Rama-dama-ding-dong!

There once was a cylindar with a hollow core

That Norton and his team wanted to explore

They named it Rama

Then, occured some drama,

And the mercurians said "This means war!"

 

Året är 2130 och ett fem mil långt cylinderformad objekt syns på long range sensorn. Det kommer närmare och närmare, och till slut skickar man ut ett team av forskare för att undersöka objektet. Vad man finner inuti är en tom kärna med en död värld. Men efter att teamet utforskat skeppet ett par veckor så märker de mer och mer saker som tyder på att det kanske finns liv på Rama ändå. Samtidigt pågår politiska spel i bakgrunden, de aggressiva merkurianerna misstänker förstås att Ramaniterna kommit för att döda dem alla. Efter ett tag inser man dock att Rama är på väg rakt mot solen, vilket skulle leda till solsystemets undergång. *domedagsmusik*

 

"Möte med Rama" är en av de stora sf-klassikerna och förtjänar en hedersplats i varje nörds bokhylla. Den skrevs av Arthur C. Clarke 1972 och belönades med...

• Nebula Award for Best Novel in 1973^[4]
• British Science Fiction Association Award in 1973^[4]
• Hugo Award for Best Novel in 1974^[3]
• Jupiter Award for Best Novel in 1974^[3]
• John W. Campbell Memorial Award in 1974^[3]
• Locus Award for Best Novel in 1974^[3]

Needless to say, it's good shit.

 

Jag älskade "Möte med Rama" av Arthur C. Clarke nästan lika mycket som jag älskade Heinleins "Dubbelstjärna". Eller så älskade jag dem lika mycket, men på olika sätt. Det är svårt det där. Clarke beskriver hela processen från det att man upptäcker det främmande objektet, till varje steg man tar inuti Rama. Allting är välgenomtänkt, varje detalj är genomarbetad, allting är precis enligt den protokoll som jag föreställer mig att Nasa skulle använda sig av.

 

Att Clarke själv har en gedigen meritlista kommer inte som en överraskning efter att ha läst Rama. Efter en snabb googling så noterar jag att han adlades 1998 av drottningen. Han jobbade för RAF som en radartekniker under andra världskriget, satt som ordförande i British Interplanetary Society under 40- och 50-talet, han var även en äventyrare och upptäckte undervattenruinerna av ett gammalt tempel utanför Sri Lanka (där han bosatt sig). Impressive.

And now for something completely different... Heinlein!

Fick låna Heinleins "Dubbelstjärna" (1956) av en vän häromveckan, slukade den vid en sittning och störtgillade. Den handlar om Lorenzo Smythe, en känd skådespelare som får sitt livs roll. Visst kan boken på vissa ställen vara rätt så daterad och en aning sexistisk, men det är inte så konstigt med tanke på att den publicerades för 56 år sedan. Detta till trots är den så välskriven att den håller gott och väl än idag. Knepet tror jag är sympatiska karaktärer och en jordnära attityd - rymdäventyret till trots.

 

Heinlein är känd som en av de tre stora sf-författarna tillsammans med Isaac Asimov och Arthur C Clarke. Heinlein skrev "Starship troopers" som sedan blev film (även om jag förstått att boken är mycket bättre...)

 

Heinlein skrev i början ungdomsböcker och var övertygad om att människor underskattade ungdomars förstånd, så hans ungdomsböcker hade en mycket vuxnare ton än vanliga ungdomsböcker och kan med fördel läsas och njutas av såväl ungdomar som vuxna. 

 

Jag gillar Heinlein starkt, mest kanske för hans ungdomsroman "Have space suit - will travel" där vi får läsa om ungdomarna Kip och Peewee. Peewee är en mycket cool, smart ung flicka som - trots att hon skapades för över 50 år sedan - uppskattades enorm av min sf-bokcirkel då det begav sig. Det, precis som "Dubbelstjärna" är en bok som man kan återvända till gång på gång, som en gammal mysig vän. Läs Heinlein!  

 

All I want for Christmas is... Heinlein, Buffy and Mr Darcy.

Här kommer min lilla önskelista.

