Sunday 20 July 2014

Kleptomania

En bok som börjar med en tågolycka, kanske inte ska läsas då man sitter på ett tåg.  Om samma bok sedan fortsätter in i de djupaste skogarna där trollen och andra farliga väsen lurar, så ska man inte läsa den då man sitter ensam ute i skogen i Norrbottens inland.

Det kan ge en hel del bränsle till mardrömmar. I alla fall om man är Fia. Å andra sidan så kan man, om man är Fia, ibland tycka att det är kul att ryckas med lite för mycket i en spännande historia. ;)

Boken handlar om Linus Kaiser som har levt ett framgångsrikt liv. Han har byggt upp en förmögenhet som "Cornflakeskungen" och skapat en hel flotta zeppelinare som används både i reguljärflyg samt privat. Han var i sin ungdom även den ende överlevande i en tågolycka på som krävde hundratals människoliv.

Dagen har nu kommit för att syna Kaisers räkenskaper, och revisorn Ingra Varg tilldelas uppdraget. Hon upptäcker att där finns vissa oegentligheter i bokföringen och ställer Kaiser till svars. Kaiser, som är döende i cancer, bestämmer sig för att anförtro sin mörka hemlighet till Ingra. Han börjar berätta den besynnerliga historian om tågolyckan, och vad som egentligen hände. Allt eftersom berättelsen fortsätter tar den en mörkare ton, och Ingra förstår snart att hon dragits in i någonting större än dem själva, att Kaiser lurar på en farlig hemlighet som kan kosta honom allt.

Kristina Hårds "Kleptomania" är första delen i serien "Arvet efter Kaiser" som berättar historien om Linus Kaisers liv och hemligheter. Detta är en rungande start på vad jag bara kan tänka mig kommer bli en galet spännande serie.

SF-bokhandeln har beskrivit det som en alternativhistorisk folktroskräck. Jag gillar hur alternativhistorian presenteras, med endast ett subtilt annorlunda Stockholm med Kaiserskrapan och zeppelinarna. Jag gillar den rika beskrivningen av skyskrapans inre med alla dess egenheter. Den smygande känslan av något som lurar i mörka vrår. Även om alternativhistorian är nedtonad finns den där, och jag ser fram emot att få mer av den i böckerna som kommer.

Hård presenterar även sin version av svenska folktrons troll, som är långt mörkare och farligare än min barndoms troll. Här finns ingen barnslig oskuldsfullhet, inget sött eller lustigt. Barndomens monster har vuxit upp. Jag läser om dem med skräckblandad förtjusning, jag drömmer mardrömmar om dem. Och jag vill ha mer!

Något som verkligen måste lyftas fram är också språket! Det rena, raka språket som gör att boken känns så nära, som får det att krypa under huden. Det ger också liv till trollen som något annorlunda, något omänskligt och skrämmande.

Det finns tusen anledningar till att ni alla ska läsa Kleptomania, och när ni ändå är på det så kan ni även läsa en annan bok av Kristina Hård; "Alba". Kristina Hård är en lysande författare och jag ser fram emot att läsa mer av henne!

Ps. ÄLSKAR sista meningen i Kleptomania!

Saturday 12 July 2014

Jag har inte hörapparater för syns skull

För ett tag sedan så var jag på Steampunkfestivalen i Gävle, ett tre dagar långt event på Järnvägsmuseet i Gävle. Bland ånglok och krinoliner hölls föredrag, paneler, workshops och bokförsäljning, samt att där fanns en mycket trevlig Steampunkmarknad. Jag kommer berätta mer om själva kongressen i ett senare inlägg (jag glömde mitt anteckningsblock i Norrland så jag saknar alla minneslappar till det inlägget).

Jag blev tillfrågad om jag ville sitta med i några paneler detta år. Jag blev jätteglad men nervös, för dels har jag aldrig suttit med i en panel och vet inte om jag har någonting vettigt att säga och dels har vi ju då mitt handikapp. Jag var orolig att jag skulle skämma ut mig genom att höra fel på frågor från publiken eller inte höra mina medpanelister. Eller, ännu värre, tappa koncentrationen under panelen. Nu kanske ni tycker jag låter lite löjlig. "Det är väl bara fokusera på samtalet". Men neh, det är inte så bara. Kanske om man är normalhörande, men för mig är det en ständig kamp för att lyssna, och koncentrationen är det första som ryker. Sen kommer tröttheten, och ledsenheten.

