Saga Borg - Jarastavens vandring

Jarastavens vandring är en historisk/fantasy-serie i nio delar (Völvans dotter, Ondskans tecken, Vindens öga, Urlas skugga, Mörkrets makter, Dödens vingslag, Livets källa, Vargens lya, Tertors vrede). Den handlar om den unga flickan Siri som föds i byn Stenestrand. Likt sin mor, Stenestrands Völva, äger hon kraften och med den den förmågan att ta emot syner. När Siri för första gången beträder blodhyddan och invigs i kvinnans hemligheter får hon en skakande syn om att deras by är i fara. Men Siri hinner inte varna sina fränder i tid och snart är fienden över dem. Tillsammans med en grupp kvinnor förs Siri bort till att bli en av fiendens kvinnor i Bäckakorsets by. Där träffar hon på Hövdingen Vidar och hans förslagna kvinna Grina, som låtsas äga völvans krafter så hon kan åtnjuta den upphöjda ställning det innebär. Enligt seden kan en by endast ha en völva, så Siri måste dölja sina krafter för att inte bli dödad, samtidigt som hon behöver dem för att kunna lyckas fly tillbaka hem med de bortrövade kvinnorna... Hon lyckas lägga en förbannelse över byn, men allt eftersom tiden lider inser hon att hon agerat överilat, för det är inte är byn i sig som förtjänat hennes förbannelse...

Jarastavens vandring påminner mycket om Sagan om Isfolket, Sagan om Valhalla (samt Grottbjörnens folk, säger dem). Det är mycket sex, kärlek, strider, men även teknikhistoria, medicinsk historia och sådant som kan vara intressant för dem som gillar att läsa om hur de levde på folkvandringstiden. Visserligen säger författarinnorna att de lånat litet av olika tidsåldrar, men det är ju ingen historisk faktabok så allting behöver inte vara korrekt, tycker jag. Det är hur som helst framfört mycket smakligt (nåja, kanske inte tantsnusket då...) och verklighetstroget (förutom de magiska delarna då...). Allt som allt är det en serie att älska. Bok efter bok, år efter år, utvecklas historien och jag börjar nästan känna ett släktskap med dem det handlar om. Utan att avslöja för mycket så vill jag dock påpeka att slutet kändes något... konstigt. Men slutet är inte allt, ibland är det som bäst när man är mitt uppe i det hela.

Totalt får serien en stark trea och en fyra på romantikskalan.

Tillbaka!!

Som ni som följer min vanliga blogg har märkt har jag varit tillbaka i Sverige i ett par dagar, har dock jobbat och haft julklappspåsebestyr så därför har jag inte hunnit med så mycket bloggande. Nu är resväskan upppackad, julkorten skrivna, julklappspåsen ivägskickad till (en förhoppningsvis strax väldigt lycklig) Kerstin, och jag väntar med spänning på mitt eget paket. Undrar vad Hanna har hittat på för något... =)

Skall strax gå och lägga mig eftersom jag skall upp tidigt imorgon och jobba ännu mer, men jag kan nämna att jag under semestern läst tre böcker:

• Elisabet Nemerts Bortom Stjärnan
• Marian Keyes Vattenmelonen
• Mitch Alboms Tisdagarna med Morrie

En av böckerna älskade jag, en annan tyckte jag var fruktansvärt överskattad och en tredje var jag lätt ljummen till. Gissa vilken som är vad! =)

Nu när jag är hemma igen har jag återupptagit Jarastavens vandring, men idag hämtade jag ut Ljudet av ditt hjärta av Stephenie Meyer och jag tror den får komma emellan... faktiskt. Sen har jag ju faktiskt köpt mig en bok av Maeve Binchy som heter Eldflugornas sommar. Irländska författare rockar fett, need I say more? ;)

Zzz.

Dagens bokskörd

Har varit en tur på biblioteket idag och hittade litet smått och gott som står på min Att Läsa-lista, samt Oskuld och erfarenhet av Tracy Chevalier som inte står med på listan men som jag funderar på att ta in istället för Teresa Medeiros - The vampire who loved me eftersom jag inte hittat den någonstans, och tror att den eventuellt är en del i en serie och att jag isåfall borde läsa den första först, naturally.

Jag är något av en Marian Keyes-oskuld, har bara läst en del av Vattenmelonen för jättelänge sedan, men sen kom någon intressantare bok ivägen och nu tänkte jag därför göra ett nytt försök. Av Tracy Chevalier har jag läst Flickan med Pärlörhänge och Damen med enhörningen som båda är jättebra. Min mor och min bror har rekommenderat Mitch Albom och Marisha Pessl, har aldrig läst något av dessa författare heller så det skall bli spännande.

Men först skall jag självklart fortsätta med min Jarastavens vandring, är på del fyra av nio pch den blir bara bättre och bättre (och romantiken flödar).

