"Böcker ska blänka som solar och gnistra som tomtebloss. Medan vi läser böckerna läser böckerna oss. Kan böckerna läsa människor? Det kan de förstås! Hur skulle de annars veta allting om oss?"
Thursday 27 May 2010
SF-bokcirkeln: Bram Stoker - Dracula
a.k.a. 'Me suckie suckie'. Men nu talar jag inte om att boken suger, utan att själva Dracula gör det. Suger blod dvs.
De flesta känner till Dracula, föregångaren till hela vampyrimperiet. Utan den hade kanske aldrig serier som Buffy the Vampire Slayer, True Blood, Vampire Diaries (ve och fasa) blivit av. Eller Twilight för den delen.. Äh, den sista hade nog inte varit någon stor förlust (de tror ju vampyrer glittrar!)...
De få som inte läst boken/sett filmen/hört om den i andra hand kan få ett litet intro:
Advokaten Jonathan Harker blir av sin chef sänt till Transylvanien där han skall göra upp en affär med en rik greve (Dracula) som planerar att flytta till London. Väl där så inser han att greven varken äter, är vaken när solen är uppe eller kastar en reflektion i spegeln. Han försöker fly men blir fånge hos Dracula. Hemma i London så börjar mystiken tätna och Jonathan Harkers fästmö Mina och hennes vän Lucy hamnar i centrum för en serie mysteriska händelser... Efter ett tag blir Lucy sjuk, hon verkar drabbats av blodbrist och har två röda märken på halsen, och trots att man kallar in professor Van Helsing som ger henne blodtransfusioner så förlorar hon varje natt mer och mer blod....
Förutom Mina, Lucy och Van Helsing så introducerar Stoker även psykiatern James Seward, som driver ett mentalsjukhus, amerikanen Quincy och den engelske Lord Godalming (Arthur).
Så vad tyckte bokcirkeln om Dracula...?
Boken skrevs i journalform. Först fick vi ta del av Harkers journal, sedan Minas journal, sedan Sewards journal, Lucys journal, etc etc. Det fanns vissa i gruppen som tyckte att brevform var detsamma som billiga kioskdeckare i Jag-form, vissa andra var misstänksamma mot de otroligt detaljrika formuleringarna, andra njöt bara.
Till skillnad från klassikern Mary Shelleys Frankenstein där budskapet är "teknik är farligt" tyckte Simon att Dracula är en hyllning till det moderna samhället. Medan Dracula är en 800 år gammal vampyr som är övermänskligt listig, snabb och stark, så är består vårt gäng hjältar av framstående vetenskapsmän (Van Helsing och Seward), och alla använder sig av moderna tekniker som skrivmaskin, blodtransfusioner, tåg, etc etc. Simon gav den helt enkelt ett "K" för klassiker (eftersom han försöker vara rebellisk mot vårt poängsystem).
F ansåg att Dracula målades upp mystiskt när man fick följa honom genom hjältarnas rapporter. Hon tyckte den var bra men litet långrandig. Hon gillade språket och miljön. Hon gav den en 4a.
CG tyckte att det var ett tidsdokument som håller bra än idag. Litet långa utbroderingar ibland, men han tycker till skillnad från N inte att den tappar i slutet, dock anser han att själva slutstriden är för liten i förhållande till boken. Han gav den den 4a.
N ville egentligen ge den en 5a men tyckte den tappade känslan i sista avsnittet, så det blev en 4a.
J tyckte Dracula var en korkad vampyr som kändes svår att följa. Dessutom var det ett jäkla daltande med alla fruntimmer i boken (here, here!). Bullshitfiltret började också trigga på allt Van Helsing sa, samt att han var misstänksam över de detaljrika journalerna. Han gav Dracula en 2.5a, eftersom han läste hela boken.
Jag ger den en 4a, den är precis som CG säger ett tidsdokument som håller än idag (den gruvliga kvinnosynen till trots). Jag köper historien med de detaljrika dagböckerna, men håller med om att Van Helsing sprider en massa dynga. Jag gav den en fyra eftersom jag faktiskt fann saker i denna klassiker som jag inte gillade, bland annat att det tog väldigt lång tid för Lucys sjukdom att börja utforskas. Hur dumma får karaktärerna vara?
Allt som allt så är dock denna bok den sf-bokcirkelbok som fått högst betyg av oss alla så jag gissar att det inte är helt fel att vända blicken åt gamla klassiker ibland! :)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Åh, jag ääääääääääääääääääälskade Dracula som ung tonåring som lyckligt hittade ett pocketex efter att Coppolas film kommit på bio. Trots klart feministiskt ställningstagande tänkte jag konstigt nog aldrig på något sådant i den här boken. Förmodligen var jag alldeles för trollbunden av mystiken, charmen och DRAMAT i det hela. Jag omfamnade den med hull och hår. Undrar vad jag skulle tycka idag. Kanske ska plocka fram det slitna och tummade exet ur bokhyllan..
Post a Comment