Tuesday, 1 November 2011

Reluctance

Reluctance by Robert Frost


Out through the fields and the woods

And over the walls I have wended;

I have climbed the hills of view

And looked at the world, and descended;

I have come by the highway home,

And lo, it is ended.



The leaves are all dead on the ground,

Save those that the oak is keeping

To ravel them one by one

And let them go scraping and creeping

Out over the crusted snow,

When others are sleeping.



And the dead leaves lie huddled and still,

No longer blown hither and thither;

The last long aster is gone;

The flowers of the witch-hazel wither;

The heart is still aching to seek,

But the feet question 'Whither?'



Ah, when to the heart of man

Was it ever less than a treason

To go with the drift of things,

To yield with a grace to reason,

And bow and accept the end

Of a love or a season?

Thursday, 20 October 2011

Little Dorrit


På tal om höstromantik... Vill bara göra er uppmärksam på denna filmatisering av Charles Dickens "Little Dorrit" från 2008.

Lilla Amy Dorrit har vuxit upp med sin utblottade far inne i Machalseas fängelse för gäldenärer. När Amy beslutar sig för att söka anställning för att försörja sig själv och sin fattiga far blir hon rekommenderad att söka tjänst hos Mrs Clennam. Mrs Clennam är en känslokall och hård kvinna som mycket sällan hjälper andra, men efter endast en kort presentation så blir Amy Dorrit anställd.

 Mrs Clennamns son Arthur kommer samtidigt hem från sydostasien med dystert bud - Mr Clennam har gått bort. Innan Mr Clennam gick bort lämnade han en guldklocka till sin son och bad honom även att prata med sin mor och rätta till det misstag som begåtts. När Arthur försöker få svar av sin mor om vad detta misstag kan vara vägrar hon svara, och Arthur blir misstänksam att allt inte står rätt till i familjens affärer. Och varför har hans mor anställt lilla Amy Dorrit? Är det så att hans familj försöker rätta till gamla synder? Och vad har de då gjort mot familjen Dorrit?

Charles Dickens är en av de största brittiska författarna under den viktorianska eran, en tidsperiod som jag är speciellt förtjust i. Just detta verk baserar sig till stor del på Dickens egen uppväxt i en gäldenärstuga och är till stor del en politisk satir över England under 1850-talet. Ett skäl till att jag älskar Dickens är nog för hans vackra porträtt av människoöden, och hur livet kan ta vändningar upp och ned och att vi inte kan basera vår lycka på ekonomiska medel. ('e's a good ol' chap, isn't 'e?)



John Chivery

"Little Dorrit" innehåller också mycket romantiska drag, bland annat så får vi möta John Chivery (Russel Tovey), fängelsevaktens son, som kärar ner sig totalt i lilla Amy Dorrit. Han är en mycket sympatisk ung herre med mycket söta utomstående öron. (Någon som känner igen vår unge herr Chivery?)


Arthur Clennam & Amy Dorrit
Sen finns det förstås den outtalade attraktionen mellan Arthur Clennam (Matthew Macfayden) och Amy Dorrit (Claire Foy).
Nämnvärt är också att många av de skådespelare som medverkar  känns igen från någon nu aktuell (nördig) tv-serie. Vad sägs som Eve Myles (Torchwood) som Maggy? Eller Andy Serkins (Gollum) som den läskige Rigaud (han är superbra som fransman!). Eller Freema Agyeman (Doctor Who). Och förutom Russel Tovey så har vi även Jason Watkins (Herrick) från Being human. Roligt nördigt!

Så, för alla er viktorianer, alla Dickens-fans, alla anglofiler där ute. Alla som gillar att sticka torgvantar och tända ljus, cockney-dialekten, kusliga historier och härliga karaktärer! Watch this and weap.

