Meanwhile, in real life

Håller på för fullt och läser höstromantik men då och då kommer jag upp till ytan och andas också. Vid sådana tillfällen passar jag på att umgås med den bästa sortens människor. Och vilka människor är det, kanske ni undrar? Jo, bokbloggare så klart!

En full bokhylla var vänlig nog att bjuda in oss till sin nya boning där vi kalasade på god mat, vin och skvaller ;) Samlade var VixxOmBocker, Calliope, Bookpond, Bokomaten och Flickan&böckerna. Det blev en mycket trevlig afton där vi som vanligt avhandlade allt från Knausgård till katter. Flickan&böckerna bjöd dessutom på goda muffins/cupcakes (vilket är rätt här?), som jag slukade med stor entusiasm. Godare (och snyggare) muffins/cupcakes har jag aldrig skådat!

Bokomaten hade också med sig Penguinspelet som var superroligt med, även om jag beslutade mig för att vara artig och låta de... sämre... lagen vinna. Ps. Vixx är en fuskare!.ds. :P

I löv you

Do you löv me?

Höstlöv

The road not taken

The Road Not Taken by Robert Frost

Two roads diverged in a yellow wood,

And sorry I could not travel both

And be one traveler, long I stood

And looked down one as far as I could

To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,

And having perhaps the better claim,

Because it was grassy and wanted wear;

Though as for that the passing there

Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay

In leaves no step had trodden black.

Oh, I kept the first for another day!

Yet knowing how way leads on to way,

I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh

Somewhere ages and ages hence:

Two roads diverged in a wood, and I-

I took the one less traveled by,

And that has made all the difference.

Kär lek?

"Kär lek?" handlar om Joanna som flyttar ner från Mensträsk utanför Arvidsjaur till Malmö för att studera webbdesign. Hennes nya liv i Skåne blir inte riktigt som hon tänkt sig då hon får en granne som beskrivs som "vandrande viagra". Joanna blir fullkomligt star struck.. and akwardness ensues... Som om det inte är nog komplicerat att vara en norrbottning i skåne (I should know), där vardagen kantas av språklig förvirring och kulturchocker.

Bokens författare Malin Johansson är väldigt öppen med att boken bygger på verkliga händelser. Som med alla självbiografiska romaner så undrar man förstås hur mycket sanning som ligger bakom orden. Medan jag läste så fick jag känslan av att allt som står faktiskt har hänt, vilket gör att det stundvis känns lite konstigt och lite för intimt att läsa. Kanske är det ett författarknep, kan ju vara så att Malin saltat på rejält för att ge det hela en mer komisk touch. God knows, jag hoppas det. För Malins skull... ;-)

Ett dilemma med att recensera självbiografiska romaner är att alla de åsikter man formar om karaktärerna och det dom gör indirekt kan bli en åsikt om författaren. Om jag tycker att Joanna beter sig illa, betyder det att jag tycker Malin betett sig illa? Som författare till en självbiografi får man säkerligen tåla en hel del, och jag kan inte annat än häpnas över Malins mod när hon vågar skriva så öppet.

Och precis som Malin varit modig, måste jag som fellow bokbloggare också vara det. (Även om man är bekant med författaren själv och tycker hon är jättetrevlig.)

Så, ärligt talat, gillade jag boken? Svaret måste här bli: Ja och Nej.

Det som talar emot boken är nog att första halvan ter sig mer pinsam än humoristisk och att karaktärerna känns så omogna och osympatiska. Kär lek utspelar sig i studentlivet och innefattat korridorsboende, fester, flörtande, tentaångest och en hel del ungdomligt oförstånd. För min del ligger detta liv inte så långt borta (blev färdig för fyra år sen) men ändå så känns det som en hel livstid sen, och jag tänker hela tiden "Var jag någonsin så där?".  Svaret på det måste nog bli ja, men inte då jag var 25 utan då jag var 15. (Det kan nog vara så också att denna bok riktar sig mer åt tjejer i åldern 14-20.) Tyvärr känns det som om storyn saknar driv, den binds inte ihop till en fungerande historia. Saker händer med Joanna, till synes utan mål.

