SF-bokcirkeln: Richard Morgan - The Steel remains

När det var dags för bokcirkeln att läsa bögfantasy var det en del av oss som var litet skeptiska. Hur kan en råhomo man vara macho? Alla stereotyp-bögar målas ju upp som mesar, och eftersom ingen av oss är (åtminstone uttalat ;) homosexuell så har vi ingen direkt erfarenhet av saken.

The Steel Remains handlar alltså om Ringil Eskiath och hans vänner stäppnomaden Egar Dragonbane och Kiriathkvinnan Achecht Indamaninarmal, tre krigshjältar från Gallows gap där slutstriden skedde mot Ödlefolket för ett par år sedan.

Ringil är född som en adelsman, tränad i stridskonst av akademin i Trelayne, hårdkokt som Conan Barbaren och råhomo. Archecht är den sista Kiriathkrigaren som finns kvar i hela världen. (Kiriath-folket är en slags alvliknande ras med överlägsen teknologi och magiska förmågor.)


När historien börjar har Ringil lagt svärdet på hyllan (eller rättare sagt spiselkranten på den krog där han bor och spenderar sina dagar med att berätta historier om sina stordåd för pengar). Hans mor Ishil som han inte sett på flera år reser en dag för att träffa honom och ber honom om hjälp med att finna hans kusin Sherin, som blivit såld som slav. Ringil ställer motvilligt upp, packar ihop sina saker inklusive det dyrbara Kiriathsvärdet Ravensfriend, säger hejdå till sina vänner och börjar leta efter henne.


Archecht som befinner sig som rådgivare åt kejsaren får samtidigt reda på att det skett en underlig attack i garrisonen i Khangset, en liten, obetydlig utpost i imperiet. Enligt ryktena så sägs det ha förekommit magi, och som expert på detta så får Archecht uppdraget.

Världen som Morgan målar upp är fylld av underliga varelser, vi har corpsemites som kan infestera de dödas kroppar och använda dem för att ta sig fram, det finns stäpp-ghouls som stryker omkring bland fåren, dwendas (en mystisk ras som enligt legenderna beskrivs som våldnader som färdas utan att synas och dyker upp var som helst, och kan göra horribla saker med människors kroppar och ändå hålla dem vid liv). Jag kan inte annat än beundra Morgan för hans fantasifullhet och tycka att Steel Remains är en lysande, actionspäckad, snuskig och brutal bok. Trots att man kommer in i historien från mitten så får man snabba flashbacks vilket ger karaktärerna och världen ett djup. Morgan kör på för fullt, helt utan hämningar, varesig när det gäller sexscener, stridsscener eller karaktärbeskrivningar. Det märks att han har haft kul när han har skrivit boken, därför hade jag också kul då jag läste den. Jag ger den en klar fyra och säger läs, läs, läs!!

Så vad tyckte bokcirkeln då?
J gav den 3,5 och sade att han saknade en kort historiesammanfattning och hade svårt att se världen/miljön framför sig.
F gav den 3. Hon var nog inte helt såld på storyn, men hade litet svårt att pinpointa exakt vad hon inte gillade. Den var bra för att fördriva tiden, men inte mycket mer.
N gav den också 3, tyckte den inte levererade, "garantin höll inte hela boken".
 S gav den 4 och talade mycket varmt om slutscenen (vilket vi inte skall spoila er med här). Han har dock skrivit ett alldeles eget inlägg om Bögfantasy här.

S nämde dock att han uppskattade att boken tog fart när karaktärerna var vuxna och att Morgan löste bakgrundshistorien med hjälp av flashbacks. Det hade annars kunnat ha en potential att bli en Coming of Age-bok då det fanns åtskilligt med historia att förtälja. S som är grundligt leds på Coming of age-historier var lättad.

Om ni vill läsa fler recensioner av The Steel Remains så kan jag rekommendera Lazy's Librarys recension som finnes här.