Monday, 17 October 2011

Mats Strandbergs "Jaktsäsong"

Höstromantiken fortsätter med buller och bång och nästa man till rakning är Mats Strandberg som med sin debutbok "Jaktsäsong" bjuder på chic lit i Stockholms gayklubbsvärld.

"Jaktsäsong" handlar om tre vänner: straighta Melinda, helyllebögen Magnus och om the brooding vampi.. förlåt, författaren Sebastian. Den handlar om kärlek och vänskap och den snåriga djungeln som är Stockholms dejtingträsk.

Något som rörde mig djupt med denna bok var nog Magnus och Melinda och deras vänskap. Det kändes helt enkelt väldigt äkta. Magnus och Melinda har både goda och dåliga sidor, de är neurotiska, slarviga, hade dåliga självförtroenden och alla möjliga issues, men de är också så himla kärleksfulla och så bra vänner. Älskar också hur otjejig Melinda är och hur hon faller utanför ramen för en stereotypisk chic lit-hjältinna. Slutligen är det intressant att läsa om hur alla myter om bögar och homosexualitet både infrias och krossas.

Boken bjuder också på en hel del påskägg fyllda av underbara Buffycitat... och en eller annan "artistisk" detalj som visar på stor självdistans och humor. (Jag kan tänka mig att Mats satt och skrattade en hel del åt sig själv då han skrev vissa bitar... ;)

Tyvärr så slutade boken litet för snabbt för att jag ska vara helt nöjd och det fanns vissa bitar av historien som jag tyckte kunde fått mer plats (vad sa egentligen Magnus under sin samtalsterapi?). Magnus historia kändes både litet undanskuffad och litet forcerad på slutet. Jag ville ha mer!

Kort sagt är det en jättebra bok (debutbok till och med!) som jag gillar väldigt mycket. Jag gillar också Mats Strandberg som snabbt stigit till graden av favorit för sin underbara humor och buffy-kärlek.

Allt som allt ger jag "Jaktsäsong" en stark fyra och rekommenderar den varmt till alla chic lit-fantaster, Buffyfantaster eller Cirkeln-fantaster (Mats Strandberg har även varit medförattare till Cirkeln - en fenomenalt bra ungdomsbok - som jag skrivit om här), ja, helt enkelt till alla som vill ha en bra bok fylld av humor och romantik. Nuff' said. Read it.

Saturday, 8 October 2011

Ode to the fall

Hösten är den bästa årstiden! Luften är hög och klar, antingen är det regnigt väder vilket gör att man inte har ett dugg dåligt samvete för att stanna inne och läsa bok under en filt med en god kopp te och en katt i knäet, eller så är det så där härligt soligt väder så att solstrålarna lyser på lövverken och sätter extra färg på de brandgula/orangea/röda bladen. Ibland kommer doften av frost på mornarna eller kvällarna. Älskar doften av frost, för det påminner om snö... (och vintern är den näst bästa årstiden!)


Pildammarna, tidigare idag
 På hösten så får man  också spendera lata timmar på caféer med goda vänner, dricka varm choklad och snacka strunt. Man får gå omkring i varma stickade tröjor och söta halsdukar. Eftersom det blir mörkt snabbt så spenderar man gärna långa kvällar inomhus, spelar spel, tittar på filmer, eller bara umgås. Man flänger inte runt ute på ölcaféer till sent på natten utan blir mer bekväm (i alla fall i mitt fall). Man drar helt enkelt ner på tempot.
Hösten är också perfekt tid för att bli kär. Det är en ny säsong, man börjar nya träningspass, får nya arbetskamrater efter semestern, det är en ny termin i skolan, människor kommer och går. Det är också en nystart för tv-hösten och vi får återigen följa våra gamla favoriter (Tony DiNozzo, Bones, Barney Stinson, Sheldon, Matthew och Mary Crawley) i nya upptåg.

Hösten är helt enkelt bäst.

Or, in shorter words:

There once was this girl with (semicurly) hair,
Who truly loved the autumn, I do declare.
When the leaves turned red,
She put a cap on her head,
And took a long walk to enjoy the high and crisp air.

