Jane Austen and Seth Grahame-Smith - Pride and Prejudice and Zombies

"It's a truth universally acknowledged that a zombie in possession of brains must be in want of more brains."

Jane Austens klassiker om Elizabeth Bennet och Mr Darcy behöver knappast någon närmare beskrivning, men för er som inte känner er Austen så bra så kan jag ge en ändå. Det är från början ett klassiskt kostymdrama som handlar om familjen Bennet, bestående av Mr Bennet, den allt för sävlige maken och fadern som helt tappat respekt för sin fru, Mrs Bennet som är totalt karltokig, utan förstånd eller insikt, kort sakt en av de mest fjantiga kvinnorna i hela England. Hon har ett enda mål i livet - att få sina fem döttrar bortgifta med rika män. Jane och Elizabeth, de två äldsta döttrarna, har mot all förmodan lyckats växa upp till kloka och förnuftiga unga kvinnor medan Mary, Kitty och Lydia är bortom all hjälp.

Historien börjar med att huset Netherfield just blivit uthyrt av ett sällskap med två rika män, Mr Bingley och Mr Darcy. Mrs Bennet tjatar på sin man att han skall hälsa på deras nya grannar, och till slut ger han efter, och där efter inträffar den ena förvecklingen efter den andra. Mellan Jane och Mr Bingley uppstår genast tycke, men den stolte Mr Darcy tycker att familjen Bennet är allt för låg status för män som dem. Mr Darcy kommer direkt på fel fot med Elizabeth, som har mycket bestämda åsikter och inte är rädd för att uttrycka dem.

Seth Grahame-Smith har tagit detta klassiska mästerverk och behållt det förtjusande talet, de höviska manéerna, de underliggande meningarna i varje rad, men samtidigt förbättrat handlingen med litet blodig, rå action, zombies hungriga efter hjärnor och humor som matchar det nya konceptet. Visserligen har jag aldrig läst Stolthet och Fördom, bara sett serien från 1995 sisådär 311 gånger, men jag är rätt så säker på att Elizabeth varken har en katana eller en kojo, eller för den delen är tränad i deadly arts i ett shaolintempel i Kina. Men det blir så mycket roligare på detta sättet. Seth låter också karaktärerna tala fritt och, hur än höviska de än är, så framträder äntligen Elizabeths något mordiska sida i sitt rätta ljus. Aaaand I luuuv it.

Boken får en femma av fem möjliga samt en fyra på romantikskalan.