Harry Potter har vuxit upp och blivit polis i London!

Rivers of London handlar om Peter Grant, polis och magiker. När vi först möter Peter är han nykläckt polis som ännu inte placerats i någon specifik polisrotel. Han försöker göra så bra ifrån sig som möjligt så han slipper få skrivbordstjänst, men ärligt talat är han lite misslyckad som poliskonstapel.

Peter placeras ut vid en brottsplats för att bevaka den, och upptäcker där en man som säger sig vara vittne till det mord som skett på platsen, problemet är att mannen är ett spöke. När detta kommer till polischefens kännedom tror Peter att han ska bli sparkad, men istället blir han placerad i ett team med inspector Nightingale, som berättar för Peter att han bär på förmågor som han måste lära sig hantera. Peter blir magikernovis och tillsammans med Nightingale försöker han lösa brott av den mer övernaturliga arten.

Det var min kollega Jörgen som rekommenderade boken. "Du kommer gilla den, det är Harry-Potter-Grown-Up." Och visst gillade jag boken, men av någon anledning så slutade jag läsa då det var cirka 50 sidor kvar, och läste ut den flera månader senare. Inte med så välbehållet minne av handlingen, tyvärr. Slutet kändes lite rörigt och förvirrande, men jag gillade verkligen miljöerna och karaktärerna och ska definitivt läsa vidare. Nästa bok heter Moon over Soho, och går att läsa om hos min bokbloggarkollega Bokstävlarna. 

Tematisdag: Vad var din första stora läsupplevelse?

Den tredje tematisdagen går av stapeln och vi ska prata läsupplevelse.

Mina tankar går osökt till Belgariaden (Sagan om Belgarion) och Malloreanen (Sagan om Mallorea) av David Eddings, en traditionell fantasy/coming of age-story med magiker, gudar och andra övernaturliga varelser. Jag läste dessa då jag var cirka 12-13 och fastnade direkt, thus entering the realm of fantasy. Böckerna var snabblästa, historien var episk på ett sätt jag aldrig skådat, den hade humor, romantik och karaktärer som man fäste sig vid. Det är ju också en ungdomsserie och det passade mig bra i den ålder där jag var, men jag läste om serierna i vuxen ålder, först en gång, sen en gång till, och de håller ännu för mig. Läser gärna Belgarath Besvärjarens bok eller Polgara besvärjerskans bok med. Det känns som att återvända till kära vänner. Speciellt fäst är jag vid den gamle fule puckelryggen Beldin, han var min förste antihjälte. Det är något väldigt charmigt med den där oborstade, ovårdade typen som är ful i mun men samtidigt har ett hjärta av guld.

Lite kuriosa här är att jag recenserade bokserien på svenskan i högstadiet. Det föll sig naturligt eftersom det var min favoriserie. Jag var väldigt stolt över min recension, den var välarbetad och hade långa analyser, det var ett gediget arbete. Vilket kanske var lite konstigt med tanke på att jag spenderade större delen av högstadiet med att stå och röka bakom elskåpet på skolan med tuffa gänget och inte verkade vara en gnutta intresserad av skolan just då. Så jag klandrar egentligen inte min fröken när hon tog mig vid sidan för att prata med mig och frågade var ifrån jag hade plockat rapporten på nätet. Eller jo, jag klandrar henne, men jag kan förstå att hon hade fördomar om mig som elev. Jag tvivlar på att hon ens idag tror på att det var jag som skrev den. Fördomar is a bitch.

På ett sätt kan man väl se det som att det var den ultimata komplimangen, recensionen var så bra skriven att den omöjligen kunde antas vara skriven av mig, den lilla ligisten. Men någonstans satte det spår.

Vad var din första stora läsupplevelse?

Nästa tematisdag blir ämnet: London! 

