Jag är med i Martinas läsarutmaning om klassiska kvinnliga författare. Första boken ut var Emilie Flygare Carlén - Rosen på tistelön. Det är en skärgårdsberättelse från 1800-talet som handlar om två familjer på motsatt sida om lagen.
Gubben Haraldsson och sonen Birger Haraldsson håller på med skeppssmuggling och vrakplundring och tulljakten med kapten Arnman är dem på spåren. En mörk och stormig natt jagas Haraldsson ända ut till Paternosterskäret, som är uppkallat efter alla sjömän som bett sin sista bön där. Tulljakten kommer ikapp smugglarna men istället för att gripa far och son slutar det med att tulljakten sänks till botten av skäret. Kapten Arnman med besättning dör och förutom gubben Haraldsson och Birger är det enda vittnet Haraldssons yngste son Anton, som genom traumat blir halvt tokig.
Flera år efteråt har Haraldssons dotter Gabriella vuxit upp, och betraktas av alla som självaste Rosen på Tistelön där Haraldssons bor. Hon träffar på den unge mannen Arve Arnman, son till den försvunne kapten Arnman, och tyckte fattas genast. Men Arve åker iväg och känslorna svalnar. När flera år gått förliser ett annat skepp i Paternosterskäret, med två överlevande. Sjömannen Petter och kapten Rosenberg. Rosenberg skadas svårt i stormen och måste stanna på Tistelön över vintern, varpå han fattar tycke för den vackra dottern. Rosenberg friar till Gabriella och de beslutar sig för att gifta sig då Rosenberg har tjänat in mer pengar till att försörja dem. Rosenbergs sätt att tjäna dessa pengar sker dock inte alltid på rätt sida av lagen, och när unge herr Arnman återvänder som ny kapten på tulljakten har familjen återigen en Arnman i spåren. Frågan är, skall historien återupprepa sig själv?
I början tyckte jag denna bok var väldigt svårläst. Språket är över 100 år gammalt och ibland så invecklat att jag inte förstår vad Emilie vill säga över huvud taget. Men efter ett tag kom jag in i 'tänket' och började istället uppskatta det uppstyltade språket. Sen var jag positivt överraskad över hur färgstarka karaktärerna var, hur passionerad kärleken var, hur mörkt brottet var sist men inte minst - hur pass mycket en 1800-tals kvinna kunnat föreställa sig! Det är också trevligt att upptäcka att - trots att det alltid pratades om heder och dygd - så var folk på den tiden som folk är idag. (Jag hade nämligen mina funderingar...)
Boken får en stark trea och en fyra på romantikskalan.
5 comments:
Inget poäng/romantikbetyg?
Oj där ser man vad jag är stressad nu för tiden! =)
Tittar och inspireras av bokbloggar via En bok om dagens pocket och trix. Tycker också att en del klassiker kan vara svårlästa i början och det med rätta eftersom de är gamla. Men det finns ju alltid en anledning till att de kallas klassiker....Blir lite sugen på att prova på boken =)
nu får du lägga ut svaren på frågorna som en bok om dagen har lagt ut... går och klurar på ditt första paket!!
Stress, stress, stress... vissa dar har jag en lucka på kanske 15 min i datortid å då är det inte så lätt å blogga. ;)
Post a Comment