Wednesday, 5 October 2011

Lucy-Anne Holmes - Femtio sätt att träffa den rätte

Sarah Sargeant är snart 30 år och jobbar som servitris medan hon väntar på att hennes skådespelarkarriär ska komma igång. Hon går på ett par auditions då och då, men än så länge har hon bara hamnat i någon halvkass reklamfilm (där hon till och med blivit bortklippt). Hon är singel, och rätt så nöjd över detta (till sina föräldrars fasa). Föräldrarna beslutar sig därför för att anmäla till en dokusåpa om dejting (till hennes fasa) men hon blir inte antagen (till sin stora besvikelse).

Sarah når botten efter att hon till slut arbetar upp modet att bjuda ut den flintskallige, lönnfete bartendern på hennes favoritpub - och får nobben! Hon inser att hon inte vill sitta ensam resten av livet och börjar därför arbeta på en plan, 50 sätt att träffe den rätte.

För att göra en lång historia kort så är detta en av de roligaste böcker jag läst på länge. Det hände till och med (med jämna mellanrum) att jag skrattade rakt ut. En gång skrattade jag så högt så jag väckte delar av familjen (på semestern). Boken är riktigt, riktigt bra. Den har en snabb takt, härliga karaktärer, är lättläst, och STOR eloge till Lucy-Anne Holmes för detta är faktiskt hennes debutbok! (Otroligt men sant!) Att jag kunde lista ut slutet rätt så tidigt är ingen fara, för boken var en riktigt fröjd att läsa oavsett detta.

Den får fem poäng av fem möjliga, och fem poäng på romantikskalan. Läs, läs, läs!!!

Sunday, 2 October 2011

Vince & Joy - Lisa Jewell

Vince och Joy träffades under en husvagnssemester, en sommar då de båda var unga och oerfarna inom kärlek och sex. Gnistorna flög och förälskelsen var ett faktum, men pga omständigheter utanför deras kontroll förlorade de kontakten.

Åren gick och till slut var deras sommarflört bara var ett kärt minne från barndomens dagar. Men slumpen skulle snart ordna så deras vägar möttes igen...



Jag har alltid betraktat Lisa Jewell som en av mina favoritförfattare i genrén chic lit eftersom hon inte skriver om glamorösa modedrottningar utan om "the girl next door". Det tilltalar mig, som aldrig riktigt förstått det där med mode och tycker det är bättre att ha lagom antal skor (gärna sånna där sköna från Ecco, utan klack). Men trots att jag inte kan kvalificera mig som en girly-girl så klarar jag mig inte utan romantik, och det levererar alltid Jewell. Hennes romantiska ihop-parningar är för det mesta rätt givna, men Jewell lyckas ändå skapa en intressant och spännande story med verklighetstrogna karaktärer, klockrena dialoger och humor.
Jag har läst och äger flera av hennes andra böcker, bland annat "Stjärna för en natt", "Våga flyga", "Ralphs party", "Typ trettio", "The truth about Melody Brown" och nu har alltså "Vince & Joy" kommit till min samling. Dock så måste jag medge att "Vince & Joy" inte riktigt håller måttet.

Boken började bra, karaktärerna var intressanta och storyn verkade lovande. Men sen så svävade Jewell iväg med karaktärerna åt olika håll och jag gillade inte hur det hela utvecklade sig, speciellt så gillade jag inte karaktären George Pole (som tyvärr påminde mig litet för mycket  om en av mina ex). Den centrala frågan var, "skulle Vince och Joy träffas igen?", men Jewell tog in så mycket annat i historien så att storyn förlorade fart och spänningen blev lidande. När det väl kom finalen kändes det därför tunnt och dåligt underbyggt.

Så mycket kan jag säga utan att ge bort för mycket av handlingen.

