Bones-marathon

Hade Bones-marathon igår. Såg hela sjätte säsongen fram till finalen, och WOW vilken final. Vad jag grät! Emily och David är så fenomenala skådespelare... De vet hur de skall skapa stämning och hur man skall berätta sina repliker från hjärtat.

(Till skillnad från Stolthet och fördom (2005) som jag trashat på FB för dess brist på känsla bakom dialogen...)

Har någon mer än mig sett säsongsavslutningen av Bones? Några tankar??

Övriga säsongsavslutningar som nyligen avverkats är NCIS, Big Bang Theory och How I met your mother. Mina känslor för NCIS börjar svalna litet i och med den kassa avslutningen, men hoppas nästa säsong bjuder på nya äventyr.

So many books, so little time...

Det förrädiska med att handla in böcker är att de lätt kan bli liggande på bokhyllan tills dess att biblioteket får slut på böcker. Så känns det i alla fall just nu. Vill läsa mina två Nora Roberts-triologier, men jag vill även läsa Saga Borgs böcker om Jarastavens vandring och Jean M Auels Grottbjörnens folk. Samt att jag väntar spännt på att Stephenie Meyer skall bli ledig... So many books, so little time... Just nu håller jag på å slukar Anita Shreves Pilotens hustru, som är jättejättebra hittills (Tack Martina!) och har precis rätt romantisk känsla.

Kanske är det så att man måste belöna sig? För varje utläst inhandlad bok får man läsa en från biblioteket? Eller i mitt fall, en serie från biblioteket. Jag älskar serier. De räcker länge och låter en bli till fullo insupen i dess värld, nästan som om man är på en tvåveckors semester från verkligheten. De enda serier jag egentligen lidit mig igenom var Maggie Fureys Aurian som urartade något så totalt i femte eller sjätte boken. Elisabeth Moons Paksenarrion var också rätt tråkig när det till slut stod klart för mig att författarinnan INTE tänkte ge henne en kärlekshistoria över huvud taget. Vad är det för kul med en krigarkvinna som INTE har en kärleksaffär med någon annan soldat (eller varför inte överordnad)?! Total RUBBISH.

/F out