Thursday 25 October 2012

What's up?


Snodde just Bokstävlarnas lägesrapport, som ursprungligen kom från Sara BE (Glorybox) och modifierades av Vildvittra.

Senaste böckerna jag läste: H.G. Wells "The invisible man" lästes ut förra veckan. Rapport kommer nog inte, känns konstigt att recensera en klassiker.

Böcker jag läser just nu: Jenny Milewskis "Skalpelldansen". Det går långsamt för jag vågar bara läsa den på tåget till jobbet, om jag läser den för sent på dagen så är jag rädd att jag ska få mardrömmar på natten. Jag är rätt lättskrämd. Men jag gillar den!

Böcker jag ser fram emot:  Mikael Niemis "Fallvatten" måste jag läsa. Naturkatastrof i norrbotten, hur spännande som helst!

Senaste filmerna jag såg: Har sett otroligt lite filmer på sistone. Såg dock "Moonrise Kingdom" förra helgen då jag var i Umeå, och WOW vilken bra film! Rekommenderas! Såg sen "Looper" på bio. I'm telling you guys, this is going to be a classic! Superbra!

Filmer jag ser fram emot: Måste ta mig till bion och se Dredd, samt att jag vill se Brave. Mest längtar jag nog till Ironman 3, eftersom jag är en superhjältenörd.

Senaste teveserierna jag såg: New Girl, Downton Abbey, How I met your mother, Merlin, The Big Bang Theory, Castle, Hart of Dixie, Once upon a time, Warehouse 13... och nu också Arrow!
Teveserier jag längtar efter: Game of Fucking Thrones. S.H.I.E.L.D.

Musik jag lyssnar på just nu: Allt möjligt blandat i min spotify, you name it, I got it. Förutom jazz och RnB.
Musik jag ser fram emot: Har inte så mycket koll på sånt, men borde inte Adele släppa en ny skiva snart?

Wednesday 17 October 2012

Warehouse 13 - Indiana Jones möter Steam punk


"I like to think of it as americas attic" - Artie Nielsen

Ni som sett "Raiders of the lost Arc" kanske minns vad som hände med förbundsarken när Indiana Jones hade hittat den? (Ursäkta bildkvalitén.) Förbundsarken togs hand om av "top men", och hamnade på ett gigantiskt lager där den (vad vi vet) står kvar än idag. Och vad är detta för lager, måntro? Jooooo sååatte...   ---------->

Jo, det är Warehouse 13, ett gigantiska lager som samlar världens alla artefakter med övernaturliga tendenser. Det är förstås tophemligt och drivs av Secret Service-agenter på speciella order av presidenten. 

Very Special Agents
 Agenterna jobbar förstås inte bara med att damma av gamla prylar och katelogisera utan de söker aktivt efter dem, fångar in artefakterna och "neutraliserar" dem så de inte ställer till med något ofog i lagerhyllan. (Det är nämligen så att långt ifrån alla artefakter är särskilt trevliga, många har väldigt negativa biverkingar som ofta är dödliga.) Agenterna som rekryteras har ofta någon form av mad skillz. Artie (till vänster) är nog "bara" smart, men Myka är supersmart och har fotografiskt minne, Pete har något så unikt som "vibes" som säger honom när något är allvarligt fel. Claudia är inte bara superbra på datorer, hon har en gång i tiden hackat sig in i självaste lagret. Och så är hon en ASCOOL brud. Srsly.

  Warehouse 13 är det trettonde stående lagret som vi känner till. Dess föregångare har alla förstörts under kaotiska former då någon artefakt oftast bränt ned rubbet. Lagret befinner sig just nu någonstans utanför Univille, South Dakota, men egentligen är lagret inte rotat i marken utan har möjlighet att skifta plats. Artie förklarar någon gång i början att det håller sig skyddat genom att befinna sig i det land/område som innehar världsherravälde (i brist på bättre ord). Under Pax Romana befann sig Warehouse i romarriket, under Pax Britannia var det i Storbritannien. Det ryktas att det första Warehouset var biblioteket i Alexandria... Needless to say, under tusentals år har en hemlig organisation arbetat för att beskydda världen mot artefakter, och Pete, Myka, Claudia och Artie är bara de sista Warehouse-agenterna i en lång lång rad som har detta arbete. Andra kända Warehouse-agenter är bland annat Nicolas Tesla och H.G. Wells. Och det för oss in i steam punk-eran.

The tesla-gun
För att fånga in artefakterna har warehouse-agenterna ett tjänstevapen som heter Teslan, det är förstås en mycket cool elektrisk pistol som fungerar lite som en stunn-gun. De måste ju även kommunicera på säkra kanaler, och för de så har de en tvåvägsradio/video-kommunikationsapparat som kallas the farnsworth (byggd av Philo Farnsworth 1929). Hur coolt låter inte det?