(Det ämne jag valde. Och nu har jag ingen idé vad jag ska skriva!) :D

Andra bokbloggares första läsupplevelser hittar ni här:
ELS
Kulturloggen
En och annan bok

Fias fantasy och sf-lista

Då och då är det roligt att kolla i backspegeln på denna blogg och se vad en hittade på för några år sen. Hittade denna roliga lista från juni 2009 och dog nostalgidöden närjag insåg att jag redan då hade kontakt med Arina, Petter, Mrs Bookpond, Åka, Vixx, Feuerzeug, Bokstävlarna, Socialistsimon. Tänk att vi har pratat med varandra i fem år! Och nu har vi alla träffats och umgåtts i verkliga livet. Har varit på en dispuationsfest, hängt med er på sf-kongresser, bokmässor, har fått vänner för livet (och i enstaka fall någon nemesis), allt tack vare våra bokbloggar!

Frågan är vad som har hänt på läsfronten under dessa fem år. Hur har det egentligen gått med listan på 100 titlar att läsa? Vi checkar av igen. (Obs, en hel del titlar har bara råkat slinka med trots att de inte innehåller fantastiska element. Bare with me. Det blir kul ändå!)

Fetstila de titlar du har läst
Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren
Kursivera de titlar du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera med rött
* framför boken betyder att du aldrig hört talas om den
+ framför boken betyder att du äger den
x framför de du påbörjat men inte avslutat den

1. xJ R R Tolkien - Sagan om ringen
2. +David Eddings - Sagan om Belgarion
3. +David Eddings - Sagan om Mallorea
4. Douglas Adams - Liftarens guide till galaxen
5. +Robert Jordan - Sagan om drakens återkomst
6. +Katharine Kerr - Sagan om det magiska landet Deverry
7. Philip Pullman - Den mörka materian
8. +xNeil Gaiman - American gods
9. Audrey Niffenegger - Tidsresenärens hustru
10. Stephenie Meyer - Twilight
11. +Charlaine Harris - Serien om Sookie Stackhouse
12. +China Mieville - Un Lun Dun
13. C.S Lewis - Narnia-böckerna
14. +Ellen Kushner - The Privilegie of the Sword
15. + Johanne Hildebrandt - Sagan om Valhalla
16. + Jean M Auel - Grottbjörnens folk
17. +x H.G Wells - The invisible man
18. + J.K Rowling - Harry Potter-serien
19. Naomi Novik - Temeraire-serien
20. Robin Hobb - Fjärrskådar-serien
21. Margit Sandemo - Sagan om Isfolket
22. Terry Brooks - Shannaras ättlingar
23. +Tad Williams - Minne, sorg och törne
24. + Ursula LeGuin - Övärlden
25. Neil Gaiman - Neverwhere
26.+ George R R Martin - A Song of Ice and Fire
27. Steven Erikson - The Malazan Book of the Fallen
28. +Diana Gabaladon - Främlingen
29. + Bram Stoker - Dracula
30. Richard Morgan - Altered Carbon
31. xWilliam Gibson - Neuromancer
32. Scott Lynch - Gentlemannarövarna-serien
33. + Susanna Clarke - Jonathan Strange and Mr Norell
34. John Ajvide Lindqvist – Låt den rätte komma in
35. Patricia A McKillip - Ombria in Shadow
36. Christoffer Paolini - Eragon
37. +x Raymond E Feist - Imperiets dotter
38. + Julie Bertagna - Exodus
39. + Roger Zelazny - Enhörningens tecken
40. Mårten Sandén - Den femte systern
41. + Terry Pratchett & Neil Gaiman - Goda Omen
42. Michael Ende - Den oändliga historien
43. + x Patricia Briggs - Moon called
44. Julia Sandström - På ödets vingar
45. Cory Doctorov - Little Brother
46. xIsaac Asimov - Stiftelsetriologin
47. +Joe Abercrombie - The blade itself
48. Poppy Z Brite - Lost Souls
49. +Alan Campbell - Deepgate Codex
50. +Jasper Fforde - Thursday Next
51. *Jonathan Maberry - Patient Zero: A Joe Ledger Novel
52. *K.J. Parker - The Fencer Trilogy
53. SM Peters - Whitechapel Gods
54. Elizabeth Moon - Sagan om Paksenarrion
55. Stephen King - Pestens tid
56. +Jim Butcher - The Dresden Files
57. Nicklas Krog - Triologin om frihetskriget
58. Dan Simmons - The Terror
59. Ann VanderMeer och Jeff VanderMeer - Fast ships, black sails
60. +Michael Chabon - The Yiddish Policemen's Union
61. Jonathan Barnes - Somnambulist
62. +Laurell K Hamilton - Anitha Blake, vampire hunter-serien
63. Saga Borg - Jarastavens vandring
64. +Mary Gentle - Grunts
65. David Gemmel - Legender från Drenai
66. + Ray Bradbury - Farenheit 451
67. Anthony Burgess - A Clockwork Orange
68. Lewis Carroll - Alice i Underlandet
69. Philip K Dick - Do androids dream of electric sheep?
70. William Golding - Flugornas Herre
71. Frank L Herbert - Dune
72. PD James - Children of men
73. Stephen King - The Shining
74. Richard Matheson - I Am Legend
75. +Cormac McCarthy - The Road
76 . +Terry Pratchett - Discworld serien
77. + Ann Radcliffe - The Mysteries of Udolpho
78. Jose Samargo - Blindhet
79. Mary Shelley - Frankenstein
80. Robert Louis Stevenson - The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde
81. +HG Wells - Tidsmaskinen
82.+ TH White -The sword in the stone
83. John Wyndham - Day of the Triffids
84. +Cornelia Funke - Bläckhjärta
85. J.M. Barrie - Peter Pan
86. + Charles de Lint - Onion girl
87. Emma Bull - War of the oaks
88. Paul Auster - I de sista tingens land
89. JG Ballard - The Drowned World
90. Margaret Atwood - Den blinde mördaren
91. Arthur C Clarke - 2001: A space odyssey
92. Douglas Coupland - Girlfriend in a coma
93. Franz Kafka - Processen
94. Stanislaw Lem - Solaris
95. Doris Lessing - The Memoirs of a survivor
96. Walter M Miller Jr - Canticle for Leibowitz
97. Haruki Murakami - Fågeln som vrider upp världen
98. George Orwell - 1984
99. Christopher Priest - The Prestige
100. Alastair Reynolds - Revelation space

