Jane Green - I dina kläder

För ett ganska långt tag sedan (december 2008) bloggade jag om denna bok som jag bytte till mig av Kerstin som skriver Kerstins krumelurer.

Jag har på grund av omfattande läströtthet och andra förhinder inte kommit mig för att läsa den förrän nu, och här kommer alltså mina tankar om den....

Den handlar om den ständiga singeln Vicky, journalist för Poise! som längtar efter att hitta någon att skapa ett hem och en familj med, och den duktige hemmafrun Amber, som längtar efter att återfinna den där känslan som fanns då hon var singel och livet var fullt av spännande överraskningar och pirr i magen. Vicky drivs av sin journalistiska ådra och beslutar sig för att genomgå ett månadslångt livsbyte för att ta reda på hur vilken omställning det är att bli hemmafru, vilket sedan skall bli ett reportage i Poise!. När hon annonserar om livsbytet svarar Amber, och Vicky blir genast intresserad. Ambers liv verkar vara så glamoröst, hon bor i en förort till Manhattan och hennes liv går ut på att vara hemmamamma och delta i välgörenhetsgalor. Amber i sin tur lockas av Vickys singel-livsstil där hon träffar dejtar spännande kändisar och har ett spännande jobb.

Livsbytet påbörjas, och Amber reser över atlanten till England mellan Vicky tar sig till staterna. Vad Vicky inte är beredd på är vilken tävling det är mellan alla hemmafruar, alla skall ha de snyggaste kläderna, de snyggaste hemmen, de duktigaste barnen. Amber i sin tur är inte beredd på sina egna känslor när hon blir uppvaktad av snygga och sexiga män. Frågan de båda vill ta reda på är - är gräset verkligen grönare på andra sidan?


Jase, vad tyckte jag egentligen om denna här? Jag inspirerades av Martina som - trots sin motvilja mot chicklitt fann denna underhållande - och trodde därmed att jag skulle göra det med. Och visst var den bra, men jag fann mig sig stundtals irriterad av omständliga utsvävningar... samtidigt gillade jag att få sådana fullständiga karaktärbeskrivningar. Boken var engagerande, men inte så där jätte-jättebra som jag trott. Kanske hade jag för höga förväntningar på den? Den får en svag trea på romantikskalan och en slätstruken trea generellt.

Andras åsikter om I dina kläder:
Kerstins recension finner du här.
Martinas recension finner du här.

Philip K Dick - Do androids dream of electric sheep?

Året är 2012 och världskriget har dödat miljoner människor och utrotat de flesta djurraser på jorden. Människan har sökt sig till nya världar och de få som stannar kvar försöker bygga upp världen och djurriket igen. Mänskligheten har kommit långt i sin utveckling och man har nu byggt androider som är så lika människor att det är praktiskt taget omöjligt att skilja dem åt. En del androider är så mänskliga att de inte ens vet om att de är androider.

Rick Deckard är en officiellt sanktionerad bounty-hunter som jagar rätt på förrymda androider och "pensionerar" dem. På hemmafronten kämpar han med en deprimerad fru och i sitt arbete försöker han göra sitt bästa så att han en dag kan uppnå den stora drömmen - att köpa ett levande djur. De hade en gång ett levande får, men då detta dog sköljde skammen över honom och han köpte istället ett elektriskt får, designat till att se likadant ut som det fåret som dog. Han och hans fru försöker uppnå ett lyckligt samliv genom att programmera in sinnesstämningar för varje tillfälle. Vad sägs om  Duktig Fru, stolt och uppmuntrande? Eller Duktig agent?

Tillvaron är inte så bra och människor söker tröst på olika vis. En del genom känsloboxen, en del genom att sammanlänka sig med Mercer, en man som många ser som en högre stående varelse. Mercer har många livsråd och verkar se det innersta väsendet i varje människa. Han förstår och förlåter allt. Men är han verklig? Och vem är egentligen mänsklig, innerst inne? Vad gör oss till människor? Är det att vi är av kött och blod? Eller att vi kan känna empati? Och isåfall, vad är då de människor som inte kan känna empati?