En annan grej som jag är skeptisk till är språket i boken, som ibland känns överdrivet och malplacerat. Dock har det också sina stunder av underfundighet (t ex. "på räls till Lund" istället för "på väg till Lund" när det gäller tågfärd).

Det som är bra med boken är att Joanna slutligen får en slags uppenbarelse och blir målmedveten, hon tar tag i saker istället för att saker händer henne, och det gör storyn en hel del mer intressant. Boken har definitivt potential.

Malin lyckas också bra med att beskriva den frustration vi norrbottningar känner över skåningarnas okunskap om norrland, och jag fortsatte att läsa boken av någon slags norrbottning-i-skåne-solidaritet.
Igenkänningssfaktorn är hög när hon nämner oroliga föräldrars samtal då de fått nys om något våldsbrott på nyheterna (i mitt fall är det pappa som ringer så fort det skett något mord i Malmö), samt hur alienerad man känner sig då man kommer upp till norrbotten och lugnet igen.

Många som har bloggat om Kär lek har varit översvallande positiva. Jag kan inte med största ärlighet säga att jag älskade boken, men jag kan däremot säga att den är bitvis fängslande och fick mig att sitta uppe till kl 02.00 då jag läste ut den.mm

Så, vad får den för betyg? Den får helt enkelt en 3:a, pga sin potential. På romantikskalan får den en svag tvåa, det här kändes mer som en bok om lust än om kärlek. Not my cup of tea.

Varför jag älskar Joss Whedon

Fiktiviteter har deklarerat att denna helg är Whedonhelg (jäj!!) och har bjudit in mig och en hel del andra till att delta i hennes hyllning till Den Geniala Joss Whedon. Eftersom jag är en hard core Whedonista kan jag inte annat än haka på. Och eftersom detta är en kärleksförklaring till Whedon, så faller det förstås under genrén höstromantik. Naturally.

Joss Whedon med litet bad guys

 Joss Whedon är killen bakom serier som "Buffy the vampire slayer", "Angel", "Firefly", "Dollhouse" samt miniserien "Dr. Horrible's sing-along blog". Han har regisserat firefly-filmen "Serenity" samt andra godingar som "Titan A.E." och "Toystory" samt "Alien återuppstår", "The Avengers" (som kommer 2012). He is the maker of good stuff. Skaparen av mina all time favourites: Spike, Willow, Mal, River, Cordelia, Angel, Captain Hammer, Dr. Horrible, and so on and so forth...

Han är mannen som går på nörd-conventions och låtsas klä ut sig till sig själv.

Han är mannen som skriver in sig själv i Angel som Numfar, bara för att få göra The Dance of Joy.

You get it?

Alla människor har sin egen historia om hur de hittade till Whedonverse. Det här är min.

Det hela började med Buffy. Jag föll för denna serie då jag gick på universitetet, alltså ganska sent efter serien slutat. Det tog bara något avsnitt, sen var jag fast. Vi var ett gäng på 6-7 pers (studenter/överliggare) som kväll efter kväll satt och slukade avsnitt. Vi rockade loss till introt och sjöng "Grrraaaaaaargh" med det lilla monstret i slutet av eftertexterna. Då spin off-serien Angel tog vid såg vi Angel och Buffy varvade med varandra - eftersom det finns stunder då serierna faktiskt går in litet i varandra. Kommer inte gå in på Angel så mycket, förutom att David Boreanaz är awesome och Alexis Denisof med. Och den har humor. Och på tal om humor och Angel...)

Bored Now-society t-shirt.

 Vi kallade oss Bored Now-society i Willows ära, beställde knappar med röda vampyrmunnar på samt t-shirts med tryck. Alla våra samtal var fyllda av referenser till all things Whedon. Vi härmade Faiths dialog i avsnittet Who are you där hon stod i Buffys kropp och försökte efterapa (vad hon anser är) Buffys präktighet med "You can't do that, because it's WRONG!" (Jag döpte t.o.m. min första blogg Because it's wrong).

Det går förstås inte att tala om Buffy utan att nämna Spike. Spike är nog (ofrivilligt) en av de roligaste karaktärerna i hela Whedonverse. Förutom hans stora roll i Buffy så medverkar han också i Angel. En av de roligaste klippen med honom är då han gör en kort men underbar monolog i första säsongens tredje avsnittet, In the dark.

Det här med att vara en ond och elak vampyr fungerar inte alltid så bra för Spike, för i grund och botten är han en mycket känslig och sårbar man. James Marster som spelade Spike är suverän på att fånga Spikes kamp mellan önskan att slita huvudet av folk och önskan vara deras vän. 

Ytterligare en sak som inte kan nämnas för mycket är den underbara kemin mellan James Marsters och Sarah Michelle Gellar. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om honom, men istället väljer jag att visa er ett kort klipp som beskriver allt det ovan sagda. Och yes, "you have stupid hair" är vad han säger. 'Nuff said. (Mer om Buffy hos Butter tar ordet.)

Efter Buffy och Angel var slut fyllde vi tomrummet med Firefly och firefly-filmen Serenity. Space-cowboyen Mal charmade med sitt sneda leende och busiga ögon - let's face it, vem faller INTE för Nathan Fillion?!! Firefly varade tyvärr bara en säsong, men Joss Whedon ville att serien skulle få en bra avslutning och gav oss filmen Serenity, som också ger en förklarande story till karaktären River Tam, en annan av Joss Whedons underbaraste karaktärer.

När allt verkade vara slut på Whedonfronten och vi alla grät floder för att vi saknade honom, så kom då skrivstrejken. Joss Whedon hade tråkigt, så han ringde sin polare Nathan Fillion, samt den undersköna Felicia Day (The Guild) och allas vår Barney Stinson... jag menar Neil Patrick Harris, och fick dem att ställa upp på Dr. Horrible's sing-along blog (trailer här). Resultatet blev en musikal-kortfilm i tre akter där Fillion spelar Captain Hammer, en mycket..."hjältig"... hjälte. :-D Men bäst av allt är nog Harris, ytterligare en av humorns okrönta kungar.

Ord kan inte beskriva hur Joss Whedon completes me, hur hans odödliga ord strömmar genom mitt huvud dag som natt, fyller mig med glädje och tillförsikt om att - if all else fails - så finns fortfarande Buffy, Angel, Spike, Mal, Dr. Horrible och The Evil Trio att återvända till. Shit, det blev inte särskilt sammanhängande det här, men så går det när man får en complete and utter nerdgasm.

Sist av allt, här är SF-bokhandelns Joss Whedon-hyllning.

Love is a many, splendid things, love...

...lifts you up where you belong!

Det är september och hösten är officiellt här. Härmed inleds ett tre månader långt bloggtema som ska handla om romantik, höst, höstromantik, eller plain old chic lit stuff.

Har gått igenom min bokhylla och funnit "litet" böcker att "starta" med:

• Kär lek - Malin Johansson
• Överenskommelser - Simona Arnfelt
• Vince och Joy - Lisa Jewell
• Den trettonde historien - Diane Setterfield
• The empty house - Rosamund Pilcher
• Vickis vintagebutik - Isabel Wolff
• Landet bortom havet - Tamara McKinley
• Someone special - Sheila O'Flanagan
• När löven faller - Nicci Gerard
• Hope - Lesley Pearse

Sen så har vi ju faktiskt paranormal romance genrén som inte ska glömmas bort. Här hittade jag:

• The enchantment emporium - Tanya Huff
• Soulless - Gail Carriger
• Moon called - Patricia Briggs
• The laughing corpse - Laurell K Hamilton (del två i Anita Blake-serien)
• City of bones - Cassandra Clare

Sen har vi ju klassikerna, Jane Austen, systrarna Brontë, George Elliott eller varför inte......

Hösten ska med andra ord gå i kärlekens tecken, varför det kan bli en hel del romantiska dikter, filmrecensioner och övrigt för de som är intresserade. Tune in for more of the good stuff! :)

El Classico!

Klassiker, klassiker, här har vi klassiker!

Ni har väl inte missat att Therese på Dantes bibliotek har utlottning av klassiker. Skriv i kommentarfältet och berätta varför du önskar få just den klassikern du önskar få, så kanske DU blir den lyckliga vinnaren!

Själv så önskade jag mig H.G. Wells The Time Machine. Jag älskar genrén steampunk som originerar från de stora 1800-tals tänkarna Wells, Jules Verne, Mary Shelley m.fl. Älskar också Warehouse 13, tv-serien som flörtar med steampunkgenrén och även har med sin egen version av H.G. Wells. För att undvika spoilers för de oinsatta så tänker jag inte berätta mer. Se serien själva! ;)

Höstplaner

Snart är det september på riktigt!! Jag har gått omkring och trott att det är september i ungefär en vecka, men nu är den snart här i alla fall... och det innebär:

* höst i naturen!
* nya kläder
* semesterresa

* bokmässa (inte för mig eftersom semesterresan inträffar under den helgen, men för många andra bokbloggare)

* höstmys med böcker!!! *yaaaaay*

Jag är en sån där människa som har svårt att fokusera på för många saker samtidigt, varför det inte blivit så mycket bloggande eller läsande för den delen. Har fokuserat på att komma igång med vardagsrutiner och har även lagt till träning på schemat, 2-3 gånger i veckan. Har även varit upptagen med vissa *ähum* andra saker som vi här låter vara osagt. Låt oss bara säga att det har varit en distraherande sensommar.

Vill dock påpeka här att jag håller på att läsa Malin Johanssons Kär Lek, och håller även på med Simona Arnstedts Överenskommelser. Har även påbörjat ett par andra böcker som av någon anledning inte blivit färdiglästa (What's up with that?!). Tycker det ska bli ändring på detta nu, omedelbums, och har kommit på en ny infallsvinkel för att kickstarta höstläsningen...

Jag tänker köra något i stil med Feuerzeugs Seriemördarsommar, fast mycket mer rosadoftande och fluffigt och gulligt - Höstromantik! Hela september, oktober och november ut skall romantisk litteratur av alla slag stå på lässchemat - kanske med något litet avbrott av Terry Pratchett eller Jim Butcher. Återkommer i veckan med mer info om vilka böcker som skall ingå i höstromantik-läsningen.

Until then...

Fias sanningar

• Ärlighet varar längst.
• Man ska aldrig säga aldrig.
• Friskt vågat är hälften vunnet.
• Att tala är silver, att tiga är guld.
• Älska som om du skulle dö imorgon. Arbeta som om du skulle leva i evighet.
• Att oroa sig för morgondagen, det är som att betala räntan på ett lån man inte fått.
• Att äga en smartphone med fri surf är döden för läsning på pendeln.
• En katt som luktar tvättmedel har hittat ett sätt att öppna din garderob.

När man är sjuk...

När man är sjuk och ynklig är det synd om en, då har man rätt att tröstshoppa böcker. Jag gick in på adlibris nu på morgonkvisten och klickade ned tre böcker.

Den första boken är skriven av bokbloggaren Malin Johansons och heter "Kär lek". Den har fått enormt mycket bra kritik. Jag har tjatat för att få ett rec. ex som Malin generöst nog tänkte ge mig, men eftersom jag tror på Malin som författare och vill stötta henne så passar jag på att köpa boken istället. Sådeså. Något som gör det hela litet extra roligt är att boken handlar om en norrbottning i skåne, något som ligger Malin nära om hjärtat och så även mig.  Förväntar mig hög igenkänningsfaktor!

Spann sedan vidare på det romantiska temat och köpte Eva Rices "The lost art of keeping secrets" samt Lucy-Anne Holmes "50 sätt att träffa den rätte". Nu kanske Miss E tänker "Vilket sammanträffande, båda böckerna har jag ju nyligen läst och rekommenderat!" Well, det är inget sammanträffande. För mig så leder Miss Es boktips alltid till succé. Jag litar stenhårt på att jag kommer gilla vad än du slänger åt mig. Skulle dock vilja se den där semesterbokhögen igen så jag kan skriva ned fler tipsen ;)

Teh stuff. :-)

En Post-Martin post

Efter att ha levt i George R R Martins värld i två veckor är jag nu färdig med A Song of Ice and Fire (for now!) men den stannar kvar i minnet och spökar. Idag på jobbet så tittade en kollega ut genom fönstret och utbrast "En drake!" varpå jag snabbt snurrade runt, adrenalinet hann sätta in och jag sökte efter draken ... och så var det en attans pappersdrake.

Reality is no fun. :(

Jag vet inte om det är Martin som inte vill släppa mig, eller jag som inte vill släppa den. Bara tanken på att öppna upp en annan bok känns jobbigt. Men förr eller senare så måste jag ju göra det, och då är frågan. Vad är det som kan få mig att sluta tänka på Mr Martin?

Det måste vara en asbra bok, intensiv, romantisk, episk. Men kanske inte en fantasy, det blir så tjorvigt då när jag börjar blanda ihop det med Westeros. Några förslag på en asbra bok?

A Dance with Dragons av George R R Martin

A dance with dragons är den femte boken i serien A song of ice and fire. Tidslinjen löper parallellt med handlingen i fjärde boken A feast for crows, men medan Feast handlade om Westeros så handlar Dance om The wall i norr och Valyria samt The Free Cities i öst. Dance fortsätter också storyn efter slutet på Feast, så vi får också återse några av de PoV:are som är med i Feast.

Innan jag börjar vill jag utlysa en *SPOILERVARNING!* Har du inte läst böckerna t.o.m. A feast for crows så riskerar du att spoilas. *SPOILERVARNING!*

Det är dock riskfritt att läsa vidare om du läst t.o.m. A feast for crows. Hädanefter så kommer vidare spoilers döljas bakom vit text, så har ni läst boken kan ni ju trycka CTRL + A så kommer allt fram.

Here it goes...!

Eter att ha läst 1000 sidor av Westeros-action så lämnade jag motvilligt Sam, Arya, Jamie och Cersei, Brienne och de övriga till deras öde. Handlingen i Feast ledde upp till ett par spännande cliffhangers, men inget av detta spelar någon roll, för nu är det Jon, Daenerys och Tyrions tur att få komma till tals.

I början finner vi Tyrion på flykt från Kings Landing. Han han dödat sin far, Tywin Lannister, och kämpar inombords med att hantera det hela. Tywin hatade Tyrion, men trots det så var han faktiskt Tyrions far och Tyrion hade en stor respekt för honom ... Men så fick då Tyrion slutligen reda på vad som hände med Tysha ...

Med det i bagaget så försöker Tyrion nu hantera sitt nyfunna hat mot sin familj. Han kämpar även mot de svåra samvetskvalen för det som hände med Tysha. "Where whores go..." var det sista Tywins far sade, på frågan om vart Tysha försvunnit, något som Tyrion nu lämnas med att fundera över...

Tyrions PoV har alltid varit bäst. I Dance gör han ingen besviken.[*here lies spoiler* Han möter både unga drakar, buttra björnar och gigantiska sköldpaddor. Han blir vän med dvärgen Penny, skaffar en ny hobby i form av pig-jousting och blir sedan ett sellsword. Episoderna med Penny är ju bara för härliga... I mångt och mycket är detta Tyrions bok, för allt verkar hända i hans kapitel!

*spoilerslut*]

Daenerys sitter på tronen i Mehereen i Slavers Bay. Efter att ha befriat alla slavar, till slavägarnas stora missnöje, börjar nu nattliga mord störa ordningen. Dany må ha frigivit alla slavar, men hon har inte räddat dem från döden. När sedan drakarna börjar bli för oregerliga får beslutar sig Dany för att spärra in drakarna och förlorar därmed litet av sin pondus som The Mother of Dragons.

 

Samtidigt så börjar man i Westeros höra rykten om dessa drakar. Quentyn Martell, prinsen av Dorne, skickas för att fria till Danys, och så även Victarion Greyjoy, bror till Kung Euron Crow's Eyes av The Iron Isles.

