Marian Keyes - Sushi för nybörjare

Beskrivande text (inte av mig):

"Lisa Edwards tror inte sina öron när hon får reda på av sin chef på Femme magazine att hon har blivit befordrad till chefredaktörsjobbet i... Dublin. Hon som var övertygad om att hennes nästa steg i karriären skulle vara som chef för koncernens flaggskepp på Manhattan i New York. Men istället får hon i uppdrag att starta ett nytt ungt, sexigt kvinnomagasin Colleen. Lisa känner sig förvisad till världens ände, men vägrar naturligtvis att erkänna det för någon.

Ashling Kennedy blir Lisas assistent på den nya redaktionen för Colleen. Hon är Lisas totala motsats. En liten fröken Fixar-allt, som oroar sig för allt och därför alltid har handväskan full med bra-att-ha saker. Ashlings bästa väninna Clodagh Kelly borde sväva i lycksalighet. Gift med drömprinsen, mor till två underbara barn, ett underbart hus. Så varför har hon på sista tiden känt lust att kyssa en groda? Det här är en historia om tre kvinnors liv och deras längtan efter lyckan som kanske inte alltid finns där man tror."


En Marian Keyes bok var väl inte riktigt det jag trodde att jag skulle recensera här, jag har alltid tyckt att Keyes är för chicklit för mig. Jag är absolut inte intresserad av kläder, smink, skor, alla dessa tjejiga saker tråkar ut mig till DÖDS - men trots att Sushi för nybörjare utspelar sig på Colleen, en modetidning för kvinnor mellan 18-30, samt att chefredaktören Lisa går på bisarra bantningskurer, snattar kläder och smink och tar botox, så är det skrivet på ett sådant sätt som tar udden av tjejigheten. Keyes får en att undra:"Vem är Lisa egentligen, innerst inne?" "Varför mår hon så dåligt så hon måste plåga sin kropp som hon gör?"

Bokens centrala karaktär är Ashling som vuxit upp med en deprimerad mor och alltför tidigt fått lära sig att ta hand om sig själv. Hon brottas med saker som andra människor kanske inte ägnar en tanke åt, att hon inte har någon midja, att det är så synd om alla uteliggare, att hon inte hittat sig en vettig kille ännu. Clodagh, Ashlings kompis, är den mindre sympatiske modern som är så leds på sina barn att hon fräser åt dem. Hon är väl den karaktären som jag önskar boken kunde skippat, men det vore ju inte samma bok om detta hade hänt.

I slutet så är det några smärre nervsammanbrott som gör att saker och ting ställer sig på sin kant, och de tre kvinnorna måste nu hantera sina inre demoner. Keyes är en underbar författare som förvandlar chicklit till sträckläsar-bok (500 sidor på ett dygn!) och totalt får boken en fyra av fem möjliga. På den romantiska skalan får den också en fyra.