På tal om vackra omslag...

Läste just Nicholas Evans - Eldfångaren. Den handlar om musikern Ed och fotografen Connor som är bästa vänner. På somrarna extraknäcker de i Montanas skog och vildmark som luftburna brandmän. De få sommarmånaderna är det bästa de vet, och varje år ser de fram emot en ny säsong av friluftsliv och intensiva arbetsdagar. Men så träffar Ed Julia och de förälskar sig. Julia följer med honom till Montana där hon under sommaren arbetar ute i vildmarken med att rehabilitera unga brottslingar. En dag händer det ödesdigra och Julia fångas mitt i en stor skogsbrand, och det är upp till Ed och Connor att rädda henne. Mellan de tre utspelar sig under sommaren ett drama som förändrar deras liv för evigt. Eldfångaren tar avstamp i den händelsen och tar med läsaren till från väst till öst, till krigszonens Bosnien och Afrika i en roman som sträcker sig över tio års tid.

Nicholas Evans är mannen bakom Mannen som kunde tala med hästar och är en mästare på att skriva hiskerliga och farofyllda draman som rör en ända in till hjärtroten. Förra året läste jag I vargars närhet, som jag varmt rekommenderar till alla. Eldfångaren nådde upp till samma höga standard, även om det mot slutet blev litet för storslaget för min smak. Men själva uppbyggnaden av storyn, sättet han formar karaktärerna och ger dem liv, det älskar jag. Evans är beroendeframkallande.


Vägen till Solen är Hannah MacDonalds debutromanen och handlar om en mor, Lizzie, med en hemlig sorg och hennes dotter Beth, som växer upp i tron att hennes mor egentligen inte älskar om henne. Boken handlar också om vänskapen mellan Beth och Dan, den jämnåriga grannpojken.

Boken inleds på ett lugnt vis... en far och hans två söner åker till ett badhus och badar. Allt är frid och fröjd, vackert och otroligt vanligt... Sen sker plötsligt en explosion som skakar om badhuset. MacDonald beskriver i detalj den plåga och dödsångest som far igenom faderns huvud då elden förtär de två små oskyldiga pojkarna och honom i ett hav av eld som skalar av huden från dem och får dem att kokas levande. Brutalt. Scenen lämnar mig alldeles lamslagen. Var kom detta obeskrivliga, detta hemska ifrån? Ingenting kunde förberett mig på det... For all I know så kunde historien lika väl ha fortsatt med att pappan och barnen badade och sedan åkte hem, och det kunde fortfarande ha utmynnat i en intressant bok.

Men hur blev boken efter det?

Om man ignorerar den dåliga översättningen och att man på vissa ställen kan läsa "Indraget stycke" framför ett stycke så blir boken faktiskt riktigt njutbar. MacDonald har helt unika sätt att formulera sig. Hon är djup och kommer med tankar som får en att fundera vidare. På vissa ställen lurar hon mig till och med till att gråta. Allt som allt är det en bra upplevelse, även om jag efteråt kände mig litet fundersam på bokens syfte. Var fokuset på Beth eller på Lizzie? Vad vill den säga, egentligen? Det går över mitt huvud, men frågan är - vet ni?
Ett extrapoäng för att hon faktiskt fick mig att börja gråta.

Det börjar hända grejer! [Uppdatering]

Har blivit skribent på fantasysajten Catahya och skrivit min första recension (av Bläckhjärta) som går att läsa här. Har även fått ännu mer respons på min fantasycirkel och nu har jag mailat ut till samtliga intresserade och hoppas att vi snart kan bestämma datum och träffas i.r.l!

Har även börjat få fason på lägenheten (ny säng, snart nytt skrivbord) och börjat få fason på mitt läsande, dock har de senaste böckerna i min ordinarie bokcirkel istället blivit en slags bromskloss, inte för att de är dåliga, de är bara för realistiska. Just nu läser jag fantasy och lättsmält romantik typ Charlaine Harris eller Nicholas Sparks... eller Nicholas Evans för den delen (recension kommer snart!)