För fem år sen så hade jag läst 25 av 100, nu har jag läst 42 av 100. Jag äger också mer böcker nu, 2009 ägde jag 23 av dessa, 2014 äger jag 37 stycken. Ska se om jag inte kan beta av 8 till innan året är slut så jag landar på 50 exakt. Så siktar jag på att läsa 50 till på de nästkommande 5 åren. Who's with?

Under avdelningen: Saker ni inte bör missa.

Har ni sett att BBC America släpper en miniserie i fyra delar nu i april? Den handlar om science fiction, eller snarare Science fictions historia och är fylld av några av mina absoluta favoritskådisar från favoritserier som Star Trek,  Firefly, Battlestar Galactica, etc.

Le Awesomé Peepul

En annan sak som man inte får missa är den kommande Outlander-serien. Som Skottland-nörd, historienörd, romantik-nörd och fantasynörd kan man inte gå fel om man ser denna serie. Den baserar sig så klart på Diana Gabaldons bokserie med samma namn: Outlander.

Tänk om vi hade miljoner varianter av Jorden inom räckhåll - The Long Earth

I födelsedagspresent i år fick jag "The Long Earth", en bok tillkommen genom en allians mellan den i huvudsak fantasyskrivande Sir Terry Pratchett och hardcore Science Fiction-skrivande Stephen Baxter. Det visade sig i min mening vara en lyckad kollaboration. The Long Earth är den första delen i vad som planeras bli en pentalogi (heter det så på svenska?) och trean kommer ut i juni i år.

Någon lägger plötsligt ut en ritning på Internet över hur man bygger en mystisk låda med några lättöverkomliga elektroniska komponenter samt en potatis. Det visar sig vara en manick som låter människor att ta "steps" som förflyttar dem mellan parallella Jordar, alla varianter man kan tänka sig, beroende på hur slumpen fallit i de olika universumen. Järn kan dock inte följa med i övergången.