Denna bok är inspirationen för filmen Blade runner, som jag faktiskt inte sett ännu. Den är fullkomligt lysande i sin beskrivning av den postapokalyptiska världen - bortsett från ett par saker som enkelt kan förklaras. I denna nära framtid finns många högteknologiska saker som flygande bilar, känsloboxar och laserpistoler, men för att kunna kontakta sitt jobb måste Deckard springa och ringa från en telefonkiosk. (Boken skrevs under 60-talet, då var mobiltelefonen inte påkommen ännu.) Faktum är att boken andas en äldre tid, mentaliteten hos människorna är som på 60-talet, eller möjligtvis början av 70-talet. Det är fortfarande inte helt okej att en man och en kvinna är sambos, t ex. Dessa små "quirks" är dock bara roliga. Det här är trots allt Philip K Dicks framtidsversion för 50 år sedan, och visst har det en stor relevans idag, även om det nu ser litet annorlunda ut. Då trodde man att en atombomb skulle förstöra världen, och att vi alla skulle leva i radioaktivt damm. Nu har vi ett annat hot i form av miljöförstöring, vilket tas upp av Socialistsimon i detta inlägg. Same shit, different name.

Mitt betyg av denna sci-fi klassiker blir utan tvekan en femma! Läs den!

Pocket & Prassel 3.0

Nu har jag fått mitt tredje och sista pocket & prassel-paket, och WOW vilket paket det var! Det hade ett vampyrtema, halloween till ära. Två vampyrklassiker, Bram Stoker's Dracula och Anne Rice's En vampyrs bekännelse. Jag blev jätteglad eftersom jag faktiskt kikat på dessa två böcker och velat läsa dem ett långt tag. Tack så jättemycket!! Sen så tyckte jag det var rätt så roligt att jag fick en vitlöksklyfta med i paketet, för rätt som det är kan man ju stöta på en vampyr där ute och då är det bäst att gardera sig! Med i paketet låg en massa goa teér och en liten hårboll som jag förstår ska vara en kinesisk tekula (du får gärna förklara för mig hur man gör med denna, hemlige bokvän!) och så fick jag irish coffee och plockgodis med skräcktema. Mmm! Delicious! (Tänderna är faktiskt en av mina favoriter bland plockgodiset!)

Nu så här i det mörka höstrusket så gillar jag att tända ljus och krypa ned under en filt med en bra bok. Min sambo gav mig ett par ljus för ett tag sen (pumpa-ljuset och brickan köpte jag till själv). Visst ser det mysigt ut?

Sen fick jag faktisk en Halloween-present av honom i fredags... visst lyser det mysigt hemma hos mig??

Elizabeth Bear - New Amsterdam

Sebastien de Ulloa är en uråldrig vampyr som tillsammans med sin protegé Jack Priest reser till den nya världen - eller mer noga - New Amsterdam, för att påbörja ett nytt kapitel i sina liv. I New Amsterdam stöter de på Lady Abigal Irene Garrett, svartkonstnär som är anlitad av den engelska kronan för att lösa brott. Hon är en högutbildad kvinna för sin tid, och väl respekterad bland adelskretsar och dektektiver för sina kunskaper. När någon börjar mörda adelsmän i New Amsterdam är hon snabbt mördaren på spåren, och Sebastien och Jack beslutar sig för att hjälpa henne.

New Amsterdam är en alternativhistorisk bok som utspelar sig under den viktorianska eran, i slutet av 1800-talet, möjligtvis början av 1900-talet, där New Amsterdam (nuvarande New York) fortfarande är en brittisk koloni) och trollkarlar, vampyrer och andra mystiska väsen är verklighet. Boken faller inom genrén Steampunk och Bear bjuder på en underbar uppvisning av tidstypiska tekniker. Jag älskar den viktorianska eran, den är relativt modernt men klassiskt, teknikerna var begripliga, människor var enklare, och det finns många olika manicker och ideologier att spinna vidare på och leka med.

