Showing posts with label manga. Show all posts
Showing posts with label manga. Show all posts

Tuesday, 29 April 2014

Tematisdag: Manga och anime

Manga (serietidning/bok) och anime (animerad film/serie) är tecknade serier vars stil har sitt ursprung i Japan. Puritaner anser att endast manga som kommer från Japan faktiskt kan kallas manga, men jag personligen ger namnet mer till stilen än till ursprunget. Karakteristiska drag är stora ögon, liten näsa, spetsig haka och ofta stort hår, men allt detta varieras i all oändlighet.

De flesta som inte själva läser manga eller tittar på anime har en tendes att se det som något endast för barn. Så fort de hör ordet "tecknat" så blir det genast stoppat i samma fack som serietidningarna Bamse och Kalle Anka eller Luftens hjältar på TV. Vuxna kan ju inte tycka sånt är roligt?! Samtidigt så finns det vissa serier som vuxna läser (nästan lite i smyg) som till exempel Fantomen eller Modesty Blaise som visar att det visst går att berätta "vuxna historier" i serieformat (eller en av mina favoriter Asterix som jag tycker är rolig för alla åldrar). Inom manga och anime finns det något för alla oavsett ålder, kön, intressen etc.

Vad ska jag då ge för tips på vad man kan börja läsa och se? Det är så svårt att veta vad andra tycker är roligt eller intressant, men jag lovar att om inte mina tips faller dig på läppen så finns det garanterat annat inom manga eller anime som du skulle gilla. Vissa av er har kanske redan sett lite anime på TV utan att tänka på vad det var för något. Sailor Moon och Pokémon gick på TV när jag var liten och jag hade ingen aning om att de ursprungligen var från Japan. Jag ger lite förslag nedan på animes man kan titta på. De flesta finns även i mangaform om man föredrar det formatet.

Min allra första anime (som fick mig in på den här vägen) visade en kompis för mig när jag var runt 16-17 år och den är fortfarande en av mina favoriter. Samurai Champloo utspelar sig under Edo-perioden i Japan. Man följer en ung tjej vid namn Fuu som ger sig ut för att leta upp "samurajen som doftar som solrosor". Med sig på vägen får hon gangstern Mugen och samurajen Jin. Det är bra karaktärer, fint ritad, bra musik (hiphop och edo går otroligt nog bra ihop) och lagom poetisk.


Edward och Alphonse Elric är bröder som gett sig ut på en jakt på de vises sten. Denna hoppas de ska ge tillbaka Edwards ena ben och arm samt Alphonses kropp (hans själ blev förseglat i en gammaldags rustning) som de förlorade när ett alkemiexperiment gick fel. Fullmetal Alchemist är en serie som bara måste ses, en klassiker helt enkelt.






En ny anime som tagit Japan (och resten av animevärlden) med storm är Attack on Titan. I en värld där mänskligheten stängts in innanför gigantiska murar för att det utanför finns stora titaner som inte tvekar att döda dem finns det människor som utbildas för att slå tillbaka. Otroligt spännande, välritad och helt enkelt cool. Den är dock blodig och mörk, så inget för de vekjärtade.






ALLTING som kommer från Studio Ghibli. My neighbour Totoro är en av mina absoluta favoriter. Så söt, mysig och varm berättelse.


Det finns så otroligt mycket mer och den här listan kan göras oändlig. Jag hoppas att de som aldrig gett sig in i manga och animevärlden ger det en chans. Ni som redan dykt i får gärna berätta om er favoritserie i kommentarerna! Jag letar alltid nya. ;)



Seriöst, se på Totoro. O.o

Nästa veckas tematisdag är en frågeställning: När blir det otäckt? (Finns det böcker som skrämmer dig, och i sådana fall varför? Dras du till sådana böcker eller undviker du dem?)

Sunday, 7 June 2009

Girl Got Game av Shisuru Seino

Lånade denna serie av en annan sfbokcirkel-deltagare efter att vi kommit fram till att vi båda gillar anime och manga. Jag är uppväxt med sci fi-channel (numera skamligt omdöpt till syfychannel) och då brukade jag se Robotech och massor med bra animeer som the Lensman och Megazone 23. Har alltid varit mycket för robot-animé (vet inte vad man kallar det) men jag har på senare år upptäckt Studio Giblis underbara värld och ser nu all slags japansk animéfilm.

Själva fenomenet animé och manga är så brett men jag älskar stilen med de sjukt överdrivna ansiktsdragen och dramatik (kanske beror på att jag innerst inne är en liten dramaqueen?), och detta är något som man får gott om i Girl Got Game.

Serien som ursprungligen hette Power!! handlar om Kyo Aizawa, en tjej som är jätteduktig på basket. Hennes far var också väldigt duktig på sin tid men kunde på grund av problem med akilleshäl inte fortsätta, och nu lever han ut sin basket-dröm genom sin dotter. Han skickar henne till en av landets bästa basketskolor och skriver in henne på skolans basketboll-lag. Men när det är dags för skolstarten visar det sig att han skrivit in henne på killarnas lag och skrivit att hon är en kille, för att Kyo ska få spela med de bästa.

Efter Kyo kommit över chocken av ha behövt klippa av sig håret, och dessutom att dela rum med en kille, så inser hon att det är ganska kul att kunna spela med killarna. Efter ett tag börjar hon lära känna sina lagkamrater, vilket leder till litet roliga förvecklingar då hon utvecklar känslor för lagkamraten Chikaru Eniwa, som även är hennes roomie. Eniwa är förfärad över Aizamas underliga fasoner men så småningom utvecklar de en tajt vänskap trots sina heta humör. Eniwa får till slut reda på Aizamas hemlighet, och hjälper henne dölja sitt rätta jag för laget. Men när deras känslor för varandra börjar bli mer och mer uppenbart blir det också svårare att hålla Aizamas kön hemligt...


Denna serie var helt underbart känslosam och rolig! Den tog upp alla de problemen man har som tonåring när man först blir kär, alla tankar och drömmar som rusar genom ens huvud. Igenkänningsfaktorn var mycket stor. Den bjöd också på roliga sidekicks, som tjejgalna Hamaya, som också får en egen bistory.

När laget spelar är det ofta stora svulstiga illustrationer med förvridna ansiktsuttryck som återspeglar var som försiggår inuti de olika karaktärerna, t ex när Kyo tar upp striden för bollen ser man samtidigt en uråldrig samuajkrigare stiga upp och förgöra sina fiender. Det finns ingen hejd på vad författaren kan koka ihop, och varje nytt kapitel är som en ren fröjd. Tyvärr var det bara 10 böcker och det var över alldeles för snabbt.

Författaren bjuder också på litet andra småhistorier och en slags intermission där laget diskuterar handlingens utveckling, vilka karaktärer som är populärast, vad som skall fokuseras på i nästa bok. Många av dessa saker kanske känns underliga för den som inte är van manga, men inte för mig för jag älskar verkligen denna japanska stil. Jag undrar om jag inte var en japansk mangaförfattare i mitt förra liv?

Det känns underligt att sätta in denna på samma skala som vanliga böcker eftersom det är så mycket som är annorlunda, och eftersom jag inte har läst någon annan manga tidigare så kan jag endast jämföra med animéfilmer. Jag ger den en fyra av fem möjliga och rekommenderar den för alla som gillar vanlig relationskomik och som tycker om att läsa tonårsböcker (skulle tro den riktar sig mot allt från 10-20).