Det är inte lätt att läsa något när inte lusten faller på, så därför har jag tagit det mogna beslutet att hoppa över en bokcirkelträff (sen så fungerade inte tid och plats särskilt bra heller). Det känns litet sorgligt att mitt läsande inte hunnit komma igång så bra ännu men... a girls gotta do what a girls gotta do. Tar igen det när jag får tillfälle!

Nu ska jag återgå till min Nicholas...

Bookhunting (uppdaterad)

Var förbi biblioteket en snabb sväng för att kolla upp nästa bokcirkelbok (Boktjuven av Markus Zusak) då jag råkade trilla över två böcker som jag bara var tvungen att låna:

Den första är Påven Johanna av Donna Woolfolk Gross...
"Hon var en begåvad och orädd kvinna som förklädd till man lyckades överlista hela den katolska världen. Hon skaffade sig kunskap inom medeltida filosofi, religion och läkekonst. Hennes lysande begåvning förde henne på äventyrliga vägar till påvepalatset i Rom. Där drogs hon in i en virvel av politik, religion, kärlek och makt. En riskfylld tillvaro där livet ofta stod på spel. När ödet såg till att Johanna blev vald till påve hade det förgånga hunnit i fatt henne - och det mest förbjudna var ett faktum..."


Den andra är Historikern av Elizabeth Kostova...
"Amsterdam 1972. En ung kvinna utforskar en kväll faderns bibliotek och finner en antik bok och en samling gömda, gulnade brev. Breven är ställda till "Min käre och olycksalige efterträdare", och de kastar henne in i en värld hon aldrig kunnat drömma om - en labyrint där hemligheterna om hennes far historikerns förflutna och hennes mors mystiska öde flätas samman med en ofattbar ondska dold i historiens djup. Det handlar om den medeltida härskaren vars barbariska välde lade grunden till legenden om Dracula. Generationer av historiker har riskerat sitt rykte, sitt förnuft och till och med sina liv för att lära sig sanningen om härskaren och Dracula. Nu återupptar en ensam kvinna sökandet. I stad efter stad, i kloster och arkiv, i brev och hemliga samtal, träder den fruktansvärda sanningen om härskarens välde fram - och om den pakt som hållit hans grymma verk levande genom tiderna. "

Den första fick jag rekommenderad för mig igår av bokcirkeln, den andra rekommenderade Martina. När jag läste hennes egen recension samt den andra recensionen hon länkade till så kunde jag ju inte hålla mig borta. Ack ändå, min hög med olästa böcker bara växer och växer, men något säger mig att allt ändå är som det skall vara.

Jo, föresten. Trelleborgs bibliotek hade inte ens köpt in Boktjuven än (shame on them) men tack vare mig har de nu den på deras inhandlingslista och skall köpa den i början av nästa år. Är jag inte duktig så säg?

Nu har för övrigt posten dimpt ned i facket i dörren och med det ett avi som säger att jag har ett paket att hämta. Det är mina tillbytta böcker ( Lisa Jewell - Våga flyga samt Jane Green - I dina kläder), så nu jag skall bara käka upp min lunch sedan ger jag mig återigen ut på bokjakten.



[Uppdatering]
Efter att jag hämtat ut Lisa Jewell och Jane Green råkade jag gå förbi Erikshjälpen där jag råkade hitta tre böcker som jag råkade köpa. Det var tre böcker för 34 kronor dessutom, så Fia mycket nöjd.












Gömda köpte jag för att vi diskuterade den på bokcirkeln igår, och det är nog en sån där bok som man kan vilja ha läst. Nicholas Evans har skrivit Mannen som kunde tala med hästar och I vargars närhet. Jag läste den senare tidigare i år och fullkomligt älskade den, så jag misstänker starkt att Eldfångaren kommer passa mig. Av Nicholas Sparks har jag läst den mycket rörande romanen Någon vid din sida som lyckas vara både thriller och chicklit i ett. Den var otroligt rörande och jag blev mycket positivt överraskad. Jag hoppas Drömmarnas väg håller samma mått.

För att sammanfatta:
Allt som allt har jag alltså...
lånat två böcker
köpt två böcker som är julklappar
köpt tre böcker som är till mig
hämtat ut två presentböcker på posten

Snacka om bokjakt!