Bokens huvudkaraktär är Joshua Valineté, en föräldralös pojke som växer upp på ett ortodoxt barnhem, uppfostrad av ett gäng inte så ortodoxa nunnor. Han visar sig ha en talang för "stepping" och blir känd över världen när han avstyr en katastrof under "Step Day", dagen då många för första gången tar steget över till en annan Jord. Polisen Monica Jansson får upp ögonen för honom och följer honom genom hans uppväxt.

Många år efter "Step Day" har Joshua växt upp och är en av de som utforskat de nya världarna mest. Han blir rekryterad av ett stort bolag som styr av Lobsang, en tibetansk motorcykelreparatör som återfötts som en artificiell intelligens, för att utforska längre ut än någon annan gjort tidigare. 

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag tog boken i händera. Jag har inte läst något av Baxters tidigare verk så han var helt okänd för mig. En sak var dock att jag trodde den skulle vara mer humoristisk a la Good Omens som Pratchett skrev med Neil Gaiman. Jag vet inte hur upplägget för Pratchetts och Baxters samarbete såg ut men vad jag kunde uppfatta så syntes inte Pratchett så mycket somman kunnat önska i boken. Det betyder inte att jag inte tyckte om boken, för det gjorde jag. Man kan bara aldrig få för mycket Pratchett i min mening. Jag älskade konceptet med "The Long Earth", med alla de parallella Jordarna. Jag fann också Joshua väldigt sympatisk. Tempot hade stundtals kunnat vara bättre och det finns flera element som ytligt gicks igenom som jag gärna tittat närmare på (som jag inte nämner pga spoilers). Förhoppningsvis finns det tid för det i de följande delarna. Som en introduktion av världen för en serie i fem delar så tycker jag den var bra. I am hooked! Jag kommer definitivt läsa nästa del "The Long War" så fort jag kan få tag i den.

Joshua Valiente

Joshua Valiente

Joshua Valiente

A long time ago, we used to be friends...

... but I haven't thought of you lately at all...

Hur många gånger har man inte hört dessa textrader av The Dandy Warhols? Tror detta är en av de bästa intron till en serie som finns. Texten ramar verkligen in känslan som serien frammanar, det finns en lång historia mellan Veronica och hennes före detta vänner och hon har lagt den bakom sig, samtidigt finns en längtan efter att få höra samman igen. Frågan är, vilken av dessa intron är bäst? Vad tycker ni?







Jag tror nästan jag gillar tredje introt bäst.

Okay, moving on!

Jag hoppade på marsmallowtåget EFTER kickstarter-projektet, och tur var väl det (så jag inte slapp våndas i flera år). För man blir verkligen beroende. Veronica Mars är en sån ljuvligt kvick och smart karaktär och serien är så snyggt gjord i allt från deckarspänning, far-och-dotter-relation till kärleksdrama som är epic, spanning years and continents, lives ruined, bloodshed, EPIC. Något som gjorde serien så bra var också att den hade långa story arcs som kändes välplanerade från pilotavsnittet. I tredje säsongen blev det istället korta story arcs, vår hjältinna tog steget ur Neptune High till College, nya karaktärer introducerades och någonstans där tappade serien lite fart och spänning. Men den blev aldrig tråkig, och jag tror den hade potential att resa sig och bli ännu bättre. Men istället lades den ned...

Likt Firefly-fansen så har Marsmallows hojtat till och sagt att detta inte är okej, vi vill ha mer! Och för en gångs skull har fansen blivit bönhörda. Ett kickstarterprojekt kom till. En film kunde finansieras, och idag har jag sett resultatet.

Come on now, sugar

Först, lite backstory. Veronica Mars var vuxit upp och lämnat Neptune för New York. Hon dejtar Piz, söker jobb på en stor advokatbyrå och har inte pratat med Logan Echolls på nio år, då hans namn plötsligt dyker upp på nyheterna i samband med mordanklagelser. Veronica får ett samtal från Logan som ber henne om hjälp. Hon förklarar för honom att hon inte sysslar med "sånt där" längre (syftar på privatdetektivarbetet) men hon lovar att hjälpa honom finna en bra advokat. Så finner sig Veronica Mars plötsligt i Neptune, och inser att hennes detektivränder inte riktigt gått att tvätta bort........... *dramatic suspense*

Så, hur var då Veronica Mars - The movie?

