Teresa Medeiros vampyrsaga

After Midnight och The Vampire Who Loved Me är en tvådelad serie om de tre systrarna Caroline, Vivienne och Portia Cabot, som uppfostras av Caroline själv efter att de blivit föräldralösa genom en tragisk olycka för sex år sedan. Caroline är en mycket praktisk och förståndig dam på 24 år som lyckas få det att gå runt den lilla inkomsten de får av arvet, genom att försaka sig själv och missa sin debut till sociteten.

När Vivienne, den vackraste och mest älskvärda av dem tre, fyller 19 år tar dock deras moster Marietta tag i saken och finansierar hennes debut. Genast fångar Vivienne intresset av viscount Adrian Kane, och de tre systrarna blir inbjudna på en midnattsbjudning i Kanes hus i staden. Det visar sig att mannen har en air av mystik runt om sig och det lösa ryktet i staden viskar om att han är en vampyr....

Adrian och Carolines första möte blir omskakande för dem båda, och även om hon i närheten av sin syster Portia strängt förnekar att det finns vampyrer så vet hon innerst inne inte längre vad hon ska tro, för någon mystisk kraft måste han ju ha som lyckas förhäxa henne så fullständigt? Caroline börjar spionera på Kane och inser snabbt att saker och ting inte är som de skall, men vad som är verkligt och overkligt blir allt svårare att bedöma.

Det inleder den första boken, After Midnight, och den andra boken fortsätter historien om de tre systrarna men fokuserar på Portia. Det är svårt att säga vilken av böckerna jag gillar mest, så jag väljer att säga - båda var superbra!! Medeiros skriver som en gudinna, hon har magnifika och sensuella kärleksscener (litet väl mastiga kan man tycka, men jag klagar inte - bara varnar de mer känsliga!), samt att hon har en otroligt spännande handling. Jag kan faktiskt inte finna ett enda fel med denna serie, annat än att den är för kort. Kan de inte göra den till en film? Snäälla! Jag rekommenderar denna bok för alla love-junkies och vampyr-junkies!

Betyg? Högsta möjliga betyg på romantikskalan en fyra av fem möjliga på den generella skalan, eftersom det ibland blev litet för mastigt för den generella smaken...