faktiskt undan som författare när man inte försöker försvenska det hela. (Undrar hur det kommer sig?) Tidigare så klagade jag på att handlingen saknade drivningskraft framåt, men denna hade ett starkt driv (den åstundande vampyrförvandlingen), samt massor med spänning från tidigare nämnda bröllopsrese-twist. Men tyvärr lyckades inte Meyer bibehålla drivet och spänningen och de sista tvåhundra sidorna var bara väntan på att det skulle ta slut. Och när det väl var dags för slutet, så var det knappt värdigt att kallas ett slut.

Visserligen kom det ännu en rätt så intressant twist från den tidigare twisten (en s.k. twist-i-twisten) (någon mer än jag som blev sugen på twist?), och sen fanns det ju ytterligare en sak som - åtminstone för ett par minuter - gjorde det hela intressant igen. Edward besitter förmågan att läsa människors tankar, de enda tankar han inte kommer åt - av någon underlig anledning - är Bellas. Här får vi äntligen reda på varför.

Karaktärerna var som vanligt platta och tråkiga. Bella blev litet intressantare mot slutet, men som motvikt mot det blev Edward en tråkmåns. Det fanns dock två karaktärer som jag föredrog, och en liten del av mig hoppas (trots Meyers oförmåga att skriva) att hon skall göra en spinoff med dessa två...

Allt som allt är boken värd att läsas, om man är nyfiken på hur denna Great Love Story avslutas. Men är man inte nyfiken så kommer man inte missa någonting. Inga briljanta formuleringar, inga vackra scenerier, inga roliga karaktärer, bara en oändlig ström av text om dittan och dattan i en monoton ton. Blah! Boken får (för sin trevliga början) tre av fem, och en trea på romantikskalan. Och sedan sluter jag Twilight-sagan för gott (förutom i filmform).

Tracy Chevalier - Oskuld och erfarenhet

Oskuld och erfarenhet (eng. titel Burning bright) är Tracy Chevaliers senaste bok som utspelar sig 1792 i London, mitt i franska revolutionens kölvatten. Familjen Kellaways är nyligen inflyttande i London från den lilla lantiga byn Piddletrenthide och bor nu vägg i vägg med både Philip Astleys cirkus samt jakobinen William Blake. Fadern Thomas Kellaway är en stolsnickare, och sonen Jem går i hans fotsteg. Jem och hans storasyster Maisie lär snabbt känna Londonflickan Maggie Butterfield - en överlevare med en mörk hemlighet. Mellan dem spirar en vänskap, och Maggie visar dem olika sidor av London. De lär så småningom känna Mr Blake, som på denna tid ses som en udda figur med konstiga bilder och dikter. Blake är även en anhängare av den franska revolutionen med dess ideal, något som inte faller i god jord hos kungens män. Familjen Kellaways får snart känna på några av de faror som lurar i en storstad, och lär sig så småningom skillnaden mellan oskuld och erfarenhet.


Oskuld och erfarenhet är som en ovanligt lyckad blandning av Oliver Twist och Moulin Rouge - utan musikaldelen då förstås. Vi får följa Londons värld genom ett par barns ögon, något som fångar och griper tag i en från första sidorna. Och precis som barnen blir man nyfiken på den mystiske Mr Blake och hänförd av cirkusen, för att inte tala om den begynnande insikten om skillnaden mellan pojkar och flickor... Allt som allt är det en lättsam och behaglig berättelse, vilket gör detta till den tredje Chevalierboken som jag läser och älskar. Den får en stark trea och en trea på romantikskalan.