När man är sjuk...

När man är sjuk och ynklig är det synd om en, då har man rätt att tröstshoppa böcker. Jag gick in på adlibris nu på morgonkvisten och klickade ned tre böcker.

Den första boken är skriven av bokbloggaren Malin Johansons och heter "Kär lek". Den har fått enormt mycket bra kritik. Jag har tjatat för att få ett rec. ex som Malin generöst nog tänkte ge mig, men eftersom jag tror på Malin som författare och vill stötta henne så passar jag på att köpa boken istället. Sådeså. Något som gör det hela litet extra roligt är att boken handlar om en norrbottning i skåne, något som ligger Malin nära om hjärtat och så även mig.  Förväntar mig hög igenkänningsfaktor!

Spann sedan vidare på det romantiska temat och köpte Eva Rices "The lost art of keeping secrets" samt Lucy-Anne Holmes "50 sätt att träffa den rätte". Nu kanske Miss E tänker "Vilket sammanträffande, båda böckerna har jag ju nyligen läst och rekommenderat!" Well, det är inget sammanträffande. För mig så leder Miss Es boktips alltid till succé. Jag litar stenhårt på att jag kommer gilla vad än du slänger åt mig. Skulle dock vilja se den där semesterbokhögen igen så jag kan skriva ned fler tipsen ;)

Teh stuff. :-)

En Post-Martin post

Efter att ha levt i George R R Martins värld i två veckor är jag nu färdig med A Song of Ice and Fire (for now!) men den stannar kvar i minnet och spökar. Idag på jobbet så tittade en kollega ut genom fönstret och utbrast "En drake!" varpå jag snabbt snurrade runt, adrenalinet hann sätta in och jag sökte efter draken ... och så var det en attans pappersdrake.

Reality is no fun. :(

Jag vet inte om det är Martin som inte vill släppa mig, eller jag som inte vill släppa den. Bara tanken på att öppna upp en annan bok känns jobbigt. Men förr eller senare så måste jag ju göra det, och då är frågan. Vad är det som kan få mig att sluta tänka på Mr Martin?

Det måste vara en asbra bok, intensiv, romantisk, episk. Men kanske inte en fantasy, det blir så tjorvigt då när jag börjar blanda ihop det med Westeros. Några förslag på en asbra bok?

A Dance with Dragons av George R R Martin

A dance with dragons är den femte boken i serien A song of ice and fire. Tidslinjen löper parallellt med handlingen i fjärde boken A feast for crows, men medan Feast handlade om Westeros så handlar Dance om The wall i norr och Valyria samt The Free Cities i öst. Dance fortsätter också storyn efter slutet på Feast, så vi får också återse några av de PoV:are som är med i Feast.

Innan jag börjar vill jag utlysa en *SPOILERVARNING!* Har du inte läst böckerna t.o.m. A feast for crows så riskerar du att spoilas. *SPOILERVARNING!*

Det är dock riskfritt att läsa vidare om du läst t.o.m. A feast for crows. Hädanefter så kommer vidare spoilers döljas bakom vit text, så har ni läst boken kan ni ju trycka CTRL + A så kommer allt fram.

Here it goes...!

Eter att ha läst 1000 sidor av Westeros-action så lämnade jag motvilligt Sam, Arya, Jamie och Cersei, Brienne och de övriga till deras öde. Handlingen i Feast ledde upp till ett par spännande cliffhangers, men inget av detta spelar någon roll, för nu är det Jon, Daenerys och Tyrions tur att få komma till tals.

I början finner vi Tyrion på flykt från Kings Landing. Han han dödat sin far, Tywin Lannister, och kämpar inombords med att hantera det hela. Tywin hatade Tyrion, men trots det så var han faktiskt Tyrions far och Tyrion hade en stor respekt för honom ... Men så fick då Tyrion slutligen reda på vad som hände med Tysha ...

Med det i bagaget så försöker Tyrion nu hantera sitt nyfunna hat mot sin familj. Han kämpar även mot de svåra samvetskvalen för det som hände med Tysha. "Where whores go..." var det sista Tywins far sade, på frågan om vart Tysha försvunnit, något som Tyrion nu lämnas med att fundera över...