Böcker:
Ursula Le Guin - Left hand of darkness
Robert A. Heinlein - Stranger in a strange land
Robert A. Heinlein - The moon is a harsh mistress
Robert A. Heinlein - Time enough for love
Robert A. Heinlein - The Rolling Stones (a.k.a. Space Family Stones)
Robert A. Heinlein - The door into summer
Robert A. Heinlein - Friday
Frank Herbert - Dune
Ray Bradbury - Farenheit 451
Jules Vernes böcker
Robert Louis Stevenson - Dr Jekyll and Mr Hyde
Mary Shelley - Frankenstein
H.G. Wells - The time machine
Samuel R Delaney - Babel 17
Karl Vonnegut - Ice 9
Keith Laumer (hans tidiga verk)
Vad som helst av Clifford Simak
Ben Aaronovitch - Rivers of London
Alfred Bester - The stars my destination
Jack Vance - The dragon masters

DVD:
Mallrats
Chasing Amy
Dogma
The craft
Office space
Gärna gamla godingar så som Highlander, Gremlings, Ghostbusters, etc.

TV-serier:
Buffy The Vampire Slayer complete series
Firefly complete series (har redan serenity)
Gilmore Girls complete series
Pride and Prejudice (1995)
Fringe
Dr Who
 

SF-bokcirkeln läser... Arthur Machen

 

SF-bokcirkeln tog en lång höstpaus due to flytt, Swecon, semestrar och dylikt. Förra gången läste vi Charles de Lints "Someplace to be flying" och bestämde att nästa författare skulle bli Arthur Machen, den gamle 1800-tals skräckförfattaren som H.P. Lovecraft inspirerades av. Vi valde ut novellsamlingen "Den store guden Pan" och "Det innersta ljuset", anno 1890-talet. Boken innehåller också en essä av Vincent Starret om Arthur Machen, som skrevs 1918. Rent innehållsmässigt så tyckte vi samtliga att båda novellerna var rätt så tama, det var ganska tunnt med skräck även om det byggde upp och blev intressant. Det var nog inte särskilt skrämmande på 1890-talet heller. Däremot kan man tydligt se influenser till t ex Lovecrafts verk med dess psykologiska terror.

Tyvärr finns inte mer att säga om Machen, han kom, han skrev, han glömdes bort. Tydligen av ett skäl.

 

Nästa bok för SF-bokcirkeln blir Kim Stanley Robinsons "2312" som är väldigt hajpad just nu. Påminner en del om Alastair Reynolds "Blue remembered earth" och utspelar sig post-klimatkatastrofen. Ska bli intressant läsning!

 

H.G. Wells - The Invisible Man (och övrig klassisk viktoriansk litteratur)

 "The Invisible man" skrevs av H.G. Wells, en författare som klarar sig utan närmare presentation. Novellen publicerades 1897 och klassas som science fiction. Den handlar om en man som genom ett vetenskapligt experiment lyckas göra sig själv osynlig och är oförmögen att vända processen. Wells leker med tanken på hur man moraliskt handskas med osynlighet och hur vetenskapen kan te sig ur samhällets synvinkel. Den är väldigt intressant och väl genomtänkt. Yakov I. Perelman fastslog 1913 att om det vore möjligt att göra sig själv osynlig så som Wells hade tänkt så skulle man också bli blind, eftersom ögat behöver absorbera ljus för att man ska kunna se. Wells var dock medveten om detta problem, vilket också kan noteras i novellen.

Jag behöver definitivt läsa fler böcker av Wells, främst "The Time Machine". Jag har ett eget uttryck för när jag *verkligen* vill läsa en bok, då behöver jag inte den utan jag HÖVER den. Så är det med Tidsmaskinen. (Ni kan räkna detta som början på min önskelista inför jul.)

Jag verkar dras till den mer klassiska viktorianska litteraturen just nu, men så är jag ju också en anglofil. På sistone har jag läst både Bram Stokers "Dracula", H.P. Lovecrafts "At the mountain of madness" och Arthur Machens "The great god Pan and the Inner light." (De tre sistnämnda kan anses vara skräcklitteraturens föregångare.) Andra böcker som jag suktar efter att läsa är Mary Shelleys "Frankenstein", Oscar Wildes "The Picture of Dorian Gray", Robert Louis Stevensons "The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde" och förstås den gotiska romanen "Jane Eyre" av Charlotte Brontë som, enligt mig, borde räknas som skräck.

