Hört i en bokhylla...

"Det är inte rättvist...!"gråter en av böckerna i bokhyllan. "Jag köptes faktiskt in för över ett år sedan. När är det min tur?!"
"Kom igen, jag har ju väntat länge på dig!" ropar Sovay av Celia Rees. "Du vet att du vill läsa mig."
Påven Johanna blänger surt på de övriga böckerna.
"Skiter väl i er, så länge hon läser ut mig som hon faktiskt redan har börjat med för flera veckor sedan!" Johanna har totalt glömt sina kristna manéer och ser nu något desperat ut medan hon tuggar nervöst på läppen.

Elizabeth Kostova bryter ihop i ett hörn, tyst gråtande medan Dracula kikar ut och morrar med sina spetsiga tänder.

"Mig kommer hon väl aldrig att plocka upp, jag är alldeles för tjock..."

Lisa Jewell lutar sig tillbaka, som om hon har all tid i världen, slänger upp benen litet nonchalant och visar upp ett par trendiga jeans och ett par ytterst moderiktiga boots.
"Ni är patetiska. Jag har åtminstone en lättåtkomlig romantik att erbjuda. Vad bryr sig hon om vägrövare och påvar som är kvinnor? Hon är ju en modern kvinna." Hon lutar sig fram mot Påven Johanna och viskar "Och så älskar hon mina boots."

Neil Gaiman suckar åt surrtjärringarna å tittar på mig med den där blicken som vi alla vet han har. Den där "Låt-dem-surra-på-som-de-svärmande-bekräftelsesökande-uppmärksamhetskrävande-böcker-vi-vet-att-de-är-Vi-vet-både-du-och-jag-att-det-är-jag-som-står-på-tur-sen-blicken." (Hans blickar kan säga ALLT.) Neil Gaiman respekterar att jag inte har tid med honom. Men det är det svåra, för då har jag ju ännu större sug att läsa just honom.