Den var självklart asbra, men jag är ändå lite besviken. Vet inte om felet sitter hos mig eller hos filmen dock. När man gör en film som denna så har man en hel del att leva upp till, folk har nästan helt omöjligt höga förväntningar eftersom kickstarter-projektet blivit så hajpat och serien med. Filmen måste ge fansen känslan av Veronica Mars, den rappa dialogen, far och dotter-dynamiken, Logan-Veronica-dramat och detektivgåtorna. Jag tyckte filmen hade en hel del potential att uppfylla alla våra önskemål, Veronica Mars var sannerligen i högform med sina rappa svar, vi fick se henne ge sin gamla high school-rival en riktig smäll på käften, vi fick se alla - jag menar precis alla - gamla goa karaktärer som Mac, Wallace, Dick, Leo, Vinnie, Gia, Sachs, vi fick spännande mordgåta a la VeronicaMars med upplösning och closure. Så varför är jag inte nöjd?

Det kände som om filmen var för kort. Cirka 22 avsnitt för kort. Vad jag helst av allt vill ha är en säsong fyra av serien, (helst utan Piz). Det kändes som om storyn var något tunn, den hade behövt cirka en halv säsong på sig att växa till sig och få tyngd. Filmen hade nog inte en chans att införliva alla mina förväntningar, så det är kanske mig det är fel på. Förlåt Veronica Mars. Snälla, kan vi få en säsong fyra nu?

Fem frågor om böcker

Dags för en quiz! Denna har vandrat runt i bloggosfären ett tag men jag upptäckte den först hos hos Mrs Bookpond.

1. En bok jag inte läst ännu men ser fram emot?

Klickade just hem ett par böcker som jag verkligen ser fram emot. Det är Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck, samt två böcker av Mhairi McFarlane som jag helt uppenbart köpte pga att jag älskade titlarna, och för att samma Mrs Bookpond var väldigt entusiastisk över dem i sina recensioner. (Är du min nya bokguru, Bookpond?)

2. Den bästa boken jag har hemma

Det är en svår fråga. Jag vill helst inte välja, men några som är riktigt välskrivna är Jane Austens Pride and Prejudice eller Connie Willis Blackout eller hennes All Clear (fast jag ser dem mer som en och samma bok i två delar). Jag tyckte också väldigt mycket om Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl, fast nu är det ju ett tag sen och minnet av den har bleknat. Good omen av Terry Pratchett och Neil Gaiman är en personlig favorit, även om den inte är bäst.

3. En bok jag önskar varit bättre och som kanske var lite onödig att köpa

Kuggfråga, right? Onödiga böcker? Pfft. Eller jo, Ghormenghast av Mervyn Peak. Ogillade starkt, den var bara weird.

4. Någon bok som jag var jättepepp på när jag köpte den men som bara blivit stående?

Det är verkligen som Bookpond säger, hamnar den i bokhyllan så är det kört. Man måste liksom smida medan järnet är varmt. Jag har köpt många böcker som fallit offer för hyllvärmardöden. Niceville av Kathryn Stockett, Mikael Niemis Fallvatten och Scott Lynchs The Lies of Locke Lamora.

5. En bok jag köpt mest för att den hade vackert omslag

Diane Setterields Den trettonde historien räknas både under fråga fyra och fem, men nu när det kommit en BBC-serie som Calliope varit så snäll och tipsat oss om så har peppfaktorn ökat igen, så den kommer inte bli stående länge till.

En bok som både var snygg och bra är Galen Becketts The Magicians and Mrs. Quent, som jag läste och recenserade 2011. Gillar regency-perioden och även om denna historia inte utspelar sig på vår värld så hämtar den inspiration från denna vackra period. Det är ett måste för alla anglofiler med smak för magi, spänning och romans.

