Men hur är det *egentligen*?

Hösten har präglats av ett högt tempo, jag har varit engagerad i olika projekt, gått på events och har även varit väldigt social med familj och alla mina många vänner. Jag har haft många drömmar och velat förverkliga dem alla. Vissa av dem visade sig vara svårare än jag trott att förverkliga. Trots fallande hälsa tog jag de sista resterna av min energi och lade dem på att försöka göra någonting bra av dessa drömmar, bara för att inse att det jag gjorde inte gav någon energi tillbaka utan bara tog och tog och tog...

När man gör saker idéellt är det viktigt att påminna sig om att man ska ha kul under tiden. Jag hade inte kul. Jag hade motsatsen av kul. Jag var mest frustrerad, besviken och arg. Till slut tog energin slut och jag höll på att gå in i väggen. Insåg att det är... rätt så dåligt... Så jag hoppade av.

Efter månader av stress, förkylningar, influensor, psykisk ohälsa och brist på energi har jag kommit till vissa insikter om mig själv. Jag är min egen värsta fiende. Och det är dåligt. (Att detta behöver påpekas säger en del om mina tankegångar.)

För att sluta upp att vara min egna värsta fiende krävs att jag gör vissa drastiska förändringar i mitt liv. Allt som dränerar mig på energi ska bort, och allt som ger mig energi får stanna kvar. Jag har bland annat sökt mig till en KBT-terapeut för bearbeting av negativa saker, samt att jag har sållat bort fritidsaktiviteter och engagemang som jag inte orkar med. Jag har också börjat distansera mig från vänner som tar mer energi än de ger. Det här kommer kräva en stor ansträning av mig och innebär en del svåra val, men allt känns bättre när jag har The Holy Orders for a Stress Free Life i bakhuvudet:

Holy orders for a stress free life
1. Thou shalt not try to be all things to all people.
2. Though shalt not be perfect or even try.
3. Thou shalt leave undone things that ought to be done.
4. Thou shalt not spread thyself too thin.
5. Thou shalt learn to say no.
6. Thou shalt schedule time for thyself and thy supportive network.
7. Thou shalt switch off and do nothing regularly.
8. Thou shalt be boring, inelegant, untidy and unattractive at times.
9. Thou shalt not feel guilty.
10. Thou shalt not be thine own worst enemy.

(Under hösten har jag misslyckats med samtliga punkter förutom 8:an. Jag tänker bättra mig.)

There's a truth universally acknowledged...

That a single Fia in possession of an Austen-book must be in want of some reading-time!

Nu har jag äntligen LÄST boken (yes, penguin-varianten) "Pride and prejudice" av Jane Austen, istället för att bara kolla på alla filmversionerna. Och som jag slukade den, jag längtade efter att komma hem och fortsätta läsa! Det har inte hänt mig på länge, så jag tackar Jane Austen för denna läslust.

Men vad tyckte jag då? Jag måste säga - och detta är från botten av mitt hjärta - att boken är otroligt välskriven och väl värd läsning även för dem som (precis som jag) känner till hela historien och troligtvis kan citera stora delar av dialogen från tv-serien. Kanske ännu mer värd läsning pga att man känner till hela historien, om man som jag älskar karaktärerna som jag. Det känns lite som att komma hem, det är välbekant, hjärtligt och otroligt romantiskt.

Vad som förvånade mig var humorn. Jag har inte sett PnP som en humoristisk historia (visst, tv-seriens Mrs Bennet är rätt rolig, men det trodde jag var vinklat och förstorat), men det är stundvis riktigt dråpligt roligt. Kanske mer så eftersom man känner karaktärerna och känner med dem. Det överraskade mig på ett mycket positivt sätt. Läs, om du inte har hunnit göra det än!

Rama-dama-ding-dong!

There once was a cylindar with a hollow core

That Norton and his team wanted to explore

They named it Rama

Then, occured some drama,

And the mercurians said "This means war!"