Tyrions PoV har alltid varit bäst. I Dance gör han ingen besviken.[*here lies spoiler* Han möter både unga drakar, buttra björnar och gigantiska sköldpaddor. Han blir vän med dvärgen Penny, skaffar en ny hobby i form av pig-jousting och blir sedan ett sellsword. Episoderna med Penny är ju bara för härliga... I mångt och mycket är detta Tyrions bok, för allt verkar hända i hans kapitel!

*spoilerslut*]

Daenerys sitter på tronen i Mehereen i Slavers Bay. Efter att ha befriat alla slavar, till slavägarnas stora missnöje, börjar nu nattliga mord störa ordningen. Dany må ha frigivit alla slavar, men hon har inte räddat dem från döden. När sedan drakarna börjar bli för oregerliga får beslutar sig Dany för att spärra in drakarna och förlorar därmed litet av sin pondus som The Mother of Dragons.

 

Samtidigt så börjar man i Westeros höra rykten om dessa drakar. Quentyn Martell, prinsen av Dorne, skickas för att fria till Danys, och så även Victarion Greyjoy, bror till Kung Euron Crow's Eyes av The Iron Isles.

 

Jon tampas med sin nya upphöjda status som Lord Commander och har även fått Kung Stannis och hans röda häxa Melisandre på halsen. För att eliminera risken att Melisandre lyckas bränna upp någon med kungsblod sänder han Sam och Gilly till Oldstown med Maester Aemon och Mance Rayders son. Det uppstår ett problem med disciplin, och Jon [*here lies spoiler* löser det med ett snabbt *chop* och vinner respekt av männen på muren. *spoilerslut*]

Jag ger A dance with dragons fem poäng av fem möjliga. Inga superlativ är tillräckliga för att beskriva denna episka serie. För er som ännu inte har läst serien så kan jag säga, läs, läs, läs!

Slutligen så måste jag nog också utsända en varning till alla läsare med hjärtproblem eller svaga nerver. Martin låter läsaren pendla mellan hopp, förtvivlan, hopp, förtvivlan... Aldrig visste jag att läsning kunde vara SÅ FRUSTRERANDE!

Mer än så kan jag inte säga utan att spoila er något så fruktansvärt, och det vill jag ju inte. För att läsa vidare - vilket sker på eget bevåg om du inte läst A dance with dragons ännu - markera ytan mellan de röda texterna. 

[*here lies spoiler*  

Ett par nya PoVs är Reek, Quentyn Martell och även Ser Barristan the Bold. Jag gillade mest Reek (Reek, my name is Reek, it rhymes with freak). Här beskriver Martin på ett otroligt grymt sätt vad tortyr kan göra med kropp och själ. Det är också en hjärtskärande resa för Reek där han utvecklas från att vara totalt nedbruten till att återta viss själslig styrka med "My name is Theon. You have to know your name."  

Bokens största chock är nog att Aegon Targaryen inte alls dog med prinsessan Elia och sin syster Rhaenys i Kings Landing för sisådär 17 år sedan. Surprise surprise! Han färdas nu till öst för att möta sin faster Daenerys, som dock inte har en aning om att han lever. Med sig har han sin beskyddare Jon Connington, ett par riddare, en maester och en septa vid namn Lemore (som jag har vissa misstankar mot... se nedan.)

 

Det var väldigt få saker med denna bok som irriterade mig (irriterade är nog fel ordval, skulle mer säga "var inte så jättebra som resten av boken"). Vill belysa ett par punkter:

* Det samtal Jon och Sam hade om att Sam skulle bli en maester. Trodde för en stund att jag skulle få läsa Feast igen med ett par smärre förändringar, eftersom jag redan läst hela samtalet med Jon från Sams PoV i Feast.

* Att återigen vara på ruta ett i tidslinjen. Nyheten sprids om att Tywin mördats, Cerceis 'fall from grace' ännu inte hänt, Sam och Gillys resa till Oldstown är ännu inte påbörjad...
* Aryas kapitel kunde ha kortats ned. Let's face it, det hände inte så mycket relevant där. Ok, hon är ju på väg att utvecklas till en liten lönnmörderska, men Cut to the chase, Mr Martin!