Förutom detta så tyckte jag boken var helt okej, varför den får en svag trea.

Saturday, 1 October 2011

En veckas rekreation och underhållning

Har varit i "sommarstugan" en vecka för rekreation och underhållning, vilket innebär att jag har läst massvis med böcker medan jag har slöat i en solstol med en paraplydrink. Jag har även badad i hav, pool och bubbelbad, dykt och spanat in lustiga fiskar och krabbor, vandrat längst strandkanten, vandrat i bergen, ätit god mat varje dag, druckit champagne och ätit jordgubbar, samt att jag har suttit ute på balkongen varje kväll och beundrat solnedgången. Vyn från vår balkong är alldeles spektakulär, man ser hela Patalavaca-bukten fylld av segelbåtarna som seglar iväg i horisonten. (Om ni undrar hur min vy ser ut kan ni ju höja blicken till headern. Mycket riktigt så är den bilden tagen från samma omnämnda balkong.)

(Och om ni nu undrar var denna sommarstuga kan tänkas vara så kan jag meddela att den är på Gran Canaria.)
Så här ser det ut på dagtid
Men så till det viktiga - läsrapporten! Har hunnit med följande böcker:
  • Lisa Jewell - Vince och Joy
  • Lucy-Anne Holmes - 50 sätt att träffa den rätte
  • Mats Strandberg - Jaktsäsong
  • Jonas Jonasson - Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
  • Isabel Wolff - Vickys Vintage & Butik 
(Kunde lätt ha läst mycket mer om det inte vore för att det var så himla varmt och jag därför var tvungen att svalka mig i havet stup i kvarten. Hello i-landsproblem!) Arbetar just nu på recensionerna av de första böckerna, och hittils kan jag säga att en av böckerna får en klockren femma, två får starka fyror, en får en stark trea. En är oklar. More to follow later. Tills vidare bjuder jag på en läsbild och litet stämningsmusik. Min brorsa beslutade sig för att fota mig med mina böcker som en läs-serie. (Än så länge har jag dock bara denna bild eftersom brorsan försvunnit med kameran...)

 Stay tuned för massor av  höstromantik !  

Monday, 19 September 2011

Downton Abbey is back

"Downton Abbey" är ett brittiskt perioddramat som handlar om alla innevånare i slottet Downton Abbey. "Upstairs" får vi följa systrarna Mary, Edith and Sybil Crawley, deras far Robert (the Earl of Grantham), deras mor Cora (countess of Grantham) och deras farmor Violet, (dowager countess of Grantham). "Downstairs" får vi följa butlern Bates, de ränksmidande paret Thomas och O'brien, den godhjärtade husföreståndaren mrs Huges, med flera.

Handlingen tar fart precis efter Titanic sjunkit. Systrarnas Crawleys kusin, och Downtons arvinge, befann sig ombord och har nu omkommit. Detta sätter handlingen i rullning eftersom en ny arvinge till Downton Abbey nu utsetts enligt lagen, och det blir den avlägsne kusinen Matthew Crawley som drar det kortaste (eller längsta?) strået - en simpel advokat!

Matthew och hans mor Isobel Crawley flyttar till Downton och lär känna sin familj, vars slott Downton Abbey de en dag skall ta över. Matthew är dock uppfostrad att klara sig själv utan butler och husföreståndare, och har bestämt att han inte ska låta sig själv förändras till någon överklassmänniska. Inte heller tänker han bli påprackad någon av systrarna Crawley för att säkra familjens ekonmiska ställning. Han hinner inte mer än landa i Downton innan det skär sig mellan honom och den äldsta systern Mary Crawley, och det enda gemensamt de verkar ha är en ömsesidig skeptisism till honom som ägare av Downton Abbey. Men som vi alla vet så börjar ju kärlek med bråk och slutar med barnbidrag... Eller? ;)

Serien svepte hela Storbritannien från sina fötter förra året då den hade premiär, och fortsätter att göra succé även 'abroad'. (Säsong 1 av Downton Abbey visades förra hösten på SVT.)