Veronica Roth - Insurgent

Det som började lovande i Divergent utvecklas till en otroligt spännande intrig i bok nummer två i serien. Jag beundrar Tris, som är en mångbottnad karaktär med styrkor och brister. Hennes berättarröst är lågmäld på ett abnegation-vis och hyser allt från hjärtskärande sorg till stark kärlek utan att bli en övermäktig. Jag beundrar Veronica Roths sätt att berätta om henne.

Visst är Tris frustrerande, det finns ett par sidor hos henne som jag inte gillar, men hon går igenom någonting och lär sig saker om sig själv, och det gör henne äkta. Hur hon relaterar till omvärlden gör henne också äkta.

Det går inte säga mycket om storyn utan att spoila er, och jag vill verkligen inte spoila er, så jag kommer undvika att gå in på den. Jag kan bara nämna att handlingen tar vid direkt efter bok nr 1 slutar, och den är rena rama berg-och-dal-bana-åket med stunder där den störtdyker ner i kaos och stunder då den seglar högt mot himlen, den håller mig som läsare i ett fast grepp och levererar en berättelse som överraskar.

Jag älskar när böcker överraskar mig. 

Steampunkfestivalen 2014

Den 27-29 juni kommer Sveriges Järnvägsmuseeum i Gävle vara samlingsplatsen för ett gäng litteraturintresserade nördar. Det är nämligen där årets Swecon med namnet "Steampunkfestival" tar plats i år. För dom som inte vet vad swecon är så är det alltså den årliga svenska litteraturkongressen. Den anordnas av medlemmar, för medlemmar, och vill man komma så betalar man en medlemsavgift på 400 kronor, bokar boende och resa. Swecon är traditionellt sett en årlig litteraturfest fylld med seminarier, paneler, workshops, till skillnad från bokmässor och övriga sci-fimässor som sker i kommersiellt syfte, och på ett stort mässgolv.

Det är dock ingen vanlig litteraturfest, utan handlar om litteratur av den fantastiska genrén, science fiction, fantasy, urban fantasy, steampunk, skräck, new weird, weird fiction, graphic novels, etc etc etc.

Detta år har man lagt till ytterligare en dimension till Swecon, man har bjudit in cosplaykulturen att dela rum och ta del av fandom. Vi talar alltså steampunkentusiaster som gillar att skapa, klä upp sig, klä ut sig. Steampunktemat innebär ju goggles, korsetter, hattar, västar, läderbälten, urverk, kugghjul, mässingdetaljer, brunrockar, flygargossar, galna uppfinnare, viktorianskt eller sekelskiftesromantik.

Upsala-Gefle Steampunkförening

Det kommer bli en steampunkbal, och det kommer också finnas en utställning med ett gammalt ånglok som är ombyggt. It's gonna be... wait for it... legendary! Frågan är vad jag ska ha på mig? Kostym är inget måste, men blir väldigt inspirerad här... 

Tematisdag - Hemsökta hus

Kids, jag önskar jag kunde roa er med några bra berättelser om alla hemsökta hus jag läst om, men jag minns inte en enda. Jag gillar spöken dock. Speciellt Nearly Headless Nick i Harry Potter.

Nearly Headless Nick

Googlade Boktimmen på "spöken" och fann två recensioner: "What would Jane Austen do?" samt "The Graveyard book", två böcker som jag gillat mycket... men de är väl inte riktigt kända för kusliga hauntings.

Jag är ledsen att göra er besvikna. Jag tänkte därför försöka roa er med en lång lång lista på filmer om hemsökta hus som jag inte vågar se:

House on the haunted hill (1959)
House on the haunted hill (1989)
The Haunting (1963)
The Haunting (1999)
The Amityville horror (1979)
Amityville II: The possession (1982)
The Amityville Curse (1980)
Amityville: It's about time (1992)
Amityville: Dollhouse (1996)
Amityville: A new generation (1993)
The Grudge (2004)
The Grudge 2(2006)
The Grudge 3 (2009)
Thirteen Ghosts (2001)
The Haunting in Conneticut (2009)
Cabin in the woods (2012)
Paranormal activity (2007)
Paranormal activity 2 (2010)
Paranormal activity 3 (2011)
Paranormal activity 4 (2012)
Paranormal activity: The marked ones (2014)

In short: alla.