För att backa bandet så kan jag berätta att jag föddes med en neurogen hörselnedsättning, en skada på innerörat, som inte går att operera. Min kurva dippar ner till 40-50 decibel, men mer på vissa frekvenser. Jag hör bastoner bättre än diskant, vilket innebär att vissa konsonanter ofta faller bort och att jag får gissa mig till vilka ord jag hör. En sån sak som att höra skillnad på juni och juli är helt omöjligt för mig! Min hjärna går ständigt på högvarv för att tolka ljudintryck vilket kräver all min fokus och koncentration. Och trots att jag har hörapparater på båda öronen så hör jag kanske som bäst 80-90 % av det som sägs.

På en bra dag.

Då det är lugnt och stilla omkring mig.

Då den som pratar står riktad mot mig och på max 1-2 meters avstånd.

Needless to say, i bullriga miljöer som kongresser och liknande sätts mina hörapparater och min koncentrationsförmåga verkligen på prov. Då blir jag verkligen handikappad. Och det är skitjobbigt för mig.

När jag var liten så brukade jag skoja med mina kompisar och säga att jag inte alls hörde dåligt, jag var spion och hörapparaterna var mina spionradioapparater. När jag missade någonting som de sa så brukade jag säga "oj, jag hörde inte, jag lyssnade på min spionradio". Det var alltid så jobbigt att behöva förklara att jag hörde dåligt och jag var orolig att mina vänner skulle tycka att jag var besvärlig, att det var tröttsamt att behöva anstränga sig för att jag skulle hänga med. Så jag hanterade det genom att skämta om det, och det har varit mitt sätt att "lösa" problemet utan att egentligen förklara något. "Jag har inte hörapparaterna för syns skull", brukar jag skoja.

Men nu känner jag att mina skämt inte riktigt håller. Jag behöver verkligen att mina vänner och medmänniskor förstår hur detta handikapp påverkar min vardag, samt vad de som arrangerar kongresser kan göra för att underlätta för mig och andra med hörselnedsättning. Detta är svårt för mig att erkänna men jag  h a t a r  denna bit, för jag avskyr att vara i behov av hjälp och vill gärna låtsas att det inte är något problem.

Hur påverkar hörselnedsättningen då mig?

Det är bland annat ett socialt handikapp, ett kommunikationshinder. Jag har svårt att hänga med i samtal eftersom jag ofta hör fel. Jag undviker vissa lokaler med bullrig miljö, som t ex uteställen, konserter, fotbollsmatcher. Ibland väljer jag att gå på högljudda tillställningar jag verkligen inte vill missa, som kongresser, men då får jag betala det efteråt i form av trötthet, grinighet och mental utmattning. Som hörselskadad skapar man egna strategier för att klara av att umgås (vara hemma och ladda batterierna i Norrland i 10 dagar efter en kongress är en strategi). Går jag ut på krogen brukar jag ibland ta av mig hörapparaterna (de hjälper inte särskilt mycket då ändå), samt att jag sätter mig nära den som pratar och försöker ställa motfrågor som ska dölja att jag missat vad som sades och i hemlighet få dem att upprepa sig.

En hörselnedsättning ställer stora krav på mig att i olika sammanhang ställa frågor för att vara säker på att jag fått rätt information, men det är svårt att bryta in mitt i ett samtal och säga "ursäkta, vad sa du nu" utan att störa samtalet, så jag får ofta snappa upp saker i efterhand för att inte känna mig som en social pajas.

Handikappet ställer stora krav på mina vänner som måste försäkra sig om att jag har hört vad de har sagt och att försöka inkludera mig i samtalet medan det pågår. Ofta så missar jag en punch line i ett skämt och vänder mig och frågar någon men får svaret "vi tar det sen" eller "det var inte så viktigt", vilket gör att jag känner att min medverkan är mindre viktig. Det skapar ett slags utanförskap, och också bilden av att jag inte vill vara delaktig eftersom folk inte förstår varför jag inte svarar på frågor, inte skrattar på rätt ställen eller ställer följdfrågor på det som berättas.

Utöver det så blir jag snabbt trött i huvudet, tappar tråden, blir utmattad. Läs gärna vidare om hörselskadans konsekvenser i detta inlägg av en fellow bokbloggare, som förklarar det mycket bättre än mig. Det är viktig information!

Hur kan man då göra för att hjälpa till?