Själva karaktärerna fann jag mig till en början något distansierad till, det var svårt att få grepp om den reserverade Sebastien men desto enklare att älska Jack och hans ungdomliga oförstånd. Jack och Sebastians förhållande är komplext och jag kan aldrig riktigt sätta fingret på vad de känner för varandra, mycket på grund av att Sebastien är så tillbakadragen.

Abby Irene är en äldre dam med ett något skandalöst förflutet och med dryckesproblem, men förefaller ändå vara en sober och anständig kvinna. Det känns inte riktigt som om jag fick nog med insikt i karaktärerna för att förstå dem, men det kan ha något att göra med att jag slalomläste boken under två månader, lade ned den då och då för att påbörja en annan, återvände, lade ned, återvände. Det var inte förrän slutet som jag fick ro nog att läsa ut den och då kom jag fram till att slutet var mycket bra. Eftersom boken var indelad i kapitel som var kortare noveller så var det aldrig någon röd tråd att följa, vilket jag saknade. Det gjorde att jag aldrig kände mig säker på vart historien var på väg, något som jag vill göra i min läsning.

New Amsterdam får en stark trea och en stark trea på romantikskalan.

SF-bokcirkeln: Steven Erikson - Bauchelain and Korbal Broach

Gårdagens bokcirkelbok var den ovanstående, och består av tre noveller: "Blood Follows", "The Lees of Laughter's End" och sist men inte minst "The Healthy Dead". Det handlar om de två ondskefulla nekromantikerna Bauchelain och Korbal Broach, vilka kommer till staden Lamentable Moll för att finna litet... förströelse. De anställer den otursförfölja Emancipor Reese, a.k.a Mancy the Luckless som sin betjänt, och när de tre männen kombinerar sina styrkor så vet man aldrig riktigt vad som kan hända...

Blood Follows handlar om deras äventyr i Lamentable Moll, och The Lees of Laughter's End tar dem ut på ett havsäventyr utan dess like. At worlds end - släng dig i väggen! The Healthy Dead handlar om hur de kommer till staden Quaint och utövar litet.. skall vi säga good-will..?

Nå väl, hur ska man beskriva denna bok? Den är totalt meningslös men rolig. Skrattet är aldrig långt borta, men ibland blev jag litet äcklad, och till och med litet leds. Vi var väl alla i bokcirkeln eniga om att den kanske inte var den mest strukturerade boken vi läst, och en bokcirkeldeltagare meddelade oss att den egentligen inte var tänkt för publicering i första början, och när den väl kom ut först så var den i 300isch exemplar. Jag är inte förvånad, den är verkligen inte särskilt meningsfull. Steven Erikson är en känd författare som slagit igenom med sin The Malazan Book of the Fallen (som jag ännu inte läst även om jag äger den första boken i serien). Om vi ska lita på socialistsimon (vilket man förstås aldrig ska) så lever Erikson ut sina vilda lustar i Bauchelain and Korbal Broach medan han håller strukturen och förnuftet kvar i Malazan-serien. Och ibland är det väl trevligt att få skriva något för sig själv, bara för skrivandets skull, och om man ändå finner ett intresse bland fansen att ta del av det så är ju dessa tre noveller superbra.

Men gå inte in med förhoppningen om att detta skall vara en väl genomarbetad och utmanande bok...

Med detta sagt så menar jag dock inte att jag inte gillade den. Jag tycker om Erikson och hans humor och galna upptåg. Jag har nu skådat litet av hans idéer och säger: Ok, gimme more! Den får en trea totalt.