Här är några av alla ouppklarade trådar:

* Tre drakar = tre drakryttare. Vi har nu Daenerys och Aegon, men vem är den tredje draken?

* Var är Rickon och Osha? Är de i Hardhome eller på ett skepp på väg mot öst...

* Vad kommer hända med Jon?

* Är Stannis verkligen död? 

* Kommer Tyrion lyckas vinna över sellsworden till Dany?

* Vad gör Littlefinger och Sansa? Vems sida kommer de ställa sig på?

* Vem är Robert Strong? En Clegane?

* Är the Hound verkligen död?

* Kommer Brienne låta Jamie, som hon älskar, bli dödad av fru Stoneheart?

* Vems son är Jon? (Rhaegar och Lyannas son?)

* Är Jamie och Cersei Lannisters eller Targaryens? (Finns vissa indikationer på att The Mad King bonkat på Tywins fru före Tywin på bröllopsnatten...)

* Vem är *egentligen* Septa Lemore? Hon är mörkhårig, runt 40, har stretchmarks efter barnafödande... Skulle hon kunna vara Lyanna? (Martin återupplivade Aegon, varför inte Lyanna?)

Vad tror ni?

*spoilerslut*]

Bubblan har spruckit

Folk skämtar om att jag har en släng av Aspergers syndrom eftersom jag snöar in mig på specialintressen. Eftersom jag känner till den sjukdomen pga att en nära släkting har den så kan jag out-rula den. (Inte för att det skulle gjort så mycket, Aspergers syndrom är inte en sjukdom - det är en superhjälteförmåga!)

Men ack nej, skulle hellre tro att jag har litet maniska tendenser, en släng av ADHD och litet demens. Dessa maniska tendenser kommer i perioder då jag hittat en bra bok- eller tv-serie. Då kan jag förlora mig själv i det så pass att det är allt jag tänker på, allt jag andas för, pratar om, drömmer om, vill veta. Jag glömmer bort att äta, nedprioriterar bort sådana där "onödiga saker" som att diska, städa, jag går alltså helt upp i min mani. Så har det varit dessa två veckor då jag har slukat George R R Martins A Feast for Crows och nu är halvvägs igenom A dance with dragons.

Men så hände det i Oslo. Har suttit och sett på nyheterna i ett par timmar, chockad. Allt om Mr Martin är som bortblåst, det är som att jag nyktrat till efter en lång fylla. Känner mig så sorgsen och lider med alla familjer. 80 ungdomar döda! Det är en fruktansvärd massaker. Nu har jag stängt av nyheterna för jag orkar inte se mer misär. Har tagit itu med diskberget här hemma och försökt rensa tankarna.

Bubblan har spruckit och jag har återkommit till verkligheten. Det är en hemsk värld vi lever i.

Jim Butchers Storm front



Min nya pojkvän

 Harry Blackstone Copperfield Dresden är privatdetektiv och trollkarl. Han är inte den som sticker under stolen med att han är en trollkarl (han står till och med listad i telefonboken som det) men av någon underlig anledning har folk svårt att tro på honom. Chicago PD är skeptiska, men polisen Karrin Murphy vet bättre än att tvivla på Harrys magiska förmågor. När ett fall dimper ned på hennes bord med en övernaturlig prägel kontaktar hon genast Harry för att få hjälp att lösa fallet ...

Storm Front är den första boken i Dresden Files och öppnar upp för en serie som nu sträcker sig över 13 böcker, soon to be 14. Serien faller under fantasys subgenré urban fantasy, dvs att den utspelar sig i stadsmiljö. Jag gillar Jim Butchers stil som författare. Det är mörk, men inte för mörkt, det har humor, rappa dialoger och karaktärer som man gillar. Harry Dresden må vara en mäktig trollkarl, men han är en modern sådan, och till råga på det en man i sina bästa år. Han har misslyckade dejter, blir hånad av brevbäraren och bor i en stökig

ungkarlslya.