Månadens bok i bokcirkeln: Neil Gaiman & Terry Pratchett - Goda Omen

Pratchetts halsbrytande satir blandad med Gaimans mörka, magiska stil i en absurd berättelse om Harmagedon och vad som händer om Antikrist uppfostras till en människa.

Så står det på baksidan, och jag tyckte det sammanfattade boken på ett bra sätt. Vår bokcirkel avhandlade boken ikväll, fast då endast hälften av oss hade läst den och bara 1/3 tyckte den var något vidare så blev det ingen riktigt bra diskussion... tyvärr. Men jag visste att jag tog en risk med fantasy eftersom de andra uttryckligen sagt att de inte läser sådant, så jag var förberedd. Nu har jag åtminstone gett dem en bild av vad fantasy är... Den mer fjantiga fantasysorten förstås... =)

Men vad tyckte jag om boken då? Det här var en omläsning för mig, vilket betyder att det inte var några överraskningar för mig. Crowley är fortfarande bäst och budskapet satt i sten: Ingen föds god eller ond. Och jo föresten, Neil och Terry rockar fett.

----

Nu till något helt annat: Jag har tagit det mogna beslutet att ensam gå och se bio. Jag har aldrig i hela mitt liv sett bio själv, det har helt enkelt aldrig funnits något tillfälle då jag verkligen velat se en film och inte haft någon att gå med. Men nu finns det... skälet är Twilight.

----

Och till en annan helt orelaterad grej: Tidigare i månaden läste jag de två första delarna i fantasyserien Jarastavens vandring. Jag reserverade den tredje och lånade resten eftersom den fanns inne (nio delar totalt). Nu har den tredje boken kommit in vilket betyder att jag har en hel del läsning att se fram emot! *weeee*

Saga Borg - Jarastavens vandring

Kämpar vidare med min "Att läsa-lista" och har nu läst 6 av de 33 böcker som jag har bestämt skall läsas innan sista december. Känner mig riktigt stolt över min frenetiska framfart, på det här sättet har jag både botat min läslathet och fått läsa en hel del good stuff. Bland annat har jag fått upp ögonen för Saga Borg, vilket egentligen är hela TRE - skånska - författare under ett samlat pseudonym.. De har skrivit serierna Jarastavens vandring (som jag håller på med nu) och Blodsbröder (som inte är färdig riktigt ännu, tror jag).

Jarastavens vandring består av nio delar (Völvans dotter, Ondskans tecken, Vindens öga, Urlas skugga, Mörkrets makter, Dödens vingslag, Livets källa, Vargens lya, Tertors vrede) vilka klassas som historiska romaner. De utspelar sig på Folkvandringens tid, cirka 300 e.kr, och handlar om den unga kvinnan Siri, dottern till byns völva ("klokfrun"). Völvans dotter börjar så här:

Livet är hårt, och för att överleva svältår och kriser tvingas byarna ibland stjäla föda och kvinnor ur andra byar. På dagen då Siri blir kvinna drömmer hon att hennes by är på väg att invaderas av främmande krigare, och innan hon hinner varna någon slår hennes dröm in. Hon tas tillfånga och förs bort till Bäckakorsets by. Hövdingen Vidar, en rättvis och vänlig man, lovar Siri och de andra kvinnorna att de skall behandlas väl och tas upp i bygemenskapen om de avger ett fredligt löfte. Siri avger löftet, men hennes hjärta är fyllt av hämnd, för under invasionen så mördades hennes vänner och hennes tilltänkta man. Hon använder sina trolldom för att dra på byn olyckor, men under följande veckor lär hon känna Bäckakorsets bybor och inser att byn inte är något annorlunda än hennes egen. Om situationen vore omvänd skulle hennes egna by ha gjort på exakt samma vis. Till sin förfäran så märker hon att olyckor och död börjar drabba byn, vilket bara kan betyda en enda sak - hennes trolldom har börjat verka!

Nu måste Siri försöka häva sin förtrollning över byn, men saken är lättare sagd än gjord eftersom hon måste hålla sina völvakunskaper dolda för att inte riskera att bli dödad. En by kan endast ha en völva, och Bäckakorsets völva är Grina, hövdingen Vidars kvinna. Grina är en ond kvinna fylld av maktbegär och avund, och hon hatar Siri eftersom Siri känner till hennes hemlighet - att hon saknar den riktiga völvakraften. Mellan de båda kvinnorna växer ett bitter fiendeskap som förvärras genom att hövdingen Vidar verkar dras mot den unga Siri...

I beskrivningen står det att Jarastavens vandring är en blandning mellan Jean M Auel och Johanne Hildebrandt, vilket stämmer riktigt bra. Gillar man dem så gillar man definitivt dessa böcker. I know I do!