Neil Gaiman - The Graveyard book

Igår läste jag ut denna rara lilla bok som tydligen är tänkt som barnbok (antagligen för litet större barn). Den handlar om pojken Bod, kort för Nobody Owens, som bor på en kyrkogård och uppfostras av spöken. Bods föräldrar dog när han var jätteliten och Mannen Jack är fortfarande där ute, jagandes efter honom.

Som spädbarn kryper Bod från huset med mördaren Jack i fotspåren, in på kyrkogården där han genast blir omhändertagen av Mr och Mrs Owens, som dog någongång före 1900-talet. Bod får kyrkogårdens frihet vilket innebär att spöken blir solida för honom, att han kan slinka genom väggar, spöka och bli osynlig (tja... med litet övning). Bod är även skyddsling åt den mystiske mannen Silas, en varelse av natten, varken död eller levande...

Tillsammans hjälps Silas och paret Owens åt att uppfostra Bod, och allt eftersom åren går lär sig Bod allt om människorna som bor på kyrkogården, som Mother slaughter och den uråldriga Indigomannen. Men då han blir större inser han också att han saknar sällskapet av levande människor, men kan han våga ge sig ut i världen igen?


Denna bok lästes relativt snabbt och från början var jag litet skeptisk till bilderna. "En bilderbok!" tänkte jag... "jag kanske inte riktigt är rätt målgrupp?" Men jag kom över min paranoia och läste vidare och storyn växte i takt med Bod. Livet på kyrkogården verkade så mysigt, så inbjudande och intressant. Tänk vilken underbar värld det vore om man faktiskt kunde lära sig saker från de döda? Jag undrar hur vi skulle se på historien idag, om alla som faktiskt varit med om det kunde berätta sin sida av storyn.

Neil Gaiman har en förtjusande förmåga att skapa inbjudande, men ibland också skrämmande, världar som jag bara vill kliva rakt in i genom boken. Neverwhere var i alla fall så, och Stardust med. Han har också en talang för underliga varelser och skarpa karaktärer som liksom formar sig själva tills de kommer till liv. Mr Frost var en sådan karaktär, och även Liza.

Bäst av allt var förstås slutet. Då myste jag som bara Fior kan!

Denna bok får en stark fyra samt en svag trea på romantikskalan.