What's up?

Snodde just Bokstävlarnas lägesrapport, som ursprungligen kom från Sara BE (Glorybox) och modifierades av Vildvittra.

Senaste böckerna jag läste: H.G. Wells "The invisible man" lästes ut förra veckan. Rapport kommer nog inte, känns konstigt att recensera en klassiker.

Böcker jag läser just nu: Jenny Milewskis "Skalpelldansen". Det går långsamt för jag vågar bara läsa den på tåget till jobbet, om jag läser den för sent på dagen så är jag rädd att jag ska få mardrömmar på natten. Jag är rätt lättskrämd. Men jag gillar den!

Böcker jag ser fram emot:  Mikael Niemis "Fallvatten" måste jag läsa. Naturkatastrof i norrbotten, hur spännande som helst!

Senaste filmerna jag såg: Har sett otroligt lite filmer på sistone. Såg dock "Moonrise Kingdom" förra helgen då jag var i Umeå, och WOW vilken bra film! Rekommenderas! Såg sen "Looper" på bio. I'm telling you guys, this is going to be a classic! Superbra!

Filmer jag ser fram emot: Måste ta mig till bion och se Dredd, samt att jag vill se Brave. Mest längtar jag nog till Ironman 3, eftersom jag är en superhjältenörd.

Senaste teveserierna jag såg: New Girl, Downton Abbey, How I met your mother, Merlin, The Big Bang Theory, Castle, Hart of Dixie, Once upon a time, Warehouse 13... och nu också Arrow!
Teveserier jag längtar efter: Game of Fucking Thrones. S.H.I.E.L.D.

Musik jag lyssnar på just nu: Allt möjligt blandat i min spotify, you name it, I got it. Förutom jazz och RnB.
Musik jag ser fram emot: Har inte så mycket koll på sånt, men borde inte Adele släppa en ny skiva snart?

Warehouse 13 - Indiana Jones möter Steam punk



"I like to think of it as americas attic" - Artie Nielsen



Ni som sett "Raiders of the lost Arc" kanske minns vad som hände med förbundsarken när Indiana Jones hade hittat den? (Ursäkta bildkvalitén.) Förbundsarken togs hand om av "top men", och hamnade på ett gigantiskt lager där den (vad vi vet) står kvar än idag. Och vad är detta för lager, måntro? Jooooo sååatte...   ---------->

Jo, det är Warehouse 13, ett gigantiska lager som samlar världens alla artefakter med övernaturliga tendenser. Det är förstås tophemligt och drivs av Secret Service-agenter på speciella order av presidenten. 


Very Special Agents

 Agenterna jobbar förstås inte bara med att damma av gamla prylar och katelogisera utan de söker aktivt efter dem, fångar in artefakterna och "neutraliserar" dem så de inte ställer till med något ofog i lagerhyllan. (Det är nämligen så att långt ifrån alla artefakter är särskilt trevliga, många har väldigt negativa biverkingar som ofta är dödliga.) Agenterna som rekryteras har ofta någon form av mad skillz. Artie (till vänster) är nog "bara" smart, men Myka är supersmart och har fotografiskt minne, Pete har något så unikt som "vibes" som säger honom när något är allvarligt fel. Claudia är inte bara superbra på datorer, hon har en gång i tiden hackat sig in i självaste lagret. Och så är hon en ASCOOL brud. Srsly.

  Warehouse 13 är det trettonde stående lagret som vi känner till. Dess föregångare har alla förstörts under kaotiska former då någon artefakt oftast bränt ned rubbet. Lagret befinner sig just nu någonstans utanför Univille, South Dakota, men egentligen är lagret inte rotat i marken utan har möjlighet att skifta plats. Artie förklarar någon gång i början att det håller sig skyddat genom att befinna sig i det land/område som innehar världsherravälde (i brist på bättre ord). Under Pax Romana befann sig Warehouse i romarriket, under Pax Britannia var det i Storbritannien. Det ryktas att det första Warehouset var biblioteket i Alexandria... Needless to say, under tusentals år har en hemlig organisation arbetat för att beskydda världen mot artefakter, och Pete, Myka, Claudia och Artie är bara de sista Warehouse-agenterna i en lång lång rad som har detta arbete. Andra kända Warehouse-agenter är bland annat Nicolas Tesla och H.G. Wells. Och det för oss in i steam punk-eran.

