Thursday 28 May 2009

SF-bokcirkel: Thomas the Rhymer av Ellen Kushner

Bok nummer två för oss i SF-bokcirkeln blev en klassisk fantasysaga med älvor och magi. Den bygger på en skotsk historia från 1200-talet om barden och harpospelaren Thomas. Ellen Kushner har plockat element ur olika ballader och skrönor om Thomas och spunnit vidare på sagan för att ta reda på hur hans liv kan ha sett ut, och resultatet blev en mycket charmig saga med ett underbart språk som fångar in andan av den tidiga medeltiden.

Boken är uppdelad i fyra olika perspektiv och börjar med bonden Gavin. Han och hans fru Meg tar en stormig kväll emot en genomfrusen ung man som värmer sig vid deras härd mot historier. Han berättar om sitt liv bland kungar och sköna damer, och historierna är så extravaganta att bondemakarna har svårt att tro honom. Men när Thomas insjuknar i förkylning och blir kvar vid deras härd i flera dagar lär de känna honom bättre och när de skiljs åt är de vänner för livet. Thomas fortsätter att besöka dem och de får varje gång höra historier från hovet, om damer som försmäktar utan honom, om kungar som överröser honom med lovord och juveler, och så får de lyssna på hans sköna ballader. Att det mesta verkar vara för bra för att vara sant, det gör inget, tycker Gavin och Meg, som njuter av hans sällskap lika så.

Thomas lär känna parets granndotter Elspeth, och de unga tu blir genast vänner trots sina olikheter. Elspeth är vidskeplig och tror på älvorna, och Thomas tror inte ett dugg på älvor, de finns ju bara i de sagor som han sjunger för nöjes skull. Elspeth tycker inte om när Thomas pratar om älvor och andra varelser som om de inte fanns och varnar honom för att nämna dem vid namn. Men Thomas lyssnar inte på Elspeth, och en dag när han är ute på ängen så försvinner han spårlöst, som uppslukad av gräset.... Allt för sent blir Thomas varse om att han haft fel om många saker, och att världen har en hemlig plats fyllda av älvor och magi.

Sagan om Thomas the Rhymer har många bra saker, men också en del dåliga. Vad jag kan tycka saknades är den där lilla extra kryddan av spänning, den där wow-grejen som man väntade på som aldrig dök upp. Det var en ofarlig, gullig saga, så här i efterhand kan jag också tycka att det räcker. Vissa i bokcirkeln gillade den, andra var mindre nöjda och jämförde den med telefonkatalogen och mjölkpaket. Det viktiga här är att ingen tyckte författaren var dålig på att skriva, hon har bevisat att hon kan föra bra dialoger, ha ett flytande språk och spännande karaktärer, men vissa av oss tyckte inte hon levererade nog med handling. Ett argument här kan vara att hon ville hålla sig inom ramen för vad som KAN ha hänt i Thomas liv, att hon tyckte att allt för stora utsvävningar var att vara osann mot historien. Kanske var det så.

Totalt får boken en 2,5 och jag ger den även en 2,5 på romantikskalan.

2 comments:

Daniel A. said...

Mitt problem med Thomas the Rhymer var att mittendelen av alldeles, alldeles för lång. Resten gillar jag. Jag blev till och med riktigt rörd på slutet.

Har du läst något annat av Kushner?

Fia said...

Nej, men jag köpte just The Privilegie of the Sword =)