Vår värld någon gång i en inte allför avlägsen framtid har kollapsat. Föroreningarna har gått för långt. Växter och djur dör, människorna dör eller lever i misär. Återetablissemanget skapas för att få mänskligheten på fötte igen, men de styr med terror och förtryck. Här föds Juliette vars beröring är oerhört plågsam och, om den uppehålls för länge, dödlig. På grund av detta skyr alla henne, inklusive hennes föräldrar. Till slut går det så långt att hon låses in på ett mentalsjukhus där hon lever i total isolering precis över gränsen för att existera. Det är här vi träffar henne för första gången, 17 år gammal och utan någon som helst mänsklig kontakt på över ett år. En dag vänds dock allt upp och ner när hon plötsligt finner sig få en rumskamrat. En kille med svart hår, tatureingar och farlig utstrålning. Vad han inte vet är att hon är farligare... *dum dum duuum*
Detta är en bok jag aldrig själv hade plockat från hyllan och tänkt "Den här ser bra ut, den vill jag läsa". Framsidan är förskräckligt cheesy (har sett flera versioner och ingen av dem är något att hurra över) och baksidetexten består av oroväckande mycket
Jag kan ju börja med de postiva kommentarerna: den höll en bra takt och gick snabbt att läsa . Ja, så var det med det.
Jag hade inte läst mer än två sidor förrän jag redan tröttnat på att läsa Juliettes känslor och tankar
Takten i boken var som sagt helt ok, men världen var oinspirerad och karaktärerna likaså.
Jag kommer inte läsa fortsättningen (ja, det har på något vis tillåtits bli en serie).
No comments:
Post a Comment