Temperance O'Neill lever i Amerika i början av 1900-talet och kämpar för kvinnans rätt i samhället. Hon arbetar med att hjälpa fattiga kvinnor och ensamstående mödrar, ett arbete som gjort henne känd i hela New York. Hon har tusentals fans och beundrare och hon har fått åtskilliga frierier men aldrig varit intresserad av att gifta sig.
Temperance mor Melanie har varit änka i 15 år då hon beslutar sig för att gifta om sig med skotten Angus McCairn. Då Melanie presenterar Angus för Temperance kommer de genast på dålig fot med varandra, för Angus är en man med starka åsikter och som inte ser med blida ögon på en kvinna som arbetar.
Angus är nu familjens nya överhuvud, och ansvarig för deras utgifter, och med detta övertag tvingar han Temperance att foga sig i sin nya roll som plikttrogen dotter. Men Temperance gör allt för att gå honom på nerverna, vilket resulterar i att han skickar iväg henne till sin brorson James McCairn i Skottland, med ett uppdrag - att under förespegligen att hon är en hushållerska åt James få brorsonen bortgift. Lyckas hon med det får hon flytta tillbaka till New York och fortsätta sitt arbete. Temperance är inte den som nekar en utmaning, men när hon anländer finner hon att varken brorsonen eller slottet var så som hon väntat sig...
Detta var första boken jag läste av Jude Deveraux och den väckte defintivit mitt intresse för författaren. Hon skriver intressanta och målande berättelser med trevliga karaktärer och spännande förväxlingar. Eftersom jag gillar allting som har med Skottland att göra var det förtjusande att läsa om slottet, den skottska klanen McCairn, jag kunde se omgivningarna framför mig och det var jättemysigt. Boken hade ett slags "kvinnor kan"-tema som jag tyckte fungerade bra, det enda som jag tyckte blev litet omständigt var faktiskt slutet. Det hade potential men blev nästan ett antiklimax. Romantiken var lågmäld, humoristisk, stundvis även passionerad. Det var kort sagt en helt okej bok. Den får en allmän 3:a och en 3:a på romantikskalan.