 

Jag rekommenderar denna bok starkt och kommer definitivt fortsätta läsa serien! Boken får en fyra, men jag ger Harry Dresden mitt hjärta. <3

The rumour of my demise are greatly exaggerated

Blev tydligen så att jag tog detta med semester på för stort allvar ;)

Jag har en hel del drafts som jag arbetar på, recensioner av Jim Butcher och Maria Langs böcker, har läst en hel del mer också och även fått läsex vid namn Solbarnet, skriven av Monika Hääg, som jag har påbörjat och gillar. Så jag kommer att komma igång och blogga. Redan denna helgen, jag lovar! Låt mig bara njuta av sommaren ett liitet tag till ;-)

Liten kort uppdatering: Sen jag kom hem till Malmö den 9 juli så har jag hunnit varit på midnattssläpp av A dance with dragons, den efterlängtade femte boken i serien A song of ice and fire som också är filmatiserad av HBO i serien A game of thrones (också namnet på den första boken i serien). Håller just nu på att läser den fjärde boken, A feast for crows, och längtar tills jag får börja med nummer fem. Men det här lär ta sin tid för båda böckerna är över 900 sidor långa ...

My name is memory av Ann Brashares

My name is memory är en kärlekshistoria som sträcker sig genom flera livstider. Den handar om Daniel, en man som har den underliga förmågan att han kommer ihåg sina tidigare liv, mer än 1000 år tillbaka. Boken handlar också om Lucy, vars öde genom många liv varit sammanlänkat med Daniels, men som hela tiden återföds utan minne av det tidigare livet.

Elaka tungor har fått för sig att detta är Twilight reborn eller en Fallen-rip off. Jag inte läst Fallen men jag har läst Twilight-böckerna och kan förstå kopplingen, men My name is memory är så mycket bättre. Brashares berättarkonst, t ex, är tusen gånger bättre än Meyers. Believe me.

Och om man skulle jämföra Edward och Daniel...

*Edward är en slightly brooding vampire with silly hair. Han har en obeskrivlig lust att äta upp tjejen han älskar. (Ok, I can see the problem there...) Han är sisådär 180 år. Han glittrar. PFFT. Big deal! (Psst! Vampires dont sparkle...)

*Daniel är människa, hans "superkraft" är att han minns sina tidigare liv, hans själ har varit med i över tusen år, han är en levande del av mänsklighetens historia och han letar efter den själ som var hans kärlek i ett tidigare liv. Han är jäkligt frustrerad för han får aldrig tag på henne. Brooding vampires hamnar i skymundan, denna man way past brooding. Han är desperat. Och det känns. 'Nuff said.

Det var länge sen jag läste en så renodlad kärlekshistoria som detta, med karaktärer som känner för varandra på ett sådant djupt, innerligt och romantiskt sätt. Historien är vemodigt berättad och konceptet påminner något om Tidsresenärens hustru och har också element från Sagan om det magiska landet Deverry, en av mina favoritserier. Jag gillar tanken med att återfödas och ha en evig själ, men tycker inte konceptet håller riktigt hela vägen i denna bok. Därmed inte sagt att boken är dålig, utan om vissa detaljer gjorts annorlunda hade boken fått en femma istället för en fyra som den få nu.

En varning utfärdas till de blödiga, detta är romantik på högsta nivå!

Boken är också den första av tre. (Deeet kommer mera! *du-du-dudu-du-du-dudu*) Och en liten fågel viskade i mitt öra (IMDB) att detta eventuellt kommer som film 2012...?

It is true what they say about Cirkeln

Så jäkla bra den är!!!
Jag fick Cirkeln i födelsedagspresent av Sooz från Any moment called now, precis innan andra dagen på Eurocon. Jag blev förstås överlycklig eftersom jag hade varit sugen på att köpa den ända sen jag läste Feuerzeugs entusiastiska recension.

Jag ska inte tråka ut er med superlativ eller ens en förklarande beskrivning av bokens handling. Jag instämmer med Feuerzeug och Sooz, its bloody good.

