Saturday 8 December 2012

Rama-dama-ding-dong!



There once was a cylindar with a hollow core
That Norton and his team wanted to explore
They named it Rama
Then, occured some drama,
And the mercurians said "This means war!"






 

Året är 2130 och ett fem mil långt cylinderformad objekt syns på long range sensorn. Det kommer närmare och närmare, och till slut skickar man ut ett team av forskare för att undersöka objektet. Vad man finner inuti är en tom kärna med en död värld. Men efter att teamet utforskat skeppet ett par veckor så märker de mer och mer saker som tyder på att det kanske finns liv på Rama ändå. Samtidigt pågår politiska spel i bakgrunden, de aggressiva merkurianerna misstänker förstås att Ramaniterna kommit för att döda dem alla. Efter ett tag inser man dock att Rama är på väg rakt mot solen, vilket skulle leda till solsystemets undergång. *domedagsmusik*
 
"Möte med Rama" är en av de stora sf-klassikerna och förtjänar en hedersplats i varje nörds bokhylla. Den skrevs av Arthur C. Clarke 1972 och belönades med...
Needless to say, it's good shit.
 
Jag älskade "Möte med Rama" av Arthur C. Clarke nästan lika mycket som jag älskade Heinleins "Dubbelstjärna". Eller så älskade jag dem lika mycket, men på olika sätt. Det är svårt det där. Clarke beskriver hela processen från det att man upptäcker det främmande objektet, till varje steg man tar inuti Rama. Allting är välgenomtänkt, varje detalj är genomarbetad, allting är precis enligt den protokoll som jag föreställer mig att Nasa skulle använda sig av.
 
Att Clarke själv har en gedigen meritlista kommer inte som en överraskning efter att ha läst Rama. Efter en snabb googling så noterar jag att han adlades 1998 av drottningen. Han jobbade för RAF som en radartekniker under andra världskriget, satt som ordförande i British Interplanetary Society under 40- och 50-talet, han var även en äventyrare och upptäckte undervattenruinerna av ett gammalt tempel utanför Sri Lanka (där han bosatt sig). Impressive.

No comments: