Jag vet inte riktigt vad jag skall säga... så jag börjar med: Det känns som någonting en 14-årig tjej skrivit om någon kille som hon är dödsförälskad i. Det är så töntigt, så obefogat dramatiskt och samtidigt så dödstrist och händelselöst. Varför ska Bella hela tiden gå omkring och må dåligt, vara dålig, råka ut för olyckor, det förstår jag helt enkelt inte. Hade jag varit Edward hade jag bara gett henne ett ointresserat ögonkast innan jag gick vidare till trevligare syner...Och återigen kommer frågan: Var är drivkraften? Varför skall jag läsa en historia som handlar om att Bella stiger upp, går till skolan, går hem och sover. Stiger upp, går till skolan, går hem och sover. Stiger upp, går till skolan, går hem och... Ja, nu måste jag sluta innan jag gör er lika ointresserade som boken gjorde mig.
Visst, den slank ned när det kom igång med litet action... Men den förnuftiga sidan i mig ifrågasatte hela tiden små detaljer som författarinnan verkar ha förbisett. Jag kommer inte nämna dem nu, men om man jämför med det som i advokattermer kallas Motive, means and opportunity så ser vi att den klarast lysande stjärnan på himmelen saknas. Motivet. Snälla, någon, ge mig en förklaring till varför serien fortsätter?! Why, Why, Whyy?!
Btw så ser jag underligt nog fram emot premiären av Twilight. Det skall bli trevligt att se vad de kan åstadkomma av denna usla handling. Jag gissar att filmen är bättre. Är den sämre så kommer jag begära pengarna tillbaka...
(Måste ju självklart fortsätta läsa för att se om serien artar sig. Jag hoppas verkligen det!)
Den får en enkel tvåa på romantikskalan.