Ett bra mått på att man har läst en bra bok är om den stannar kvar i ens undermedvetna och dyker upp i drömmens värld. Och midsommaraftons natt hade jag faktiskt en lång och spännande dröm om att jag var med i boken och att den utspelade sig i Älvsbyn, där jag växte upp. Jag var tillbaka på Älvsby gymnasium och var dödligt kär i Max. (Ack, ack, den första kärleken!) It was sweet! :)

Vad jag gillar med boken är att den är enkel, spännande, dialogen flyter mycket bra, karaktärerna är lätta att relatera till, läsaren hänger lätt med i plotten och känner sig smart genom att "lista ut" handlingen (ok, den är litet förutsägbar, detta är dock ingen dålig grej, det är ju en ungdomsbok för sjuttsingen!). Boken har också många likheter med Buffy säsong 7, kan dock inte tänka mig att författarna Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren kände till detta. Huruvida, Buffy är ju en favoritserie så detta är helt okej. [Rättelse: Har fått det förklarat att både Sara och Mats är Buffy-fans, så det är ju rätt så uppenbart vart de tagit inspiration från. Loving it still!]
Litet om karaktärerna då. Vi har sex underbart genuina gymnasietjejer; Linnea den alternativa, Rebecca den snygga, Minoo den smarta, Vanessa den rebelliska, outsidern Anna-Karin och bitchen Ida. Tillsammans bildar de en cirkel av omaka och stundtals fientliga individer som tvingas samarbeta, ett koncept som jag verkligen uppskattade. De är verkligen så som man var på gymnasiet. Man suckade över lärarna, retade nördarna, festade på helgerna, tävlade inbördes om vem som kunde bli populärast bland killarna. Man var en egoist, man var ett emo, samtidigt som man också var på väg att växa upp och var SÅ MOGEN. Man hade ju nått ett helt nytt stadium av vuxenhet och var ljusår före de andra tjejerna i klassen som var SÅ OMOGNA. Och INGEN förstod en, förutom kanske just en bästa kompis eller en pojkvän.

Jag tycker inte det skrivs särskilt många böcker som återger gymnasietjejen på rätt sätt. De blir för det mesta för töntiga eller för omogna, eller för mogna. Men här har de prickat rätt. Därför får Cirkeln fem poäng av fem möjliga. Det var ett rent nöje!!

Och vet ni vad det bästa är? Det kommer fler delar!! Och film! Eller filmer! :)

Midsummernights dream

Inatt drömde jag om Cirkeln. Det utspelade sig i Älvsbyn å alla karaktärerna var med. Jag var störtkär i Max. Gillar när böcker skapar ett sådant djupt intryck! Recension kommer.

De döda fruktar födelsen av Pål Eggert

Läste nyligen denna svenska urban fantasy av Pål Eggert, till stor del tack vare att socialistsimon tipsade mig om den men även för att det är en av de få böcker som utspelar sig i staden där jag bor (Malmö).

När jag började plockade upp boken läste jag med viss förfäran ordet socialrealism och skruvade mig litet, men när jag väl började läsa insåg jag snabbt att det inte var vad jag hade förväntat mig över huvud taget. Pål Eggert är inte vad jag väntade mig heller, så jag har nu rebootat alla förväntningar och förutfattade meningar och detta är vad som blivit kvar...

Skulle vilja börja med att måla upp litet av bokens beståndsdelar.

De döda fruktar födelsen är inte i den blodiga skärningspunkten mellan fantasy, skräck och socialrealism, som den felaktigt blurbas att vara. Den är mötet mellan Dogma, Hackers, Tron Legacy och Sudden Impact. Det där litet diskbänksromantik, men samtidigt Flickan från ovan. Det är himmelskt, diaboliskt, och orealistiskt realistiskt. Yup. There I said it.

Eggert tar upp ämnet om vad som händer med våra själar när vi dör, och väljer att förklara det i kabballah-termer, där själen hamnar på någon av de olika nivåerna av andevärlden. Kan inte ett jota om kabballah (förutom att det är Madonnas religion) men det som lades fram i boken gjordes tydligt och lättöverskådligt och var både humoristiskt och intressant. Religion är intressant, speciellt när det målas fram på sådant här sätt.