Inatt vann Downton Abbey fyra emmys, bland annat i best miniseries/TV-kategorin, best writing, best directing samt att Dame Maggie Smith fick en emmy för best supporting actress. Maggie Smith har en imponerande rennomé, men är kanske mest känd som Minerva McGonagall i Harry Potter-serien. I Downton Abbey gör hon en komisk men underbar roll som matriarken Violet och lämnar ett spår av dräpande one-liners bakom sig. Om någon förtjänat sin emmy så är det hon!

Inatt var det inte bara emmy-utdelning, utan i Storbritannien visades också det första avsnittet på den andra säsongen av Downton Abbey. I Sverige får vi vänta till den 29 oktober för att få se den andra säsongen, men det är inget jämfört med amerikanerna som enligt rykten får vänta ända till i december för att få se det. Känns rättvist att de får vänta för en gångs skull. ;)

För er som är nyfikna och vill ta en sneak peak på andra säsongen så har ni trailern här:


Let the Downton-hysteria begin!

Sunday, 18 September 2011

Jane Eyre (2011)


"Jane Eyre (2011)" har just haft premiär på bio och jag skyndade mig självklart dit som ett äkta Brontë-fan. Har aldrig läst boken men har sett så många olika filmatiseringar att jag börjar känna att jag har det, och denna filmatisering känns väldigt sann till kärnan av historien.

Filmen lägger mer fokus på känsla istället för dialog, utan att tippa över till långtråkighet. Under loppet av två timmar bjuds vi på spektakulära vybilder av karga och dimmiga engelska hedar, höstträdgårdar, stenbroar överväxta med mossa, som varvas med scener mellan Jane och Mr Rochester som är laddade med passion och längtan. Historien innehåller också vissa drag av skräckromantik som i denna filmatisering blommade ut i vissa riktigt skrämmande sekvenser.

Mr Edward Rochester porträtteras av Michael Fassbender (också känd som Magneto i "X-men First Class"). Fassbender förför med sin blå hypnotiska blick och sin manligt grovhuggna haka, men hans utseende är inte det enda som är njutbart utan han lyckas också göra en skrämmande rolltolkning av Mr Rochester som lämnar tittaren osäker på exakt vad för mörk hemlighet han bär på...  Mer om Michael Fassbender i mitt tidigare inlägg Michael-mania.  

En särskild eloge bör dock gå till Mia Wasikowska som gör den mest eteriska Jane Eyre jag sett. Mia har ett sätt att spela som verkligen visar hur Jane kämpar för att undertrycka varje känsla tills det blir för mycket för henne och hon får svårt att hålla allt inuti sig. Hon lämnar ingen tittare oberörd.

Jag såg Jane Eyre med min väninna som också älskar Brontë-systrarnas verk, och hon grät hela sista halvtimmen och var alldeles tyst och vördnadsfull efteråt. Själv så var jag inte lika berörd. Vet inte riktigt varför. Filmen var oerhört vacker, men jag antar att jag är litet bedövad eftersom det faktiskt är den femtioelfte gången jag ser Jane Eyre. Jag lämnade dock bion med en känsla av välbehag och en mysig höstromantisk känsla. Det är en film som förtjänar att ses på den stora vita duken!

Friday, 16 September 2011

Meanwhile, in real life

Håller på för fullt och läser höstromantik men då och då kommer jag upp till ytan och andas också. Vid sådana tillfällen passar jag på att umgås med den bästa sortens människor. Och vilka människor är det, kanske ni undrar? Jo, bokbloggare så klart!