Här kan man tänka på att sätta mig så centralt som möjligt så jag är nära alla ljudkällor, och tala tydligt och återupprepa någonting då jag säger "va?" Tänk på att höja tonläget lite men främst tala tydligt. Då jag är på kongresser sätter jag mig alltid längst fram, och är jag i en panel så vill jag gärna sitta i mitten så jag hör alla panelisterna. Det bästa man kan göra är att ha hörselslinga i lokalen och en publikmikrofon, men finns inte det så funkar det hjälpligt om moderatorn upprepar publikens frågor. Jag eller moderatorn kan förklara för publiken att jag har en hörselnedsättning så att de får möjlighet att visa hänsyn och får större förståelse för detta arrangemang. Detta är absolut inget problem för mig, det är bara hjälpsamt. Det underlättar också om någon förklarar för panelen att jag måste sitta i mitten och att de måste prata tydligt. För ibland spelar det ingen roll hur nära man är om folk sluddrar. Så tydlighet är väldigt viktigt.

För övrigt, i andra sammanhang, så kan man tänka på att stå riktad mot mig när man talar med mig (eller absolut inte riktad bort från mig), samt att man gärna får upprepa viktig information till mig så att man är säker på att jag har uppfattat det centrala. Mer ofta än jag vill erkänna så har jag missförstått eller inte hört saker som jag borde ha snappat upp, och folk brukar då ofta skratta åt mig eftersom de tror jag är virrig. Och ska jag vara ärlig tycker jag det är lite pinsamt att erkänna att jag inte hör, så jag föredrar att låtsas vara virrig.

Hur fungerade det på Steampunkfestivalen?

I de paneler som jag medverkade i så fungerade tältpanelen om Fandom vs Steampunk bra för alla pratade en och en, jag satt i mitten, och det dök aldrig upp någon publikfråga. I skräckpanelen så fungerade det ok, jag satt i mitten och hörde paneldeltagarna skapligt, förutom någon gång, men dock upprepade moderatorn inte alla publikfrågorna (här tror jag dock inte det var möjligt för det var mer en lång utläggning än en fråga). I "Är min fantasy fin nog?"-panelen fungerade det sämre. Jag fick en publikfråga och väntade på att moderatorn skulle återberätta vad frågan var, men istället så tolkade man nog min tystnad som att jag blev ställd/inte visste vad jag skulle svara, och andra paneldeltagare dök in och svarade istället, och jag satt där som ett frågetecken och kände mig hur dum som helst. Det var tacksamt att jag fick hjälp att svara, för de sa att frågan handlade om feminism och Nene är bättre på att förklara feminism än jag, men jag hade gärna velat veta vad det var som dom pratade om. Jag är lite fåfäng av mig och är orolig att jag framstod som rätt så trög.

På de flesta av de paneler jag gick på så fungerade det ok eftersom man använde mikrofonerna. Jag hade lite svårt att uppfatta Chris Wooding för han pratade med dialekt. Hade lite svårt att hänga med då Cory Doctorow pratade men det var för att han pratade för snabbt.

På en panel så fungerade det dock urdåligt. Moderatorn frågade mig innan panelen om jag klarade mig utan att de använde mikrofon, och jag sade nej men han missuppfattade mig och trodde att jag menade att det gick bra. Sen då han lade ned mikrofonen slängde han ut frågan om folk hörde honom, och jag missuppfattade det som att "ni som inte hör kan räcka upp en hand" så jag räckte upp en hand. Jag tolkadde det som att han ignorerade mig, vilket förstås var ett missförstånd, och jag ville inte bråka så jag satt och försökte lyssna medan jag bokstavligt talat puttrade, och där spelade då trötthetsbiten och ledsenheten in. Jag blev totalt utmattad av den korta stunden så när panelen var över sa jag ett par väl valda ord till moderatorn och stormade sedan iväg gråtandes. Inte min finaste stund, och det är löst nu i efterhand, men just då var det skitjobbigt.

Vilket leder mig in på vad man inte ska göra på kongresser, eller i allmänhet:

Så långt det går, undvik att fråga om någon med hörselnedsättning klarar sig utan hörselhjälpmedel, utan utgå ifrån att det behövs. Det tar verkligen emot för mig att vara "besvärlig" och ställa krav på att dessa ska användas eftersom jag inte vill särbehandlas (fast jag vet att jag måste), så att behöva be om dem är verkligen inte kul.

Vänd dig inte bort från någon med hörselnedsättning då du pratar. Tänk på hur ljudet leds.