The tesla-gun

För att fånga in artefakterna har warehouse-agenterna ett tjänstevapen som heter Teslan, det är förstås en mycket cool elektrisk pistol som fungerar lite som en stunn-gun. De måste ju även kommunicera på säkra kanaler, och för de så har de en tvåvägsradio/video-kommunikationsapparat som kallas the farnsworth (byggd av Philo Farnsworth 1929). Hur coolt låter inte det?




Farnsworth-radio/video-kommunikationsapparaten-thingyn.

   Men vad är det för slags artefakter som våra agenter får ta om hand? Jo, det kan vara allt från Marilyn Monroes hårborste (alla som borstar håret med den blir platinablonda) till aztekiska blodstenar som tvingar den som använder den att offra en oskuld. Bland de mer intressanta artefakterna med litterär anknytning återfinner vi Edgar Allan Poes penna (där man kan författa sin egen verklighet), Agatha Christies skrivmaskin (mordiska planer börjar smidas) samt Bellatrix Potters teservice (stimulerar fantasin).

Warehouse 13 kombinerar humor, drama och spänning (och är stundvis riktigt mörk). För den som gillar historia, litteratur, steam punk och galna vetenskapsmän är den perfekt. Andra kan kanske tycka att den är stundvis löjlig. Jag älskar den!

Sist av allt vill jag bara slå ett slag för titelintrot i säsong ett, som är helt och hållet underbart. Bästa introt EVERRR.

Karin Tidbeck - Amatka

"En åkte inte till Amatka såvida en inte var tvungen."

Amatka är en koloni vars huvudsyfte är att exportera svamp, vilket de odlar i underjorden. För de som arbetar och bor i Amatka kantas livet av elände med depressioner, alkoholism samt stora hudbesvär. En ganska grå och trist tillvaro, upptäcker Brilars Vanja Essre Två, som är tvungen att åka till Amatka i tjänsten. Hon jobbar som informationsassistent i ett hygienföretag, Hygienspecialisterna i Essre (H.E.) som är intresserade av att exportera hygienprodukter. Vanja har fått i uppdrag att göra research kring vilka produkter som kan introduceras på marknaden i Amatka.

Medan Vanja bedriver sin undersökning inser hon att det finns saker som inte står rätt till i kolonin, saker som man inte kan prata om av rädsla att verka osolidarisk. Människor som blir sjuka, människor som försvinner, hur styrelsen för Amatkas koloni tillskanskar sig en stor del fin-papper. Hon börjar utreda saken, och finner sig snart ute på mycket djupt vatten, samtidigt som styrelsen börjar ana oråd.

Amatka är en spännande dystopi med en touch av new weird. Karin Tidbeck målar upp den blekaste tillvaron tänkbar, som med hennes ord vibrerar till och blir levande. Jag gillar tempot och språket, samt hur hon skildrar kollektivet så som jag tänker mig att kollektivet är, och samtidigt visar hur skört det politiska systemet är. Jag förundras över hur ett ord som solidaritet kan ha två så motsatta betydelser, där det å ena sidan kännetecknar kamratskap och lojalitet, å andra sidan förtrycker individen, "stick inte ut på något sätt, då blir du ett hot mot kollektivet".

Ett kort utdrag för att visa min poäng:
"Det var inte hälsosamt om föräldrar stod för nära sina barn. De skulle umgås en gång i veckan, för att tillfredställa det känslomässiga behov som tyvärr fortfarande plågade många. Och som, om det förbisågs helt, kunde ge upphov till neuroser. Men ett allt för tätt band gjorde barnen osjälvständiga och mindre benägna att känna solidaritet inför kollektivet."