En full bokhylla var vänlig nog att bjuda in oss till sin nya boning där vi kalasade på god mat, vin och skvaller ;) Samlade var VixxOmBocker, Calliope, Bookpond, Bokomaten och Flickan&böckerna. Det blev en mycket trevlig afton där vi som vanligt avhandlade allt från Knausgård till katter. Flickan&böckerna bjöd dessutom på goda muffins/cupcakes (vilket är rätt här?), som jag slukade med stor entusiasm. Godare (och snyggare) muffins/cupcakes har jag aldrig skådat!

Bokomaten hade också med sig Penguinspelet som var superroligt med, även om jag beslutade mig för att vara artig och låta de... sämre... lagen vinna. Ps. Vixx är en fuskare!.ds. :P

Wednesday, 14 September 2011

I löv you

Do you löv me?
Höstlöv

Friday, 9 September 2011

The road not taken


The Road Not Taken by Robert Frost

Two roads diverged in a yellow wood,

And sorry I could not travel both

And be one traveler, long I stood

And looked down one as far as I could

To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,

And having perhaps the better claim,

Because it was grassy and wanted wear;

Though as for that the passing there

Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay

In leaves no step had trodden black.

Oh, I kept the first for another day!

Yet knowing how way leads on to way,

I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh

Somewhere ages and ages hence:

Two roads diverged in a wood, and I-

I took the one less traveled by,

And that has made all the difference.

Tuesday, 6 September 2011

Kär lek?

"Kär lek?" handlar om Joanna som flyttar ner från Mensträsk utanför Arvidsjaur till Malmö för att studera webbdesign. Hennes nya liv i Skåne blir inte riktigt som hon tänkt sig då hon får en granne som beskrivs som "vandrande viagra". Joanna blir fullkomligt star struck.. and akwardness ensues... Som om det inte är nog komplicerat att vara en norrbottning i skåne (I should know), där vardagen kantas av språklig förvirring och kulturchocker.

Bokens författare Malin Johansson är väldigt öppen med att boken bygger på verkliga händelser. Som med alla självbiografiska romaner så undrar man förstås hur mycket sanning som ligger bakom orden. Medan jag läste så fick jag känslan av att allt som står faktiskt har hänt, vilket gör att det stundvis känns lite konstigt och lite för intimt att läsa. Kanske är det ett författarknep, kan ju vara så att Malin saltat på rejält för att ge det hela en mer komisk touch. God knows, jag hoppas det. För Malins skull... ;-)

Ett dilemma med att recensera självbiografiska romaner är att alla de åsikter man formar om karaktärerna och det dom gör indirekt kan bli en åsikt om författaren. Om jag tycker att Joanna beter sig illa, betyder det att jag tycker Malin betett sig illa? Som författare till en självbiografi får man säkerligen tåla en hel del, och jag kan inte annat än häpnas över Malins mod när hon vågar skriva så öppet.

Och precis som Malin varit modig, måste jag som fellow bokbloggare också vara det. (Även om man är bekant med författaren själv och tycker hon är jättetrevlig.)

Så, ärligt talat, gillade jag boken? Svaret måste här bli: Ja och Nej.


Det som talar emot boken är nog att första halvan ter sig mer pinsam än humoristisk och att karaktärerna känns så omogna och osympatiska. Kär lek utspelar sig i studentlivet och innefattat korridorsboende, fester, flörtande, tentaångest och en hel del ungdomligt oförstånd. För min del ligger detta liv inte så långt borta (blev färdig för fyra år sen) men ändå så känns det som en hel livstid sen, och jag tänker hela tiden "Var jag någonsin så där?".  Svaret på det måste nog bli ja, men inte då jag var 25 utan då jag var 15. (Det kan nog vara så också att denna bok riktar sig mer åt tjejer i åldern 14-20.) Tyvärr känns det som om storyn saknar driv, den binds inte ihop till en fungerande historia. Saker händer med Joanna, till synes utan mål.

En annan grej som jag är skeptisk till är språket i boken, som ibland känns överdrivet och malplacerat. Dock har det också sina stunder av underfundighet (t ex. "på räls till Lund" istället för "på väg till Lund" när det gäller tågfärd).