 

Jon tampas med sin nya upphöjda status som Lord Commander och har även fått Kung Stannis och hans röda häxa Melisandre på halsen. För att eliminera risken att Melisandre lyckas bränna upp någon med kungsblod sänder han Sam och Gilly till Oldstown med Maester Aemon och Mance Rayders son. Det uppstår ett problem med disciplin, och Jon [*here lies spoiler* löser det med ett snabbt *chop* och vinner respekt av männen på muren. *spoilerslut*]

Jag ger A dance with dragons fem poäng av fem möjliga. Inga superlativ är tillräckliga för att beskriva denna episka serie. För er som ännu inte har läst serien så kan jag säga, läs, läs, läs!

Slutligen så måste jag nog också utsända en varning till alla läsare med hjärtproblem eller svaga nerver. Martin låter läsaren pendla mellan hopp, förtvivlan, hopp, förtvivlan... Aldrig visste jag att läsning kunde vara SÅ FRUSTRERANDE!

Mer än så kan jag inte säga utan att spoila er något så fruktansvärt, och det vill jag ju inte. För att läsa vidare - vilket sker på eget bevåg om du inte läst A dance with dragons ännu - markera ytan mellan de röda texterna. 

[*here lies spoiler*  

Ett par nya PoVs är Reek, Quentyn Martell och även Ser Barristan the Bold. Jag gillade mest Reek (Reek, my name is Reek, it rhymes with freak). Här beskriver Martin på ett otroligt grymt sätt vad tortyr kan göra med kropp och själ. Det är också en hjärtskärande resa för Reek där han utvecklas från att vara totalt nedbruten till att återta viss själslig styrka med "My name is Theon. You have to know your name."  

Bokens största chock är nog att Aegon Targaryen inte alls dog med prinsessan Elia och sin syster Rhaenys i Kings Landing för sisådär 17 år sedan. Surprise surprise! Han färdas nu till öst för att möta sin faster Daenerys, som dock inte har en aning om att han lever. Med sig har han sin beskyddare Jon Connington, ett par riddare, en maester och en septa vid namn Lemore (som jag har vissa misstankar mot... se nedan.)

 

Det var väldigt få saker med denna bok som irriterade mig (irriterade är nog fel ordval, skulle mer säga "var inte så jättebra som resten av boken"). Vill belysa ett par punkter:

* Det samtal Jon och Sam hade om att Sam skulle bli en maester. Trodde för en stund att jag skulle få läsa Feast igen med ett par smärre förändringar, eftersom jag redan läst hela samtalet med Jon från Sams PoV i Feast.

* Att återigen vara på ruta ett i tidslinjen. Nyheten sprids om att Tywin mördats, Cerceis 'fall from grace' ännu inte hänt, Sam och Gillys resa till Oldstown är ännu inte påbörjad...
* Aryas kapitel kunde ha kortats ned. Let's face it, det hände inte så mycket relevant där. Ok, hon är ju på väg att utvecklas till en liten lönnmörderska, men Cut to the chase, Mr Martin!

Här är några av alla ouppklarade trådar:

* Tre drakar = tre drakryttare. Vi har nu Daenerys och Aegon, men vem är den tredje draken?

* Var är Rickon och Osha? Är de i Hardhome eller på ett skepp på väg mot öst...

* Vad kommer hända med Jon?

* Är Stannis verkligen död? 

* Kommer Tyrion lyckas vinna över sellsworden till Dany?

* Vad gör Littlefinger och Sansa? Vems sida kommer de ställa sig på?

* Vem är Robert Strong? En Clegane?

* Är the Hound verkligen död?

* Kommer Brienne låta Jamie, som hon älskar, bli dödad av fru Stoneheart?

* Vems son är Jon? (Rhaegar och Lyannas son?)

* Är Jamie och Cersei Lannisters eller Targaryens? (Finns vissa indikationer på att The Mad King bonkat på Tywins fru före Tywin på bröllopsnatten...)