Genom att dra saken till sin spets visar Karin hur viktigt det är att vara unik, och för det tackar jag henne. Boken får fem solidariska poäng av fem möjliga.

Ett hett tips är också att läsa "Vem är Arvid Pekon?", Karins novellsamling som är riktigt utomordentlig.

Boktimmen goes tv-serie-blogg

Efter att Vildvittra tweetat "Det är nästan bara böcker och knappt några tv-serier i min Reader och så kan vi inte ha det. Åtgärda!" kände jag att jag måste ta mitt ansvar som tv-serienörd. Maria, your wish is my command!

Jag tänkte börja med "Eureka", en nördig tv-serie från Syfy-channel.  

Eureka handlar om småstaden Eureka som bär på en stor hemlighet. Eureka har en tophemlig forskningsanläggning, instiftad på Truman-tiden med hjälp av Albert Einstein och en lång rad rådgivare. Här har man samlat de bästa forskarna som går att skrapa fram inom varje ämne, på hela planeten. De forskar om och utvecklar ny teknik, nya metoder inom medicin, bygger robotar, rymdskepp och skapar massförstörelsevapen. Detta innebär också att de ibland råkar lösa upp gravitationen runt Eureka så alla hus flyger omkring, eller så råkar de skapa en tids-loop eller bygger en manick som får människor att bli über-aggressiva. Som motvikt till alla dessa übergenier har vi sheriffen Carter, en normalbegåvad man i sina bästa år vars uppgift är att ta hand om och skydda Eurekas invånare från diverse hot. Han förstår sig visserligen inte på kärnfysik men erbjuder oftast en förbluffande street-smart lösning på problemen som uppstår från dag till dag. Eureka är en otroligt rolig serie med en stor dos romantiskt drama. Stor varning för "jag-vill-bli-vetenskapsman-syndromet" som kan komma i seriens kölvatten.

Mina favoritkaraktärer i serien är Douglas Fargo, den überbriljanta och inledningsvis underskattade unge mannen som bygger robot-hus. Finns det en röd knapp där det står "don't push" så är det han som råkar halka in på ett bananskal och trycka på knappen (det låter förstås väldigt slap-stick, men är inte det). Hans karaktär är den klassiske underdogen som emellanåt får makt och blir crazy med storhetsvansinne (lite som Jonathan från The Evil Trio i Buffy). I can relate to that.

Tyvärr fick Eureka bara fem säsonger innan den lades ned, och jag har inte sett sista säsongen ännu, men hoppas verkligen den får en värdig avslutning.

Lite kuriosa kring serien: Eureka utspelar sig i samma universa som "Warehouse 13", en annan favoritserie. Faktum är att de har haft cross-overs vid upprepade tillfällen! Det är även sagt att den nya Syfy-serien "Alphas" ska utspela sig i samma universa som dessa. Ska bli intressant att se hur detta utvecklar sig.

Mer om Warehouse 13 och Alphas i senare inlägg!

Malmöfandom

Vill denna morgon slå ett slag för facebook-gruppen Malmöfandom, av nördar, för nördar, som älskar att läsa science fiction, fantasy, steam punk, horror etc etc och bor i Malmö med omnejd.

För nybörjare inom fandomvärlden som inte riktigt fått kläm på alla begreppen ännu, tveka inte att fråga. Eller läs här. Fandom har visserligen funnits i Sverige så länge det har funnit fans av fantastisk litteratur, men Malmöfandom är alldeles sprillans ny. Jag och min kollega SocialistSimon vill bygga upp Malmöfandom för att träffa fler likasinnade och göra folk medvetna om den otroligt roliga nördkultur som faktiskt finns i Sverige. Bland annat alla roliga sf-kongresser, så som den i mitt tidigare blogginlägg. Får vi ihop tillräckligt mycket folk så vill vi också göra en alldeles egen sf-kongress, Malcon (3). Och DU kan vara med att göra den!

Huvudet fullt av kon-stiga saker.