Det som är bra med boken är att Joanna slutligen får en slags uppenbarelse och blir målmedveten, hon tar tag i saker istället för att saker händer henne, och det gör storyn en hel del mer intressant. Boken har definitivt potential.

Malin lyckas också bra med att beskriva den frustration vi norrbottningar känner över skåningarnas okunskap om norrland, och jag fortsatte att läsa boken av någon slags norrbottning-i-skåne-solidaritet.
Igenkänningssfaktorn är hög när hon nämner oroliga föräldrars samtal då de fått nys om något våldsbrott på nyheterna (i mitt fall är det pappa som ringer så fort det skett något mord i Malmö), samt hur alienerad man känner sig då man kommer upp till norrbotten och lugnet igen.

Många som har bloggat om Kär lek har varit översvallande positiva. Jag kan inte med största ärlighet säga att jag älskade boken, men jag kan däremot säga att den är bitvis fängslande och fick mig att sitta uppe till kl 02.00 då jag läste ut den.mm

Så, vad får den för betyg? Den får helt enkelt en 3:a, pga sin potential. På romantikskalan får den en svag tvåa, det här kändes mer som en bok om lust än om kärlek. Not my cup of tea.

Saturday, 3 September 2011

Varför jag älskar Joss Whedon

Fiktiviteter har deklarerat att denna helg är Whedonhelg (jäj!!) och har bjudit in mig och en hel del andra till att delta i hennes hyllning till Den Geniala Joss Whedon. Eftersom jag är en hard core Whedonista kan jag inte annat än haka på. Och eftersom detta är en kärleksförklaring till Whedon, så faller det förstås under genrén höstromantik. Naturally.

Joss Whedon med litet bad guys
 Joss Whedon är killen bakom serier som "Buffy the vampire slayer", "Angel", "Firefly", "Dollhouse" samt miniserien "Dr. Horrible's sing-along blog". Han har regisserat firefly-filmen "Serenity" samt andra godingar som "Titan A.E." och "Toystory" samt "Alien återuppstår", "The Avengers" (som kommer 2012). He is the maker of good stuff. Skaparen av mina all time favourites: Spike, Willow, Mal, River, Cordelia, Angel, Captain Hammer, Dr. Horrible, and so on and so forth...



You get it?

Alla människor har sin egen historia om hur de hittade till Whedonverse. Det här är min.

Det hela började med Buffy. Jag föll för denna serie då jag gick på universitetet, alltså ganska sent efter serien slutat. Det tog bara något avsnitt, sen var jag fast. Vi var ett gäng på 6-7 pers (studenter/överliggare) som kväll efter kväll satt och slukade avsnitt. Vi rockade loss till introt och sjöng "Grrraaaaaaargh" med det lilla monstret i slutet av eftertexterna. Då spin off-serien Angel tog vid såg vi Angel och Buffy varvade med varandra - eftersom det finns stunder då serierna faktiskt går in litet i varandra. Kommer inte gå in på Angel så mycket, förutom att David Boreanaz är awesome och Alexis Denisof med. Och den har humor. Och på tal om humor och Angel...)

Bored Now-society t-shirt.
 Vi kallade oss Bored Now-society i Willows ära, beställde knappar med röda vampyrmunnar på samt t-shirts med tryck. Alla våra samtal var fyllda av referenser till all things Whedon. Vi härmade Faiths dialog i avsnittet Who are you där hon stod i Buffys kropp och försökte efterapa (vad hon anser är) Buffys präktighet med "You can't do that, because it's WRONG!" (Jag döpte t.o.m. min första blogg Because it's wrong).

Det går förstås inte att tala om Buffy utan att nämna Spike. Spike är nog (ofrivilligt) en av de roligaste karaktärerna i hela Whedonverse. Förutom hans stora roll i Buffy så medverkar han också i Angel. En av de roligaste klippen med honom är då han gör en kort men underbar monolog i första säsongens tredje avsnittet, In the dark.

