Sunday, 9 March 2014

Patriarkala strukturer

Vi har alla vuxit upp i en värld där män bestämmer, och kvinnorna anses underordnade männen. Tror ni mig inte? Prova att gå ut och gå på stan, någonstans med massor med folk så det är lite trångt, så någon måste flytta på sig för att den andre ska komma fram. Iaktta vad som händer när du möter någon av motsatt kön, och någon av er måste flytta sig för att den andra ska komma fram. Vad hände? Var det kvinnan som flyttade sig ur vägen? Trodde väl det. När det kommer till kritan så är det nästan alltid kvinnorna som flyttar sig för männen. Speciellt när det gäller de gamla gubbarna, de bara dundrar fram och utgår ifrån att vi kvinnor flyttar oss. För de har makten.

På ett visst sätt så är våra liv den här trånga trottoaren. Somliga av oss vågar ge oss in i ett chicken race med mannen. Vi säger oss själva, det är min tur nu. Ibland viker mannen av då han inser att vi inte gör det. Många män är villiga att ge bort makten. Vissa män ger bort makten utan att vi ber om det (dvs flyttar sig först). Men vissa kommer hellre gå in i dig. För de har makten och rätten på sin sida. De kommer bli arga på dig för att du gick in i dem, eftersom du som kvinna är av de underordnade könet och därför måste vika dig. De kommer inte inse att det är detta som sker, men det är likväl det som sker.

Detta är patriarkala strukturer. Dessa små, små detaljer i våra liv.Vilka får högre lön? Killar. Vilka får prata mest i skolan? Killar. Vilka som snabbare får befordring (i alla fall i mitt yrke): killar.  De ges mer utrymme, de ges förtroende, på grund av att vi lever i ett samhälle med patriarkala strukturer. 

6 comments:

Arina Pingol said...

Intressant och sorgligt att se hur detta mönster genomsyrar stort som smått.

Hanna said...

Vilken brilliant förklaring av fenomenet!

Feeejay said...

Tack Hanna och Arina.

Linda Vided said...

Vilken fascinerande liknelse med trottaren! När jag tänker efter inser jag att jag håller med dig helt och fullt. Jag kan t.ex. se detta när jag tänker tillbaka på helgen när jag och sambon bestämde oss för att åka på en endygnskryssning. På en färja har en förvisso inte trottoarer men trånga korridorer under bildäck på en färja illustrerar nästan detta ännu bättre. Männen, speciellt de som var runt femtio, dundrade på och vägrade att ens dra åt sig armen lite. Jag och sambon fick som kvinnor snällt trycka oss mot väggarna för att alla skulle få plats.

Männen på färjan verkade även anse att de hade rätt att supa sig dygnraka, ramla fram mot andra människor och fälla slemmiga kommentarer till tjugoåriga tjejer.

Pinsamt att Sverige fortfarande ser ut så här, 2014.

Hälsningar,
Linda
fingersmed.blogg.se

Feeejay said...

Tack Linda! Håller med dig om att det är pinsamt, och låt oss göra allt vi kan för att skina ett ljus på dessa strukturer och utmana dem!

Eli said...

Väl talat, och det är en så bra jämförelse. Det var inte länge sen jag själv intalade mig att vägra ge vika för männen på trottoaren och hur många gånger dundrar de inte in i en? Men jag ber inte om ursäkt. Det stärker faktiskt självförtroendet i kampen mot patriarkatet, tycker jag!