På väg ut på nörd-jakt

I fredags åkte jag på exkursion till Kontrast, en tredagars litteraturkongress i Uppsala. Syftet med exkursionen var att jag skulle studera nörden i dess habitualtillstånd genom att interagera med fandom, detta för att kunna och göra observationer och undersökningar som har betydelse för mig som nörd, och i mitt utövande av nördigheter. Under kongressen bevistade jag paneler och föredrag inom ämnet fantastik (science fiction , fantasy, skräck, steam punk m fl), samt författar-intervjuer med författarna Peter Watts, Kelly Link, Joe Abercrombie, Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren. Vidare blev jag god vän med en bartender vid namn Ludwig som serverade mig goda svalkande maltdrycker på löpande band, vilket jag noterade var nödvändigt för att kunna bibehålla min skärpa som fandom- och fantastikforskare.

Färden till Uppsala började med en författarstudie i tågmiljö, där jag och min kollega SocialistSimon följde efter Dräparen, Slaktaren, Stryparen och Milewski på ett säkert avstånd där vi kunde observera dem medan de samspelade med varandra. Jag provade även att interagera med viss försiktighet. Upplevelsen var rätt så angenäm om än jag initialt noterade att interaktionen frambringade en konstig röstförvrängelse hos mig själv som jag senare fick höra kallades "fangirl-squee". Huruvida, efter en stund så lade sig detta, speciellt eftersom författarna visade sig vara ytterst vänliga (en av dem lånade till och med en bok till mig, eftersom jag glömt att ta med mig egen reselektyr). Denna första studie leder mig till hypotesen att författare, precis som vi vanliga nördar, är ytterst trevliga människor.

Kontrast slog upp portarna kl. 15 på fredagen och programmet inledde först 16 varför jag tagit tillfället i akt att anordna ett meningsutbyte med mina bokbloggskollegor där emellan. En ansenlig summa bokbloggare infann sig, vilket utmynnade i många kära återseenden och många spännande nya bekantskaper.

Jag, Peter Watts och Caitlin Sweet

Några av de författare jag ivrigt såg fram emot att studera var Watts och Abercrombie, vars böcker jag läst och haft åsikter om tidigare. Min hypotes var här att Watts skulle vara en svår man som hela tiden skulle hänfalla till tekniska beskrivningar (av hans bok "Blindsight" att döma) och att Abercrombie skulle ha hybris pga sin stora framgång med First Law-trilogin.

Jag och Joe dirigerar fotografen

Under mina observationer fann jag dock inget som helst stöd för mina hypoteser. Det visade sig att Watts är en man som är engagerande att lyssna på, munter till sinnelaget och generös med humoristiska inslag vid givet tillfälle. Abercrombie ett perfekt exemplar av en artig britt samt skämtsam och anspråkslös. Måste dock tillstå att även om Abercrombies böcker lyser något starkare för mig än Watts böcker, så vann Watts mitt hjärta med sitt utlägg om hur han drömt ihop en blue-print av en badboll med ett träben (samt hans visuella instruktion av hur den skulle röra sig).

Mina studier av fandom-människor, författare/bokhandlare/översättare gick ut på att ta reda på - Vilka var dessa människor, vad driver dem och - kanske mest signifikant av allt - vadan denna fascination för apokalyps? 

Jag och Kelly Link på The English Bookshop i Uppsala

Vad jag inte räknat med var att lära känna den prominenta goth/metal-tjejen Anna Bark Persson, som vid 19 års ålder var en välverserad paneldeltagare bland författare och rockare, samt biologen/journalisten Torill Kornfeldt (även känd som "valpenisar är femton meter långa och skjuts ut som projektiler till valhonan som kan härbärgera X antal sådana..."). Jag hade inte heller räknat med att jag själv skulle assistera fandom-celebern Bellis under NoFF-aktionen, där jag auktionerade ut "Belgarath Besvärjaren" som en grekisk tragedi och dristade mig till att driva med den ryktbare grekiske mannen.

Jag hade heller inte räknat med att jag på måndagen skulle vandra in på The English Bookshope där jag skulle få konversera med författarinnan Kelly Link, samt lyckas dokumentera hennes misslyckade försök till att köpa sin egen bok (hon fick den mot signeringar). Jag menar, vem hade kunnat förutse detta?