När jag säger "va?" så upprepa inte det du just sagt i precis samma ton, utan tala något högre och långsammare. Ofta missar jag bara början av det som sägs, vilket gör att jag helt och hållet tappar sammanhanget.

 SKRIK inte åt mig. Det är bara otrevligt och jag får ont i öronen.

Tänk också på att alla hörselnedsättningar är olika, och bara för att du har dålig hörsel så innebär inte det att mitt handikapp funkar precis som ditt. Jag har en neurogen hörselnedsättning och behöver hörapparater för att klara mig någorlunda i de normalhörandes värld. Fråga hellre än att anta. Och var inte rädd för att fråga om du undrar något, det är inte mer känsligt än att fråga vad för slags synfel någon har. Och var absolut inte rädd om att skoja om det, jag bjuder gärna på mig själv.

Hoppas detta kan hjälpa folk att förstå mig lite bättre, samt att framtida arrangörer kan ha detta i åtanke då ni snackar tillgänglighet inför kongresser. 

Friday 11 July 2014

Läsalotsommar2014 - the end

Eftersom jag varit på sommarsemester uppe i Norrland hos föräldrarna och haft gott om tid så har det också blivit mycket läsning. Har läst "Steglitsan" av Donna Tartt, 585 sidor (hade redan påbörjat den dagen innan), "Equal Rites" av Terry Pratchett, 84 sidor (hade läst större delen av denna innan), och" Here's looking at you kid" av Mhairi McFarlane, 376 sidor (denna hade jag också påbörjat innan). Har alltså avslutat tre böcker och läst 1045 sidor totalt. Skulle säkert kamma hem massor med mer poäng om jag inte missat att man kunde få extrapoäng för lässpurterna. Men nåja, jag läste ju det för att jag ville läsa böckerna, inte för att vinna en tävling ;)

Tack för ett kul initiativ Jenny och Nelly!

Retribution Falls

Inför Swecon läste jag första delen i serien Ketty Jay av Chris Wooding: "Retribution Falls".

Navigatören Jez får ett nytt jobb på Ketty Jay, hos kaptenen Darian Frey som har som mål att landa hem den perfekta stöten som ska göra honom rik och tillåta honom att dra sig tillbaka för gott.

Bland besättningen hittar vi den dumdristige flygaren Pinn, traumatiserade Harkins, den alkoholiserade doktorn Malvery, daemonologen Crake och den tyste mekanikern Silo; en grupp småskurkar och krigsveteraner vars ärr från kriget med Samala sitter mer på insidan än utsidan.
De landar ett jobb som verkar för bra för att vara sant, men som är omöjligt att tacka nej till. Jobbet visar sig leda till oanade komplikationer, och besättningen finner sig efterlysta för massmord och jagade av lagens väktare i ledning av Trinica Dracken, en legendariskt hänsynslös kvinna.

Boken är lättsam och rapp i dialogen, välskriven och rolig. Den har många likheter med Firefly, men skrapar man på ytan så finner man också många skillnader. Jag älskar karaktärerna, boken har allt från antihjälten Frey, till den förrymda överklass-sonen Crake. Jag älskar hur karaktärerna interagerar och utvecklas, hur alla deras separata historier får en plats i boken och kompletterar varandra.

Världen som boken utspelar sig i har även magi. Vi finner bland annat ett magiskt svärd och en golem, vilket är coolt. Jag gillar magin och hur otroligt slumpartade händelser kan få en religiös betydelse. Det är en cynisk tolkning, men så lever de också i en cynisk värld.

Jag gillade verkligen denna bok, och rekommenderar den till alla!

Thursday 10 July 2014

Dagens läsning

Idag har jag åkt hem till Skåne efter 10 dagar i Älvsbyn, Norrbotten, där mina föräldrar bor. En vecka kvar på semestern, och massor av böcker att avverka. Har idag ägnat mig åt halvfärdiga böcker. Har läst ut "Equal Rites" av Terry Pratchett, och så har jag fortsatt med "You had me at hello" av Mhairi McFarlane. Totalt blev det 212 sidor lästa, får se om jag läser mer senare ikväll vid läggdags.

Läs-a-lot uppdatering:

Har nu läst ut Steglitsan, vilket innebär att jag hittills har läst 585 sidor under denna läs-a-lot-tävling. (Hade läst 197 sidor innan det startade.) Imorgon fortsätter min läs-streak, då jag ska resa till Skåne. Får se vad som blir läst då!