* Vem är *egentligen* Septa Lemore? Hon är mörkhårig, runt 40, har stretchmarks efter barnafödande... Skulle hon kunna vara Lyanna? (Martin återupplivade Aegon, varför inte Lyanna?)

Vad tror ni?

*spoilerslut*]

Bubblan har spruckit

Folk skämtar om att jag har en släng av Aspergers syndrom eftersom jag snöar in mig på specialintressen. Eftersom jag känner till den sjukdomen pga att en nära släkting har den så kan jag out-rula den. (Inte för att det skulle gjort så mycket, Aspergers syndrom är inte en sjukdom - det är en superhjälteförmåga!)

Men ack nej, skulle hellre tro att jag har litet maniska tendenser, en släng av ADHD och litet demens. Dessa maniska tendenser kommer i perioder då jag hittat en bra bok- eller tv-serie. Då kan jag förlora mig själv i det så pass att det är allt jag tänker på, allt jag andas för, pratar om, drömmer om, vill veta. Jag glömmer bort att äta, nedprioriterar bort sådana där "onödiga saker" som att diska, städa, jag går alltså helt upp i min mani. Så har det varit dessa två veckor då jag har slukat George R R Martins A Feast for Crows och nu är halvvägs igenom A dance with dragons.

Men så hände det i Oslo. Har suttit och sett på nyheterna i ett par timmar, chockad. Allt om Mr Martin är som bortblåst, det är som att jag nyktrat till efter en lång fylla. Känner mig så sorgsen och lider med alla familjer. 80 ungdomar döda! Det är en fruktansvärd massaker. Nu har jag stängt av nyheterna för jag orkar inte se mer misär. Har tagit itu med diskberget här hemma och försökt rensa tankarna.

Bubblan har spruckit och jag har återkommit till verkligheten. Det är en hemsk värld vi lever i.

Jim Butchers Storm front



Min nya pojkvän

 Harry Blackstone Copperfield Dresden är privatdetektiv och trollkarl. Han är inte den som sticker under stolen med att han är en trollkarl (han står till och med listad i telefonboken som det) men av någon underlig anledning har folk svårt att tro på honom. Chicago PD är skeptiska, men polisen Karrin Murphy vet bättre än att tvivla på Harrys magiska förmågor. När ett fall dimper ned på hennes bord med en övernaturlig prägel kontaktar hon genast Harry för att få hjälp att lösa fallet ...

Storm Front är den första boken i Dresden Files och öppnar upp för en serie som nu sträcker sig över 13 böcker, soon to be 14. Serien faller under fantasys subgenré urban fantasy, dvs att den utspelar sig i stadsmiljö. Jag gillar Jim Butchers stil som författare. Det är mörk, men inte för mörkt, det har humor, rappa dialoger och karaktärer som man gillar. Harry Dresden må vara en mäktig trollkarl, men han är en modern sådan, och till råga på det en man i sina bästa år. Han har misslyckade dejter, blir hånad av brevbäraren och bor i en stökig

ungkarlslya.

 

Jag rekommenderar denna bok starkt och kommer definitivt fortsätta läsa serien! Boken får en fyra, men jag ger Harry Dresden mitt hjärta. <3

The rumour of my demise are greatly exaggerated

Blev tydligen så att jag tog detta med semester på för stort allvar ;)

Jag har en hel del drafts som jag arbetar på, recensioner av Jim Butcher och Maria Langs böcker, har läst en hel del mer också och även fått läsex vid namn Solbarnet, skriven av Monika Hääg, som jag har påbörjat och gillar. Så jag kommer att komma igång och blogga. Redan denna helgen, jag lovar! Låt mig bara njuta av sommaren ett liitet tag till ;-)

Liten kort uppdatering: Sen jag kom hem till Malmö den 9 juli så har jag hunnit varit på midnattssläpp av A dance with dragons, den efterlängtade femte boken i serien A song of ice and fire som också är filmatiserad av HBO i serien A game of thrones (också namnet på den första boken i serien). Håller just nu på att läser den fjärde boken, A feast for crows, och längtar tills jag får börja med nummer fem. Men det här lär ta sin tid för båda böckerna är över 900 sidor långa ...