Eftersom mina studier rört nörden i dess habitualtillstånd har jag således bevittnat fandom då de interagerat på paneler, sjungit allsång till Buffy-avsnittet "Once more with feeling" eller bevistat skrivarstudier. Jag har lyssnat till samtal om genre-litteratur av olika slag. Jag har hört Ola Wikander sjunga på ett dött språk och har skrämts av hans bubblande entusiasm och översvällande utläggningar inom ämnet. Jag har noterat att fandom gillar att samla på sig frågeställningar och problematisera, bland annat om jämnställdheten i fantasy (eller brist därav), att de gärna underhåller sig med att rada upp paralleller mellan Star Trek och den grekiska mytologin, eller att de blir extremt entusiastiska när de pratar om kroppen som "förvaringskärl" i science fiction (en ytterst intressant diskussion om mänskliga värderingar och hur de tar sig olika uttryck i science fiction).

Slutligen, när kongressen är över inleds det så kallade "dead dog-partyt" där fandom på traditionellt vis avtackar kongressens medlemmar och sammanfattar helgen för sig själva över ett par eller ett halvdussin glas av valfri berusningsdryck. Här har jag noterat någonting som verkat genomsyra varje fan; en stark ovilja att låta kvällen ta slut, av vilket jag också dragit slutledningen att fandom-människor trivs gott i varandras sällskap.

Efter en helg med fandomen vill jag slutligen fastslå vissa observationsfynd. Jag kan konstatera att fandomen är en samling av de mest intelligenta, underhållande, öppna och sympatiska människorna som jag haft äran att möta. Min upplevelse är att det finns ingenting som är för avvikande, ingen behöver utstå negativ särbehandling för sexuell läggning eller funktionshinder, allas drömmar och fantasier uppmuntras. Fandomen älskar att drömma samt älskar att umgås med författare som inspirerar dem att fortsätta med detta. Men mest av allt älskar de nog att filosofera och debattera kring allehanda fantastiska ämnen, vilket vi gjort hela kongressen lång i diverse konstellationer.

Sammanfattningsvis så måste jag tillstå att denna studie av nörden i habitualtillståndet är ytterst vinklad då undertecknad själv är en nörd i mitt naturliga tillstånd, som älskar att gå på kongresser.

And that's all I have to say about that. 

Ps. Är det bara jag som fick lust att skapa en kongress som heter Konstig, bjuda in China Mieville och ha maaaassssooor av new weird-paneler?

Bokbloggarmingel på Kontrast!

Det är väl knappast många som har missat att jag och min nerd crew ska dra till Kontrast?

ALLA SKA MED!!!

Jag fick också en idé, eftersom jag råkar känna en hel del bokbloggare, som känner en del bokbloggare, som känner en del bokbloggare... så tänkte jag att det vore kul om alla kunde träffa varandra. Inte ens jag vet vilka ni alla är, så jag är jättetacksam om ni hjälps åt att vidarebefordra detta till era nerd crews som ska med, så alla bokbloggare kan hänga med!

Planen är som följer: Lokalen öppnar 15.00 fredag den femte oktober. Programmet startar 16.00, så alla som vill kan väl komma och mingla med mig i baren innan (cirka 15.15-15.50?), lära känna varandra lite, kanske catcha upp lite sen Eurocon eller ta en liten (eller stor) drink för att fira starten på en asbra helg. Sen är det ju inget som hindrar oss från att mingla hela Kontrast igenom, men då har vi i a f ansikten på varandra! :)

Tänkte mig det hela som rätt oceremoniellt, jag kommer inte hålla några tal, jag kommer inte styra upp det på något vis mer än att presentera folk för varandra och sen är det ju upp till folk att själva outa sig som bokbloggare! ;)

Var är då baren? Direkt när man kommer upp för trapporna till kongresslokalen finns den, å där kommer jag och min nerdcrew att hänga, spana in alla författare som vi måste stalka, snacka om de senaste boksläppen och swoona över det magnifika programmet.

Hinner ni inte till bokbloggsminglet men ändå vill träffa fellow bokbloggare så kan ni ju maila mig på boktimmen[at]hotmail[dot]com, så swappar vi mobilnr och så kan vi försöka finna varandra. (Annars kan ni ju alltid fråga någon om de känner Fia och vet hur hon ser ut.) 