Saturday 5 July 2014

Läs-a-lot

Idag börjar Läs-a-lot-tävlingen som pågår mellan 5-11 juli och hålls av Jennys Bokstavliga Vardag samt Nellons bokblogg. Den går ut på att man ska läsa skämsdelen av sin att-läsa-hög, det som man skäms för att man inte läst än (som blivit liggande allt för länge). Man behöver inte ha planerat så noggrannt innan utan kan ta böcker ur ens bokhög lite som man vill.

Jag har, redan innan tävlingen startat, sommarledig i en vecka och har under denna tid rest ifrån min bokhylla så det är svårt att välja hyllvärmarsböcker (men oroa er inte, har gott om böcker med mig)!

Har redan läst Chris Woodings "Retribution falls" och Kristina Hårds "Kleptomania", två böcker jag planerat att läsa länge. Sen har jag påbörjat Steglitsan, har läst 210 sidor idag, är nu på s.407. Good day! Kommer fortsätta med denna ett tag och sen får vi se vad som rotas fram.

Ha en trevlig läs-a-lot, gott folk! Må den bästa läsaren vinna!

Wednesday 2 July 2014

Semester - läsning och kongressrapport

Foto: Johan Frick
Jag har nu semester (YAY!!) och den startade i fredags med Steampunkfestivalen i Gävle, en tredagarskongress med mycket kul. En lång kongressrapport håller på att författas, men vill gärna inte ägna hela semestern vid datorn så den får vänta lite. Jag har planerat att läsa en hel del böcker, har redan läst första delen i Chris Woodings serie om Ketty Jay; "Retribution falls"- recension kommer.

Har rest hem till Älvsbyn där jag har mina föräldrar, och har spenderat första dagen med att sola (vi har haft 25 grader varmt i solen, väldigt härlig start!), samt att jag har bestigit ett berg.


Bra start på en semester, tycker jag!

Tuesday 1 July 2014

Den sista tematisdagen: Könsroller inom Steampunk

Denna omgångs sista tematisdag handlar om könsroller inom steampunk. Efter detta tar tematisdag semester och återkommer kanske (beroende på intresse) senare i höst.

Så, så här efter Steampunkfestivalen så känmer jag att jag inte kunde dragit ett bättre tema att avsluta med. Inspirationen torde flöda. Men just nu verkar min hjärna ha gått på semester (precis som jag) och därför blir detta inlägg mest of the top of my head. Here it goes!

Eftersom Steampunk friskt lånar element från den viktorianska eran förekommer krinoliner, höga hattar, korsetter och andra detaljer så som tropikhjälm och militära uniformer från den tid då det brittiska imperiumet sträckte sig ut över Asien, främst då Indien, samt delar av Afrikas kontinent.

Det säger sig självt att man influeras av element från en tid då kvinnans plats var i hemmet, hon skulle vara en kysk och gudfruktig varelse, kuvad vid sin man.

Steampunk hämtar även element från industrialismens ångteknologi tongivande här är ju "The difference engine" med sin analytiska apparat. Här har vi Lady Ada Byron, en vetenskapskvinna som förstås bygger på den verkliga Ada Lovelace som kan titulera sig som den första programmeraren. Hon porträtteras dock i boken som en fin dam som har fallit ned i ett spelberoende, och som dessutom har frigjorda sexuella vanor (gud förbjude att en kvinna skulle ha det!), vilket gör att hon sjunker i protagonistens avseende och gör att hon porträtteras ojämställt.

Så, begreppet steampunk är löst sammansatt av dessa influenser och mer (gruvarbetarstilen, flygarstilen, galna vetenskapsmanstilen). Men! Även om steampunk influeras av eror där kvinnans roll är undergiven mannen, förpliktar det inte författare att hålla sig dessa könsroller. Trots detta så gör många det.

En del böcker klassas mer som alternativhistoria än steampunk, och här känner man sig kanske nödgad att måla ett något så när tidstypiskt patriarkat, men jag kan tycka att det borde vara en roligare utmaning att måla upp en mer feministisk era för att lyfta fram de historiskt framstående kvinnorna, så som Mary Woolstonecraft, Mary Shelley, Marie Curie, Ada Lovelace, Amelia Earhart, etc.

Jag tror att dessa feministiska steampunkverk finns, och tar gärna emot exempel för vidare studier! 

Tack för mig och ha en trevlig sommar alla bloggtweeps!