Farnsworth-radio/video-kommunikationsapparaten-thingyn.
   Men vad är det för slags artefakter som våra agenter får ta om hand? Jo, det kan vara allt från Marilyn Monroes hårborste (alla som borstar håret med den blir platinablonda) till aztekiska blodstenar som tvingar den som använder den att offra en oskuld. Bland de mer intressanta artefakterna med litterär anknytning återfinner vi Edgar Allan Poes penna (där man kan författa sin egen verklighet), Agatha Christies skrivmaskin (mordiska planer börjar smidas) samt Bellatrix Potters teservice (stimulerar fantasin).

Warehouse 13 kombinerar humor, drama och spänning (och är stundvis riktigt mörk). För den som gillar historia, litteratur, steam punk och galna vetenskapsmän är den perfekt. Andra kan kanske tycka att den är stundvis löjlig. Jag älskar den!

Sist av allt vill jag bara slå ett slag för titelintrot i säsong ett, som är helt och hållet underbart. Bästa introt EVERRR.

Sunday 14 October 2012

Karin Tidbeck - Amatka

"En åkte inte till Amatka såvida en inte var tvungen."

Amatka är en koloni vars huvudsyfte är att exportera svamp, vilket de odlar i underjorden. För de som arbetar och bor i Amatka kantas livet av elände med depressioner, alkoholism samt stora hudbesvär. En ganska grå och trist tillvaro, upptäcker Brilars Vanja Essre Två, som är tvungen att åka till Amatka i tjänsten. Hon jobbar som informationsassistent i ett hygienföretag, Hygienspecialisterna i Essre (H.E.) som är intresserade av att exportera hygienprodukter. Vanja har fått i uppdrag att göra research kring vilka produkter som kan introduceras på marknaden i Amatka.

Medan Vanja bedriver sin undersökning inser hon att det finns saker som inte står rätt till i kolonin, saker som man inte kan prata om av rädsla att verka osolidarisk. Människor som blir sjuka, människor som försvinner, hur styrelsen för Amatkas koloni tillskanskar sig en stor del fin-papper. Hon börjar utreda saken, och finner sig snart ute på mycket djupt vatten, samtidigt som styrelsen börjar ana oråd.

Amatka är en spännande dystopi med en touch av new weird. Karin Tidbeck målar upp den blekaste tillvaron tänkbar, som med hennes ord vibrerar till och blir levande. Jag gillar tempot och språket, samt hur hon skildrar kollektivet så som jag tänker mig att kollektivet är, och samtidigt visar hur skört det politiska systemet är. Jag förundras över hur ett ord som solidaritet kan ha två så motsatta betydelser, där det å ena sidan kännetecknar kamratskap och lojalitet, å andra sidan förtrycker individen, "stick inte ut på något sätt, då blir du ett hot mot kollektivet".

Ett kort utdrag för att visa min poäng:
"Det var inte hälsosamt om föräldrar stod för nära sina barn. De skulle umgås en gång i veckan, för att tillfredställa det känslomässiga behov som tyvärr fortfarande plågade många. Och som, om det förbisågs helt, kunde ge upphov till neuroser. Men ett allt för tätt band gjorde barnen osjälvständiga och mindre benägna att känna solidaritet inför kollektivet."

Genom att dra saken till sin spets visar Karin hur viktigt det är att vara unik, och för det tackar jag henne. Boken får fem solidariska poäng av fem möjliga.

Ett hett tips är också att läsa "Vem är Arvid Pekon?", Karins novellsamling som är riktigt utomordentlig.

Boktimmen goes tv-serie-blogg

Efter att Vildvittra tweetat "Det är nästan bara böcker och knappt några tv-serier i min Reader och så kan vi inte ha det. Åtgärda!" kände jag att jag måste ta mitt ansvar som tv-serienörd. Maria, your wish is my command!

Jag tänkte börja med "Eureka", en nördig tv-serie från Syfy-channel.  

Eureka handlar om småstaden Eureka som bär på en stor hemlighet. Eureka har en tophemlig forskningsanläggning, instiftad på Truman-tiden med hjälp av Albert Einstein och en lång rad rådgivare. Här har man samlat de bästa forskarna som går att skrapa fram inom varje ämne, på hela planeten. De forskar om och utvecklar ny teknik, nya metoder inom medicin, bygger robotar, rymdskepp och skapar massförstörelsevapen. Detta innebär också att de ibland råkar lösa upp gravitationen runt Eureka så alla hus flyger omkring, eller så råkar de skapa en tids-loop eller bygger en manick som får människor att bli über-aggressiva. Som motvikt till alla dessa übergenier har vi sheriffen Carter, en normalbegåvad man i sina bästa år vars uppgift är att ta hand om och skydda Eurekas invånare från diverse hot. Han förstår sig visserligen inte på kärnfysik men erbjuder oftast en förbluffande street-smart lösning på problemen som uppstår från dag till dag. Eureka är en otroligt rolig serie med en stor dos romantiskt drama. Stor varning för "jag-vill-bli-vetenskapsman-syndromet" som kan komma i seriens kölvatten.