Socialrealism, emellertid, är för mig nästan aldrig intressant, men jag tolererar det i dessa former vilket mest var karaktärsbyggande, för att förklara hur våra själar går vidare till återfödelsen och på vägen dit bedöms enligt den karma man byggt upp. In short - Choose your destiny by your actions.

Personligen tror jag på karma, what goes around comes around.

När det kommer till karaktärerna så hade jag från första stund litet svårt för Sebastian, vilket gav med sig och vid slutet av boken tyckte jag han var störtcool. Jag har dock flera frågor om övriga karaktärer som jag hade hoppats ställa till Pål under Eurocon, men det hanns inte med. Hoppas du kommer på fler kongresser, Pål! Jag bjuder dig på en öl och så får du spoila mig om allt som hände efter boken. Ok? Good!´

För att sammanfatta det hela så var detta en riktig pärla som jag inte förväntat mig gilla men i slutändan var översvallande positiv om. Det är en tankvärd bok som tål att återvändas till, samtidigt som den avvägs bra med humor. Den får fyra av fem inflationsbekämpare!

Andra recensioner av boken finns bland annat hos Drömmarnas Berg, Catahya, Feuerzeug, Socialistsimon och Bokstävlarna.

Eurocon 2011 - day 3

Den sista dagen av Eurocon 2011 började något segt, jag hade missat sista pendeltåget till Kallhäll station och åkte nattbuss vilket tog dubbelt så lång tid. Fick äntligen krypa till kojs kl 04.15, mer utmattad än någonsin jag kan minnas. Jag vaknade klockan 11, hade då en släng av uttorkning men kom slutligen över det (Resorb is your friend!) och skyndade mig till Eurocon, bara för att inse att jag sett fel i schemat och missat både Nenes och Påls högläsningar. #fail.

Blev istället en hel del Elizabeth Bear, hon gav sitt GoH-tal om att detta inte är den gyllene åldern, detta är regnbågsåldern (hon lyckades också räkna upp otroligt många genrer och subgenrer som bidrog till detta). Bear tycker vi skall sträva efter att vara inclusive, not exclusive, dvs jag kan gilla star trek och du kan gilla star wars och det är okej. Yeah. Like that'll happen... ;-)
Jag gillar Bear, tycker hon är otroligt skärpt (not to mention att jag älskar hennes böcker). Under de dagar som jag lyssnat på henne har hon lyckats engagera publiken och väcka frågor som "why can't we all get along?", och "I write about gay people because they exist in the world". Hon fick mig att tänka till, och engagera mig i diskussioner om feminism, och för det tackar jag henne. Jag älskar också Ian McDonald och hans tal om "what's right with SF today?". Han fick mig att vilja skriva SF för ungdomar.

Det absolut bästa kom också sist av allt, passande nog. Det var en panel om Female, male, neutered in SF. Författares och övriga personers olika input på män och kvinnor, könsroller i det stora hela, kärlek och sex mellan personer av samma kön, karaktärer med okänt kön... Otroligt intressant diskussion, omöjlig att återge. Där myntades "I write about gay people because they exist in the world" och intressanta skrivaridéer fördes vidare från författarna till oss skrivsugna.

Efter detta blev det Dead Dog Party på Belgobar, sedan då de stängde flyttade vi vidare till The Laughing Duck där vi stannade tills de stängde. Efter en lång dag fylld av nya intryck, intressanta diskussioner och trevliga människor blev det en lång natt med ännu mer nya intryck, intressanta diskussioner och trevliga människor. Faktum är att under denna kväll fick jag många nya bekantskaper som jag hoppas kommer utveckla sig till underbara vänskaper.
:-)

Planerar dessutom att eventuellt åka på Åcon (Åländska SF-kongressen som är årligen varje kristi himmelfärdshelg). Just nu är jag dock för trött för att tänka på det, jag låter det beslutet mogna fram senare i så fall. Nu skall jag fokusera på min tre veckor långa semester och långsamt smälta denna episka helg.

