Så har jag då läst Pål Eggerts andra bok "Borde vara död", som handlar om Sebastian från "De döda fruktar födelsen". Sebastian har vuxit upp, klippt sig och skaffat ett jobb som behandlingsassistent i Göteborg. Han har förändrats en hel del men följs fortfarande åt av sin sydamerikanska skyddshelgon San Simon. Men trots detta övernaturliga element så är Sebastians vardag allt annat än magisk. Han jobbar på ett boende för hemlösa, där klientelet är allt från missbrukare och alkoholister till psykiskt sjuka. Till vardags så är han med i ett gäng som går ut och slåss mot andra gäng, så kallade fotbollshuliganer.
Sebastians tillvaro förändras återigen då människor på hans boende för hemlösa börjar dö, och Sebastian inser att dödsfallen kan vara övernaturliga. Med hjälp av San Simon börjar han nysta i mysteriet, samtidigt som han försöker hålla en låg profil så ingen märker vem han egentligen är.
Du borde vara död är en urban fantasy med socialrealism. Den blottar strupen på socialtjänsten och visar upp tillvaron för dem som fallit snett i samhället, som det verkligen är. Om Dickens hade levt idag och skrivit så hade det kanske varit något i denna stil. Istället för barn som lever på gatan så är det koppartjuvar och knarkare, istället för fattighusen och fängelserna så är det boendet för hemlösa. Människorna är trasiga, men samtidigt andas boken ett slags hopp. Detta är en bok som lever kvar i minnet, som får mig att känna mig tacksam för att ändå ha det så bra ställt, och som får mig att bli nyfiken på hur det i fortsättningen kommer gå för de människor som boken handlar om. Den har ett fint avskalat och enkelt språk som passar innehållet, ett bra tempo och driv. Mycket bra gjort Pål!
Sebastians tillvaro förändras återigen då människor på hans boende för hemlösa börjar dö, och Sebastian inser att dödsfallen kan vara övernaturliga. Med hjälp av San Simon börjar han nysta i mysteriet, samtidigt som han försöker hålla en låg profil så ingen märker vem han egentligen är.
Du borde vara död är en urban fantasy med socialrealism. Den blottar strupen på socialtjänsten och visar upp tillvaron för dem som fallit snett i samhället, som det verkligen är. Om Dickens hade levt idag och skrivit så hade det kanske varit något i denna stil. Istället för barn som lever på gatan så är det koppartjuvar och knarkare, istället för fattighusen och fängelserna så är det boendet för hemlösa. Människorna är trasiga, men samtidigt andas boken ett slags hopp. Detta är en bok som lever kvar i minnet, som får mig att känna mig tacksam för att ändå ha det så bra ställt, och som får mig att bli nyfiken på hur det i fortsättningen kommer gå för de människor som boken handlar om. Den har ett fint avskalat och enkelt språk som passar innehållet, ett bra tempo och driv. Mycket bra gjort Pål!
3 comments:
Jag har lånat hem den här boken från biblioteket. Men jag såg att det var bok två och jag brukar vilja läsa böcker i ordning. Vad rekommenderar du i det här fallet? Funkar det att läsa den direkt eller skulle du råda mig att läsa ettan först?
De är relativt fristående, inget av handlingen från förra boken spoilas i denna :) Så läs på!
Jag läste boken utan att ha läst den innan. Mest beroende på att jag inte visste att det fanns en innan. Den var iallafall riktigt bra.
Post a Comment