Många av dessa bygger på böcker, som jag inte heller vågar läsa. Vilka är era favoritböcker om hemsökta hus?

Vad andra bokbloggare har skrivit på temat Hemsökta hus:
ELS
En och annan bok
Drömmarnas berg
Enligt Arina
Kulturloggen
Skuggornas bibliotek
Purls and Poptarts

Nästa veckas tematisdag handlar om: Vilken är din första stora läsupplevelse?

Att läsa Neil Gaiman är som att springa uppför en sommaräng utan att bli trött

Fast mycket mysigare och mer enastående underbart.

Tillåt mig rangordna de av Neil Gaimans böcker som jag har läst i min personliga favorit-ordning:
1. The Graveyard book - Fullkomligt lysande! Underbar!
2. Neverwhere - Så jäääkla bra!
3. Good omen (skrevs ihop med Terry Pratchett) - Hysteriskt rolig!
4. The ocean at the end of the lane - Mystisk och sentimental.
5. Stardust - Äventyr, pirater, romantik.
6. Coraline - Lite udda tjej, lite udda story men jag gillar den ändå.
7. American gods - Helt okej, spännande mytologi!

Ni får ursäkta mängden utropstecken men det är svårt att undvika dem då jag talar om min all time-favoritförfattare.

Med detta sagt, när jag började läsa "The ocean at the end of the lane" så hade jag stora svårigheter med den, mest för att jag tyckte så fruktansvärt synd om den lilla sjuåriga pojken. Bokens första kapitel (efter prologen) börjar med "Nobody came to my seventh birthday party." och sen är det downhill från det. Det är väl ett bra tecken på att man kan sympatisera med karaktärerna, men det kan också vara hindrande för läsandet då man inte vill veta mer om alla hemska saker som hänt karaktärerna. Självklart fortsatte jag dock, how could I not?

Boken handlar om en man som återbesöker sitt barndoms gata. Han stannar en stund längst ned vid Hempstocks gård och tänker tillbaka på sin uppväxt. Han finner sig minnas saker som verkar helt omöjliga, platser och saker som inte verkar vara av denna värld, varelser, men främst flickan Lettie Hempstock som var helt övertygad om att den lilla ankdammen vid sidan av gården var ett hav.

Historien har vissa gemensamma nämnare med "Coraline" som jag tycker kategoriseras som weird fantasy, samtidigt tycker jag mig få lite vibbar av Charles de Lints "Someplace to be flying". Vet inte riktigt varför, faktiskt. Någon annan som läst och kan förklara det för mig? :D

Hur som helst, något jag älskar med Neil Gaiman är hans ständiga förmåga att säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Han lyckas alltid.

Vilka av Neil Gaimans böcker är era favoriter?

Patriarkala strukturer

Vi har alla vuxit upp i en värld där män bestämmer, och kvinnorna anses underordnade männen. Tror ni mig inte? Prova att gå ut och gå på stan, någonstans med massor med folk så det är lite trångt, så någon måste flytta på sig för att den andre ska komma fram. Iaktta vad som händer när du möter någon av motsatt kön, och någon av er måste flytta sig för att den andra ska komma fram. Vad hände? Var det kvinnan som flyttade sig ur vägen? Trodde väl det. När det kommer till kritan så är det nästan alltid kvinnorna som flyttar sig för männen. Speciellt när det gäller de gamla gubbarna, de bara dundrar fram och utgår ifrån att vi kvinnor flyttar oss. För de har makten.

På ett visst sätt så är våra liv den här trånga trottoaren. Somliga av oss vågar ge oss in i ett chicken race med mannen. Vi säger oss själva, det är min tur nu. Ibland viker mannen av då han inser att vi inte gör det. Många män är villiga att ge bort makten. Vissa män ger bort makten utan att vi ber om det (dvs flyttar sig först). Men vissa kommer hellre gå in i dig. För de har makten och rätten på sin sida. De kommer bli arga på dig för att du gick in i dem, eftersom du som kvinna är av de underordnade könet och därför måste vika dig. De kommer inte inse att det är detta som sker, men det är likväl det som sker.

