Senaste boken till SF-cirkeln kommer mer än en vecka efter cirkelns senaste möte. Tyvärr på grund av att jag inte kunde läsa mer än small bite sizes utan att gäspa from time to time... (oj, är min svengelska på väg att bli värre?)Grunts handlar om en värld inte helt olik Tolkiens om än med flera viktiga skillnader... The Dark Horde, the dark lords armé, består av orcer med marinutbildning... Föreställ er de ändlösa skämten om orcer med vapen av olika slag, gångra det med tusen, så har ni boken i ett nötskal. Den är härligt vitsig och när man tycker att Mary Gentle har nått taket på sin humor slår hon till med nya höjder... Boken handlar om goda och onda väsen som människor, halflings, orcs, dvärgar och alver. Det finns en Dark Lork, en ond necromancer och en god necromancer, bror och syster, som strider mot varandra i den eviga kampen mellan ljus och mörker. The Dark Hordes främsta soldat, Ashnak av Fighting Agaku-stammen, kallas till sin onde härskare där han får i uppgift att hitta det ultimata vapnet för att vinna kriget. Den uppgiften leder honom till halflingbröderna Will och Ned Brandiman, proffesionella tjuvar och bedragare, som är ute efter att stjäla en drakes skatt. Bröderna och Ashnak kommer förstås på fel fot från början, då Ashnak tillfångatar dem och tvingar dem att leda han och hans män till drakens grotta. De anländer till draken och finner skatten, och råkar dessutom finna en förbannelse som förvandlar alla orcerna till *trumvirvel* marinsoldater!
Tråkigt nog har Mary Gentle trots sitt utmärkta koncept lagt in allt för många klyschor för en bok att tåla, och dessutom allt för mycket marinsoldat-handling för min smak. Boken beskrivs som en fantasy med attityd som "moves at a good clip". Det stämmer mycket riktigt att boken har attityd och att den är fartfylld, men ibland blir det faktiskt FÖR mycket fart och för mycket attityd. Trodde inte det var möjligt, men tyvärr är det den bittra sanningen. Boken är full av plötsliga vändningar och för att följa med behöver man alltså vara riktigt på eggen, missar man ett par ord kan man missa något avgörande, och det anser jag vara en faktor som drar ned helhetsbetyget. Man ska kunna läsa en bok snabbt, den ska ge ett bra sammanhang och man ska känna att man har en förståelse av vart boken är på väg. Gentle får för sitt tappra besök en stark trea, för trots förvirringen lyckas hon ändå leverera ett par härliga karaktärer och stor humor.
Vid mötet glömde jag fråga vad de andra gav den för betyg, så vad säger ni andra bokcirklare?
3 comments:
Jag skulle nog våga mig på en tvåa för den. Jag gillar när man vänder på normerna, så att halflings blir onda och orcher åtminstone halvtrevliga, men eftersom det är en parodi så får hon inga större poäng för det.
När jag läst färdigt den så kände jag en form av tacksamhet över att den var slut så att jag kunde lägga min uppmärksamhet någon annanstans, därav betyget.
Jag kände ungefär samma sak.. ;)
Jag skulle ge den en trea. Men som jag sa på mötet: den skulle mått bra av att kapas i tre kortare böcker. Efter ett tag blir man mätt och vill annan själslig föda.
/s
Post a Comment