Det här med att vara en ond och elak vampyr fungerar inte alltid så bra för Spike, för i grund och botten är han en mycket känslig och sårbar man. James Marster som spelade Spike är suverän på att fånga Spikes kamp mellan önskan att slita huvudet av folk och önskan vara deras vän. 

Ytterligare en sak som inte kan nämnas för mycket är den underbara kemin mellan James Marsters och Sarah Michelle Gellar. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om honom, men istället väljer jag att visa er ett kort klipp som beskriver allt det ovan sagda. Och yes, "you have stupid hair" är vad han säger. 'Nuff said. (Mer om Buffy hos Butter tar ordet.)

Efter Buffy och Angel var slut fyllde vi tomrummet med Firefly och firefly-filmen Serenity. Space-cowboyen Mal charmade med sitt sneda leende och busiga ögon - let's face it, vem faller INTE för Nathan Fillion?!! Firefly varade tyvärr bara en säsong, men Joss Whedon ville att serien skulle få en bra avslutning och gav oss filmen Serenity, som också ger en förklarande story till karaktären River Tam, en annan av Joss Whedons underbaraste karaktärer.

När allt verkade vara slut på Whedonfronten och vi alla grät floder för att vi saknade honom, så kom då skrivstrejken. Joss Whedon hade tråkigt, så han ringde sin polare Nathan Fillion, samt den undersköna Felicia Day (The Guild) och allas vår Barney Stinson... jag menar Neil Patrick Harris, och fick dem att ställa upp på Dr. Horrible's sing-along blog (trailer här). Resultatet blev en musikal-kortfilm i tre akter där Fillion spelar Captain Hammer, en mycket..."hjältig"... hjälte. :-D Men bäst av allt är nog Harris, ytterligare en av humorns okrönta kungar.

Ord kan inte beskriva hur Joss Whedon completes me, hur hans odödliga ord strömmar genom mitt huvud dag som natt, fyller mig med glädje och tillförsikt om att - if all else fails - så finns fortfarande Buffy, Angel, Spike, Mal, Dr. Horrible och The Evil Trio att återvända till. Shit, det blev inte särskilt sammanhängande det här, men så går det när man får en complete and utter nerdgasm.
Sist av allt, här är SF-bokhandelns Joss Whedon-hyllning.

Thursday, 1 September 2011

Love is a many, splendid things, love...

...lifts you up where you belong!

Det är september och hösten är officiellt här. Härmed inleds ett tre månader långt bloggtema som ska handla om romantik, höst, höstromantik, eller plain old chic lit stuff.

Har gått igenom min bokhylla och funnit "litet" böcker att "starta" med:
  • Kär lek - Malin Johansson
  • Överenskommelser - Simona Arnfelt
  • Vince och Joy - Lisa Jewell
  • Den trettonde historien - Diane Setterfield
  • The empty house - Rosamund Pilcher
  • Vickis vintagebutik - Isabel Wolff
  • Landet bortom havet - Tamara McKinley
  • Someone special - Sheila O'Flanagan
  • När löven faller - Nicci Gerard
  • Hope - Lesley Pearse
Sen så har vi ju faktiskt paranormal romance genrén som inte ska glömmas bort. Här hittade jag:
  • The enchantment emporium - Tanya Huff
  • Soulless - Gail Carriger
  • Moon called - Patricia Briggs
  • The laughing corpse - Laurell K Hamilton (del två i Anita Blake-serien)
  • City of bones - Cassandra Clare
Sen har vi ju klassikerna, Jane Austen, systrarna Brontë, George Elliott eller varför inte......


Hösten ska med andra ord gå i kärlekens tecken, varför det kan bli en hel del romantiska dikter, filmrecensioner och övrigt för de som är intresserade. Tune in for more of the good stuff! :)