De andra bokcirklarna sade så här:

N: 3,5 "Ångrar inte att jag läste den, vill se mer!"
K: 3,5 "Litet för kort."
J: 4 "Skulle aldrig rekommendera den för några andra än nördar. Snabbläst."
S: 4 "Klockren 4, inget att snacka om."
CG: 2,5 "Gillar inte genrén."
O: 1 (har bara läst halva, vill ge den 0,5 men skalan går från 1-5)

Till nästa gång skall vi läsa Ian M Banks - Player of Games

Att Läsa-listan

Nu är det sista kvartalet som kvarstår innan jag sammanfattar mitt läsår. Vad som kommer bli intressant blir att se tendensen på vilka böcker som blir liggandes länge och vilka författare som är lättast lästa, vad som helt enkelt får mest uppmärksamhet. Nästa år tror jag min att-läsa-lista kommer bli annorlunda utformad, för det är tydligt att jag måste göra prioriteringar i läsandet... Just nu har jag en massa böcker jag lånat men inte hunnit läsa, så de måste jag läsa färdigt först av allt så jag kan lämna tillbaks dem. Sen tillkommer ju en massa böcker genom bokcirkeln, så Att-läsa-listan fylls ju på med tiden. Så här ser den ut just nu. (Röda böcker står fortfarande för lästa böcker...)

Prio-lista (lånade):
Isaac Asimov - Stiftelsetriologin
Alastair Reynolds - Revelation space
Philip K Dick - Do androids dream of electric sheep
Elizabeth Bear - New Amsterdam
Angela Carter - Den magiska leksaksbutiken
Carina Burman - Babylons gator
James G Schmitz - The universe against her
William Gibson - Neuromancer
Terry Brooks - Shannaras druid
Terry Brooks - Shannaras älvdrottning
Terry Brooks - Shannaras talismaner

Belönings-listan:
Marita Conlon-McKenna - En liten hattaffär på hörnet
Elizabeth Gaskell - Cranford

Richard K Morgan - Altered Carbon
Jean M Auel - Grottbjörnens folk
Jean M Auel - Hästarnas dal
Jean M Auel - Mammutjägarna
Jean M Auel - Stäppvandringen
Jean M Auel - Nionde grottan
Neil Gaiman - American Gods
Jim Hearn - Över näktergalens golv
Julie Bertagna - Exodus
Maeve Binchy - Eldflugornas sommar
Anita Shreve - Strandsommar
Elisabeth Buchan – En doft av kärlek
Barbara Taylor Bradford – Dynastin Ravenscar
Jane Green – I dina kläder
Charlaine Harris - Dead as a doornail
Charlaine Harris - Definitely Dead
Charlaine Harris - All together dead
Charlaine Harris - From dead to worse
Charlaine Harris - Dead and gone

Sf-cirkel-listan
Ursula K Le Guin - Övärlden
Steven Erikson - Bauchelain and Korbal Broach
Ian M Banks - Player of Games
Anders Björkelid - Ondvinter

Sist av allt
Liza Marklund – Gömda
Khaled Hosseini - Tusen strålande solar
Cormac McCarthy - The Road
Philippa Gregory - Den andra systern Boleyn
Lisa Jewell - Vince och Joy
Mitch Albom - Bara en dag till
Camilla Läckberg - Snöstorm och mandeldoft
Marian Keyes - Å andra sidan
Marian Keyes - This charming man
Klas Hallberg - Hångla mera

Att Läsa Listan, tredje kvartalet

Det tredje kvartalet rusade förbi utan att jag hann med och därmed blev Att läsa listan (juli-september) lidande. Lästorkan har med andra ord hållt i sig men jag har ändå hunnit med en del böcker på listan. Totalt har jag under juli-september läst 9 böcker, varav 4 var på Att-läsa-listan.
3 räknas som chiclitt, två som historiska böcker, två som fantasy och en som sci-fi, thus covering alla mina favoritgenrér.

Anne Brontë - Agnes Grey
Marian Keyes - Sista chansen
Terry Brooks - Shannaras ättlingar
Thomas Mann - Buddenbrooks
Mary Gentle - Grunts
Karl G Fredriksson - Den öppna dörren (och andra viktorianska spökhistorier)
Alan Campbell - Scar Night
Laurell K Hamilton - Guilty Pleasures
Ken MacLeod - Night Sessions

Bäst var Alan Campbell, tätt följd av Thomas Mann. Sämst var Agnes Grey.