Mina favoritkaraktärer i serien är Douglas Fargo, den überbriljanta och inledningsvis underskattade unge mannen som bygger robot-hus. Finns det en röd knapp där det står "don't push" så är det han som råkar halka in på ett bananskal och trycka på knappen (det låter förstås väldigt slap-stick, men är inte det). Hans karaktär är den klassiske underdogen som emellanåt får makt och blir crazy med storhetsvansinne (lite som Jonathan från The Evil Trio i Buffy). I can relate to that.

Tyvärr fick Eureka bara fem säsonger innan den lades ned, och jag har inte sett sista säsongen ännu, men hoppas verkligen den får en värdig avslutning.

Lite kuriosa kring serien: Eureka utspelar sig i samma universa som "Warehouse 13", en annan favoritserie. Faktum är att de har haft cross-overs vid upprepade tillfällen! Det är även sagt att den nya Syfy-serien "Alphas" ska utspela sig i samma universa som dessa. Ska bli intressant att se hur detta utvecklar sig.

Mer om Warehouse 13 och Alphas i senare inlägg!

Thursday 11 October 2012

Malmöfandom

Vill denna morgon slå ett slag för facebook-gruppen Malmöfandom, av nördar, för nördar, som älskar att läsa science fiction, fantasy, steam punk, horror etc etc och bor i Malmö med omnejd.

För nybörjare inom fandomvärlden som inte riktigt fått kläm på alla begreppen ännu, tveka inte att fråga. Eller läs här. Fandom har visserligen funnits i Sverige så länge det har funnit fans av fantastisk litteratur, men Malmöfandom är alldeles sprillans ny. Jag och min kollega SocialistSimon vill bygga upp Malmöfandom för att träffa fler likasinnade och göra folk medvetna om den otroligt roliga nördkultur som faktiskt finns i Sverige. Bland annat alla roliga sf-kongresser, så som den i mitt tidigare blogginlägg. Får vi ihop tillräckligt mycket folk så vill vi också göra en alldeles egen sf-kongress, Malcon (3). Och DU kan vara med att göra den!


Tuesday 9 October 2012

Huvudet fullt av kon-stiga saker.

På väg ut på nörd-jakt
I fredags åkte jag på exkursion till Kontrast, en tredagars litteraturkongress i Uppsala. Syftet med exkursionen var att jag skulle studera nörden i dess habitualtillstånd genom att interagera med fandom, detta för att kunna och göra observationer och undersökningar som har betydelse för mig som nörd, och i mitt utövande av nördigheter. Under kongressen bevistade jag paneler och föredrag inom ämnet fantastik (science fiction , fantasy, skräck, steam punk m fl), samt författar-intervjuer med författarna Peter Watts, Kelly Link, Joe Abercrombie, Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren. Vidare blev jag god vän med en bartender vid namn Ludwig som serverade mig goda svalkande maltdrycker på löpande band, vilket jag noterade var nödvändigt för att kunna bibehålla min skärpa som fandom- och fantastikforskare.

Färden till Uppsala började med en författarstudie i tågmiljö, där jag och min kollega SocialistSimon följde efter Dräparen, Slaktaren, Stryparen och Milewski på ett säkert avstånd där vi kunde observera dem medan de samspelade med varandra. Jag provade även att interagera med viss försiktighet. Upplevelsen var rätt så angenäm om än jag initialt noterade att interaktionen frambringade en konstig röstförvrängelse hos mig själv som jag senare fick höra kallades "fangirl-squee". Huruvida, efter en stund så lade sig detta, speciellt eftersom författarna visade sig vara ytterst vänliga (en av dem lånade till och med en bok till mig, eftersom jag glömt att ta med mig egen reselektyr). Denna första studie leder mig till hypotesen att författare, precis som vi vanliga nördar, är ytterst trevliga människor.

Kontrast slog upp portarna kl. 15 på fredagen och programmet inledde först 16 varför jag tagit tillfället i akt att anordna ett meningsutbyte med mina bokbloggskollegor där emellan. En ansenlig summa bokbloggare infann sig, vilket utmynnade i många kära återseenden och många spännande nya bekantskaper.

