I miss the good old days!

Nästa steg i utmaningen är att skriva om en bok som påminner om en tid man saknar. Gick igenom min bokhylla och fann ingenting som påminde mig om någonting jag saknar. Litet konstigt egentligen med tanke på att jag är väldigt sentimental av mig. Men så kollade jag igenom mina bokbilder och såg denna bild av boken "Santa Olivia" av Jacqueline Carey. Direkt kom flashbacks från ett ljusblått hav, stark sol och skvalpande vågor mot en segelbåt. Jag läste Santa Olivia då jag seglade i Kroatien, en resa som var helt underbar, en superhärlig upplevelse för mig som aldrig seglat tidigare - och definitivt inte i det adriatiska havet. Boken var superbra, samt rätt så snabbläst. Jag skrev om den här. Undrar vad som hände med boken. Tror jag gav den till någon?

Och undrar om jag någonsin kommer att få segla igen?

Bokcirkeln: Jaqueline Carey - Santa Olivia

Bokcirkeln har nu träffats återigen och på mina rekommendationer läst Santa Olivia, som jag skrivit om tidigare (recension återfinns här).

Så vad tyckte då bokcirkeln om denna bok? Alla var överens om att det var en riktig bladvändare, den är väldigt svår att släppa när man väl kommit igång och redan innan man vet ordet av är den över. Socialistsimon liknade den vid en postapokalyptisk westernrulle och berättar att han såg rullande buskar framför sig och var tvungen att slå på soundtracket till Den onde, den gode och den fule (tror jag det var) under tiden han läste.

N hade litet svårt för hela grejen med Loups icke-rädsla och det var någon som hade litet tankar om hennes brist på inre monologer, vilket andra tyckte passade bra ihop med hennes karaktär. Allt som allt så tyckte gruppen det var en bra bok, och personligen så kan jag varmt rekommendera den som en unik och mycket lovande berättelse, helt klart femstjärnig! Och ni... det kommer en fortsättning!! ;)

Jacqueline Carey - Santa Olivia

För 20 år sen eller mer drabbades världen av en smittosam sjukdom. Mitt i tumulten hamnade Santa Olivia, på gränsen mellan USA och Mexico. Den amerikanska militären utlyste undantagstillstånd och spärrade in staden, tillsammans med alla dess innevånare. Santa Olivias innevånare lever nu i en slags ingenmansland, dit ingen kan komma in eller ut. Omvärlden tror att Santa Olivia inte längre existerar, och militären  upprätthåller status quo genom att erbjuda sitt skydd mot deras mexikanska motsvarighet.

 

I Santa Olivia finns Carmen Garron, en ung ensamstående servitris med en son (Tom) att försörja. Hon har en kort historia med en soldat vid namn Martin, som är på rymmen från en forskningsanstalt. Martin är en genmanipulerad soldat, stark, snabb och okapabel till att känna rädsla. Det perfekta vapnet. 

Carmen blir snabbt gravid, men Martin tvingas lämna henne för att inte bli tillfångatagen av militären. Innan han lämnar henne ber han henne att döpa deras barn till Loup Garron, som liknar Loup Garro' vilket betyder varulven på franska. Carmen får en liten flicka, och det visar sig snabbt att flickan har ärvt sin fars speciella egenheter. Hennes storebror Tom lär henne att vara extra försiktig och dölja sina talanger, men Loup har svårt att gömma det faktum att hon är annorlunda. Efter ett par år så hamnar Santa Olivia mitt i en blodig gänguppgörelse, och Loup beslutar sig för att använda sin styrka och ta rättvisan i sina egna händer...

Santa Olivia hör till genrén urban fantasy och är ett postapokalyptiskt drama om utanförskap och kärlek. När jag började läsa boken hade jag ingen som helst aning om vad jag hade att förvänta mig, det enda jag hört var varma rekommendationer från Nene och Karin på SF-bokhandeln. Men trots att jag hade fått höra att den var bra så hade jag ingen aning om just hur jäkla bra den skulle vara. Förutom den engagerande storyn så höll den en spännande tråd genom hela boken med intressanta karaktärer och utsökt berättande. Jaqueline Carey gick från att vara en okänd författare till att vara en av mina absoluta favoriter! Fem poäng av fem möjliga och fyra romantikpoäng.

Många böcker små...

Blir snart till en stor å... (Veckans skörd)