Detta är patriarkala strukturer. Dessa små, små detaljer i våra liv.Vilka får högre lön? Killar. Vilka får prata mest i skolan? Killar. Vilka som snabbare får befordring (i alla fall i mitt yrke): killar.  De ges mer utrymme, de ges förtroende, på grund av att vi lever i ett samhälle med patriarkala strukturer. 

Mera böcker i din bokhylla, mera bokhylla i ditt hem...

Mera hem i din villa, mera villa i ditt slott...
Bordaux bordaux!

a.k.a. Snart måste jag köpa en större lägenhet eller göra mig av med lite böcker.

Har handlat del två och tre i Divergent-serien, "Insurgent" och "Allegiance", så nu ligger jag här i soffan och läser och läser.

Har också råkat beställa tre böcker på nätet. Det blev Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäcks "Vi måste sluta träffas på det här sättet" samt Mhairi McFarlanes "You had me at hello" och "Here's looking at you". Jag skyller inhandlingen av Mhairi McFarlanes böcker enbart på Mrs Bookponds recension. You are a bad influence, missy!

Btw... klyshiga boktitlarnas dag? :D

Feministisk litteratur

Det är den internationella kvinnodagen idag, en dag för att uppmärksamma feminism och den kamp som fortfarande pågår i vårt samhälle. Därför vill jag uppmärksamma författaren Nene Ormes, en utomordentligt ascool kvinna som skrivit böckerna "Udda Verklighet" och "Särskild", och som suttit i juryn för 2013:s Tiptree Award. Här är en artikel med Nene om feministisk litteratur och Triptee Award. Go Nene!

Malmöfandom

Då och då nämner jag Malmöfandom, främst på twitter, ibland på Facebook, oftast i samband med pubhäng. Det är nog många av er som inte riktigt förstått vad detta är, så jag vill ta detta tillfälle att informera er.

Idag finns det ju många fandoms, Supernaturalfandom, Buffyverse, Star Trek-fandom, etc. Här pratar jag om Science fiction-fandom vilken utgörs av en grupp människor som gillar att mötas, diskutera sf-litteratur, m.a.o. fantastik som man använder som samlingsnamn för fantastisk litteratur; fantasy, science fiction, skräck, steampunk, och alla subgenres. Medlemmarna i fandom kallar sig själva för fans, Förr i tiden så brukade man ofta tillverka egna tidskrifter, så kallade fanzines, där man plitade ned egna historier. Idag är det många fans som bloggar om fantastik på sina bokbloggar. Nu liksom då så arrangerar vi också sf-kongresser, av fans, för fans, där vi träffas i större antal och håller paneler och föredrag om olika fantastiska ämnen, ofta med författare som också är fans.

Jag, tillsammans med medlemmar ur min nu slumrande bokcirkel, främst Socialistsimon, CG, Frida R samt medlemmar ur Socialistsimons skrivarcirkel, mainly Ingrid, slog våra kloka huvuden ihop och startade Malmöfandom senvinter 2012, första träffen var i oktober 2012 och var då på den irländska puben Fagans. Eftersom många upplevde att det blev trångt och högljutt där så beslutade vi oss för att byta ställe, och finns idag på Nya Tröls på Karlskronaplan. Vi träffas andra onsdagen i månaden, och har det jättetrevligt ihop. Någon gång i framtiden hoppas vi kunna arrangera en sf-kongress i Malmö.

Vi vill gärna växa och få fler kompisar, så alla intresserade är välkomna att dyka upp på Malmöfandoms Pubhäng. Gå gärna in på Mamöfandoms Facebooksida och kolla detaljerna. Vår gemensamma nämnare är att vi alla är intresserade av litteratur, men sen händer det ofta att vi pratar om allt annat än litteratur när vi sitter tillsammans. Ibland har vi författargäster. Ibland har vi pubquizzar. Det är mycket varierande ålder på alla närvarande, och även uppblandat mellan killar och tjejer, gamers och non gamers, old school fans och new order fans, osv. Välkommen in i värmen!