Kär lek?

"Kär lek?" handlar om Joanna som flyttar ner från Mensträsk utanför Arvidsjaur till Malmö för att studera webbdesign. Hennes nya liv i Skåne blir inte riktigt som hon tänkt sig då hon får en granne som beskrivs som "vandrande viagra". Joanna blir fullkomligt star struck.. and akwardness ensues... Som om det inte är nog komplicerat att vara en norrbottning i skåne (I should know), där vardagen kantas av språklig förvirring och kulturchocker.

Bokens författare Malin Johansson är väldigt öppen med att boken bygger på verkliga händelser. Som med alla självbiografiska romaner så undrar man förstås hur mycket sanning som ligger bakom orden. Medan jag läste så fick jag känslan av att allt som står faktiskt har hänt, vilket gör att det stundvis känns lite konstigt och lite för intimt att läsa. Kanske är det ett författarknep, kan ju vara så att Malin saltat på rejält för att ge det hela en mer komisk touch. God knows, jag hoppas det. För Malins skull... ;-)

Ett dilemma med att recensera självbiografiska romaner är att alla de åsikter man formar om karaktärerna och det dom gör indirekt kan bli en åsikt om författaren. Om jag tycker att Joanna beter sig illa, betyder det att jag tycker Malin betett sig illa? Som författare till en självbiografi får man säkerligen tåla en hel del, och jag kan inte annat än häpnas över Malins mod när hon vågar skriva så öppet.

Och precis som Malin varit modig, måste jag som fellow bokbloggare också vara det. (Även om man är bekant med författaren själv och tycker hon är jättetrevlig.)

Så, ärligt talat, gillade jag boken? Svaret måste här bli: Ja och Nej.

Det som talar emot boken är nog att första halvan ter sig mer pinsam än humoristisk och att karaktärerna känns så omogna och osympatiska. Kär lek utspelar sig i studentlivet och innefattat korridorsboende, fester, flörtande, tentaångest och en hel del ungdomligt oförstånd. För min del ligger detta liv inte så långt borta (blev färdig för fyra år sen) men ändå så känns det som en hel livstid sen, och jag tänker hela tiden "Var jag någonsin så där?".  Svaret på det måste nog bli ja, men inte då jag var 25 utan då jag var 15. (Det kan nog vara så också att denna bok riktar sig mer åt tjejer i åldern 14-20.) Tyvärr känns det som om storyn saknar driv, den binds inte ihop till en fungerande historia. Saker händer med Joanna, till synes utan mål.

En annan grej som jag är skeptisk till är språket i boken, som ibland känns överdrivet och malplacerat. Dock har det också sina stunder av underfundighet (t ex. "på räls till Lund" istället för "på väg till Lund" när det gäller tågfärd).

Det som är bra med boken är att Joanna slutligen får en slags uppenbarelse och blir målmedveten, hon tar tag i saker istället för att saker händer henne, och det gör storyn en hel del mer intressant. Boken har definitivt potential.

Malin lyckas också bra med att beskriva den frustration vi norrbottningar känner över skåningarnas okunskap om norrland, och jag fortsatte att läsa boken av någon slags norrbottning-i-skåne-solidaritet.
Igenkänningssfaktorn är hög när hon nämner oroliga föräldrars samtal då de fått nys om något våldsbrott på nyheterna (i mitt fall är det pappa som ringer så fort det skett något mord i Malmö), samt hur alienerad man känner sig då man kommer upp till norrbotten och lugnet igen.

Många som har bloggat om Kär lek har varit översvallande positiva. Jag kan inte med största ärlighet säga att jag älskade boken, men jag kan däremot säga att den är bitvis fängslande och fick mig att sitta uppe till kl 02.00 då jag läste ut den.mm

Så, vad får den för betyg? Den får helt enkelt en 3:a, pga sin potential. På romantikskalan får den en svag tvåa, det här kändes mer som en bok om lust än om kärlek. Not my cup of tea.

SF-bokcirkel: Thomas the Rhymer av Ellen Kushner

Bok nummer två för oss i SF-bokcirkeln blev en klassisk fantasysaga med älvor och magi. Den bygger på en skotsk historia från 1200-talet om barden och harpospelaren Thomas. Ellen Kushner har plockat element ur olika ballader och skrönor om Thomas och spunnit vidare på sagan för att ta reda på hur hans liv kan ha sett ut, och resultatet blev en mycket charmig saga med ett underbart språk som fångar in andan av den tidiga medeltiden.

