Året är 2012 och världskriget har dödat miljoner människor och utrotat de flesta djurraser på jorden. Människan har sökt sig till nya världar och de få som stannar kvar försöker bygga upp världen och djurriket igen. Mänskligheten har kommit långt i sin utveckling och man har nu byggt androider som är så lika människor att det är praktiskt taget omöjligt att skilja dem åt. En del androider är så mänskliga att de inte ens vet om att de är androider.
Rick Deckard är en officiellt sanktionerad bounty-hunter som jagar rätt på förrymda androider och "pensionerar" dem. På hemmafronten kämpar han med en deprimerad fru och i sitt arbete försöker han göra sitt bästa så att han en dag kan uppnå den stora drömmen - att köpa ett levande djur. De hade en gång ett levande får, men då detta dog sköljde skammen över honom och han köpte istället ett elektriskt får, designat till att se likadant ut som det fåret som dog. Han och hans fru försöker uppnå ett lyckligt samliv genom att programmera in sinnesstämningar för varje tillfälle. Vad sägs om Duktig Fru, stolt och uppmuntrande? Eller Duktig agent?
Tillvaron är inte så bra och människor söker tröst på olika vis. En del genom känsloboxen, en del genom att sammanlänka sig med Mercer, en man som många ser som en högre stående varelse. Mercer har många livsråd och verkar se det innersta väsendet i varje människa. Han förstår och förlåter allt. Men är han verklig? Och vem är egentligen mänsklig, innerst inne? Vad gör oss till människor? Är det att vi är av kött och blod? Eller att vi kan känna empati? Och isåfall, vad är då de människor som inte kan känna empati?
Denna bok är inspirationen för filmen Blade runner, som jag faktiskt inte sett ännu. Den är fullkomligt lysande i sin beskrivning av den postapokalyptiska världen - bortsett från ett par saker som enkelt kan förklaras. I denna nära framtid finns många högteknologiska saker som flygande bilar, känsloboxar och laserpistoler, men för att kunna kontakta sitt jobb måste Deckard springa och ringa från en telefonkiosk. (Boken skrevs under 60-talet, då var mobiltelefonen inte påkommen ännu.) Faktum är att boken andas en äldre tid, mentaliteten hos människorna är som på 60-talet, eller möjligtvis början av 70-talet. Det är fortfarande inte helt okej att en man och en kvinna är sambos, t ex. Dessa små "quirks" är dock bara roliga. Det här är trots allt Philip K Dicks framtidsversion för 50 år sedan, och visst har det en stor relevans idag, även om det nu ser litet annorlunda ut. Då trodde man att en atombomb skulle förstöra världen, och att vi alla skulle leva i radioaktivt damm. Nu har vi ett annat hot i form av miljöförstöring, vilket tas upp av Socialistsimon i detta inlägg. Same shit, different name.
Mitt betyg av denna sci-fi klassiker blir utan tvekan en femma! Läs den!