Nicholas Sparks är en personlig favorit hos mig. Han har skrivit böcker som A Walk To Remember, Message in a Bottle, The Notebook (som alla blivit filmatiserade) och The Guardian (som jag läst förra året och älskade!).
Drömmarnas väg handlar om sheriffen Miles Ryan som för två år sedan förlorat sin fru Missy i en olycka där hon blev påkörd av en bil vars förare smet. Fallet är fortfarande olöst, och Miles tvingas gå vidare med sitt liv, både för sin egen skull och sin son sjuåriga Jonah, som efter sin mors död hamnat långt efter de andra barnen i skolan. Den nyinflyttade fröken Sarah Andrews hjälper Jonah komma ikapp, och vid sidan av privatlektionerna uppstår tycke mellan Sarah och Miles. Men så plötsligt kommer ett genombrott i fallet med Missy, och det visar sig att Sarah och Miles öden är mer sammanlänkande än de kunnat ana.
Detta var inte min favoritbok av Sparks av många olika skäl. I vanliga fall brukar Sparks vara bra på att bygga upp till oväntade händelserna men denna bok är smärtsamt förutsägbar, på de allra värsta sätten. Det var mer slöläsningsbok än spänningsbok. Boken är skriven både i första och andra person. Dels har vi berättaren, vars roll i historien man snabbt inser, och dels har vi hjälten och hjältinnan, som tyvärr framställs rätt så platta. Historien känns för simpel, handlingen för tunn, karaktärerna för innehållslösa och... kortfattat: Inte så bra.
Den får en svag tvåa och en tvåa på romantikskalan.
1 comment:
Håller med. Både Undrens tid och Kärleksbrev är mycket bättre.
Och såååå romantiska...
/ Johanna
Post a Comment