Celia Rees - Sovay

Sovay överraskade mig flera gånger. Av bilden och namnet gissade jag att det var en spansk/mexicansk highway robber-kvinna som rider ut med sina bandidos, alla madly in love with her. Jag tänkte mig att boken skulle vara en slags spaghettivästern, fullproppad med romantik. (Det är ju praktiskt taget vad bilden utlovar, eller hur?)

Det jag INTE tänkte mig var... sent 1700-tal, Robespierres skräckvälde, engelska spioner, blod och elände och skurkar i svarta oljerockar med klistrigt slimigt leende som närmast påminner om Dr Frankenstein. Jag känner mig gruvligt missledd, men det gör ingenting.

Boken tar avstamp i dagen Sovay beslutar sig för att bli en rånare, och de händelser som detta ödesdigra beslut leder till. Hennes fästman är otrogen mot henne och hon beslutar sig för att hämnas genom att maskerad som en high way robber och råna honom på ringen. Det visar sig senare att fästmannen aldrig älskat henne utan handlat på order av sin far för att samla på sig indiskriminerande bevis på att Sovays far stödjer idealen av den franska revolutionen.

För att göra saken värre får Sovay under ett diligensrån tag på papper som är på väg till lagens väktare. Papprena namner anhängare av den franska revolutionen, däribland hennes far. Dessa papper skulle i ögonen på lagen vara bevis på att hennes far var en förrädare mot den engelska kronan, så hon tar med sig pappren och beslutar sig för att söka rätt på sin far, som visar sig vara försvunnen.

På sin resa får hon hjälp av olika män, däribland hennes brors vän Gabriel, den ökände Captain Greenwood (en annan highway robber), den engelska spionen Virgil Barrett. Alla de är de kära i Sovay, men frågan är - vem älskar Sovay?

Jag blev faktiskt litet besviken på den romantiska biten, det byggdes upp så fint och sen blev det inte alls som jag tänkt mig. Själva boken var ju inte alls som jag hade tänkt mig från början, men det kändes som den efter ett tag ändrade riktning, blev mindre fokuserad på den starka, kvinnliga Sovay och blev mer fokuserad på männen i hennes omgivning som plötsligt tog tag i allting åt henne. Det kändes som boken kom igång bra mot slutet, och avslutningen var jag visserligen nöjd med, men på vägen dit visste jag verkligen inte alls var författaren var på väg. Det var ingen flaggning, inga hintar, ingenting som kunde förbereda mig.

Sen om det är bra eller inte, det är nog en smaksak. Men denna bok får trots den blandade recensionen en stark trea och en svag trea på romantiska skalan.