 

Året är 2130 och ett fem mil långt cylinderformad objekt syns på long range sensorn. Det kommer närmare och närmare, och till slut skickar man ut ett team av forskare för att undersöka objektet. Vad man finner inuti är en tom kärna med en död värld. Men efter att teamet utforskat skeppet ett par veckor så märker de mer och mer saker som tyder på att det kanske finns liv på Rama ändå. Samtidigt pågår politiska spel i bakgrunden, de aggressiva merkurianerna misstänker förstås att Ramaniterna kommit för att döda dem alla. Efter ett tag inser man dock att Rama är på väg rakt mot solen, vilket skulle leda till solsystemets undergång. *domedagsmusik*

 

"Möte med Rama" är en av de stora sf-klassikerna och förtjänar en hedersplats i varje nörds bokhylla. Den skrevs av Arthur C. Clarke 1972 och belönades med...

• Nebula Award for Best Novel in 1973^[4]
• British Science Fiction Association Award in 1973^[4]
• Hugo Award for Best Novel in 1974^[3]
• Jupiter Award for Best Novel in 1974^[3]
• John W. Campbell Memorial Award in 1974^[3]
• Locus Award for Best Novel in 1974^[3]

Needless to say, it's good shit.

 

Jag älskade "Möte med Rama" av Arthur C. Clarke nästan lika mycket som jag älskade Heinleins "Dubbelstjärna". Eller så älskade jag dem lika mycket, men på olika sätt. Det är svårt det där. Clarke beskriver hela processen från det att man upptäcker det främmande objektet, till varje steg man tar inuti Rama. Allting är välgenomtänkt, varje detalj är genomarbetad, allting är precis enligt den protokoll som jag föreställer mig att Nasa skulle använda sig av.

 

Att Clarke själv har en gedigen meritlista kommer inte som en överraskning efter att ha läst Rama. Efter en snabb googling så noterar jag att han adlades 1998 av drottningen. Han jobbade för RAF som en radartekniker under andra världskriget, satt som ordförande i British Interplanetary Society under 40- och 50-talet, han var även en äventyrare och upptäckte undervattenruinerna av ett gammalt tempel utanför Sri Lanka (där han bosatt sig). Impressive.

And now for something completely different... Heinlein!

Fick låna Heinleins "Dubbelstjärna" (1956) av en vän häromveckan, slukade den vid en sittning och störtgillade. Den handlar om Lorenzo Smythe, en känd skådespelare som får sitt livs roll. Visst kan boken på vissa ställen vara rätt så daterad och en aning sexistisk, men det är inte så konstigt med tanke på att den publicerades för 56 år sedan. Detta till trots är den så välskriven att den håller gott och väl än idag. Knepet tror jag är sympatiska karaktärer och en jordnära attityd - rymdäventyret till trots.

 

Heinlein är känd som en av de tre stora sf-författarna tillsammans med Isaac Asimov och Arthur C Clarke. Heinlein skrev "Starship troopers" som sedan blev film (även om jag förstått att boken är mycket bättre...)

 

Heinlein skrev i början ungdomsböcker och var övertygad om att människor underskattade ungdomars förstånd, så hans ungdomsböcker hade en mycket vuxnare ton än vanliga ungdomsböcker och kan med fördel läsas och njutas av såväl ungdomar som vuxna. 

 

Jag gillar Heinlein starkt, mest kanske för hans ungdomsroman "Have space suit - will travel" där vi får läsa om ungdomarna Kip och Peewee. Peewee är en mycket cool, smart ung flicka som - trots att hon skapades för över 50 år sedan - uppskattades enorm av min sf-bokcirkel då det begav sig. Det, precis som "Dubbelstjärna" är en bok som man kan återvända till gång på gång, som en gammal mysig vän. Läs Heinlein!  

 

All I want for Christmas is... Heinlein, Buffy and Mr Darcy.

Här kommer min lilla önskelista.