Boken är uppdelad i fyra olika perspektiv och börjar med bonden Gavin. Han och hans fru Meg tar en stormig kväll emot en genomfrusen ung man som värmer sig vid deras härd mot historier. Han berättar om sitt liv bland kungar och sköna damer, och historierna är så extravaganta att bondemakarna har svårt att tro honom. Men när Thomas insjuknar i förkylning och blir kvar vid deras härd i flera dagar lär de känna honom bättre och när de skiljs åt är de vänner för livet. Thomas fortsätter att besöka dem och de får varje gång höra historier från hovet, om damer som försmäktar utan honom, om kungar som överröser honom med lovord och juveler, och så får de lyssna på hans sköna ballader. Att det mesta verkar vara för bra för att vara sant, det gör inget, tycker Gavin och Meg, som njuter av hans sällskap lika så.

Thomas lär känna parets granndotter Elspeth, och de unga tu blir genast vänner trots sina olikheter. Elspeth är vidskeplig och tror på älvorna, och Thomas tror inte ett dugg på älvor, de finns ju bara i de sagor som han sjunger för nöjes skull. Elspeth tycker inte om när Thomas pratar om älvor och andra varelser som om de inte fanns och varnar honom för att nämna dem vid namn. Men Thomas lyssnar inte på Elspeth, och en dag när han är ute på ängen så försvinner han spårlöst, som uppslukad av gräset.... Allt för sent blir Thomas varse om att han haft fel om många saker, och att världen har en hemlig plats fyllda av älvor och magi.

Sagan om Thomas the Rhymer har många bra saker, men också en del dåliga. Vad jag kan tycka saknades är den där lilla extra kryddan av spänning, den där wow-grejen som man väntade på som aldrig dök upp. Det var en ofarlig, gullig saga, så här i efterhand kan jag också tycka att det räcker. Vissa i bokcirkeln gillade den, andra var mindre nöjda och jämförde den med telefonkatalogen och mjölkpaket. Det viktiga här är att ingen tyckte författaren var dålig på att skriva, hon har bevisat att hon kan föra bra dialoger, ha ett flytande språk och spännande karaktärer, men vissa av oss tyckte inte hon levererade nog med handling. Ett argument här kan vara att hon ville hålla sig inom ramen för vad som KAN ha hänt i Thomas liv, att hon tyckte att allt för stora utsvävningar var att vara osann mot historien. Kanske var det så.

Totalt får boken en 2,5 och jag ger den även en 2,5 på romantikskalan.

Stephenie Meyer - När jag hör din röst

Jag vet inte riktigt vad jag skall säga... så jag börjar med: Det känns som någonting en 14-årig tjej skrivit om någon kille som hon är dödsförälskad i. Det är så töntigt, så obefogat dramatiskt och samtidigt så dödstrist och händelselöst. Varför ska Bella hela tiden gå omkring och må dåligt, vara dålig, råka ut för olyckor, det förstår jag helt enkelt inte. Hade jag varit Edward hade jag bara gett henne ett ointresserat ögonkast innan jag gick vidare till trevligare syner...

Och återigen kommer frågan: Var är drivkraften? Varför skall jag läsa en historia som handlar om att Bella stiger upp, går till skolan, går hem och sover. Stiger upp, går till skolan, går hem och sover. Stiger upp, går till skolan, går hem och... Ja, nu måste jag sluta innan jag gör er lika ointresserade som boken gjorde mig.

Visst, den slank ned när det kom igång med litet action... Men den förnuftiga sidan i mig ifrågasatte hela tiden små detaljer som författarinnan verkar ha förbisett. Jag kommer inte nämna dem nu, men om man jämför med det som i advokattermer kallas Motive, means and opportunity så ser vi att den klarast lysande stjärnan på himmelen saknas. Motivet. Snälla, någon, ge mig en förklaring till varför serien fortsätter?! Why, Why, Whyy?!

Btw så ser jag underligt nog fram emot premiären av Twilight. Det skall bli trevligt att se vad de kan åstadkomma av denna usla handling. Jag gissar att filmen är bättre. Är den sämre så kommer jag begära pengarna tillbaka...

(Måste ju självklart fortsätta läsa för att se om serien artar sig. Jag hoppas verkligen det!)
Den får en enkel tvåa på romantikskalan.