 Till sist, bilder:

Avslutningstack till alla Guests of Honor: Jukka Palme, Ian McDonald, Elizabeth Bear (och John Henri Holmberg som inte var med på bild just då).

Jag och Dave Lally, organisatör av kongresser och mediaman. Tokig irländare.

Vad man äter på en kongress.

Johan Jönsson, Elizabeth Bear, Ian McDonald etc. diskuterar female, male, neutered in SF.

Steampunkbordet. Cool dator.

Eurocon 2011 - day 2

Igår var en fullspäckad dag på Eurocon. Författarpaneler, spontan bokbloggsträff, massor med öl och massor med trevliga nya bekantskaper, bland annat Feuerzeug och Drömmarnas berg som jag träffade för första gången och Vildvittra som jag träffade för andra gången. Bokbloggare är trevliga människor *extremt opartisk*!

Efter Eurocon var det efterfest med gratis alkohol. Jag passade på att snacka med Ian MacDonald, fick till och med posera på bild med honom *fangirlsquee*. Tyvärr ser jag ut som en stalker på bilden, men Feuerzeug kan bekräfta (om hon är snäll) att jag faktiskt inte pestrade honom. :-)

Återigen  - best weekend ever!!!

Eurocon 2011 - day 1

Igår tog jag tåget till Stockholm för att bevista Eurocon 2011, som pågår hela helgen på KTH.

Guest of Honor (GoH) var bl.a. Elizabeth Bear *fangirl-sqeee* och Ian MacDonald, båda två lysande författare och även otroligt trevliga och humoristiska människor!

Jag har lyssnat på Nene Ormes, författare av Udda verklighet, som intervjuade Elizabeth Bear. Nene gjorde det klart att hon är en stort fan av Bear, men trots detta lyckades hon hålla sig från att göra ett fangirl-sqeee hel intervjun igenom. Jag har förstått att detta kräver enorm viljestyrka. Själv vågar jag inte ens prata med Bear. She's SO COOl! *squeee*

Det finns många svenska författare på plats, inte bara Nene utan bland annat Pål Eggert, som jag hann slänga nått ord med och utttycka min beundran för hans bok De döda fruktar födelsen (som jag nu läst ut, recension kommer). Jag har även träffat en författare vid namn Pebbles Karlsson Ambrose som var snäll nog att ge mig ett personligt signerat ex av sin bok Bergsstjärnan, tack så jättemycket!

Det roliga med Eurocon är att möta likasinnade nördar och ha kul ihop, varesig de är författare eller vanliga läsare. Människor som älskar sf, fantasy, steampunk,  som diskuterar vilka som EGENTLIGEN har rätt till kronan i GoT ellee citerar Kapten Picards "Engage!". Sen är det inte varje dag man träffar människorna bakom Cataya eller bokbloggsnördarna som man ivrigt följer på nätet.

Jag känner på mig att detta kommer bli The.Best.Weekend.Ever. :-)

I love it when a plan comes together

Nu har jag semester! Trots sistaminuten-panik blev allting ordnat och färdigt innan semestern. Effektiv är mitt andra namn! ;)

Nu, litet bokrelaterat!

Med mig på min Great Journey genom vårt avlägsna land tar jag med mig:

Jim Butchers Storm Front, Ann Brashares My name is memory, Pål Eggerts De döda fruktar födelsen.

Endast tre böcker tar jag med mig eftersom
a) jag gillar att färdas med lätt packning
b) jag kommer nog hitta fler böcker på Eurocon och i mammas bibliotek
c) jag läser inte så mycket nu för tiden.

SNACKA om att jag är taggad inför Eurocon. Bring it on!!!

Zombie-Fia

Graaaaaaaaiiiinnns...!!

Så här vacker blev jag som zombie. :)
Du kan läsa mer om dessa zombier och även serietecknare här. En serietidning (Walking dead) har nu kommit i svensk upplaga, jag och SocialistSimon vallfärdade till SF-bokhandeln och beundrade deras verk.