Neil Gaiman - Coraline

Coraline Jones har just flyttat in med sina föräldrar i ett nytt hem, en hus som består av tre lägenheter. Ovanför henne bor också en underlig äldre man och hans möss, samt två gamla damer, Miss Spink och Miss Forcible, som alltid kallar Coraline för Caroline. Coralines föräldrar arbetar vid datorerna och sitter för det mesta instängda på sina separata kontor, vilket gör att Coraline ofta är uttråkad. Hon fördriver tiden med att utforska sitt nya hem, och hittar en dag en dörr som leder till en avstängd del av huset. När hon öppnar dörren är den andra sidan igenmurad, men om natten öppnas en passage som leder till ett hem som ser ut precis som Coralines, där Coralines andra föräldrar bor. Det enda problemet är att Coralines andra föräldrar har knappögon, och långa vassa tänder, och de vill att Coraline ska stanna hos dem för alltid...


Trots att Coraline riktar sig till barn är det en bok som kan slukas av så väl barn som vuxna. Gaiman är som alltid en mästare på att skapa härliga karaktärer som man knyter an till, och med hans målande beskrivningar lever man sig lätt in i bokens handling. Jag är något av en räddhare men gillar samtigigt att känna den där pirrande, nervösa känslan när något är litet kusligt, och den känslan infann sig genast med denna bok.

Gaiman är en sån som hellre skriver för litet än för mycket, och bevisar gång på gång makten av enstaka ord. Jag önskar att jag kunde lära mig av honom...

Coraline får en fyra av fem möjliga, tyvärr tyckte jag att den var något för kort...