Incidenten i Böhmen

Min självdisciplin vad gäller läsning har varit otroligt dålig under och efter sommaren, mycket på grund av att så mycket spännande händer på internet! Är fortfarande uppe i varv efter sommarens alla kongresser, och planerar nu framåt för denna höst och nästa års kongresser. Det har tisslats och tasslats på alla sociala medier, det har mailats, det har Facebookats, jag har spammat Twitter med memes. Men jag längtat efter läsningen. Som jag har längtat. 

Efter Archipelacon började jag läsa Thomas Årnfelts Incidenten i Böhmen, som jag köpte på plats på Åland. Jag jagade också ifatt Thomas och tvingade honom signera den åt mig på en fest där. That's how I roll... 

Nu har jag läst färdigt boken! Det blev en väldigt långsam läsning, trots att det var en väldigt tunn bok. Det har absolut inte något med boken att göra, utan beror alltså på min icke-existerande koncentrationsförmåga. Det är snarare bokens förtjänst att jag fortsatte, den var lättläst och spännande och väldigt bra.

Incidenten i Böhmen (som förövrigt är en snygg titel) handlar om Maximilian och hans tjänare Bertuccio som får i uppdrag av inkvisitorerna i Rom att leta rätt på en grupp jesuiter som försvunnit någonstans i Böhmen. De följer jesuiternas spår till en by i Böhmen, tar in på krogen och börjar utforska och förhöra invånarna.

Maximillan träffar Baronessan Magdalen, ägaren till slottet bredvid byn, och blir i egenskap av lågadel inbjuden till att bo hos henne medan han genomför sin utredning. Detta gillas inte av greven von Birgen, som äger grevskapet bredvid och är mitt i ett försök till att uppvakta Magdalen. Maximillian och Bertuccio inser snabbt att något inte står rätt till med von Birgen. Samtidigt börjar mystiska saker hända, en kvinna försvinner, och de hittar nedgrävda lik. Och någon för en vetenskaplig journal där den beskriver olika experiment som den gör med mänskliga försöksobjekt...

Detta är en underbar historia med gotiska drag. Den har delvis en dagboksform, vilket för tankarna till Stoker, Shelley och Lovecraft. Språket känns stilfullt och passande för tiden som det utspelar sig. Jag gillar verkligen karaktärerna Bertuccio och Elsa, vet inte om jag gillar Magdalen, jag får inte riktigt grepp om henne. Maximillian är nog det största mysteriet dock. Bit för bit under bokens gång får vi reda på mer om hans bakgrund, men bara brottstycken som man får försöka pussla ihop till en händelse. Jag gillar hur subtilt saker framställs. Det gäller att inte missa tonlägena i boken, för då riskerar man att tappa viktiga bitar av pusslet.

Detta är en spännande läsning och jag ser fram emot mer av Thomas!

H.G. Wells - The Invisible Man (och övrig klassisk viktoriansk litteratur)

 "The Invisible man" skrevs av H.G. Wells, en författare som klarar sig utan närmare presentation. Novellen publicerades 1897 och klassas som science fiction. Den handlar om en man som genom ett vetenskapligt experiment lyckas göra sig själv osynlig och är oförmögen att vända processen. Wells leker med tanken på hur man moraliskt handskas med osynlighet och hur vetenskapen kan te sig ur samhällets synvinkel. Den är väldigt intressant och väl genomtänkt. Yakov I. Perelman fastslog 1913 att om det vore möjligt att göra sig själv osynlig så som Wells hade tänkt så skulle man också bli blind, eftersom ögat behöver absorbera ljus för att man ska kunna se. Wells var dock medveten om detta problem, vilket också kan noteras i novellen.

Jag behöver definitivt läsa fler böcker av Wells, främst "The Time Machine". Jag har ett eget uttryck för när jag *verkligen* vill läsa en bok, då behöver jag inte den utan jag HÖVER den. Så är det med Tidsmaskinen. (Ni kan räkna detta som början på min önskelista inför jul.)

Jag verkar dras till den mer klassiska viktorianska litteraturen just nu, men så är jag ju också en anglofil. På sistone har jag läst både Bram Stokers "Dracula", H.P. Lovecrafts "At the mountain of madness" och Arthur Machens "The great god Pan and the Inner light." (De tre sistnämnda kan anses vara skräcklitteraturens föregångare.) Andra böcker som jag suktar efter att läsa är Mary Shelleys "Frankenstein", Oscar Wildes "The Picture of Dorian Gray", Robert Louis Stevensons "The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde" och förstås den gotiska romanen "Jane Eyre" av Charlotte Brontë som, enligt mig, borde räknas som skräck.