Några frågor på det?

Slår ett slag för Fiktiviteters Dr Who-helg

Har sysslat med lite lätt morgonläsning i form av Fiktiviteters Dr Who-helg och konstaterade just resignerat "Jahapp, då var det kört! Ytterligare en serie jag kommer bli beroende av." För övrigt så störtdiggar jag hur alla tv-seriefantaster med bloggar strömmar samman för att hylla sin favoritserie, mer av sånt!

I övrigt så kan jag berätta att denna helg (för orsaker som inte bör nämnas här) inte precis varit ett under för min lästid. Jag kommer försöka ta igen det nu i veckan!

OMG!

Har en intensiv läsfas just nu där jag stirrar från bok till bok, gnyr lite, bläddrar genom en, springer bort å bläddrar genom en annan. Vilken ska jag börja med?

Det är - OMG - snart dags för Kontrast! Kommer alla författare jag träffar att förlåta mig om jag inte har kunnat hinna läsa deras bok innan? Förstår de att jag hellre tar den tid det tar för att göra deras bok rättvisa?

 En annan OMG-faktor är att Nene "Linslusen" Ormes varit framme igen. Hennes fagra nuna pryder nu Malmö Citys Bo-bilaga och jag har lust att tapetsera min lägenhet med bilden av hennes bokhylla. Så snyggt! Å kohuden, och jordgloben, å myset! Tummen upp! Kul att också se att Nene får den uppmärksamhet som hon förtjänar!

En tredje OMG-grej är alla coola filmer som verkar poppa upp inom den närmsta tiden!

Io9 skriver om "The insane things Joseph Gordon-Levitt did to become Bruce Willis" och hipps vipps så är filmen "Looper" högst upp på min önskelista. Gordon Lewitt är en stor favorit hos mig, störtälskar honom i "Inception" och i "Dark knight Rising".

En annan storfilm som jag ser fram emot är faktiskt "Dredd 3D". Nu kanske ni sitter där på era kammare och skakar kallen åt mig, men har ni sett Judge Dredd med Sylvester Stallone flera hundratals gånger då ni var yngre så kanske ni förstår en del av charmen. Hans manliga haka och hans "I AM THE LAAAW" har byggt ett litet bo i mitt hjärta, och även om inte Stallone är med i denna rulle så har den ändå Dredd-charmen. Här kommer ett litet klipp så ni förstår vad jag menar:

Tänker inte fangirla något mer över "Dredd 3D" innan jag sett den, förutom att jag bara måste nämna... *viskar* ...den har Karl Urban. :)

Läslust!



Höst!



Det börjar vara så där krispigt kyligt i luften och rönnbären hänger i klasar. Jag lyssnar på Adele och drömmer om att köpa flanellskjortor och stickade tröjor, och kanske en tweedkavaj. Jag har rensat i mitt te-skåp och gjort plats för nya smaker, och börjat hamstra att-läsa-böcker inför Kontrast. Jag vill läääääsa!! 

Allt detta är ett säkert hösttecken. När jag tänker på höst så får jag en myskänsla som nästan ger gåshud. Älskar, älskar, älskar! Bäst av allt är att man kan ha på sig sköna varma kläder och sitta inomhus och läsa. :)

 (Man kan också ta långa skogspromenader och drömma sig bort till andra fantasyvärldar. Dock så är mina fötter inte riktigt i form för promenader *ynk*, så vi kan lämna den biten för tillfället.)

Just nu läser jag H.G. Wells "The invisible man". På tur står Nene Ormes "Särskild", Ola Wikanders "Serafers drömmar" (Simon sa att den hade en smaskig sexscen såatte...). Sen måste jag läsa "The Passage" av Justin Cronin (Feuerzeug, I blame YOU!). Skulle också vilja hinna läsa Erik Granströms "Svavelvinter" och Anders Björkelids fortsättning på "Ondvinter" (När det begav sig kunde jag knappt vänta på fortsättningen på Ondvinter, men nu känner jag att det gått så länge så jag måste nog läsa om Ondvinter före jag läser fortsättningen..)

Too much to read, too little time. Hur ska jag prioritera?