Besudlad läsning

Det känns som om jag och mina böcker har varit ifrån varandra ett tag, som om de varit ute på en lång resa men äntligen kommit hem. Och under tiden de har varit borta har jag varit otrogen mot dem med bland annat Star Trek Enterprise, Legend of the Seeker, Vampire Diaries, Bones... och en annan sak som jag inte är så stolt över...

OK - phew - här kommer det stora erkännandet!!

Jag har på sistone varit litet beroende av romantik, varför jag har sjunkit till Harlequin-nivå. Visst är detta rätt så pinsamt, men what to do? Jag är en addict, kan inte värja mig mot de förföriska framsidorna i kön på Maxi... Har nu läst en ny Harlequin-historisk-serie som handlar om bröderna McEgan i Irland. Än så länge har jag läst tre böcker om tre olika bröder, verkar som att det kommer en bok i månaden (suck!). Funderar på om jag ska vara så skamlig så jag prenumererar på Harlequin, men samtidigt så vill jag ju inte ha KVAR böckerna sen. Kanske är det någon som har Harlequin-historiska böcker som de har läst och inte heller vill ha kvar, på så sätt kan man ju byta...?


Jag funderar litet på varför jag söker mig till dessa billiga, massproducerade historier. Det enda skäl jag kan hitta är för att de är easy-access-romantik med inslag av medeltid och den keltiska kulturen, vilket jag gillar. Men när jag läst en bok så känner jag mig efteråt litet smutsig, som om jag varit ute i ett slumkvarter och raggat upp en prostituerad. Jag skäms över att jag valt en Harlequin framför mina fina, vackra, propra böcker. Och lovar mig själv att jag aldrig mer ska vara otrogen... men sen så händer det igen. De är så snabblästa, så spännande, ofta idiotiska och saknar all logiskt tänkande, men.. ändå.

Jag skyller på att Charlaine Harris inte producerar True Blood-böcker snabbt nog...

 För er som undrar VAD jag har framför mig i läsväg kan jag bara hänvisa till denna digra lista: http://fiasreadinglist.blogspot.com/2010/01/att-lasa-2010.html

Saga Borg - Jarastavens vandring

Jarastavens vandring är en historisk/fantasy-serie i nio delar (Völvans dotter, Ondskans tecken, Vindens öga, Urlas skugga, Mörkrets makter, Dödens vingslag, Livets källa, Vargens lya, Tertors vrede). Den handlar om den unga flickan Siri som föds i byn Stenestrand. Likt sin mor, Stenestrands Völva, äger hon kraften och med den den förmågan att ta emot syner. När Siri för första gången beträder blodhyddan och invigs i kvinnans hemligheter får hon en skakande syn om att deras by är i fara. Men Siri hinner inte varna sina fränder i tid och snart är fienden över dem. Tillsammans med en grupp kvinnor förs Siri bort till att bli en av fiendens kvinnor i Bäckakorsets by. Där träffar hon på Hövdingen Vidar och hans förslagna kvinna Grina, som låtsas äga völvans krafter så hon kan åtnjuta den upphöjda ställning det innebär. Enligt seden kan en by endast ha en völva, så Siri måste dölja sina krafter för att inte bli dödad, samtidigt som hon behöver dem för att kunna lyckas fly tillbaka hem med de bortrövade kvinnorna... Hon lyckas lägga en förbannelse över byn, men allt eftersom tiden lider inser hon att hon agerat överilat, för det är inte är byn i sig som förtjänat hennes förbannelse...

