Monday 15 June 2015

Game of Thrones - eftersnack! *spoileralert*

Denna säsong har varit väldigt kritiserad av många, som långsam, tråkig, sexistisk. Det har varit våldtäkter och barnamord, etc etc. Personligen tycker jag det har varit en himla bra säsong.

Vi fick se en fortsättning på Sansas story, vi fick se Jaime och Bronn teama upp, Arya bli fulländad mördare, Cerseis fall from grace var mycket snyggt gjort (mer om mina tankar kring nakenhet senare!), Danys styre börjar långsamt kollapsa. På många sätt gjorde tv-serien ett bättre jobb att berätta historien än boken, den genade på vissa ställen där boken dröjt onödigt länge, och den belönade oss med Danys och Tyrions tete-a-tete.

Jag tänkte ta upp tre saker som jag tänkt på medan jag sett denna säsong (mer kanske kommer i ett senare avsnitt!)


Först och främst - Sansa

Let me be very very clear here.

Jag är inte ett stort fan av våldsscener. Jag vågar inte se skräck eller zombiefilmer, och spolar alltid förbi tortyr och extremt våld. Våldet i GoT är jäkligt brutalt. Knivar genom huvud, ögon, amputationer av händer och penisar, flådda människor, totalt krossade skallar, inälvor som rasar ut. Jag tror de visat det mesta. Och jag brukar oftast försöka spola förbi det.

Våldtäktsscener är ett helt eget kapitel, en helt egen ring i helvetet. Vägrar se det. No fucking way. 
Det är obehagligt på så många fler sätt, för att det också visar hur underlägsna kvinnor är. Det gör oss till redskap att användas när man behöver motivera en man. När man använder kvinnovåld som en plotdevice för att en man ska hämnas så tar man också oftast ifrån kvinnan eller offret sin egen agency. Hon behöver en stark man som räddar henne. (Snark, boring. Jag slutade se Downton Abbey halvvägs igenom den beryktade scenen i köket.)

Det som får mig att se denna serie är inte dramatiska effekter och våld, utan att man har genuina karaktärer som utvecklas genom sina individuella resor. Våldet är legitimt så länge det ska göra att det händer något med individen som tvingar den att hantera det och växa, åt något håll. 

Jaime Lannister mister tillfälligt sin förmåga att slåss, och måste lära sig att förlita sig på andra människor (Brienne) vilket gör honom mer mänsklig, och visar också att han har en hjärna. Theon mister sin penis och sitt mod, och förvandlas till en svag människa som överlever genom att göra vad än hans sadistiska herre ber honom om.

Sansa och Arya växte upp snabbt när hela världen vände sig emot dem, dödade deras föräldrar och bröder. De har lärt sig att spela spelet; you win or you die. Dvs för att överleva måste man lära sig ta hand om sig själv. I Aryas fall blir hon mordisk. I Sansas fall börjar hon lära sig att manipulera och utnyttja sin skönhet och status. 

Vad vill man uppnå med scenen Sansa våldtas? Dels berättar man en historia om en vidrig, sadistisk man, och när denna man gifter sig känns det som en våldtäkt är en scen som är karaktäristisk för denne. Dels berättar man en historia om en kvinna som börjat lära sig att "spela spelet".

Sansa är inte naiv, hon har sett vad mycket hemskheter män kan göra, och hon vet att Ramsay Bolton är en sadistisk jävel. Boltons dödade hennes familj, och ändå så går hon med på att gifta sig med honom. Man skulle kunna säga att Littlefinger manipulerar henne, men jag väljer att tro att Sansa gör detta för att hon spelar spelet. Hon vill uppnå något, en ohelig allians där hon övertygar sig själv om att hon kan vira honom runt lillfingret, även om det kostar henne smärta. Och sen visar det sig att hon överskattade sin förmåga, Ramsay var för knäpp för att hon skulle klara av honom, men vi har två säsonger till på gång och jag hoppas att hon kommer till den punkten där hon - ingen man som hämnas henne - ger honom vad han förtjänar.

Folk klagar på "Men det hände inte i böckerna!" Men Sansas storyline hade inte progressat längre än the Eyre. Vi vet inte vad som väntar henne, vi vet bara att hon inte kan stanna i the Eyre och gömma sig serien igenom. Detta känns som en trolig utveckling för Sansa, allt eftersom hon lär sig utnyttja sin status. 


Stannis vs Boltons 
Det blev inte uppgörelsen som jag räknat med, det blev ett ganska surt slut på Stannis historia. Först så offrar han sitt barn för att vinna, sen så deserterar halva armén och lämnar dem oundvikligt i underläge, sen så hänger sig hans fru, och sen så dödar Brienne honom (go Brienne!). 

Jag kunde se att det skulle sluta så för Stannis, det kändes rätt så oundvikligt. Men jag hade velat se en bättre face-off mellan nya Evil-Stannis och Evil-Bolton, och gärna på ett sätt som skruvar på förväntningarna. Det som jag älskar med George R R Martin är hur alla människor har sin beskärda del mörker och ljus, och just när man har lärt sig hata en karaktär (The Hound) så blir han mänsklig, eller så visar det sig att ens favorit *host* Jorah Mormont *host* är en jäkla sell out. Sen finns det komplicerade karaktärer som Littlefinger och Varys vars gameplan jag fortfarande inte vet. Är de onda? Är de goda? Vad ääär de?!

Vad som är lite tråkigt med Ramsay Bolton och hans far är att de är rent igenom onda och dåliga och vi vill bara att de ska dö. De behöver en motivation, något som gör att vi engagerar oss i dem. Ge Ramsay Bolton en sorglig(are) bakgrund, låt det vara så att han blivit som han är för att han själv blivit torterad av sin far, eller någon annan som han är fullkomligt livrädd för. Låt honom få visa att han också har varit ett offer, och låt honom få en chans att åtminstone överväga att välja en annan väg.

Eller ge hans far en humanare sida, där han slutligen får nog och dräper sin son för att han helt enkelt är för hemsk. Om äldre herr Bolton tar sitt ansvar och sedan står upp mot Stannis, två män som dödat sina egna barn, skulle det kunna ha blivit en intressant avslutning. Skulle vi kanske slutat hata Bolton för allt han gjort mot the Starks och heja på honom? Och vore det inte häftigt om storyn gått till detta oväntade avslut?

Sist av allt - nakenheten 
Ska man höja upp kvinnokroppen till något dunkelt och heligt, något som måste skylas. Är det skamligt när kvinnor vill visa hud? Är det slampigt? En naken kropp är en naken kropp. Den är en manlig kropp, den är en kvinnlig kropp. Det är dom vi föds med, använder var dag. De ser olika ut. Game of Thrones är inte rädda för att använda kroppen, visa den på display, gång på gång på gång tills vi tröttnar och säger "jaja, vad är det för skillnad på när man visar en naken mansbringa och en kvinnas bröst?" Den visar oss att kvinnokroppen ser ut på olika sätt, tonar ner sexigheten som vi matas med varje dag och visar den oretuscherade sanningen.

Kanske är detta ett sätt att normalisera kvinnokroppen? Eller tänker jag helt jäkla fel nu? 

And discuss!

2 comments:

Anton H said...

Bra skrivet Fia..
Jag gillar din tes om nakenheten, jag håller med dig.

Även om jag faktiskt saknar de lite långdragna partierna som böckerna har,
jag gillar de där kapitlen där "inget" händer.

Fia said...

Det är ju trevligt att inte alla gillar samma sak! ;)