Jag, Peter Watts och Caitlin Sweet
Några av de författare jag ivrigt såg fram emot att studera var Watts och Abercrombie, vars böcker jag läst och haft åsikter om tidigare. Min hypotes var här att Watts skulle vara en svår man som hela tiden skulle hänfalla till tekniska beskrivningar (av hans bok "Blindsight" att döma) och att Abercrombie skulle ha hybris pga sin stora framgång med First Law-trilogin.
Jag och Joe dirigerar fotografen







Under mina observationer fann jag dock inget som helst stöd för mina hypoteser. Det visade sig att Watts är en man som är engagerande att lyssna på, munter till sinnelaget och generös med humoristiska inslag vid givet tillfälle. Abercrombie ett perfekt exemplar av en artig britt samt skämtsam och anspråkslös. Måste dock tillstå att även om Abercrombies böcker lyser något starkare för mig än Watts böcker, så vann Watts mitt hjärta med sitt utlägg om hur han drömt ihop en blue-print av en badboll med ett träben (samt hans visuella instruktion av hur den skulle röra sig).

Mina studier av fandom-människor, författare/bokhandlare/översättare gick ut på att ta reda på - Vilka var dessa människor, vad driver dem och - kanske mest signifikant av allt - vadan denna fascination för apokalyps? 
Jag och Kelly Link på The English Bookshop i Uppsala
Vad jag inte räknat med var att lära känna den prominenta goth/metal-tjejen Anna Bark Persson, som vid 19 års ålder var en välverserad paneldeltagare bland författare och rockare, samt biologen/journalisten Torill Kornfeldt (även känd som "valpenisar är femton meter långa och skjuts ut som projektiler till valhonan som kan härbärgera X antal sådana..."). Jag hade inte heller räknat med att jag själv skulle assistera fandom-celebern Bellis under NoFF-aktionen, där jag auktionerade ut "Belgarath Besvärjaren" som en grekisk tragedi och dristade mig till att driva med den ryktbare grekiske mannen.

Jag hade heller inte räknat med att jag på måndagen skulle vandra in på The English Bookshope där jag skulle få konversera med författarinnan Kelly Link, samt lyckas dokumentera hennes misslyckade försök till att köpa sin egen bok (hon fick den mot signeringar). Jag menar, vem hade kunnat förutse detta?

Eftersom mina studier rört nörden i dess habitualtillstånd har jag således bevittnat fandom då de interagerat på paneler, sjungit allsång till Buffy-avsnittet "Once more with feeling" eller bevistat skrivarstudier. Jag har lyssnat till samtal om genre-litteratur av olika slag. Jag har hört Ola Wikander sjunga på ett dött språk och har skrämts av hans bubblande entusiasm och översvällande utläggningar inom ämnet. Jag har noterat att fandom gillar att samla på sig frågeställningar och problematisera, bland annat om jämnställdheten i fantasy (eller brist därav), att de gärna underhåller sig med att rada upp paralleller mellan Star Trek och den grekiska mytologin, eller att de blir extremt entusiastiska när de pratar om kroppen som "förvaringskärl" i science fiction (en ytterst intressant diskussion om mänskliga värderingar och hur de tar sig olika uttryck i science fiction).

Slutligen, när kongressen är över inleds det så kallade "dead dog-partyt" där fandom på traditionellt vis avtackar kongressens medlemmar och sammanfattar helgen för sig själva över ett par eller ett halvdussin glas av valfri berusningsdryck. Här har jag noterat någonting som verkat genomsyra varje fan; en stark ovilja att låta kvällen ta slut, av vilket jag också dragit slutledningen att fandom-människor trivs gott i varandras sällskap.

Efter en helg med fandomen vill jag slutligen fastslå vissa observationsfynd. Jag kan konstatera att fandomen är en samling av de mest intelligenta, underhållande, öppna och sympatiska människorna som jag haft äran att möta. Min upplevelse är att det finns ingenting som är för avvikande, ingen behöver utstå negativ särbehandling för sexuell läggning eller funktionshinder, allas drömmar och fantasier uppmuntras. Fandomen älskar att drömma samt älskar att umgås med författare som inspirerar dem att fortsätta med detta. Men mest av allt älskar de nog att filosofera och debattera kring allehanda fantastiska ämnen, vilket vi gjort hela kongressen lång i diverse konstellationer.

Sammanfattningsvis så måste jag tillstå att denna studie av nörden i habitualtillståndet är ytterst vinklad då undertecknad själv är en nörd i mitt naturliga tillstånd, som älskar att gå på kongresser.

And that's all I have to say about that. 

Ps. Är det bara jag som fick lust att skapa en kongress som heter Konstig, bjuda in China Mieville och ha maaaassssooor av new weird-paneler?