Jarastavens vandring påminner mycket om Sagan om Isfolket, Sagan om Valhalla (samt Grottbjörnens folk, säger dem). Det är mycket sex, kärlek, strider, men även teknikhistoria, medicinsk historia och sådant som kan vara intressant för dem som gillar att läsa om hur de levde på folkvandringstiden. Visserligen säger författarinnorna att de lånat litet av olika tidsåldrar, men det är ju ingen historisk faktabok så allting behöver inte vara korrekt, tycker jag. Det är hur som helst framfört mycket smakligt (nåja, kanske inte tantsnusket då...) och verklighetstroget (förutom de magiska delarna då...). Allt som allt är det en serie att älska. Bok efter bok, år efter år, utvecklas historien och jag börjar nästan känna ett släktskap med dem det handlar om. Utan att avslöja för mycket så vill jag dock påpeka att slutet kändes något... konstigt. Men slutet är inte allt, ibland är det som bäst när man är mitt uppe i det hela.

Totalt får serien en stark trea och en fyra på romantikskalan.

Ytterligare en julbok

Har jag någonsin nämnt min och min mors hemliga bok&film-sällskap?

Inte? Ja, då är det på tiden nu! Jag och min mor älskar allt av Barbara Taylor Bradford! För kanske 20 år sedan gick TV-serien Inte för vinnings skull på någon svensk kanal. Min mamma var snabb med att spela in den, varpå vi sett den tillsammans säkerligen ett 10-tal gånger, dvs vart annat år eller så. Andra Bradfordfilmer som finns inspelade här hemma är Kärlek i en annan stad och Hjärtats röst. Samlingen av filmatiseringar har vuxit sig större år för år, och utökas även med böcker. För ett tag sedan köpte jag henne böckerna Inte för vinnings skull, Håll drömmen levande samt Endast det bästa, som TV-serien är baserad på.

Danielle Steele är också en av våra personliga favoriter, och hon har ju även sin beskärda del av filmatiseringar. Jag rekommenderar alltid En gång i livet , ett mycket rörande drama om en kvinna som förlorar sin man och sin dotter i en eldsvåda på en julafton...

I veckans lästrio har vi tidigare diskuterat FNL som står för flärd, njutning och lidelse. Dessa ovannämnda böcker och filmer, törs jag säga, utgör självaste grunden för termen. Och om ni vill vara riktigt säkra på att en serie är FNL kan ni alltid se om Lindsay Wagner är med i den. För om så är fallet så är det i allra högsta grad FNL... (eller så är det Bionic Woman, den gamla versionen)!

Med detta sagt tänker jag presentera ytterligare en julklappsbok. Barbara Taylor Bradford - Dynastin Ravenscar. Den verkar minst sagt intresant, och dessutom är det början på en triologi så den ger upphov till mer spännande läsning.



Mycket bra present av mor!

Veckans lästrio

Denna helg har det varit dött på bokfronten för en gångs skull, har haft fullt upp med annat vilket är litet ovanligt men skoj. Jadetronen är halvvägs klar så jag har väl läst färdigt den ikväll. Tills vidare får ni nöja er med Veckans Lästrio som jag ärligt stuligt från Ett hem utan böcker...

Veckans tema för är (som säkert alla vet) "tantsnusk" - vilket också är en av mina hemliga favoriter (skäms på mig!). Eftersom jag gillar böcker med romantik, och eftersom romantik är en central del av tantsnuskböcker, kan man säga att jag har läst min beskärda del. Mina absolut starkaste tantsnuskminnen är från dessa tre:

• "Sagan om Isfolket" av Margit Sandemo
• "Främlingen"-serien av Diana Gabaldon
• Allt av Danielle Steel och Barbara Taylor Bradford

Håller med En annan sida om att Sandemo platsar under tantsnusk och drar till med en till historisk roman-serie som inte heller innehåller den tredje ingrediensen "flärd/lyx". Jag vill som få dem till att vara tantsnusk-böcker i alla fall, just på grund av att det fokuserar på mycket på passion. Det är ju huvudtemat i alla tantsnusk-böcker. Jag är av den uppfattningen att det finns nivåer av tantsnusk;

1: Cheesy-sleasy Danielle Steel och Harlequin passion

2: Harlequins historiska romaner och romantiska levnadsöden med extra snusk

Funderar om Katharine Kerrs "Sagan om det magiska landet Deverry" faller under tantsnusk...

/F out