Veronica Roth - Divergent

Storyn utspelar sig i ett framtida dystopiskt samhälle där människor delas upp i fack utifrån vilka anlag de har; modiga, lärda, självförnekande, vänskapliga, uppriktiga. "Divergent" handlar om Beatrice som fyllt 16 år och därför inte ännu placerats in i ett fack. När hon tar testet får hon reda på att hon är divergent, att hon passar in i flera fack, något som är förenat med livsfara i ett samhälle hårt styrt efter att var människa ska veta sin plats. Beatrice måste nu dölja sin sanna natur samtidigt som hon måste välja sin framtid, oviss om var hon egentligen hör hemma.

Jag har sträckläst boken  på en dag och har lite blandade tankar kring den. Ur ett feministiskt perspektiv älskar jag den. Den har en härlig kvinnlig hjälte med sunt förnuft, inte någon med utseendefixering eller överdrivet machomod. Den här boken har skrivits av någon som insikten i hur man skriver kvinnliga karaktärer.

Ur ett romantiskt perspektiv så gillade jag den med. Mycket! :) :) :)

Det är omöjligt att gå in på vad jag inte gillade med boken utan att gå in på spoilers, så jag vill utfästa en gigantisk SPOILERVARNING för texten nedan. You have been warned.

För det första, hur visste Tris mamma att man höll på att fabrikera ett kontroll-serum? 
För det andra, varför skjöt inte Jeanine bara Tris istället för att fylla en tank med vatten och försöka dränka henne?
För det tredje, varför var det så himla enkelt för Tris med sina väpnade vänner att ta över självaste hubben och förstöra programmeringen? Seriöst, det kändes alldeles för enkelt. Det var soldater utplacerade här och var, men vart var den "vakne" ledaren i huset som kunde organisera försvaret? Hur osmarta var egentligen Eric och Jeanine som lämnade hubben blottad? 

Med det sagt, trots att jag anser att det finns plotbrister, så var det en underhållande bok med fart och fläkt, det var spännande och jag kommer definitivt läsa fortsättningen OCH gå och se filmen på bio. Vad tyckte ni om den?