Att läsa Neil Gaiman är som att springa uppför en sommaräng utan att bli trött

Fast mycket mysigare och mer enastående underbart.

Tillåt mig rangordna de av Neil Gaimans böcker som jag har läst i min personliga favorit-ordning:
1. The Graveyard book - Fullkomligt lysande! Underbar!
2. Neverwhere - Så jäääkla bra!
3. Good omen (skrevs ihop med Terry Pratchett) - Hysteriskt rolig!
4. The ocean at the end of the lane - Mystisk och sentimental.
5. Stardust - Äventyr, pirater, romantik.
6. Coraline - Lite udda tjej, lite udda story men jag gillar den ändå.
7. American gods - Helt okej, spännande mytologi!

Ni får ursäkta mängden utropstecken men det är svårt att undvika dem då jag talar om min all time-favoritförfattare.

Med detta sagt, när jag började läsa "The ocean at the end of the lane" så hade jag stora svårigheter med den, mest för att jag tyckte så fruktansvärt synd om den lilla sjuåriga pojken. Bokens första kapitel (efter prologen) börjar med "Nobody came to my seventh birthday party." och sen är det downhill från det. Det är väl ett bra tecken på att man kan sympatisera med karaktärerna, men det kan också vara hindrande för läsandet då man inte vill veta mer om alla hemska saker som hänt karaktärerna. Självklart fortsatte jag dock, how could I not?

Boken handlar om en man som återbesöker sitt barndoms gata. Han stannar en stund längst ned vid Hempstocks gård och tänker tillbaka på sin uppväxt. Han finner sig minnas saker som verkar helt omöjliga, platser och saker som inte verkar vara av denna värld, varelser, men främst flickan Lettie Hempstock som var helt övertygad om att den lilla ankdammen vid sidan av gården var ett hav.

Historien har vissa gemensamma nämnare med "Coraline" som jag tycker kategoriseras som weird fantasy, samtidigt tycker jag mig få lite vibbar av Charles de Lints "Someplace to be flying". Vet inte riktigt varför, faktiskt. Någon annan som läst och kan förklara det för mig? :D

Hur som helst, något jag älskar med Neil Gaiman är hans ständiga förmåga att säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Han lyckas alltid.

Vilka av Neil Gaimans böcker är era favoriter?