The Wee Free Men utspelar sig i Skivvärlden men använder sig av andra karaktärer och andra platser än vad jag är van vid. Nioåriga Tiffany Aching lever ute på heden där fårflockarna måste ses efter och livet är tufft. Hennes farmor Granny Aching kan ha varit en häxa, Tiffany vet inte säkert. Vad hon däremot vet är att efter farmoderns bortgång är det upp till henne själv att ställa saker till rätta när det börjar dyka upp monster och annat som bara funnits i hennes vildaste fantasi. Eller? Helt ensam är hon inte då små blåa män med eldigt rött hår dyker upp och tar sig svärandes, stjälandes och drickandes in i hennes nu något stormiga tillvaro. Samt vem har egentligen kidnappat hennes lillebror?
Jag har tidigare inte kastat mig över de här senare böckerna av Pratchett om de små blå männen då jag tänkt mig att de varit mer ungdomsböcker (och det faktum att jag faktiskt inte trodde att de var Skivvärldsböcker spelar också in). Inget ont mot ungdomsböcker, jag har haft och kommer att ha mycket nöje av sådana i framtiden, men jag har bara inte varit på humör för det. Dock har utbudet på min Kindle (varav en stor del består av Pratchettböcker) fått mig att läsa mer av Pratchett det senaste året än vad jag gjort på länge.
Jag kan säga att jag hade mycket nöje av The Wee Fre Men. De blå männen (Nac Mac Feegle) är väldigt charmiga med sin skotsk/gaeliska dialekt och sina dum-modiga upptåg. Tiffany är "my kind of gal"; tuff, smart och tar ingen skit. Historien är en ganska klassisk saga med en hjälte (eller i det här fallet hjältinna), antagonist och uppdrag att rädda världen. Dock kommer den med en hel del roliga twists. Även om berättelsen går ut på att vinna över "ondingarna" så handlar den egentligen mer om att alls ta sig an kampen från början.
Jag ser fram emot de övriga böckerna i serien om "the wee free men" och kommer nu att ta mig an dem med bra mycket mer entusiasm.
Den här bilden kan förresten vara rolig att ha slängt ett öga på innan man läser boken. Den är nämligen med på ett litet hörn.
The Fairy Feller's Master-Stroke av Richard Dadd |
1 comment:
Great readding your blog post
Post a Comment