Böcker:
Ursula Le Guin - Left hand of darkness
Robert A. Heinlein - Stranger in a strange land
Robert A. Heinlein - The moon is a harsh mistress
Robert A. Heinlein - Time enough for love
Robert A. Heinlein - The Rolling Stones (a.k.a. Space Family Stones)
Robert A. Heinlein - The door into summer
Robert A. Heinlein - Friday
Frank Herbert - Dune
Ray Bradbury - Farenheit 451
Jules Vernes böcker
Robert Louis Stevenson - Dr Jekyll and Mr Hyde
Mary Shelley - Frankenstein
H.G. Wells - The time machine
Samuel R Delaney - Babel 17
Karl Vonnegut - Ice 9
Keith Laumer (hans tidiga verk)
Vad som helst av Clifford Simak
Ben Aaronovitch - Rivers of London
Alfred Bester - The stars my destination
Jack Vance - The dragon masters

DVD:
Mallrats
Chasing Amy
Dogma
The craft
Office space
Gärna gamla godingar så som Highlander, Gremlings, Ghostbusters, etc.

TV-serier:
Buffy The Vampire Slayer complete series
Firefly complete series (har redan serenity)
Gilmore Girls complete series
Pride and Prejudice (1995)
Fringe
Dr Who
 

SF-bokcirkeln läser... Arthur Machen

 

SF-bokcirkeln tog en lång höstpaus due to flytt, Swecon, semestrar och dylikt. Förra gången läste vi Charles de Lints "Someplace to be flying" och bestämde att nästa författare skulle bli Arthur Machen, den gamle 1800-tals skräckförfattaren som H.P. Lovecraft inspirerades av. Vi valde ut novellsamlingen "Den store guden Pan" och "Det innersta ljuset", anno 1890-talet. Boken innehåller också en essä av Vincent Starret om Arthur Machen, som skrevs 1918. Rent innehållsmässigt så tyckte vi samtliga att båda novellerna var rätt så tama, det var ganska tunnt med skräck även om det byggde upp och blev intressant. Det var nog inte särskilt skrämmande på 1890-talet heller. Däremot kan man tydligt se influenser till t ex Lovecrafts verk med dess psykologiska terror.

Tyvärr finns inte mer att säga om Machen, han kom, han skrev, han glömdes bort. Tydligen av ett skäl.

 

Nästa bok för SF-bokcirkeln blir Kim Stanley Robinsons "2312" som är väldigt hajpad just nu. Påminner en del om Alastair Reynolds "Blue remembered earth" och utspelar sig post-klimatkatastrofen. Ska bli intressant läsning!

 

H.G. Wells - The Invisible Man (och övrig klassisk viktoriansk litteratur)

 "The Invisible man" skrevs av H.G. Wells, en författare som klarar sig utan närmare presentation. Novellen publicerades 1897 och klassas som science fiction. Den handlar om en man som genom ett vetenskapligt experiment lyckas göra sig själv osynlig och är oförmögen att vända processen. Wells leker med tanken på hur man moraliskt handskas med osynlighet och hur vetenskapen kan te sig ur samhällets synvinkel. Den är väldigt intressant och väl genomtänkt. Yakov I. Perelman fastslog 1913 att om det vore möjligt att göra sig själv osynlig så som Wells hade tänkt så skulle man också bli blind, eftersom ögat behöver absorbera ljus för att man ska kunna se. Wells var dock medveten om detta problem, vilket också kan noteras i novellen.

Jag behöver definitivt läsa fler böcker av Wells, främst "The Time Machine". Jag har ett eget uttryck för när jag *verkligen* vill läsa en bok, då behöver jag inte den utan jag HÖVER den. Så är det med Tidsmaskinen. (Ni kan räkna detta som början på min önskelista inför jul.)

Jag verkar dras till den mer klassiska viktorianska litteraturen just nu, men så är jag ju också en anglofil. På sistone har jag läst både Bram Stokers "Dracula", H.P. Lovecrafts "At the mountain of madness" och Arthur Machens "The great god Pan and the Inner light." (De tre sistnämnda kan anses vara skräcklitteraturens föregångare.) Andra böcker som jag suktar efter att läsa är Mary Shelleys "Frankenstein", Oscar Wildes "The Picture of Dorian Gray", Robert Louis Stevensons "The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde" och förstås den gotiska romanen "Jane Eyre" av Charlotte Brontë som, enligt mig, borde räknas som skräck.